söndag 24 juni 2018

Mitt portabla bibliotek

Läsandet är något jag mer eller mindre har tagit efter min mamma, även om min pappa också läser. Vilket har resulterat i att då jag ska resa någonstans så behöver jag inte ta med mig en, utan FLERA böcker! Även om det inte är särskilt troligt att jag faktiskt skulle hinna läsa igenom allt. Detta har nu lett till att jag helt har övergett att klämma in allt i min ryggsäck tillsammans med min laptop (för jag ska ju skriva också!) utan istället plockat fram en tygkasse ENDAST för mina böcker.
Eller som min mamma kallar det: "Mitt portabla bibliotek".

Nu till exempel ska jag vara nattvakt på ett skribaläger. Inför det lägret har jag packat en skild kasse med
1. Min bok som jag håller på att tugga mig igenom. (Fortfarande American Gods av Neil Gaiman)
2. Writers of the Future volym 25
3. Golden Apples of the Sun av Ray Bradbury.
4. 50 Great American Short Stories (alltså som INTE är science fiction eller fantasy)
5. Romeo and Juliet av William Shakespeare
6. En bok om att skriva
7. En bok med tal/intervjuer/krönikor av Neil Gaiman
8. A briefer history of time av Stephen Hawking
9. Min bibel
KANSKE jag ännu tar med Stolthet och Fördom av Jane Austen, för den ska jag läsa....

Jag hinner kanske läsa igenom en av böckerna om jag har tur. Men jag vill ändå ha med böckerna ifall jag vill läsa något annat!
En dag vill jag kanske utöka de grå cellerna och läsa lite Stephen Hawking. En annan dag vill jag vara lite kulturell och läsa Shakespeare. En tredje dag vill jag bara läsa en kort, rolig science fiction-novell.
Och så vidare! För man vet aldrig! :D

Life is strange: Before the storm

Okej...
Jag älskade Life is Strange! Nu som då dyker diskussionen upp om huruvida spel är konst eller inte. Och jag tycker att Life is Strange är ett prima exempel på hur spel kan användas till att berätta en djup historia! Om kärlek, vänskap och annat.
Lägg också till att vår huvudperson, Max Caulfield, i spelet upptäcker att hon kan spola tillbaka tiden i korta intervaller. Och den förmågan kommer att slutligen orsaka flera problem.

Så när jag fick reda på att en prequel hade kommit ut så blev jag förstås glad! Kanske denna prequel dyker djupare i berättelsen, kanske vi får reda på hur det kan komma sig att Max kunde spola tiden bakåt! Kanske vi får reda på mera om djurmotivet som finns i spelet!

Handling
Denna gång spelar vi Maxs vän Chloe Price. Hon är en punkare, en rebell, en arg tonårstjej som sörjer förlusten av sin far. Hon träffar den väldigt populära tjejen Rachel Amber och de blir väldigt goda vänner (till och med ett par).
Och sinsemellan så talar de mycket om hur de tänker rymma från Arcadia Bay, hur föräldrar är dumma och så vidare... Och de tänker lösa ett mysterium om vem Rachels riktiga mamma är....

Om spelet
Förståeligt så finns det denna gång inget om tidsresande. Det har istället blivit ersatt av några drömmar som Chloe har där hon pratar med sin döde pappa. Tyvärr känns det väldigt tråkigt! Om vi tänker på spelet som en berättelse så det enda de drömsekvenserna egentligen gör är att slöa ner handlingen. Ingenting nytt uppdagas, ingenting förändras....

Ett annat problem som spelet lider av är att världen känns väldigt liten. Om vi jämför med originalet: Där fanns det många gånger en stor yta där Max kunde promenera, hon kunde prata med flera personer och de hade alla intressanta saker att säga. Arcadia Bay var intressant att utforska.
Här så finns det väldigt få sådana utrymmen. Här är en idé: Chloe har ju en pickup. Tänk om man kunde köra runt i Arcadia Bay och utforska staden mera? Sånt som man kunde i äventyrsspel redan på 90-talet!

Det mesta av spelet består av dialoger, vilket inte skulle vara helt fel om de flesta personerna faktiskt hade något intressant att säga. Och om många av de sakerna faktiskt skulle bära frukt.
Låt mig ta som exempel: ALLA i skolan säger att Rachel är en manipulativ bitch. Att Chloe borde hålla sig borta från henne, för hon kan manipulera alla att göra hennes vilja.
Okej, så visa då på en scen där hon gör just det! Det finns en scen där en person (en våldsam pojk som är tänd på Chloe) försöker poängtera ut det, men fortfarande ser jag inga hårda bevis.
Det skulle ha varit en intressant twist om det skulle ha visat sig att alla faktiskt hade rätt om Rachel. I det första Life is Strange så träffar vi inte alls på Rachel, vi får bara reda på att hon var en underbar, perfekt tjej som var älskad av alla. Tänk om det skulle visa sig att allt det bara var bullshit, att Rachel på riktigt var en manipulativ bitch?

Spelserien har ofta blivit jämförd med Twin Peaks, och jag ser mycket riktigt referenserna. Till exempel så finns ett band som heter Firewalk. Som i dikten "Fire, walk with me". Rachel Amber känns många gånger som en fattigmansversion av Laura Palmer.
Men denna gång känner jag inte alls igen referenserna. Medan Twin Peaks-serien var ett surrealistiskt verk så var detta spel plågsamt vardagligt!

Men en snärtig detalj som fanns i spelet var Chloes "talk-back" challenge. Lång historia kort så är det ett minispel där du helt enkelt kan prata tillbaka till folk. Det får mig att tänka på några vänner jag har.

"I am Jesus!"
Men vet ni vad det värsta är? Denna prequel ger ingenting NYTT till det första Life is Strange! Syftet med en Prequel är ju för att bygga vidare på universumet och ge oss nya infallsvinklar på händelser som äger rum senare! Ingenting sådant gör detta spel, annat än att cementera vem Rachel Amber var och hur hennes förhållande till Chloe var. Inget mer eller mindre. Och vi visste redan från det första spelet att Rachel var underbar på alla sätt och att Chloe älskade henne.

Betyg
Jag tyckte detta spel var fortfarande helt intressant för karaktärerna är ändå välskrivna. Man tror på deras handlingar. Men när jag var klar med det så kändes jag mig bara tom.... Ett gigantiskt "Jaha?"
Jag saknar allt det surrealistiska med originalet! Inget om tidsresor, inget om alternativa verkligheter, ingenting om kaosteori, INGET... Bara ett halvfärdigt mysterium om vem Rachels mamma är.
Och så önskar jag att spelet var mera som, you know, ett spel.
Om du vill sätta dig in i serien så rekommenderar jag att du skippar detta spel och går helt enkelt över till originella Life is Strange.
Men om du däremot redan känner till Life is Strange och vill ha mer så varför inte?

lördag 23 juni 2018

Några dåliga dokumentärer

Jag har yrat runt lite i den akademiska världen, så jag antar att jag vet åtminstone NÅGOT om hur man presenterar en analys och hur man skriver en avhandling. Jag vet inte hur man filmar dokumentärer, men jag föreställer mig att många av dem bör följa ungefär samma mönster: inledning, avhandling, avslutning.
Börja med att presentera en fråga avhandlingen tänker behandla.
Behandla de fakta som finns tillgänglig och analysera allting kritiskt.
Avsluta din avhandling med att berätta vad resultatet av din behandling är.

Trots detta finns det en del dokumentärer som inte alls följer detta mönster och det i sig är inte alltid fel. En dokumentär t.ex om J.D Salingers liv kan bara se ut på ett visst sätt, intervjuer med släktingar och vänner, historiker osv och försöka skapa en kronologisk bild av karlns liv.
Men en avhandling om Catcher in the Ryes inverkan på den amerikanska litteraturvärlden bör se helt annorlunda ut.

I mitt tycke så är en dålig dokumentär dålig om den
1) Inte har någon klar frågeställning som t.ex "Vem var Jack Uppskäraren?" eller "Inverkan som vårt kapitalistiska system har på samhället".
2) Inte intervjuar några personer som faktiskt vet något. Och nej, det räknas inte att det under en typ stå "Douchey McDoucheface, Professor". Professor I VAD? Vid vilket universitet? Vad har denna professor publicerat som handlar om ämnet som är relevant?
3) Använder högst tvivelaktiga källor.
4) Håller sig inte till ämnet.

Med det ur världen tänker jag kort presentera några dåliga dokumentärer för de bryter mot en eller flera av dessa regler.

Aliens on the moon: The Truth Exposed
Ja, visste ni om det? Det finns utomjordingar på månen! Hur vet vi det? En professor säger det, och en annan snubbe som har jobbat på NASA!
De visar i dokumentären bilder från månen som när man zoomar in dem RIKTIGT ordentligt (så att bilden är suddig!) så ser vi något som ser ut som en cylinder, vilket bara kan betyda en sak: Ett utomjordiskt kärnkraftverk! Flera suddiga bilder visar också vad som ser ut som pansarvagnsspår, broar, rörledningar och så vidare! Och luftvärnskanoner! Utomjordiska luftvärnskanoner finns på månen! Därför har inte någon åkt till månen flera gånger och därför har alla astronauter och alla som jobbade med månlandningarna tvingade av CIA att knipa käft!
Och vet ni vad det i sin tur betyder?! Det pågår ett gigantiskt intergalaktiskt rymdkrig mellan utomjordingarna på vår måne och andra utomjordingar! Det stämmer bra överens med det att folk har sett flera UFOn under 1900-talet än tidigare!
Kära nån... Jag behövde lägga mig ner efter att ha sett denna dokumentär. Den får pluspoäng för att den är fantasirik.... Och tusen minuspoäng för den bryter emot precis alla regler.

Den enda intressanta intervjun är med Edgar Mitchell, en astronaut som gick på månen. Han påstår att det finns utomjordingar där. Men han påstår också att det var utomjordingar som förhindrade att tredje världskriget bröt ut.
DMT: The Spirit Molecule
För er som inte vet, så DMT står för Dimetyltryptamin, och är en av världens starkaste hallucinogena droger. Med andra ord; om du tar det så börjar du se en massa konstigt skit.
Enligt denna dokumentär så finns DMT-molekyler i allting levande. Och det betyder att DMT är en portal till rymden. Det är inte hallucinationer du upplever om du tar DMT och ser konstiga utomjordiska former, din själ har på riktigt lämnat din kropp och flugit genom rymden till en annan galax och där träffat utomjordingar.
Det bekräftas av "professorer", shamaner och andra DMT-volontärer.

Huruvida DMT och andra psykotropiska droger skulle kunna använda terapeutiskt är ett ämne jag vet väldigt lite om, men denna dokumentär lyckas inte riktigt övertyga mig om att DMT skulle t.ex kunna bota depression.
Dokumentären börjar intressant, genom att berätta om DMT, lite om dess historia och så vidare. Men sen börjar vi komma in på just experter som påstår att de flög genom rymden och träffade Lord Rama.
Nevermind att DMT är en väldigt tung hallucinogen!

onsdag 20 juni 2018

31 år

Vet ni... Att bli äldre, det är inte så illa. Den franske skådespelaren Maurice Chevalier har sagt att "hög ålder är inte så illa, om man tänker på alternativet".
Jag har diskuterat med kids under 25 som uttrycker sina sorger över min "höga ålder". Och jag förstår: jag är enligt alla definitioner en vuxen typ, jag borde ha fått min skit ihop vid detta skede, men det har jag ej. Jag har vänner som har egnahemshus och barn.
Men åtminstone har jag skalat bort den mesta arrogansen en ung man har och blivit smartare med åren.

Men att bli trettio var faktiskt inte så illa. Jag tror att talesättet "man är så gammal som man känner sig" är på sin plats. Visst, jag känner mig tillräckligt vuxen och ansvarstagande för att börja vuxenstudera till kock och allt det där. Jag går och lägger mig tidigare om kvällarna och äter nyttigare. Fast det beror inte så mycket på åldern utan snarare att jag helt enkelt vill sova och vill ta hand om min kropp!
Och jag känner mig samtidigt tillräckligt ung för att dagdrömma om den där storsäljaren jag ska skriva och få publicerad och arbeta på det. Alla mina favoritförfattare som är döda hittade man praktiskt taget död vid sin skrivmaskin.
Jag vet mera exakt vad jag vill nu, med mitt liv och allt. Till skillnad från då jag var tjugo så visste jag inte ett hum om något, jag var ung och arrogant.

Så det är väl vad jag har att säga om att bli äldre! De som ojar sig över att de snart blir trettio har ingenting att oroa sig för, det är som att vara yngre men mindre korkad!

Ha en bra dag!

tisdag 19 juni 2018

Lille John: Författare, konstnär....Kock?

Jag har nu varit arbetslös i över ett år.
Jag har sökt jobb på flera stora företag, jag har gått kurser om hur man skriver cv:n och så vidare. Jag har inte fått något jobb. Om jag inte har fått ett rakt "tack för din ansökan, men tyvärr...." så har jag fått en stor dos dödslik tystnad.

I Mars månad hade jag fått nog! Jag hade sökt jobb som köksarbetare hos ett företag, ett jobb som skulle vara väldigt likt de jobb jag har haft tidigare. Jag fick inte ett nej, jag fick inte ett ja, jag fick ingenting!
Skitförbannad över ännu ett tyst nej så bestämde jag mig för att göra slag i saken!

Under mina diskussioner med TE-centralen och andra människor så har frågan om min utbildning kommit upp. Jag saknar ju en yrkesutbildning, finns det något jag skulle kunna tänkas bli till?
Ja, jag började ju i disken och har hjälpt till lite annars i köket så.... Kock? Det skulle väl kunna gå bra? 
Visst, jag är ingen mäster-kock, jag gör väl "helt okej" mat. Under mina nio år i mitt hus i Åbo så hade jag ett gemensamt kök och grannar som jag inte riktigt kom så bra överens med alla gånger. Jag var inte så mycket i köket där och gjorde då inga särskilt avancerade maträtter.
Men förra hösten gick jag en kurs vid Optima för kökspersonal. Det var faktiskt intressant! 

Så, tillbaka till Mars... 
Jag sökte in till Optima på kock. Och fick för en tid sen ett positivt svar. 
Jag har först nu fyllt i blanketten och ska skicka tillbaka den, så VEM VET, kanske skit ännu hinner hända?! :D 
Till hösten ska jag börja studera till kock och vad som händer efter den tiden... Det får vi se. Om jag fortsätter jobba som kock eller om jag bara låter det vara.

Trots att jag känner nervositet inför detta drag, så försöker jag ändå tänka positivt: Visst, jag kanske avskyr jobbet och ger upp... ELLER så kanske det visar sig att jag blir en underbar kock? 
Så om en stund behöver jag bara starta en youtube-kanal: The Fennoswedish Chef! Haha! Helt på allvar, om jag börjar en youtube-cooking-kanal så måste den ju heta det!


måndag 18 juni 2018

"Carpe diem", lol!



Nu som då hör jag folk som kastar omkring sig termen "Carpe diem", i tron att det betyder "fånga dagen: Sup, knulla och dansa så mycket du vill och strunta i vad som händer imorgon!"

Det fulla citatet är "carpe diem, quam minimum credula postero", vilket i stort sett betyder "Fånga dagen, lita ej på morgondagen." Men vad jag har förstått så är också "fånga" fel ord, det korrekta ordet är väl mera "plocka dagen", som när man plockar frukt. Det skrevs av den romerska poeten Horace ungefär 23 f.v.t.
Men vad Horace egentligen menade med talesättet var att man ska använda denna dag till att göra morgondagen bättre. Plugga hårt på det där provet, arbeta hårt, hälsa på dina släktingar, hjälp ditt samhälle och se till att frukten av ditt hårda arbete blir en fantastisk morgondag! För den kommer inte automatiskt att vara underbar.

Så istället för att "fånga dagen och oroa dig inte för morgondagen" så betyder det "fånga dagen och förbered dig för morgondagen".
Förstås, det är inte lika roligt som YOLO och man låter alltid mera intelligent om man slänger runt sig latinska fraser.
Men ibland sticker det i ögonen på mig när jag på min wall ser statusar av folk som använder termen helt fel.

söndag 17 juni 2018

Några dokumentärer

Fortfarande ser jag gärna på dokumentärer som kan ha intressanta teman! Och på Netflix finns det onekligen en massa dokumentärer, men många av dem är rent ut sagt skräp.
Som exempel kan jag nämna en dokumentär om utomjordingar på månen, "Aliens on the Moon". Att det skulle alltså finnas utomjordingar på månen, som NASA vet om att finns där men det är så hysch-hysch om det, och det är därför NASA inte har återvänt till månen efter 70-talet. Ignorera det faktumet att deras budget blev strypt....
Vad för bevis presenteras det i den dokumentären? Suddiga bilder som "ser ut" som byggnader och "forskare" (säg inte i vad, om det är astrologi eller konstvetenskap) som säger att det "kan" finnas utomjordingar på månen.
Eller varför inte "The Propaganda Game", som handlar om hur västvärlden totalt har missförstått allt som händer i Nordkorea, det är ju ett underbart land. Det visar ju en film som gjordes av en filmskapare som blev inbjuden till att bo på lyxhotell där, få guidade turer och filma allt det vackra med Nordkorea. Inget skumt där, nej! Frågan i den dokumentären är väl "vad är sanning?" Också känd som en "Whataboutism". "What about allt det bra med Nordkorea??"
Kanske jag någon dag borde skriva ett inlägg om bullshit-dokumentärer?
1. American Anarchist
Ibland ser jag en dokumentär om en person för att jag vill helt enkelt ha svar på frågan "vad tusan tänkte personen?"
Min första dokumentär handlar om författaren bakom den ökända boken The Anarchist Cookbook, William Powell. Kortfattat så är det en manual för hur du bygger bomber och vapen hemma med hjälp av sådant du kan hitta i ditt hem. Boken har varit kopplad flera gånger till hemska terrordåd och bombningar runt i världen.
Så ni kan förstå varför jag frågar mig "Vad tänkte herr Powell?" Vad trodde han skulle hända då han skrev och publicerade den? VARFÖR i hela fridens namn skrev han och publicerade den?!

Dokumentären i fråga är mest Powell som pratar till en kameraman och en person som intervjuar honom, men han har intressanta saker att säga. Som exempel kan jag nämna helt kort varför han gjorde det.
Delvis så var han ung och arg.
Delvis så var det politiska klimatet i USA på 70-talet som det var, Powell trodde helt enkelt att USA snart skulle vara antingen en fascistisk polisstat eller ha ett fullskaligt inbördeskrig mellan Svarta Pantrarna, kommunisterna och så vidare...
Så hans tanke var att han skulle utrusta de vanliga matti meikäläinen med vad som krävdes för att slå tillbaka.
Och visst hade Powell senare ångrat att han skrev den och försökte stoppa den från att säljas vidare, men vid det skedet hade han redan sålt rättigheterna så han kunde inte stoppa det. Han tog sedan dess avstånd från boken så långt han kunde, i hopp om att den skulle dö en tyst död.

2. How the Beatles changed the world
Jag gillar The Beatles. De var och är en samling bra musiker. Men den s.k "Beatlemanian" har alltid intresserat mig nästan mera! För det är intressant att ta reda på vad Beatles gjorde på den tiden som ingen annan hade gjort som gick så bra. Kända musiker fanns redan på den tiden, också sådan musik som vuxna inte nödvändigtvis lyssnade på. Elvis till exempel hade varit igång en lång tid före The Beatles.
Dokumentären tar därför inte bara upp vad The Beatles gjorde, utan den tar också upp vad annat som hände i världen och i synnerhet i England som bidrog till deras framgång.
Det plus pojkarnas egna input blandade ihop en perfekt cocktail.

3. Hip-Hop Evolution
En dokumentär-serie, men en intressant sådan. I stort sett handlar det om hur hip-hop musiken växte fram ur Bronx från dess funkiga rötter, hur det utvecklades och spreds och är idag en miljondollar-industri. Det finns intervjuer med en massa gamla artister som fanns med då det startades och det finns också intervjuer med en del artister som ännu är aktiva idag.


torsdag 14 juni 2018

Vad läser jag annat?

Jag skrev ett inlägg om en läslista jag försöker klämma igenom på sommaren.
Naturligtvis ljög jag då. Jag har adderat några böcker till listan jag tänker läsa denna sommar!

För stunden håller jag på med Neil Gaimans American Gods och än så länge är den bra! Men utöver det försöker jag också läsa annat. När jag var liten lärde min mamma mig att läsa brett, att prova nya författare och nya genrer. Och nu när jag själv har börjat skriva mera så har jag märkt hur andra författare från andra genrer med andra stilar kan vara berikande!

Det har lett till att jag har skaffat några böcker som inte alls är science fiction eller fantasy, som jag tänker plöja igenom. Dessa är:
"Det är mycket man inte måste - 77 texter om kärlek, tid och tro" av Tomas Sjödin. Detta beställde jag från Adlibrsi för att jag ville ha något kortare att läsa, en bok med poesi eller noveller. I detta fall är det fråga om 77 krönikor som Tomas har skrivit till Göteborgs-posten.
"50 great american short stories" Denna hittade jag på ett loppis för 50 cent. Som titeln antyder så är det en samling noveller av kända och mindre kända amerikanska författare, som Edgar Allan Poe, Nathaniel Hawtorne, Ernest Hemingway, John Steinbeck, John Collier, Mark Twain etc etc. Samma sak här: Jag vill läsa något kortare bredvid boken jag nu läser.
"Mannens dikt om kärlek". Jag har försökt läsa poesi från och till genom årens lopp. Och denna bok  var också en 50 cents-bok. Kärleken är billig ibland, eller hur? Vad tycker jag om den.... Tja.... Somliga dikter är bra. Jag hade redan hunnit läsa några innan NaPoWriMo och hade redan bestämt mig för att skriva åtminstone en kärleksdikt.
Kan du rekommendera någon bra poesi-antologi eller någon bra poet som jag kan läsa?

Idén till att läsa allt detta är ett tips jag fick från Ray Bradbury: Att varje dag läsa
1 dikt
1 novell
1 essä
Och så förstås boken jag håller på att läsa. Åtminstone berikar det min vardag, att läsa allt detta!

tisdag 12 juni 2018

Draken

Alla vi som har drömt om något kreativt eller bara något nytt har denna demon i sig. Steven Pressfield kallar demonen helt enkelt för "motståndet", men jag kallar den för "min drake" eller "Draken från Urtiden".

Vad vill denna drake?
Den korta versionen är att den är en mobbare som vill förhindra mig och alla andra från att uppnå sina drömmar. Den vill få dig att tvivla på dig själv och dina förmågor. Få dig att kliva in i ledet där resten av mänskligheten står.
Den är miljontals år gammal, den kan alla knep, den är trots allt "från Urtiden".

1) Den kan helt lugnt plantera tanken hos dig att du inte kommer att lyckas vad du än gör. Det finns alltid någon som är bättre, den stora blinda massan förstår inte, alla dina vänner kommer bara att skratta åt dig och kalla dig för en dåre.
Och om du faktiskt har vänner som gör det, så tycker jag att du ska göra som Ray Bradbury föreslår: Ring dem nu och avskeda dem! Du har redan tillräckligt med problem utan att "vänner" gör saken värre.
2) Den kan fresta. Påminna dig om den nya underbara serien på Netflix som helt enkelt inte kan vänta eller det nya spelet som inte heller kan vänta. Du hinner nog skriva, efter allting...Bara ett avsnitt till brukar mantrat lyda.
I sig är det inte fel att ägna sig åt annat vid perioder. Jag gör det, annars skulle jag antagligen bli galen på riktigt. Men om det efteråt bara känns tomt, om detta kommer i vägen för ditt verk, om glädjen bara känns flyktig och du är besviken på dig själv... Så känns det för mig när Draken vinner för dagen.
3) Den kan påstå att projektet du tänker anta är för stort, det känns skrämmande! Du tror inte att du har vad som krävs för att måla den där fina tavlan eller skriva den där dörrstoppen full av färgstarka karaktärer. Bäst att du drömmer mindre och bara skriver en två-versers dikt om hur arg du är.

Bara några punkter här som är välbekanta för mig. Jag kan ännu på rak arm komma på några metoder till som Draken använder mot mig, men då blir vi här hela dagen.

Men Draken är inte alltid helt av ondo.
Jag tänker, som mina trogna läsare säkert vet, starta ett nytt skrivprojekt i Juli. Jag håller på att preppa som bäst för den, mina anteckningar är fulla av namn på karaktärer, historiska händelser, länder och så vidare. Sådant som jag kanske behöver. Projektet i sig är mycket större än något jag har gjort tidigare, det har flera karaktärer, den har större teman och så vidare.
I flera dagar grubblade jag på om jag skulle våga starta på projektet. Det kändes för stort. Vad om jag tog mig an det projektet och misslyckades, det blev skräp i slutändan? "Det är nog bäst jag låter bli..."

Och den känslan tog jag som ett gott tecken! Det betyder att jag faktiskt tar detta på allvar, att jag vill göra ett bra projekt, att tanken på att inte lyckas faktiskt skrämmer mig. För vet ni vad som skulle vara värre? Att jag inte alls skulle bry mig! Men jag älskar det och det, mina vänner, är bra!
Något hade retat upp draken! Den hade redan börjat försöka få mig att styra bort från ett projekt som jag sist och slutligen ville ta!
Så med det i bakhuvudet så tänker jag dyka i detta projekt och hoppas på det bästa! För hellre försöker jag och misslyckas än viker undan! Det är bättre att vara i boxningsringen och få stryk än att vara en åskådare.
Visst kommer Draken att vara närvarande! Jag kan inte döda draken, det tror jag ingen människa kan. Men jag kan, med hjälp av disciplin och geist, driva tillbaka den ner i det undermedvetna mörkret, där den får planera sina nästa drag!


fredag 1 juni 2018

En sommarlista

Ja, varför inte, här är en lista, enjoy!

Hur ser den perfekta sommardagen ut, enligt dig?
Hmmm.... Vaknar utvilad, hinner ta en promenad ute i solen.... Jag är kreativ och får skrivet något. Och arbetet känns underbart att skriva på.
Och så får jag träffa några gamla vänner! Det skulle vara roligt!

Vilka tre saker börjar du tänka på när du hör ordet ”sommar”?
1) Gröna träd
2) Stillhet
3) Havet

Vad är enligt dig, den ultimata sommarmaten?
Farsans grillmat. Och det måste just vara farsans! Visst, jag kan laga det själv, jag har kopierat hans recept. Men jag kallar det ändå "farsans grillmat".

Kommer du jobba i sommar eller ha semester?
Har fått något keikkajobb, men annars så är jag fortfarande arbetslös. Så jag tänker väl "ha semester". Inte mig emot dock, jag har ett massivt skrivprojekt som jag planerar!
Jag menar jag har förstått varför det är bra att ha ett jobb på sommaren! Det är bra att ha pengar och så vidare.
Men sorry nu, det är bara så skönt att ha semester på sommaren! Sipilä och co får strypa stöd bäst de vill (det gör de ändå oberoende, bara de får en ursäkt). De får också arrestera mig och sätta mig i fängelse för att jag inte jobbar!
Jag kan bli en av den sortens författare som skriver sina verk i fängelse, ställa mig i led hos Dostojevski och Oscar Wilde.

Vad är ditt favorit ställe att vara på under sommaren?
Jag älskar sommarnätterna. De är så stilla och det är så vackert ute! Så mitt svar blir antagligen "var som helst på en sommarnatt".

Vad gör du en ledig kväll?
Ja, jag har ju varit arbetslös i ett år nu, förutom några keikkajobb... Så vad gör jag på en ledig kväll? Det vanliga antar jag. Sitter hemma, skriver och dagdrömmer!

Ett fint sommarminne?
Tja, ett fint minne var kring midsommar 2008. Jag var på väg hem från drakabussen efter att vi hade just klarat av vårt sista långa läger, 17 dagar ute i skogen. Och nu var vi alla på väg hem på långpermis och alla visste att vi hade bara några veckor kvar av mili! Och inga flera läger, det var över! Så stämningen var fin på bussen.
Då finns förstås de somrar då jag har fått igång en sommarromans. Men de bitarna har jag sparat för mig själv.

Finns det någon låt du förknippar med sommaren?
Hmmm... det korta, enkla svaret skulle vara att säga Sommaren e kor...T!! av Tomas Ledin eller Sommartider nej nej, sommartider.... Sånt skit som har blivit pressat i mitt huvud att är sommarplågor.
Men jag tänker inte ta den enkla vägen här! Nej, jag tänker istället leta i mitt minne efter en specifik sommar och en låt som jag förknippar med just DEN sommaren!

Vad är fem saker du vill hinna göra i sommar?
Skriva, sova, läsa