onsdag 20 juni 2018

31 år

Vet ni... Att bli äldre, det är inte så illa. Den franske skådespelaren Maurice Chevalier har sagt att "hög ålder är inte så illa, om man tänker på alternativet".
Jag har diskuterat med kids under 25 som uttrycker sina sorger över min "höga ålder". Och jag förstår: jag är enligt alla definitioner en vuxen typ, jag borde ha fått min skit ihop vid detta skede, men det har jag ej. Jag har vänner som har egnahemshus och barn.
Men åtminstone har jag skalat bort den mesta arrogansen en ung man har och blivit smartare med åren.

Men att bli trettio var faktiskt inte så illa. Jag tror att talesättet "man är så gammal som man känner sig" är på sin plats. Visst, jag känner mig tillräckligt vuxen och ansvarstagande för att börja vuxenstudera till kock och allt det där. Jag går och lägger mig tidigare om kvällarna och äter nyttigare. Fast det beror inte så mycket på åldern utan snarare att jag helt enkelt vill sova och vill ta hand om min kropp!
Och jag känner mig samtidigt tillräckligt ung för att dagdrömma om den där storsäljaren jag ska skriva och få publicerad och arbeta på det. Alla mina favoritförfattare som är döda hittade man praktiskt taget död vid sin skrivmaskin.
Jag vet mera exakt vad jag vill nu, med mitt liv och allt. Till skillnad från då jag var tjugo så visste jag inte ett hum om något, jag var ung och arrogant.

Så det är väl vad jag har att säga om att bli äldre! De som ojar sig över att de snart blir trettio har ingenting att oroa sig för, det är som att vara yngre men mindre korkad!

Ha en bra dag!

tisdag 19 juni 2018

Lille John: Författare, konstnär....Kock?

Jag har nu varit arbetslös i över ett år.
Jag har sökt jobb på flera stora företag, jag har gått kurser om hur man skriver cv:n och så vidare. Jag har inte fått något jobb. Om jag inte har fått ett rakt "tack för din ansökan, men tyvärr...." så har jag fått en stor dos dödslik tystnad.

I Mars månad hade jag fått nog! Jag hade sökt jobb som köksarbetare hos ett företag, ett jobb som skulle vara väldigt likt de jobb jag har haft tidigare. Jag fick inte ett nej, jag fick inte ett ja, jag fick ingenting!
Skitförbannad över ännu ett tyst nej så bestämde jag mig för att göra slag i saken!

Under mina diskussioner med TE-centralen och andra människor så har frågan om min utbildning kommit upp. Jag saknar ju en yrkesutbildning, finns det något jag skulle kunna tänkas bli till?
Ja, jag började ju i disken och har hjälpt till lite annars i köket så.... Kock? Det skulle väl kunna gå bra? 
Visst, jag är ingen mäster-kock, jag gör väl "helt okej" mat. Under mina nio år i mitt hus i Åbo så hade jag ett gemensamt kök och grannar som jag inte riktigt kom så bra överens med alla gånger. Jag var inte så mycket i köket där och gjorde då inga särskilt avancerade maträtter.
Men förra hösten gick jag en kurs vid Optima för kökspersonal. Det var faktiskt intressant! 

Så, tillbaka till Mars... 
Jag sökte in till Optima på kock. Och fick för en tid sen ett positivt svar. 
Jag har först nu fyllt i blanketten och ska skicka tillbaka den, så VEM VET, kanske skit ännu hinner hända?! :D 
Till hösten ska jag börja studera till kock och vad som händer efter den tiden... Det får vi se. Om jag fortsätter jobba som kock eller om jag bara låter det vara.

Trots att jag känner nervositet inför detta drag, så försöker jag ändå tänka positivt: Visst, jag kanske avskyr jobbet och ger upp... ELLER så kanske det visar sig att jag blir en underbar kock? 
Så om en stund behöver jag bara starta en youtube-kanal: The Fennoswedish Chef! Haha! Helt på allvar, om jag börjar en youtube-cooking-kanal så måste den ju heta det!


måndag 18 juni 2018

"Carpe diem", lol!



Nu som då hör jag folk som kastar omkring sig termen "Carpe diem", i tron att det betyder "fånga dagen: Sup, knulla och dansa så mycket du vill och strunta i vad som händer imorgon!"

Det fulla citatet är "carpe diem, quam minimum credula postero", vilket i stort sett betyder "Fånga dagen, lita ej på morgondagen." Men vad jag har förstått så är också "fånga" fel ord, det korrekta ordet är väl mera "plocka dagen", som när man plockar frukt. Det skrevs av den romerska poeten Horace ungefär 23 f.v.t.
Men vad Horace egentligen menade med talesättet var att man ska använda denna dag till att göra morgondagen bättre. Plugga hårt på det där provet, arbeta hårt, hälsa på dina släktingar, hjälp ditt samhälle och se till att frukten av ditt hårda arbete blir en fantastisk morgondag! För den kommer inte automatiskt att vara underbar.

Så istället för att "fånga dagen och oroa dig inte för morgondagen" så betyder det "fånga dagen och förbered dig för morgondagen".
Förstås, det är inte lika roligt som YOLO och man låter alltid mera intelligent om man slänger runt sig latinska fraser.
Men ibland sticker det i ögonen på mig när jag på min wall ser statusar av folk som använder termen helt fel.

söndag 17 juni 2018

Några dokumentärer

Fortfarande ser jag gärna på dokumentärer som kan ha intressanta teman! Och på Netflix finns det onekligen en massa dokumentärer, men många av dem är rent ut sagt skräp.
Som exempel kan jag nämna en dokumentär om utomjordingar på månen, "Aliens on the Moon". Att det skulle alltså finnas utomjordingar på månen, som NASA vet om att finns där men det är så hysch-hysch om det, och det är därför NASA inte har återvänt till månen efter 70-talet. Ignorera det faktumet att deras budget blev strypt....
Vad för bevis presenteras det i den dokumentären? Suddiga bilder som "ser ut" som byggnader och "forskare" (säg inte i vad, om det är astrologi eller konstvetenskap) som säger att det "kan" finnas utomjordingar på månen.
Eller varför inte "The Propaganda Game", som handlar om hur västvärlden totalt har missförstått allt som händer i Nordkorea, det är ju ett underbart land. Det visar ju en film som gjordes av en filmskapare som blev inbjuden till att bo på lyxhotell där, få guidade turer och filma allt det vackra med Nordkorea. Inget skumt där, nej! Frågan i den dokumentären är väl "vad är sanning?" Också känd som en "Whataboutism". "What about allt det bra med Nordkorea??"
Kanske jag någon dag borde skriva ett inlägg om bullshit-dokumentärer?
1. American Anarchist
Ibland ser jag en dokumentär om en person för att jag vill helt enkelt ha svar på frågan "vad tusan tänkte personen?"
Min första dokumentär handlar om författaren bakom den ökända boken The Anarchist Cookbook, William Powell. Kortfattat så är det en manual för hur du bygger bomber och vapen hemma med hjälp av sådant du kan hitta i ditt hem. Boken har varit kopplad flera gånger till hemska terrordåd och bombningar runt i världen.
Så ni kan förstå varför jag frågar mig "Vad tänkte herr Powell?" Vad trodde han skulle hända då han skrev och publicerade den? VARFÖR i hela fridens namn skrev han och publicerade den?!

Dokumentären i fråga är mest Powell som pratar till en kameraman och en person som intervjuar honom, men han har intressanta saker att säga. Som exempel kan jag nämna helt kort varför han gjorde det.
Delvis så var han ung och arg.
Delvis så var det politiska klimatet i USA på 70-talet som det var, Powell trodde helt enkelt att USA snart skulle vara antingen en fascistisk polisstat eller ha ett fullskaligt inbördeskrig mellan Svarta Pantrarna, kommunisterna och så vidare...
Så hans tanke var att han skulle utrusta de vanliga matti meikäläinen med vad som krävdes för att slå tillbaka.
Och visst hade Powell senare ångrat att han skrev den och försökte stoppa den från att säljas vidare, men vid det skedet hade han redan sålt rättigheterna så han kunde inte stoppa det. Han tog sedan dess avstånd från boken så långt han kunde, i hopp om att den skulle dö en tyst död.

2. How the Beatles changed the world
Jag gillar The Beatles. De var och är en samling bra musiker. Men den s.k "Beatlemanian" har alltid intresserat mig nästan mera! För det är intressant att ta reda på vad Beatles gjorde på den tiden som ingen annan hade gjort som gick så bra. Kända musiker fanns redan på den tiden, också sådan musik som vuxna inte nödvändigtvis lyssnade på. Elvis till exempel hade varit igång en lång tid före The Beatles.
Dokumentären tar därför inte bara upp vad The Beatles gjorde, utan den tar också upp vad annat som hände i världen och i synnerhet i England som bidrog till deras framgång.
Det plus pojkarnas egna input blandade ihop en perfekt cocktail.

3. Hip-Hop Evolution
En dokumentär-serie, men en intressant sådan. I stort sett handlar det om hur hip-hop musiken växte fram ur Bronx från dess funkiga rötter, hur det utvecklades och spreds och är idag en miljondollar-industri. Det finns intervjuer med en massa gamla artister som fanns med då det startades och det finns också intervjuer med en del artister som ännu är aktiva idag.


torsdag 14 juni 2018

Vad läser jag annat?

Jag skrev ett inlägg om en läslista jag försöker klämma igenom på sommaren.
Naturligtvis ljög jag då. Jag har adderat några böcker till listan jag tänker läsa denna sommar!

För stunden håller jag på med Neil Gaimans American Gods och än så länge är den bra! Men utöver det försöker jag också läsa annat. När jag var liten lärde min mamma mig att läsa brett, att prova nya författare och nya genrer. Och nu när jag själv har börjat skriva mera så har jag märkt hur andra författare från andra genrer med andra stilar kan vara berikande!

Det har lett till att jag har skaffat några böcker som inte alls är science fiction eller fantasy, som jag tänker plöja igenom. Dessa är:
"Det är mycket man inte måste - 77 texter om kärlek, tid och tro" av Tomas Sjödin. Detta beställde jag från Adlibrsi för att jag ville ha något kortare att läsa, en bok med poesi eller noveller. I detta fall är det fråga om 77 krönikor som Tomas har skrivit till Göteborgs-posten.
"50 great american short stories" Denna hittade jag på ett loppis för 50 cent. Som titeln antyder så är det en samling noveller av kända och mindre kända amerikanska författare, som Edgar Allan Poe, Nathaniel Hawtorne, Ernest Hemingway, John Steinbeck, John Collier, Mark Twain etc etc. Samma sak här: Jag vill läsa något kortare bredvid boken jag nu läser.
"Mannens dikt om kärlek". Jag har försökt läsa poesi från och till genom årens lopp. Och denna bok  var också en 50 cents-bok. Kärleken är billig ibland, eller hur? Vad tycker jag om den.... Tja.... Somliga dikter är bra. Jag hade redan hunnit läsa några innan NaPoWriMo och hade redan bestämt mig för att skriva åtminstone en kärleksdikt.
Kan du rekommendera någon bra poesi-antologi eller någon bra poet som jag kan läsa?

Idén till att läsa allt detta är ett tips jag fick från Ray Bradbury: Att varje dag läsa
1 dikt
1 novell
1 essä
Och så förstås boken jag håller på att läsa. Åtminstone berikar det min vardag, att läsa allt detta!