Är det bara för att det är en kvinna som skriver det och för att berättelsen handlar om en kvinna? Eller finns det något mera?
Och Joanna Russ var en, för att använda en stereotyp, arg feminist. Hon jobbade som litteraturkritiker och skrev många artiklar till science fiction och fantasy-tidningar.
Hon avskydde Ursula K. Leguins bok "Left hand of Darkness" för att hon ansåg att Ursula inte ifrågasatte patriarkatet tillräckligt hårt. Hon skrev en bok som heter "How to surpress womens writing", vilket handlar om hur kvinnor får svårt att publicera sitt verk.
En som kritiserade Joanna sa att hon borde hålla bort politik från sina recensioner, på vilket hon svarade "Jag gör det så fort författare slutar ha med politik i sina verk!"
En dam med taggarna utåt, med andra ord!
Då borde väl hennes verk åtminstone vara intressant!
Handling
På väg till en planet så exploderar ett rymdskepp. En livskapsel skjuts ut och är automatiskt inställd på att krascha på en planet som kan hålla mänskligt liv, men som är obefolkad.
Fem kvinnor och tre män landar på denna planet.
Vad som följer är debatter. Vad ska besättningen göra nu? Kommer någon att hitta dem? Och då det är klart att det inte händer så borde väl de starta upp ett nytt mänskligt samhälle?
Det betyder att kvinnorna bör underordna sig männen, sära på benen och börja avla nya människor, eller hur? Speciellt då en av männen är en professor och därför automatiskt ansvarig för uppdraget, eller hur? Och han säger ju det, alltså är det sant!
NEJ! säger vår huvudperson i denna bok. Hon vill inte göra det, inte bara för att hon helt enkelt inte trivs av tanken på att bli påsatt av en av männen som ett avelsto: Det finns triljoner planeter i universum, varav ett oändligt antal är beboeliga. Om civilisationen på jorden alls bestämmer sig för att leta efter dem (varför de skulle DET är också en fråga), vad är oddsen inte bara att de ska hitta rätt planet utan hitta rätt kvadratkilometer på den planeten där de bor?
Så det enda de skulle få ut av en sådan orgie är att de skulle dra ut på den gruppens slutliga förintelse. Förutsatt alltså att det inte blir komplikationer vid födseln!
Och de har inte mat för att klara sig ens i nio månader! Så tanken att kolonisera planeten, att skapa en ny civilisation människor, är omöjlig.
Vår huvudpersons attityd gör henne väldigt snabbt impopulär. De övriga överlevarna, till och med kvinnorna, tycker att hon begår förräderi! Därifrån byggs konflikten upp: Allas försök att övertala henne om att hon har fel och att det hon gör är fel och hon som gör motstånd.
Om boken
Det finns ännu mera som jag inte har pratat om. Boken tar också upp sådana ämnen som politik, religion, andlighet, vad det innebär att dö och vad det innebär att leva. Jag får bilden av att Joanna försöker också uttrycka en idé om att vi borde helt enkelt få leva och dö som vi vill, speciellt i den senare halvan.
Den kom ut 1977, mitt under den så kallade "New wave of science fiction". Det var, kortfattat, en tidsperiod då det blev vanligare att man experimenterade med olika koncept och tankar. Före det var det vanligt att man såg på "framtiden" som en tid då allting är bra. Teknologi och logiskt tänkande har löst alla problem, hurra!
Men i denna period blev det vanligare att man helt kallt utgick från att det mänskliga psyket fortfarande inte förändras.
Och det märks här. Joanna talar inte särskilt mycket om det teknologiska, hon använder sig av rätt lösa termer på maskiner. Och ärligt talat så tycker jag det är bara bra, då fokuset ändå ligger på människorna.
Slutet är för visso deprimerande, men det var också en 70-tals grej.
Så, jag talade om "feministisk science fiction". Tycker jag att boken borde vara värd den titeln? Faktiskt så JA! Men inte bara för att det är en kvinna som protagonist och att det var skrivet av en utpräglad feminist.
Nej, för att boken faktiskt ifrågasätter och diskuterar mycket. Inte bara "borde män få styra" (trots att den frågan diskuteras), utan huruvida vi faktiskt behöver styras av någon överhuvudtaget, om religiösa institutioner endast är av ondo eller om de faktiskt kan medföra något bra, om det är omoraliskt att en person är sexuellt attraherad av samma kön eller ej (med tanke på gruppens överlevnad)? Och så vidare, säkert finns det flera frågor som jag har missat!
Är det inte det som feminism (bland annat) handlar om? Ifrågasättandet av strukturer och tankesätt?
När boken kom ut fick den dåliga recensioner, men har på senare tid blivit mera uppskattad.
Betyg
Som en science fiction-läsare? Boken var helt okej. Det är allt jag har att säga om den. Den var väldigt kort, 119 sidor bara, så jag läste igenom den på en dag. Men det tycker jag bara är bra, hade den varit längre hade den varit för lång.
Språket var det inget fel på.
Den var stundvis väldigt mörk och nihilistisk, men å andra sidan vet jag inte hur berättelsen skulle ha kunnat vara annorlunda.
Jag rekommenderar den till dig som inte har läst science fiction tidigare, men skulle gärna vilja! Bara för att denna bok är ett prima exempel på hur science fiction kan handla om rymdfärder och andra världar, samtidigt som de också kan diskutera komplicerade frågor!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar