tisdag 29 december 2015

Star Wars: The Force Awakens



Japp, nu har jag varit på bio och sett en film som jag har väntat på ända sen jag var barn. Ni tolkien-fans som vill se mera Tolkien-filmer? Ni har haft det bra, vi stackars Star Wars-fans har fått vänta sen 1981 för att få se en ordentlig uppföljare!
Rättelse: Vi ortodoxa Star Wars-fans har fått vänta sen 1981 för att få en ordentlig uppföljare.
Jag såg nog prequel-serien, men jag gillar dem inte. Varför tänker jag inte orda om desto mera, men låt oss lämna det vid platta karaktärer, hackig dialog och trista händelser.

I vilket fall som helst, så jag var nervös när jag skulle gå på bio ikväll och se den. Varför? För att många på min facebook-wall har prisat den! Och hypen började redan för senast ett år sen! Jag har fått undvika vissa delar av internet för att inte få något spoilat!
Varje gång det händer brukar en film inte vara bra. Se bara på Avatar och The Dark Knight.
Jag skrev ett längre inlägg om ämnet för en tid sen och därför var jag nervös.

Nåväl, jag betalade in mig och satte mig ner för att se den. Och nu tänker jag recensera den. Det tar inte länge.

Handling
En massa år efter imperiets fall så har det uppstått ett slags Imperium 2.0. Deras plan är naturligtvis att ta över galaxen och utrota den siste levande Jedin: Luke Skywalker.
Luke själv har gått under jorden. Han har gömt sig på något ställe som ingen vet. Prinsessan Leia, numera General Leia, har skickat ut en pilot för att leta reda på en källa som kan leda till platsen där Luke befinner sig.

Vad som följer är intrigvändningar som kommer att involvera Leias son, Han Solo och Chewie, Millenium Falcon samt en f.d stormtrooper och en skräpsamlare.
Mera tänker jag inte säga. Se den själva!

Om filmen
Sen senast har filmen bytt manusförfattare och det märks! Sjutton vad det märks! Jag kan illustrera ett exempel: I ett skede av filmen sitter en person vid en rymdkanon och är exalterad och skriker "WOW! Såg du det?!". Hade George Lucas skrivit det så hade personen antagligen inte reagerat något särskilt. Möjligen muttrat "Oh dear."


Och så finns det annat som man märker, t.ex hur lätt det är att ta till sig karaktärerna, hur karaktärerna har brister! Kom ihåg det om ni ska skriva ett filmmanus: Ingen karaktär är perfekt! Det finns inte en karaktär som inte har någon brist!

Sedermera så har mycket av filmen gjorts med CGI (förstås) men också mycket har blivit filmat på plats. Detta underlättar arbetet för skådespelarna eftersom de har något konkret att spela mot. Sedermera är det också lätt att spela att du faller i snö och det är vått och kallt om du på riktigt faller i snö och det är vått och kallt. 

Några brister
Jag vet, skicka era arga kommentarer, men jag kan inte påstå att denna film inte skulle ha brister. Men jag kan också tillägga att bristerna är väldigt få och kan lätt ignoreras.
  • VÄLDIGT många frågor är obesvarade! När premissen presenterades och vi fick se delar av post-imperium-universumet så fanns det ett antal frågor jag inte fick svar på. Kanske de pantar på dem till nästa film, vilket jag verkligen hoppas. 
  • Han Solo är ju gammal! Inget fel med det, men tänk er följande: Harrison Ford är nu 73. Han ska spela samma gamla Han Solo som han gjorde på slutet av 70-talet. Ni förstår varför det inte är en bra idé att ha en 70-åring göra samma saker som då han var 30-något? Missförstå mig inte, han gör ett fantastiskt jobb. Men det känns på ett sätt som att karaktären inte har förändrats särskilt mycket sen senast, vilket jag tycker är konstigt. Varför är han fortfarande samma gamla smugglare, borde han inte vara något högt kucku i republiken, med tanke på att han är veteran från striderna kring BÅDA dödsstjärnorna och han hade ihop det med Leia?
  • Vår kvinnliga protagonist är det inget fel på, men det finns två scener som jag tycker kunde helt enkelt ha gjorts annorlunda.
    Scen nr 1) I ett skede får hon reda på en sak som gör henne upprörd och hon springer ut i en skog för att hon är arg. Varför gör ni det? Och hon hamnar sen i trubbel för att hon gjorde det! Liksom varför måste hon springa ut i skogen på en cry-baby-run? Går det inte att springa i en städskrubb istället?
    2) Trots all sin tuffhet blir hon knockad och måste räddas. I och för sig räddar hon sig själv, men ändå, denna trop stör mig: Om en karaktär presenteras som en stark och tuff kvinna som kan ta vara på sig själv, varför blir hon då alltid tillfångatagen relativt lätt?
  • Den onde ledaren heter Snoke! Supreme Leader Snoke! Säg det med ett rakt ansikte! "Oooh, var rädd för Snoke! Den store stygge Snoke kommer att fimpa er!" :D Vi har Darth Vader, Darth Plagueis, Darth Bane, Darth Sidious och så har vi Snoke :D På svenska är snok en ofarlig orm. I varenda scen då Snoke (*fniss*) pratas om och han nämns vid namn så tappar jag all förmåga att ta det på allvar. Necron hade varit ett mera kusligt namn än Snoke!
"Den stjäl från A New Hope!"
Det har jag också hört som ett klagomål, att filmen har stulit för mycket från Episode 4: A New Hope. Det håller jag inte med om. Lika lite som att A New Hope har stulit från Hero with a Thousand Faces så har denna film stulit från A New Hope. Vad menar jag med detta? Jag skulle kunna dra en hel föreläsning om detta ämne, då jag har studerat det. Men i det stora hela handlar det om att en hjälteberättelse handlar oftast om en person som måste gå ut i världen för att göra NÅGOT som kan rädda denne eller någon annan. Längsmed vägen möter vår hjälte på förhinder som denne måste ta sig över.
Det är sant för legender som Rama-eposet, Arthur-legenden, grekiska hjältehistorier. Men det är också sant för Frodo Baggins, Harry Potter OCH Luke Skywalker. (faktum är att originella Star Wars-serien har anklagats för att stjäla för mycket av Hero with a Thousand Faces.)
Med andra ord: En hjälteberättelse av denna sort kan bara berättas på små många sätt.

Men folk har också klagat på att rent händelsemässigt liknar Force Awakens väldigt mycket A new Hope. Till det kan jag svara att det rör sig snarare om homager. Det känns mera som att Force Awakens gör homage till gamla Star Wars-filmerna.
Eller så rör det sig om att J.J Abrams har helt enkelt bestämt sig för att stjäla från gamla Star Wars för att dra in pengar från ortodoxa Star Wars-fans! I så fall får han gärna ta mina pengar för jag tycker det fungerar helt bra i detta fall eftersom han inte helt stjäl, det finns många variationer.

Betyg
Som ett ortodoxt Star Wars-fan kan jag säga att du ska se denna film! Jag njöt i fulla drag! Jag betalade in mig för att se ett rymdäventyr i Star Wars-universumet med rymdskepp, ljussablar, intressanta karaktärer och intriger! Och det fick jag! Hurra!
Men är du helt obekant med Star Wars skulle jag inte rekommendera den.
Jag ser fram emot nästa Star Wars-film!

May the Force be with you!

söndag 27 december 2015

Big trouble in Little China



Alltså John Carpenter...
Det jag tycker är speciellt fascinerande med John Carpenter är hur han lyckas med många av de filmer han tar sig an. Han har gjort en av de bästa skräckfilmerna någonsin, The Thing. Han har gjort en suverän Sci-fi action-film, They live. Han sparkade igång vågen av Slasher-filmer på 70-talet med Halloween.
Och så har han gjort en cheesig 80-tals action-komedi-film med Kurt Russell i huvudrollen. Jag såg inte denna film själv då jag var yngre, men jag slår vad om att jag hade älskat skiten ur den.

Den har delvis tagit inspiration från en våg av kung fu-filmer som kom på 80-talet där man blandade in mycket (påhittad) österländsk mystik. Delvis driver den också med typiska 80-talets macho-actionhjälte-troper.
Det gör att filmen är lite knepig att se idag, för man är inte alltid helt säker på vad skämtet är. När jag såg den första gången tyckte jag det var en rolig ölfilm, men jag kom inte på vad som var roligt med den. Jag tror det kommer från min generation som växte upp med komedier som Hot Shots-serien, Naked Gun och senare Scary Movie-filmerna. Vi är vana vid skämt som är helt in your face och därför omöjliga att missa. Troperna som Big Trouble in little China driver med är därför inte lika tydliga och därför missar man dem.


Handling
Långtradarchaffisen Jack Burton pausar i Chinatown. Han träffar sin vän Wang Chi och spelar lite hasardspel med honom. De åker därefter till flygplatsen för att hämta upp Wangs fästmö Miao Yin. Men efter många om och men har hon blivit kidnappad av ett kinesiskt gäng, The Lords of Death. Jack och Wang följer förstås spåret för att rädda henne, bara för att upptäcka att det går längre upp.
Under jorden i Chinatown sitter den urgamle trollkarlen David Lo Pan. Han har blivit förbannad av en kinesisk gud för tvåtusen år sen. Han är inte på så sätt kroppslig, utan mera som ett spöke. Det vill han gärna slippa. Som tur är finns det ett sätt för honom att bli fri från förbannelsen: Han måste hitta en kvinna med gröna ögon och gifta sig med henne. Som tur är så har Miao Yin gröna ögon. Det har också Grace Law, som med tiden blir Jack Burtons love-interest i filmen.

Så, summa sumarum, vi har Jack Burton och hans vänner mot en kinesisk trollkarl. Action ensues!

Om filmen
Som jag sa så är en del skämt svåra att greppa till först. Det tydligaste skämtet är karaktären Jack Burton. Varför det? Nå, han är en stereotypisk 80-tals actionhjälte. Han spelas av Kurt Russell, han har svällande muskler, han är stor i truten och använder gärna våld för att lösa sina problem. Så synd bara att han inte får så många tillfällen att använda dem. Många gånger då man tänker att han ska lösa alla problem så är han förvirrad eller klumpig. Hans vän Wang Chi gör mycket mera får att få intrigen framåt än Jack.

John Carpenter har sagt i en intervju att Jack Burton är en actionhjälte som har landat i fel film. Det är egentligen Wang Chi som är huvudpersonen i filmen, men av någon konstig orsak är kameran på Jack istället. Så Jack är egentligen huvudpersonen fast han tror han är hjälten!
Ett annat skämt är att Lo Pans magi är falsk. Hans underhuggare, känd som "De Tre Stormarna" använder också magi, men den magin är också påhittad. För att inte tala om deras s.k "kung fu". Stereotypisk 80-tals kung fu som är extremt överdriven och på det sättet inte alls verkligt. Bara sådant som finns till så att västerlänningar ska tro att kinesisk trolldom och karate är mera överdrivet än vad det egentligen är.

Men här finner vi som sagt det största problemet med filmen: Är du inte bekant med alla dessa troper så faller filmen ganska platt. Den är otrolig som en actionfilm och inte tillräckligt rolig för att vara en modern komedifilm. Jag behövde se den åtminstone två gånger för att "fatta" den.
En grej som jag tycker är oslagbart med filmen är soundtracket. John Carpenters filmer tenderar att ha bra soundtrack och denna film är inget undantag!

Betyg
Fast jag tycker att filmen är rolig trots alla brister. Den kan bäst beskrivas som en karusell med mycket flygande, mycket magi, mycket tanklöst action, mycket cheese. Sitt ner och njut av färden, håll händerna innanför vagnen hela tiden!


onsdag 23 december 2015

Papers, please


God eftermiddag, medborgare! Är det inte en fin dag i Arztotzka?
Aj, det är INTE det?
Endast spioner skulle tycka det.....

Om spelet
Papers, please är ett indiespel utvecklat av Lucas Pope. Du spelar en individ som har fått ett jobb av staten i den fiktiva diktaturstaten Arztotzka. Du har blivit en passkontrollant vid gränsen som nyligen har öppnats.
Folk kommer in till dig och du frågar efter deras papper. (Därav titeln "Papers, please")
Du ska kolla genom dem och godkänna eller neka tillträde till Arztotzka. Och du får inte göra några missar! För det kommer in folk med pass där datumen har gått ut, pass som är förfalskade så att det står fel kön eller fel bild eller har fel stämpel.
Och reglerna ändras så gott som varje dag! Efter en terrorattack i Arztotzka så måste alla utlänningar visa upp ett arbetspass eller ett respass. Och det måste också kollas och vara giltigt. Så frågar du också varför de är på väg in i Arztotzka och ibland ljuger de.
Dessutom får du också så småningom några bilder av efterlysta individer som försöker ta sig igenom.

Sedermera har du också en knapp du kan trycka på för att kalla in vakterna. Låt oss säga att någon inte kan åka tillbaka till sitt urspungsland för att deras man är i Arztotzka. Så personen börjar käbbla med dig. Tryck då på knappen och ha beväpnade vakter att släpa ut personen (och den personen lär du inte se mera.)

Slutligen, då arbetsdagen är slut, så måste du se över din ekonomi. Hyran måste betalas, din familj ska ha mat och ibland blir dina familjemedlemmar sjuka.
Det finns 20 olika slut beroende på vad du gör. Vilka individer du släpper in, vilka erbjudanden du tar emot. Det finns t.ex en motståndsrörelse som vid ett skede erbjuder dig tusen dollar för att du ska hjälpa dem. Men gör du det kommer polisen och arresterar dig för de upptäcker att du har fuskat.

Betyg
Spelet kan te sig tråkigt om man väntar sig ett actionfyllt spel, men jag tycker det är roligt. Det är ett spel som kräver öga för detaljer och det känns skönt att du kan ändå påverka folks livsöden. T.ex vid ett skede kommer en kvinna in. Hon måste in till Arztotska för att hon har en sjukdom som inte kan behandlas i hennes hemland. Men hon har inga giltiga papper!
Du KAN för all del stämpla pappren negativt och skicka hem henne. Voi voi. ELLER så kan du också släppa igenom henne. Visst du får skit från staten, men det påverkar också spelet senare...

Jag rekommenderar att du åtminstone provar spelet! Det är inte särskilt dyrt och finns på Steam.

måndag 14 december 2015

From Beyond av H.P Lovecraft






För en tid sedan filmade jag och Martin en ny kortfilm. Det skulle vara en till berättelse av vår favoritskräckförfattare H.P Lovecraft.
Denna berättelse heter From Beyond och är relativt okänd, så vida man inte har läst mycket Lovecraft. Jag kände inte till berättelsen innan det kom på tal att vi skulle filma den.


Jag tänker inte spoila handlingen för er, men kortfattat så handlar det om en galen vetenskapsman. Han har haft vilda teorier om att man kan stimulera en körtel i hjärnan för att då kunna se världar bortom vår egen verklighet. (Detta var en riktig teori som pseudovetenskapsmän hade på 1920-talet).
Denne vetenskapsman kallades för galen och blev utslängd ur universitetet. Han har nu, några veckor senare kontaktat en gammal kollega och bett honom komma över för att pratas vid.....

Om filmen
Vi filmade det mesta i Studentteaterns gamla utrymme mot de svarta skärmarna. Medan en del andra scener filmades också i Gula Huset där teologerna håller till och andra utrymmen i Reuterska. Effetkerna och ljudet stod Martin för, så ni får fråga honom hur det gick till.

Jag gjorde röstinspelningen som ni hör i början. Och här måste jag ge en bit extra trivia: Jag hade krapula light när jag bandade in rösten. :D
Vilket passade in för min röst skulle låta ganska så apatisk, som en man i chock som ska berätta om det hemska som har hänt honom.
Jag spelade också vännen som besökte den galne professorn och det var i filmingen av detta som fick mig att vilja skaffa en väst. Som jag sedan hade på Galan 2015. Jag lånade Martins väst, såg mig i spegeln och tänkte helt enkelt "Damn, looking good..."

Iallafallm, jag skulle våga påstå att dethär är den bästa filmen vi har gjort hittills! Den är kuslig och spännande.
See for yourself!

måndag 7 december 2015

Jack of all Trades



Det är kanske ett år sen jag hörde om denna series existens. Och min spontana reaktion var hur i hela friden kunde den flyga under min radar?

Det är en 90-tals action-komedi serie.
Den har Bruce Campbell i huvudrollen.
Hur kan jag ha missat den? För det första är jag ett Bruce Campbell-fan. Jag beundrar karlns ärlighet, han kan sina egna gränser när det gäller att skådespela, och han har så roligt när han gör det att det gör mig glad.
För det andra så gillar jag action/fantasy-serier från 90-talet i överlag. Jag har redan i ett inlägg pratat om The Adventures of Sinbad. Men andra serier som jag gillar är Xena: Warrior Princess och Hercules: The legendary journeys.
Två serier som har Bruce Campbell inte i huvudrollen, men han dyker upp nu som då.
Så hur kunde denna serie flyga under min radar?
Jag tror jag vet svaret, men först ska jag berätta kort om handlingen:

Handling
Se videon.
....Vadå, måste jag ändå förklara?
Bruce Campbell spelar Jack Stiles, en amerikansk agent som är skickad till en ö i Ostindien för att därifrån stoppa alla möjliga hot mot Amerika. Vid sin sida har han uppfinnaren (och love interest) Emilia Rotschild.

Om serien
Serien var tänkt att vara en historisk fantasy-äventyrsserie i stil med The Adventures of Zorro och Brisco County jr
Den är tyvärr inte så bra som jag hade hoppats. När jag först fick reda på att den fanns så tänkte jag att det skulle vara Bruce Campbell i rollen som en pirat på det tidiga 1800-talet. Tänk er hans karaktär Autolycus (vilket faktikst var en inspirationskälla till karaktären) som en swashbuckler! Det låter ju hur bra som helst! Hur klantar man till det?
Genom att göra resten av omvärlden minst lika oseriös. Det som skulle ha gjort Jack of all trades till en bra serie skulle vara om resten av omvärlden var ganska allvarlig och kanske dyster, och mitt i allt detta finner vi vår hjälte Jack som räddar dagen med ett "ha-haa!" och snygga action-scener som en slags motvikt! 
I Jack of all Trades-universumet så är så gott som allting en komedi. Det gör det svårt att riktigt känna sig engagerad i storyn för det är så svårt att ta något hot på allvar. Hade Sam Raimi regisserat denna serie så hade vi antagligen fått ett antal intressanta skurkar och bikaraktärer.

 Men är det seriens fel eller mitt eget? Jag tror faktiskt felet ligger hos mig själv här. Jag menar vi tar Bruce Campbell och sätter honom att agera huvudroll i en tv-serie som är mer eller mindre skriven helt för honom. Kan man vänta sig något annat då än hjärndöd komisk eskapism? Hans karaktär får många tillfällen att hosta ur sig snappy one-liners.
Jag tycker introt förklarar allting med serien! Det känns som att se ett bordsrollspel lett av moi som en tv-serie. :D Vilket förstås betyder att det är awesome!

Serien pågick tyvärr i bara två säsonger. Varför inte flera? Jag vet inte! På riktigt, det står ingenstans varför den inte fick fortsätta, om budgeten blev strypt, om den inte fick det mottagandet som man hade väntat...
Det som tyvärr drar ner betyget för mig var att avsnitten var bara en halvtimme långa. Det känns alldeles för kort, som att berättelsen inte hinner komma till sin fulla rätt före det är dags att sluta. 

Betyg
Serien är väldigt svår att betygsätta. För å ena sidan är den nästan för löjlig. Å andra sidan är det liksom det som är poängen. Ska man se den eller ska man inte se den?
För mig så väger det att man ska se den! Vill du ha ett töntigt/cheesigt swashbuckling adventure med Bruce Campbell i huvudrollen, varsågod!

söndag 6 december 2015

They Live

1988 gjorde John Carpenter en väldigt intressant och rolig film. Intressant för att han har tagit en massa inspiration från gamla svartvita sci-fi filmer. Temat är också utan tvekan intressant.
Rolig för att den har brottaren Rowdy Roddy Piper i huvudrollen som en 80-tals actionhjälte! Karaktären Duke Nukem var delvis inspirerad från Pipers karaktär.

Handling
Piper spelar en namnlös luffare som kommer in till en storstad. Han letar efter jobb och lyckas få ett som knegare på en bygge. Han lyckas också få ett ställe att sova på, i stadens slumområde nära en kyrka. Men han märker där en del konstiga saker: Det står en predikant där som uppmanar alla att "vakna!". En polishelikopter flyger ovanför flera gånger. Och en annan luffare klagar på att hans tv får hela tiden sin signal störd av en bild från en person som varnar alla för "de som har makten".
Luffaren upptäcker också att kyrkan är bara en fasad. Inne i kyrkan finns en massa inbandningsapparater och andra tekniska föremål. Luffaren hittar också en låda solglasögon, av vilket han norpar ett par.
Luffaren sätter på sig dem och gör en hemsk upptäckt: Hela vår värld är egentligen kontrollerad av utomjordingar! De har maskerat sig att se ut som oss för att smälta in. De kontrollerar all media för att få oss att sluta tänka, så att vi är lättare att kontrollera!
Luffaren beger sig ut för att hitta utomjordingarnas sändare för att förstöra den och på så sätt avslöja för hela världen vad som är på gång.

Om filmen
"I have come here to chew bubblegum and kick ass! And I am all out of bubblegum..." Den repliken säger Piper när han går in i en bank beväpnad med ett hagelgevär och får syn på en massa utomjordingar i kostym. Jag tycker om Piper i den här rollen, det är en av de få filmer jag känner till där en brottare faktiskt gör sig bra på filmskärmen (Förutom The Rock då).

När Luffaren har på sig sina solglasögon ser han allting i svartvitt. Precis som i bilden ovan. Det får allting att se ut att vara inspirerat från 50-talets sci-fi filmer. Hela idén och utförandet känns väldigt klassiskt, som att They Live skulle vara ett kärleksbrev till de filmer John Carpenter såg då han växte upp.
Inspirationen till They Live kom också från en science fiction-novell som hette Eight O'Clock in the Morning av Ray Nelson. Den handlade också om utomjordingar som maskerar sig som människor i stil med Invasion of the Body Snatchers. John Carpenter skaffade rättigheterna till berättelsen och använde det som bas till filmen.
John Carpenter har sagt i en intervju att idén till filmen kom också från hans avsmak för kommersialiseringen av populärkultur på 80-talet. Han sa att han hade börjat titta på tv igen och märkt att alla tv program finns bara till för att sälja en produkt. Och när han hade pratat med någon på Universal Studios om detta så hade personen svarat "Vad är det för fel med det? Vi alla säljer oss själva hela tiden!" och den raden använde Carpenter i filmen.

Betyg
Se den! Det är en mysig 80-tals sci-fi film.
John Carpenters filmografi är intressant. Å ena sidan har vi skräckfilmer som The Thing och Halloween. Å andra sidan har vi sci-fi filmer som They Live och actionkomedier som Big trouble in little China
Slutligen, behöver jag förklara varför jag tycker det är komiskt när jag ser tonåringar med kepsar och skjortor som det står Obey på? De kontrollerar allt....!


lördag 5 december 2015

Santa Claus conquers the Martians

 
Nu när vi är i december så kände jag för att kolla på en julklassiker! Valet var naturligtvis Santa Claus conquers the Martians från 1964!

Handling
På planeten Mars har ledaren och hans fru blivit oroliga för att deras barn kollar på för mycket jordisk tv. Barnen på Mars har nämligen sett ett program där jultomten intervjuas och har börjat fundera varför inte det finns en jultomte på Mars? Ledaren löser problemet genom att besöka en 800-årig vis man. Denne förklarar att barn på Mars har alltid blivit uppfostrade helt fel. Alla marsianer har på sitt huvud ett elektroniskt föremål som matar hjärnan med information. Denna sätts på barnets huvud redan då det är nyfött, vilket leder till att barnen växer upp alldeles för snabbt. Så barn blir olyckliga för de får inte vara barn.
Lösningen är väldigt enkelt:
Kidnappa jultomten från Jorden och för honom till Mars!

Men när marsianerna anländer till jorden märker de ett problem: Det finns för många jultomtar! Det står en vid ett köpcenter och ringer en klocka, det står en annan vid en kyrka och ringer en klocka.... Samtidigt har amerikanska luftvärnet upptäckt UFOt och anfaller. Så marsianerna får bråttom med att hitta en julgubbe! De kidnappar två små barn och får dem att berätta var den RIKTIGA jultomten bor, på nordpolen förstås! (För jenkkarna vet förstås inte att han bor på Korvatunturi, men det är väl sak samma... -.- )
Efter många om och men lyckas marsianerna kidnappa jultomten och far till Nordpolen med honom. Där öppnas en fabrik för att tillverka leksaker. Jultomten är delvis med på att tillverka leksaker åt barnen på Mars. Han är ju jultomten så det är klart han vill föra jul till Mars!
Han vill förstås också hjälpa till med att skapa en Marsiansk jultomte, som kan ta hand om ungarna på Mars.

Om filmen
Den är väldigt billigt gjord. Marsianerna är skådespelare i en grön dräkt och grön smink. Deras hemska robot Tork (Eller Zork?) är uppenbart en karl i en kostym gjord av paff och silverfärg. Marsianernas vapen poppar, men vi ser inga strålar eller något annat.

Julgubben är väldigt lättlurad i denna film. Visst, han skrattar och är alltid så glad, men han är väldigt naiv. Han blir lurad gång på gång av marsianerna. En marsian, Voldar, hatar jultomten och ungarna. Han tror att de kommer att förstöra Mars ungdom genom sånger och presenter och lekar! Han bestämmer sig för att helt enkelt döda jultomten och ungarna!
Så på resan till Mars lurar han in jultomten i luftslussen, vilken han stänger och tänker släppa ut all luft ur! Jultomten och ungarna lyckas fly, men jultomten tror fortfarande att "det var bara en olycka".

Termen jag skulle vilja använda för att beskriva denna film är "camp". Den är väldigt Campy. Den är gjord med glimten i ögat och inte alls tänkt att tas på allvar. Jag har väldigt svårt att föreställa mig regissören Webster tänka "denna film kommer jag att bli världskänd för, den kommer att förändra science fiction-filmer för all framtid!"

Betyg
Vet ni vad? Jag gillade denna film! Visst den är extremt billig och har otroligt många film. Men den är gjord med charm och med glimten i ögat. När en film heter Santa Claus conquers the Martians så är det dåraktigt att förvänta sig Oscars-material! Att bara konstatera att filmen skulle vara dålig är som att vara extremt kritisk på när en lågstadieklass sätter upp Robin Hood. Man kan inte vara så kritisk mot en sådan pjäs för det är bara fråga om ett gäng barn som försöker sitt yttersta för att underhålla oss. (eller så är de tvingade av lärarna). Samma är det med denna film. Den är på en sådan nivå att man kan inte låta bli att åtminstone småle åt all camp som finns i den.
Jag skulle inte ha något problem med att se denna roligt korkade B-film igen!

P.s
Här finns filmen på youtube. Enjoy!