Hamlet av William Shakespeare

Varför har jag inte skrivit om flera av de olika böckerna jag har läst på denna blogg? Jag måste ha varit ur förståndet.
SÅ, Hamlet, din mört! Hur förklarar du dig, här dödas alla, men vem dödar mig?

Handling (Den korta versionen)
Prins Hamlet av Danmark får besök av sin fars spöke. Han säger till Hamlet att han blev mördad av Hamlets farbror Claudius så att denne kunde gifta sig med Hamlets mor och ta över tronen.
Hamlet är själv osäker på om detta är sant eller om han bara har fantiserat ihop allt. Så han sätter upp en pjäs för hovet, där mordet på kungen illustreras. Vilket får Claudius att reagera starkt, vilket Hamlet tar som bevis på att han utförde mordet!

Efter många om och men strider Hamlet med sin döde fästmös bror Laertes i en duell. Döende så berättar Laertes att hela duellen var i själva verket en ploj så att Hamlet skulle kunna dödas. Vred på kungen så hugger Hamlet ihjäl kungen innan han själv dör.
The end!

Några detaljer
Så jag utgår från att de flesta känner till den korta versionen. Det gjorde jag själv tills jag läste pjäsen och fann flera intressanta detaljer jag inte kände till från förr!

Det brukar sägas att ett tema hos Hamlet är galenskap. Tänk om Hamlet bara är tokig när han ser sin fars spöke? Efter att ha läst pjäsen så är jag övertygad om att karaktären Hamlet ska vara tokig! När han pratar med sin fars spöke så ser hans män ingenting.
I den berömda scenen då han pratar med en dödskalle, så sker det för att de passerar en öppen grav, där han böjer sig ner och plockar upp en dödskalle och påstår att det är narren Yoricks huvud.
Och vad händer med Hamlets fästmö Ofelia?
Hennes far Polonius har dödats av Hamlet. Hennes bror är i Frankrike. Hennes fästman är tokig och tror att hans fars spöke pratar med honom. Hon blir tokig främst av saknad till sin fader och yrar, tills hon ramlar ner i en flod och drunknar medan hon sjunger en sång.

Sedan är det också intressant att notera hur lite kungen i själva verket vill att Hamlet ska bli kung. Man kunde lätt tro att Hamlets far vill att hans son ska ta över tronen när han har dräpt Claudius, men näpp! Faktiskt så verkar inte kungens spöke vara särskilt brydd i vad Hamlet gör efteråt, han vill bara att Hamlet ska hämnas hans död!

Jag får inte heller direkt bilden av att Claudius skulle ha varit en ond karaktär eller en dålig kung. Om man bortser från det faktumet att han mördade sig till tronen, så var han en relativt sympatisk karaktär som fanns diplomatiska lösningar på många problem. Man kan till och med se det som en god sak att han tog emot Prins Hamlet och var villig att agera styvfar för honom.
Det vill säga ända tills Hamlet börjar planera att mörda honom, och därför måste Hamlet bort. Han var ju en galenpanna som pratade om att ta livet av kungen!
Historiskt var inte detta heller något ovanligt att släktingar inom kungahus mördade varandra. I vårt grannland Sverige så dödade Vasaätten varandra nu som då!

Hamlet är inte Lejonkungen
Orsaken till att jag kom på att skriva detta inlägg var igår när jag skrev om Sundiata, "lejonkungen av Mali". Varför kom jag och tänka på det?
För att folk påstår att filmen Lejonkungen skulle faktiskt vara Hamlet med söta djur istället.
För visst finns det likheter. Prins Simbas farbror mördar sin bror för att bli kung i hans ställe. Simba får besök av sin fars spöke som säger att han ska ta sin plats som den sanne kungen.
Men där slutar likheterna.

Varför?
-Simba är inte galen..
-Scar förgiftar inte Sarabi.
-Rafiki knivas inte genom ett draperi.
-Nala dränker inte sig själv.
-Djurmotsvarigheterna till Horatio, Laertes och Fortinbral saknas!
-Timon och Pumbaa avrättas inte för att Simba ska rädda sig själv.
-Och slutligen: Simba LEVER! Och riket lever vidare!
I rest my case.

Betyg
Jag tycker att man inte borde börja med Hamlet om man vill läsa William Shakespeare. Börja istället med En midsommarnattsdröm. Den är roligare, den har ett fyndigare språk och har mera färg.
Men det är en intressant pjäs, utan tvekan! Jag gillar speciellt hur pjäsen inte nödvändigtvis framställer Hamlet som "The good guy" och Claudius som "the bad guy", det finns flera gråa nyanser mellan alla karaktärer.

Slutligen så bjuder jag på min favorittolkning av Hamlet. :P

Romeo och Julia av William Shakespeare

Nåja, bästa bloggare!
Jag har varit väldigt kulturell den senaste tiden och ägnat mig åt klassisk litteratur. För inte så länge sen beställde jag efter Homeros klassiska epos Odysséen och Morte D'Arthur. Jag har också tänkt på att läsa Völsungasagan i något skede.
Naturligtvis har jag också tänkt på att läsa om H.G Wells science fiction-böcker och Jules Verne, som jag redan har i min bokhylla.

Men för inte så länge sen kom jag över William Shakespeares klassiska verk Romeo and Juliet (eller egentligen The Tragedy of Romeo and Juliet).
Jag läste igenom den över påsk. Och varför jag inte kom på att skriva om det här på bloggen har jag ingen aning om. Men jag gör det nu istället! För det var en väldigt intressant läsning!

Handling
Jag antar att de flesta vet handlingen, men jag drar ändå den korta versionen.  

I staden Verona i Italien finns det två adelsfamiljer, Capulet och Montague. De är bittra rivaler, deras avsky mot varandra är stort. Ingen kommer ens ihåg varför de hatar varandra så mycket, de tycks bara göra det av tradition.
Mitt i denna storm finner vi Romeo och Julia. De träffas när Romeo och hans vänner kraschar Julias fars fest. De blir stormförälskade och ska bli tillsammans förevigt, men ack, det är så omöjligt!
 Just på grund av fejden! Och så hjälper det inte att greve Paris av Verona, prinsens frände, vill gifta sig med Julia. Något som hennes familj stöder till fullo för det skulle betyda att familjen Capulet skulle få större politisk makt!

Romeo och Julia gifter sig i hemlighet, de blir vigda av en munk. Men Romeo hamnar i trubbel efter ett slagsmål där han mördar Julias kusin och han blir utvisad från Verona. Bröllopet mellan Julia och Paris blir påskyndat. Munken som vigde dem tänker ut en plan: Han ska ge Julia ett gift som gör att hon blir skendöd i en period. Då hon ligger i sin krypta ska munken hämta ut henne och hon kan fly iväg till sin älskade Romeo.

Det skiter på sig, kort och gott.
Giftet fungerar och hennes familj tror att hon begick självmord. Och en person för bud till Romeo om att Julia har begått självmord.
Förtvivlad av denna nyhet beger sig Romeo till hennes krypta. (Han dödar Paris på vägen, btw) Längsmed vägen köper han ett dödligt gift.
Och han går in till kryptan där hon ligger, där han genomför sin plan: Han tar giftet och dör vid hennes sida.
Hon vaknar och finner att han är död. Hon griper tag i hans dolk och kör in den i sig själv och dör, denna gång på riktigt.

Jag behöver inte nämna att det har gjorts en massa filmer
baserad på pjäsen.

SLUT!

Om pjäsen
 Det som är bra med just denna bok jag har i min ägo är att då det står på ena sidan vad som händer, så står det på andra sidan förklaringar. I många av dialogerna och monologerna används uttryck som ingen använder alls mera idag. Som t.ex i början när Romeos betjänt säger om Capulets, Julias familj: "I will bite my thumb at them, which is a disgrace to them if they bear it!" Vilket sen följer med ett gräl mellan tjänarna och Capulets folk.
Bite my thumb at them? Som när ett barn suger på tummen?
På andra sidan i min bok står det följande: "an insulting gesture at the time - the clicking of the thumbnail against the teeth". 
Skulle det ha översatts till idag hade han antagligen sagt:
"I will give them the finger, which is a disgrace to them if they bear it!"

I detta youtubeklipp så "biter de tummen".
Och inte bara det, på många ställen görs det referenser till gamla gudar och andeväsen, som t.ex Aurora och Jove. Då är det bra att ha anteckningar att läsa av bara ett ögonblick bort. Hellre det än längst bak i boken eller något likande.

Det roliga när man läser Romeo och Julia är att man upptäcker en del snuskiga skämt som finns inbakade. Jag tänker inte dra det exakta citatet, för då måste jag förklara all innuendo och alla betydelser av dessa innuendon. Men det finns ett ställe där Mercutio, Romeos bäste vän, säger till honom vad som kunde översättas i dagens tungomål: "Ryck upp dig, Romeo! Bara du får dig, så blir allt bra!"
Och när Romeo är förvisad ur Verona suckar Julia uppgivet och igen säger något som idag skulle låta "Nu kommer jag och Romeo aldrig att ha sex, skit också!"

Jag har sett denna filmversion. Inte helt dålig.

Annars så finns det mycket att säga om teman. Ett tema som ständigt återkommer är "ödet". Ett känt citat från pjäsen är Romeos "I defy thee, stars!".
När Romeo mördar Julias kusin utbrister han "I am a fortunes fool!"
Romeo och Julia har beskrivits som "star-crossed lovers", alltså att de båda två gick emot sina respektive öden.

Min favoritkaraktär måste jag också nämna: Mercutio, Romeos vän. Han är en skämtare, han är ful i mun, han är en skrävlare. När han dör så är hans sista ord (Förutom "A curse on both your houses!") "Tomorrow you will find me a grave man!"
T.o.m när han är döende så tar han tid på sig att slänga ur sig ett skämt!

Betyg
Som sagt, jag tycker att det var en intressant läsning. Jag förstår att den är obligatorisk i vissa skolor i de engelsktalande delarna av världen (och jag är helt emot tanken om obligatorisk skönlitteratur i skolor, det är ett väldigt effektivt sätt att döda läslust).
Skulle jag rekommendera den? Varför inte! Med tanke på hur tematiken om Star-Crossed Lovers dyker upp nu som då i populärkultur så tycker jag att man måste åtminstone känna till pjäsen!
Men se i så fall till att du har footnotes.

The Tempest av William Shakespeare

"A play".
Såklart väljer man William Shakespeare då. Det ligger närmast till hands.

Handling
Ett skepp är på väg tillbaka till Italien när en storm inträffar.
På en ö i närheten finns Miranda och hennes far, trollkarlen Prospero, som har orsakat stormen. Prospero själv var en gång en baron i det spanska riket men blev lurad av sin bror. Brorsan hade planerat en komplott för att mörda Prospero genom att sätta honom och hans dotter på en båt i havet att driva runt. Som tur är var Prospero väldigt omtyckt bland sitt tjänstefolk, så de smugglade med mat och vatten och några av Prosperos böcker i båten.
Nu, tolv år senare, planerar Prospero att göra allting rätt igen!

Om pjäsen
Det vanliga jag har hört sägas om Shakespeare är att han är svår att läsa, att gammal engelska är svårt. Jag kan säga såhär: Engelskan som Shakespeare använde är inte så svår, den är väldigt modern. Jag har läst stycken ur Beowulf på gammal engelska och tro mig, DET är svårt!
Det som gör Shakespeare knepigt att läsa är monologer. Karaktärerna har långa monologer där de berättar om sina känsloliv. sin historia och allt möjligt. Det är inte så vanligt att man skriver sådant i skönlitteratur idag och det är inte heller något att rekommendera om ni skriver ett manus.
Man skulle kunna säga att inget händer i pjäsen, men då missar man samtidigt en poäng: i teater förr måste inte allting hända hela tiden. Folk nöjde sig med att man uttryckligen berättade vad som hände. Det roliga är också att Shakespeare sa "Breivity is the soul of wit". Det betyder i stort sett att inte såsa när man skriver, kom direkt till handlingen och kör inte ner hela berättelsen i ett träsk med en massa sidoberättelser.

Betyg
Knepig att läsa, främst för att jag inte är van vid att läsa manus i överlag. Formatet var något nytt för mig, men det är liksom det som är meningen med denna läsutmaning. Men jag gillar de fantastiska elementen i The Tempest.

Batman bor inte här längre

Jag var igår på premiären av teaterstycket "Batman bor inte här längre". Det är en pjäs skriven av Tomas Jansson, regisserad av Paul Olin och går nu på Åbo Svenska Teater. Och innan någon humanistisk kultursnobb hinner påstå att det jag såg var "hög konst av det bästa slaget, som visar på lidandet i vardagen" av det finaste slaget så tänker jag vara före och säga "den är okej".
På hemsidan beskrivs pjäsen som "en uppväxt- och familjehistoria om vänskap, om att hitta sitt liv, om att förhålla sig till familjehemligheter, om försoning, och om frågan; när är det för sent att försonas?"
Ett artsy-fartsy sätt att säga: "Denna pjäs handlar om en finlandssvensk snubbes liv och elände".

Handling
Vår hjälte heter Robin. Han är yngst av två bröder och dessa kommer väldigt bra överens. De bor tillsammans i en lägenhet i Förortistan med sin pappa och mamma. Livet är helt bra ända tills hösten då Robin är tretton år. Hans mamma drabbas av en stenhård depression (varför får vi aldrig veta) vilket gör henne sängliggande. Hans pappa skiljer sig från familjen och flyttar ut så småningom. Så småningom flyttar den äldre brodern ut (eller så tar pappan honom med sig, jag vet ärligt talat inte vad som hände med honom) och kvar blir bara Robin med sin deprimerade mamma. Robin är arg på sin pappa för att han smet iväg, vilket under några års tid växer till bitterhet.

Samtidigt har Robin träffat en tjej under somrarna då familjen är på sommarstugan. De blir goda vänner och även hon har familjeproblem. Men när Robin är femton så har hans mamma sålt sommarstället och Robin träffar inte på henne igen förrän han är tjugotvå år gammal. Då visar det sig att hon är Robins halvsyster! Att Robins pappa skulle ha rullat i halmen med någon annan kvinna (vem? Det vet vi inte!) och då avlat fram denna flicka. Robin blir naturligtvis mera bitter över allting och säger upp kontakten med sin pappa och bror. Särskilt när det kommer fram att hans mamma har dött och varken den andre brodern eller Pappa hade tänkt hälsa på henne.

Det går några år till och den andra akten efter pausen består helt av att Robin är på sjukhuset många år senare. Han ska säga farväl till sin pappa som ligger döende i något. In kommer hans halvsyster och hon försöker övertala Robin att förlåta sin pappa. Efter många om och men så förlåter Robin sin pappa och de båda går in för att säga hejdå.

Lite funderingar
Jag vet inte om tanken är att vi ska tycka synd om mamman. Visst gör vi det, men det är svårt då vi inte alls vet hur hennes liv såg ut innan depressionen. I den första scenen är hon apatisk då hon sitter vid matbordet. Det skulle ha varit så mycket lättare att tycka synd om henne ifall vi hade fått se då hon är på riktigt lycklig.

Jag gillade faktiskt den första akten som handlade om Robins barndom och tidiga uppväxt. För trots att hans föräldrar grälar så njuter han av livet. Vi får helt enkelt se en bild av Robins barndom genom en lins smord med Nostalgi. Det är också här vi får se varifrån namnet på pjäsen kommer. På Robins trettonårsdag får han en "Batman toy gun" och en batman-mask. (Konstigt att en unge som läser Batman-serier inte är medveten om att Batman inte använder eldvapen, men jag tänker inte orda desto mer om det).
Samspelet mellan Robin och Johanna, flickan han träffar den sommaren, fungerar väldigt bra. När sommar-scenen är över och vi återvänder till Förortistan så kände jag på riktigt ett utdraget stön för jag ville att sommaren skulle fortsätta. Jag ville se mera vad Robin och Johanna hittar på!

Scenbygget är intressant. ÅST har använt sig av vita skärmar med olika ljuseffekter samt projiceringar som föreställer olika landskap.
Som musik till pjäsen finns allt från 70-tals punk till svenska schlagerhits vilket fungerar bra.

Akt två i pjäsen, den där Robin och Johanna möts på sjukhuset var tyvärr långtråkig. Jag började kolla klockan och fundera när gnällfesten ska ta slut.
Den kan summeras ihop till följande meningar:
Robin: Jag är arg.
Johanna: *intetsägante mumlande*
Robin: Okej, plötsligt är jag inte arg.

Betyg
Jag har tidigare sett en annan Tomas Jansson-pjäs. Den hette Bunden och handlade också om vita finlandssvenskar som hade tragiska liv. Men till skillnad från Bunden så hade denna pjäs några ögonblick som var roliga att se på och när Bunden hade en miljon monologer så hade denna pjäs kanske bara ett tiotal.
Skulle jag rekommendera pjäsen? Å ena sidan, om jag vill höra vita medelsvenssons gnälla om sina problem så lyssnar jag på Linkin Park. Å andra sidan så kostade det 10 €. Å tredje sidan så hade den sina ögonblick som gjorde pjäsen bra. Säga vad man vill om manuset och storyn, när det kommer till skådespelarinsatsen och rekvisitan så har jag inget att klaga på.
Men borde ni se den? Varför inte, om "finlandssvenskt familjedrama" passar er. Åtminstone var det inte angstfrossande.