Färger

Igår gjorde jag en skrivövning som gick ut på att lista tio saker man älskar, skriv ett verk där du firar det, och skriv sen tio saker du avskyr och förgör dem i din text!
Sen finns det också att man ska skriva tio saker man fruktar, men det gjorde jag inte.

När jag höll på att lisa tio saker som jag älskar så kom jag in på "färger".
Och jag har mediterat nu på det ordet: "Färger". Färger? Vadå färger? Vad tusan är det tänkt att jag ska lära mig av färger?
Och det har givit mig svar på rätt många frågor  angående min konst och min speciella smak i litteratur, musik, film etc.... Färger.

Vad menar jag med färger då? Grönt, gult, rött, blått? Och alla spektrum där emellan?
Inte bara det. Jag antar att mitt bästa sätt att förklara det är att sätta det i ett sammanhang.
"Färgstark" är också synonymt med uttrycksfull, temperamentsfull osv.
När jag själv säger färgstark så tänker jag på det.
Och därför ser mitt skrivande ut som det gör, därför är min smak i musik och filmer som det är:
Det är gnistrande färger. Det är liv. Det är inte tråkigt.

Och hur hjälpte denna övning och denna insikt mig då? Kanske inte alls. Att jag gillar färgstarka berättelser med intressanta karaktärer är jag inte alls ensam om. Att jag ogillar tråkiga berättelser om karaktärer som jag inte alls är intresserad av är jag inte heller ensam om.
Men kanske det hjälper mig i mitt eget skapande? För många år sen gjorde jag en skrivkurs. Och jag frågade kursdragaren om vi kunde göra några övningar om hur man skriver bra karaktärer.
Hennes svar var att visst kan vi göra det, men jag har ju inte haft problem med det hittils?
Kanske inte, men jag har varit fundersam på det. Jag vet ju inte själv vad jag håller på med, hur kan jag då göra det bra?
Svaret för mig i denna stund är färger. Alla mina karaktärer har en sak gemensamt: De är inte passiva! De VILL saker, de är redo att KÄMPA för de sakerna!
Bland annat! Jag vet inte vad mera! Men jag börjar inse att det är en av mina ingredienser iallafall: Färger!