... och jag svarade stormen

Jag hoppas inte någon är trött på att jag tjatar om Nano, för jag är inte trött på att göra det! :D

Mitt senaste Camp Nano blev som sagt en berättelse på 75 000 ord. Det var något som jag trodde inte var möjligt förrän jag hade gjort det. Och jag är kanske tokig, men jag hade tänkt en tid på att pressa längre och gå till 100 000 ord. Det är ändå bara 25 000 ord mera! Jag behöver bara skriva kring 3500 ord per dag så har jag det i säcken! Med god marginal! Enligt mina uträkningar skulle det röra sig om 3225 ord per dag, men jag föredrar 3500, det är en rund nätt summa.

Men frågan kvarstår, antar jag: varför? Varför inte bara skriva ännu ett projekt och så ser vi hur långt det går? Vet ni, så har jag alltid tänkt! Sist och slutligen skriver jag för att jag älskar det. Jag skulle inte ha fått något skrivet överhuvudtaget om jag inte skulle älskar det.
Camp Nano och gamla goda NaNoWriMo har varit till stor hjälp för mig att utvecklas.
Sedan så tror jag också att detta projekt kan faktiskt bli 100 000 ord långt. Mitt förra camp-projekt, det på 75 000 ord, den hade åtminstone fyra huvudpersoner, som alla hade sin historia att berätta UTÖVER huvudintrigen. Och fortfarande fanns det en hel del platser och händelser där som jag inte broderade ut så mycket som jag skulle ha kunnat.
Till mitt kommande projekt så blir det antagligen fråga om sex huvudpersoner. Och jag vill ge mera utrymme åt deras personliga äventyr och utveckling förutom huvudintrigen! Jag vill också spendera mera tid ute i universumet och inte skynda mig genom storyn som jag tyvärr annars tenderar att göra!
Kan jag klara det?
Varför inte? För många år sedan kunde jag inte skriva en novell längre än tio sidor.

Men fortfarande: Varför?!
För att det är ett projekt jag inte är säker på att jag skulle klara av! Så därför måste jag göra det och inte tveka!
Jag skulle vilja använda en metafor: Då jag har tänkt på projektet, något som jag vill göra, så känner jag också hur Draken försöker få mig att låta bli. Något har stört Draken från urtiden! Den försöker stoppa mig genom att få mig att tveka, alltså finns det något bra med det!
Kanske jag borde skriva ett skilt inlägg om min drake?

Nå, vad har titeln med saken att göra? Det gäller en sak jag gjorde igår. En tokig sak, men ändå!
Det blåste riktigt ordentligt här ute vid villan. Vet inte om man kan kalla det storm, men för sakens skull kallar jag det för en storm! Och jag gick ut på bryggan, vindarna blåste genom mitt hår och flanellskjorta och jag svarade stormen: "Det blir svårt.... Men jag kommer att göra det!"

Så tärningen blev kastad! Nu finns det ingen återvändo!
Så jag håller som bäst på att preppa riktigt ordentligt. Jag fyller mitt anteckningsblock med namn på karaktärer, städer, länder, föremål.... Och jag älskar det. :)