Handling
Efter Speaker for the Dead, så har en ny koloni dykt upp på planeten Lusitania. Det är en grupp troende katoliker som har börjat sprida sin tro bland lokalbefolkningen, den utomjordiska rasen pequeninos. Samtidigt har Ender också lämnat ett ägg där som han hämtade från den sista kolonin formics (rasen som han slaktade i Enders Game.)
Det visar sig också att dessa pequeninos bär på ett virus som är dödligt för människor, men pequeninos behöver viruset för att kunna utvecklas och bli vuxna. Och de har med hjälp av formics-drottningens telepatiska förmåga kan de börja resa i rymden. Om de når mänskligheten så kommer mänskligheten antagligen att gå under, så Starway Congress beodrar att planeten ska totalt förstöras!
Men på vägen dit försvinner flottan. Och det är upp till en ny karaktär, Gloriously Bright, också känd som Han Qing-Jiao, att ta reda på vart den tog vägen. Hon är från en planet som heter Path, där människor har avlats fram till hyper-intelligens.
Och så har vi Ender Wiggin, hans bror Peter och hans syster Jane, Lustanierna Novinha, Miro, Ela, Olhado...Pequeninonerna Warmaker, Planter, Human.... Och så har vi förstås drottningen från Formics. Och förutom Han Qing-Jiao så har vi kammartjänarinnan Si Wang-Mu, Han Fei-Tzu...
Om boken
För att ha en sådan enkel premiss så drar Orson ut på det så i *censur*! Sida upp och sida ner är det karaktärer som pratar/filosoferar/gnäller...
Och det har jag faktiskt ingenting emot.
Boken har också väldigt många olika karaktärer, och det har jag inte heller något emot.
Det jag däremot stör mig så på är att alla karaktärer låter nästan lika! Hade jag skrivit boken hade jag försökt utveckla en lusitaniansk dialekt, eller ha karaktärerna att använda olika ord och uttryck! Men när t.o.m Pequeninos, som är en björnliknande liten ras, pratar precis likadant som Ender och de andra människorna så glömmer man lätt bort några hundra sidor framåt att detta är alltså en utomjording!
Familj är förstås en viktig del i Enders Game-böckerna. Men det betyder inte att jag hellre lyssnar på Novinha som whinar om hur hennes barn mår än Ender Wiggins, huvudkaraktären som har varit med ända sen den första Enders Game-boken och som DESSUTOM själv gjorde sig skyldig till att utrota en utomjordisk ras en gång i tiden och som borde fasa över att människorna håller på att göra samma misstag igen! Det är mycket tal om de olika familjerna och deras problem i denna sörja.
Ursäkta, jag kom av spåret...
Mitt problem med boken är att istället för att ha en premiss som boken följer så har den en massa små premisser som skulle kunna användas till att skriva skilda böcker. För det presenteras flera gånger små mindre problem till karaktärerna, vilket gör hela intrigen väldigt rörig.
Så istället för att läsa en skild bok om t.ex Novinhas bekymmer över sina barn, så kläms det obekvämt in i denna bok!
OCH så har jag inte heller pratat om slutet, vilket kan summeras med detta klipp!
Vid det skedet så stönade jag högt och tänkte "I DON'T CARE!"
En dödsdom för skönlitteratur!
Betyg
Jag rekommenderar inte denna bok. Jag blev uttråkad av att läsa den, jag blev förvirrad av att läsa den och slutligen gav jag upp på sidan 520 eller något sånt! Nästan 600 sidor svammel på en story som är ganska enkel!
Den hade varit bättre om man hade trimmat ner några hundra sidor och lämnat bort några mini-intriger och tråkiga karaktärer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar