måndag 30 mars 2015

En underjordisk dagbok av Fjodor Dostojevskij

Dagens utmaning var "en bok som var ursprungligen skriven på ett annat språk". Denna bok var ursprungligen skriven på ryska och väldigt bra översatt till svenska. Jag hittade den på Galna Dagar vid Akademiska bokhandeln för 3:90. Jag hade länge tänkt på att man borde läsa lite Dostojevskij.

Handing
Berättaren är en man som en gång jobbade för den ryska staten under slutet av 1800-talet. Han beskriver sig själv som att ha "gått under jorden". Där sitter han och skriver en bok som vi får läsa.
Boken är indelad i två delar. I den första delen får vi en klar presentation av vår protagonist, vem han är, vad han tänker om livet, döden och kärleken. Han beskriver sig som en väldigt elak människa. Han är väldigt intelligent, men tål inte människor. Han är oerhört filosofisk och hela den första biten är ett enda filosoferande. Han är väldigt narcissistisk och har låga tankar om människor.
I den andra delen berättar författaren om vad som gjorde att han "gick under jorden". Han berättar om tillfällen då han upplever att han har blivit nedtryckt av andra människor och då reagerat med att trycka ner andra människor

Lite funderingar
Ett tema som går genom hela boken är konceptet att skilja sig från den stora massan men att samtidigt vara ensam. Vår protagonist vill inte vara som de andra människorna vilket resulterar i att han inte har några vänner. Han blir väldigt stött då hans jämlikar inte alls förstår sig på "de djupa frågorna" och istället ägnar sig till sådana saker som att supa och besöka prostituerade. Det gör att han drar sig undan dem och på så sätt blir ensam. Det är ett koncept som återkommer ibland i ryska folksagor, där sensmoralen kan summeras ihop med "Gör som du vill och dö ensam".
Genom boken varvas huvudpersonens självömkan med raseriutbrott. Ilska och att söka hämnd är ett ämne som diskuteras. Jag gillade beskrivningen av hämndlystna personer personer: "Full av hämndbegär rusar en sådan herre rakt mot målet som en vild tjur, med hornen mot marken, och han kan bara stoppas av en vägg".

Boken har ett väldigt enkelt språk vilket förvånade mig. Men språket är inte enkelt för att han skulle använda korta meningar och fattiga beskrivningar. Nej i åtminstone denna översättning används väldigt enkla ord vilket gör att boken var oerhört lättläst. Den gick snabbt att läsa igenom alla 179 sidor.

Betyg
En av mina vänner sa att denna bok är en bra början för de som tänker läsa Dostojevskij. Jag håller med. Den är kort och koncis. Den lyckades få mig nyfiken på att läsa mera Dostojevskij. Men inte på ett tag.
Boken var väldigt cynisk till sin natur på många ställen. Huvudpersonens eviga filosoferande handlade om hur i stort sett alla är korkade förutom honom.
Jag ger boken 6 av 10 i betyg. Jag rekommenderar den om ni tänker läsa Dostojevskij.

söndag 29 mars 2015

Red Mars av Kim Stanley Robinson


A book based on its cover. 
Jag har alltid varit fascinerad av Mars och tanken på att terraforma och kolonisera Mars. Så därför föreföll det sig naturligt att jag skulle välja denna bok när jag fick se dethär omslaget.

Tänk om man kunde kolonisera Mars?
Det är frågan som driver denna bok. Kort och gott handlar den om befolkningen av Mars under 2020-talet. Mänskligheten har byggt Ares, det största rymdskeppet som har existerat. Det är på väg mot Mars i syfte att kolonisera och försöka terraforma Mars genom att skapa en atmosfär. De använder planen om satelliterna, vilket nämns i korthet i länken.
Samtidigt blir det en massa problem, förutom i den vetenskapliga delen: Om vi sätter hundra människor från olika nationaliteter och vetenskapliga synfält i ett rymdskepp på väg mot en obeboelig planet i nio månader så blir det problematiskt. Föreställ dig att du skulle bli tvungen att jobba med någon du inte alls tål och ni kan inte komma överens. Tänk dig sen att du sitter på ett rymdskepp med denne påväg till Mars. Föreställ dig sen att då ni har landat på Mars så ska du ännu arbeta med personen i några år. Hur länge? Ingen vet.
Samtidigt finns det människor som anser att Mars inte får förändras. Mars har redan nu ett unikt ekologiskt system som inte får förändras. Dessutom finns det också grupper som vill sälja en massa råmaterial som finns på Mars till jordiska företag.
 

Om boken
Den är 578 sidor lång och det känns tyvärr för långt. När jag först fick tag i boken var jag fascinerad av de första tvåhundra sidorna som handlade om resan till Mars och etableringen av den första kolonin. Efter det hoppar vi framåt tio år och Mars har plötsligt tusentals invånare. Plötsligt handlar det inte om att terraforma Mars längre, utan det handlar om varför Mars invånare måste lyda under Jordens lagar och hur t.ex amerikanska marsianer ska förhålla sig till japanska marsianer.

 Det finns många intressanta karaktärer som har sina egna orsaker till att komma till Mars. En del har kommit för att de vill fly från något på jorden (dåliga förhållanden t.ex), en del andra har kommit helt för vetenskapliga orsaker och en tredje del har kommit för att de vill vara med i historiens vingslag.

Man kan tycka att boken är tungläst för Kim använder ett väldigt detaljrikt språk. Han är vad som kan kallas för en "hård science fiction"-författare. Allt som händer i denna bok ska ha en någorlunda korrekt vetenskaplig förklaring. Det gjorde att boken tog lite länge att läsa för alla detaljer kändes viktiga.
Denna bok är den första i en trilogi om koloniseringen och terraformeringen av Mars. Den andra heter Green Mars och den sista heter Blue Mars. Jag läser kanske de andra någon gång, men inte nu.

Betyg
Denna bok är inte för alla.
Science Fiction-fans? Definitivt!
Folk som inte annars läser science fiction? Inte om du är helt obekant med science fiction. Denna bok är antagligen för tung för att var en första kontakt med äkta science fiction.
För folk som inte läser alls? Glöm det!

Jag ger boken fem av tio. Den var väldigt långrandig och det kändes som om handlingen tappade bort sig själv i mitten. Men en del av förklaringarna var intressanta och jag kan inte låta bli att fascineras av tanken på att människan skulle kolonisera Mars. Redan att skicka en människa dit är något jag hoppas få se i min livstid!

fredag 27 mars 2015

Batman bor inte här längre


Jag var igår på premiären av teaterstycket "Batman bor inte här längre". Det är en pjäs skriven av Tomas Jansson, regisserad av Paul Olin och går nu på Åbo Svenska Teater. Och innan någon humanistisk kultursnobb hinner påstå att det jag såg var "hög konst av det bästa slaget, som visar på lidandet i vardagen" av det finaste slaget så tänker jag vara före och säga "den är okej".
På hemsidan beskrivs pjäsen som "en uppväxt- och familjehistoria om vänskap, om att hitta sitt liv, om att förhålla sig till familjehemligheter, om försoning, och om frågan; när är det för sent att försonas?"
Ett artsy-fartsy sätt att säga: "Denna pjäs handlar om en finlandssvensk snubbes liv och elände".

Handling
Vår hjälte heter Robin. Han är yngst av två bröder och dessa kommer väldigt bra överens. De bor tillsammans i en lägenhet i Förortistan med sin pappa och mamma. Livet är helt bra ända tills hösten då Robin är tretton år. Hans mamma drabbas av en stenhård depression (varför får vi aldrig veta) vilket gör henne sängliggande. Hans pappa skiljer sig från familjen och flyttar ut så småningom. Så småningom flyttar den äldre brodern ut (eller så tar pappan honom med sig, jag vet ärligt talat inte vad som hände med honom) och kvar blir bara Robin med sin deprimerade mamma. Robin är arg på sin pappa för att han smet iväg, vilket under några års tid växer till bitterhet.

Samtidigt har Robin träffat en tjej under somrarna då familjen är på sommarstugan. De blir goda vänner och även hon har familjeproblem. Men när Robin är femton så har hans mamma sålt sommarstället och Robin träffar inte på henne igen förrän han är tjugotvå år gammal. Då visar det sig att hon är Robins halvsyster! Att Robins pappa skulle ha rullat i halmen med någon annan kvinna (vem? Det vet vi inte!) och då avlat fram denna flicka. Robin blir naturligtvis mera bitter över allting och säger upp kontakten med sin pappa och bror. Särskilt när det kommer fram att hans mamma har dött och varken den andre brodern eller Pappa hade tänkt hälsa på henne.

Det går några år till och den andra akten efter pausen består helt av att Robin är på sjukhuset många år senare. Han ska säga farväl till sin pappa som ligger döende i något. In kommer hans halvsyster och hon försöker övertala Robin att förlåta sin pappa. Efter många om och men så förlåter Robin sin pappa och de båda går in för att säga hejdå.

Lite funderingar
Jag vet inte om tanken är att vi ska tycka synd om mamman. Visst gör vi det, men det är svårt då vi inte alls vet hur hennes liv såg ut innan depressionen. I den första scenen är hon apatisk då hon sitter vid matbordet. Det skulle ha varit så mycket lättare att tycka synd om henne ifall vi hade fått se då hon är på riktigt lycklig.

Jag gillade faktiskt den första akten som handlade om Robins barndom och tidiga uppväxt. För trots att hans föräldrar grälar så njuter han av livet. Vi får helt enkelt se en bild av Robins barndom genom en lins smord med Nostalgi. Det är också här vi får se varifrån namnet på pjäsen kommer. På Robins trettonårsdag får han en "Batman toy gun" och en batman-mask. (Konstigt att en unge som läser Batman-serier inte är medveten om att Batman inte använder eldvapen, men jag tänker inte orda desto mer om det).
Samspelet mellan Robin och Johanna, flickan han träffar den sommaren, fungerar väldigt bra. När sommar-scenen är över och vi återvänder till Förortistan så kände jag på riktigt ett utdraget stön för jag ville att sommaren skulle fortsätta. Jag ville se mera vad Robin och Johanna hittar på!

Scenbygget är intressant. ÅST har använt sig av vita skärmar med olika ljuseffekter samt projiceringar som föreställer olika landskap.
Som musik till pjäsen finns allt från 70-tals punk till svenska schlagerhits vilket fungerar bra.

Akt två i pjäsen, den där Robin och Johanna möts på sjukhuset var tyvärr långtråkig. Jag började kolla klockan och fundera när gnällfesten ska ta slut.
Den kan summeras ihop till följande meningar:
Robin: Jag är arg.
Johanna: *intetsägante mumlande*
Robin: Okej, plötsligt är jag inte arg.

Betyg
Jag har tidigare sett en annan Tomas Jansson-pjäs. Den hette Bunden och handlade också om vita finlandssvenskar som hade tragiska liv. Men till skillnad från Bunden så hade denna pjäs några ögonblick som var roliga att se på och när Bunden hade en miljon monologer så hade denna pjäs kanske bara ett tiotal.
Skulle jag rekommendera pjäsen? Å ena sidan, om jag vill höra vita medelsvenssons gnälla om sina problem så lyssnar jag på Linkin Park. Å andra sidan så kostade det 10 €. Å tredje sidan så hade den sina ögonblick som gjorde pjäsen bra. Säga vad man vill om manuset och storyn, när det kommer till skådespelarinsatsen och rekvisitan så har jag inget att klaga på.
Men borde ni se den? Varför inte, om "finlandssvenskt familjedrama" passar er. Åtminstone var det inte angstfrossande.

torsdag 19 mars 2015

Reflektioner om Läsutmaningen

Några månader senare och 13 böcker senare. Dags att fundera lite kring själva läsutmaningen.

Det har varit otroligt givande. Det är intressant att prova nya läsupplevelser man annars kanske skulle missa. Tänk såhär: Då du har ett så stort bibliotek som Åbo Stadsbibliotek till ditt förfogande och du får läsa precis vad du vill.... Vad ska du börja med? En del av er skulle säkert inte alls ha något problem utan ni skulle välja första bästa bok och läsa den. För mig går tankegångarna
"Oj, denhär boken låter jättebra! Den måste jag helt enkelt läsa!..... Men tänk om det finns en bättre bok DÄR borta? Eller DÄR?.... Är det värt att slösa timmar på en halvassig bok om jag kan hitta en BÄTTRE bok i en annan hylla???" Det finns helt enkelt för många bra böcker att jag inte vet var jag ska börja!
Då hjälper det om jag har lite riktlinjer. För visst vill jag läsa jättemycket och jag vet att jag kan helt enkelt läsa först den ena boken, sen den andra, sen den tredje.... Men det känns ändå krångligt att välja ut bara EN bok och sitta på den tills jag är klar med den.

Nåväl, tillbaka till utmaningen. Mina favoritböcker såhär långt har varit Dinosaur Summer av Greg Bear, On Stranger Tides av Tim Powers, Slakthus 5 av Kurt Vonnegut och Golden Apples of the Sun av Ray Bradbury. Jag rekommenderar varmt att ni, kära vänner, läser alla dessa ovanstående då ni finner tid. Speciellt den sista boken, bara för att Ray Bradbury är en av mina absoluta favoritförfattare.

En bok som jag skulle föreslå att ni undviker är En gilmt av paradiset av F Scott Fitzgerald. Den var helt enkelt dötrist, fulla av karaktärer man glömmer bort som lider och lider.

I det stora hela har utmaningen varit bra. Jag har aldrig läst en bok som jag har hatat. Det finns helt enkelt bra böcker och.....mindre bra böcker. Bara Fitzgeralds dynga är den enda boken jag inte skulle läsa flera gånger.

Boken jag nu håller på att läsa heter Red Mars. Den är skriven av Kim Stanley Robinson och handlar om koloniseringen av Mars. Jag hade tänkt ursprungligen läsa den som "en trilogi", eftersom den ingår i en trilogi ("Red Mars", "Green Mars" och "Blue Mars"). Men jag hittade bara den första delen på biblioteket. Så antingen måste jag nöja mig med den första boken och sen överge resten av serien. Eller så beställer jag resten från Adlibris. Vi måste helt enkelt se hur pass sugen jag är på att veta fortsättningen efter Red Mars. Än så länge är jag på sidan 100-något av 600 sidor och jag är fast i den.

How to marry a finnish girl av Phil Schwarzmann

Nästa punkt i utmaningen är "A funny book" och denna bok fick mig att skratta på flera ställen.

Det är en bok skriven av amerikanen Phil Schwarzmann. Han kom till Finland för många år sen för att vara tillsammans med sin flickvän i Helsingfors. Under hela sin vistelse i Finland har han kommit till lite insikter som han har skrivit en bok om. En komisk bok, måste jag tillägga. Med såna heta tips som "Be prepared to talk about how much you love Finland. Seriously. Everyone will ask what you think of Finland and you have to answer that you love it."

Trots att titeln skulle handla om hur man gifter sig med en finsk tjej så beskriver han också mycket om hur det finska folket är, hur man hittar jobb i Finland och finska traditioner. Allt som en slags guide till utlänningarna.
Jag gillar hans beskrivning av hur finnarna firar nationaldagen: Väldigt allvarligt, väldigt dystert.... Väldigt heligt. Inget vilt festande. Man tänder ljus på gravgården och besöker gamla släktingar, sen tittar man på självständighetsbalen och hånar kändisarnas förklädnader samtidigt som man dricker glögg.
Jag tycker att dethär är komiskt för det är sant. Det känns ibland som att finska självständighetsdagen finns till endast för att påminna oss om KRIGET, att kriget var hemskt och det som farfar upplevde var hemskt. Ingen pratar om det som hände efteråt utan alla fokuserar bara på kriget.
I ett annat kapitel försöker han guida vilket de olika politiska partierna som finns i Finland man borde rösta på. Han beskriver Gröna Partiet som "Are you young, idealistic and fanatical about Mother Earth? Then come share a joint with these hippies. Peace!"
Han beskriver Vänsterpartiet som "But what about all the good things the Soviet Union did?"
och SFP som "Is swedish your mother tounge? 'Nuff said, this party is yours! Amazing how everyone who speaks the same language is expected to share the same political beliefs!"

Det finns också ett kapitel där han beskriver Finlandssvenska i överlag. "While most are bilingual, you will find a few hillbillies who only learned swedish and essentially quaraintined themselves off to a very small part of the country". Låter det som något ni känner igen, bästa österbottningar?

Denna bok tycker jag är rolig, men man måste ha en hel del självinsikt om hur man är som finländare för att uppskatta humorn. Många skämten är roliga för att man känner igen dem. I ett kapitel beskriver han hur man blir en kändis i Finland. Ett tips är att man vinner OS i backhoppning för många år sen och sedan super sig full och slår sin fru. Man kan också bli känd genom att se ut exakt som Conan O'brien. Eller genom att skapa ett operativsystem till datorer som INGEN kan använda.

Jag rekommenderar att ni läser den! Sidorna är utformade på ett sånt sätt att det går snabbt att ta sig genom den. Jag kom igenom den på 3 timmar ungefär.

onsdag 18 mars 2015

Flugornas Herre av William Golding

Nästa bok i utmaningen är "a book you were supposed to read in school but didn't". När jag gick i gymnasiet fick min klass ett val: Flugornas Herre eller Natten är ännu ung av Lars Sund. Jag hade redan hört en del negativt om Flugornas Herre, hur deprimerande den var och hur lite logik som fanns i berättelsen osv. Så jag valde natten är ännu ung.
Så idag läste jag andra alternativet. Och jag skojar inte när jag säger "idag", det gick så snabbt att läsa den 178-sidors långa dystopiska berättelse som har plågat gymnasieungar sedan 50-talet.

Handling
Ett plan som transporterar en gosskör blir nedskjutet. Endast pojkarna överlever genom att ta sig till en obebodd ö. De upptäcker ganska snart att det inte finns några vuxna alls på ön.
Barnen försöker överleva genom att forma ett litet samhälle bestående av en del ungar som bygger tält, håller eldvakt och samlar ved och några ungar som jagar.
Med tiden börjar barn bli rädda för ett monster som de tror finns på ön. En av pojkarna påstår att han har sett det! Denna oro börjar utvecklas vidare till rädsla. Efter en tid börjar barn göra helt absurda saker för att de tror att monstret existerar. Titeln "flugornas herre" syftar på ett svinhuvud som barnen har satt på en påle i skogen som en present till monstret. Flugorna börjar kretsa kring huvudet och en av pojkarna upplever att huvudet pratar med honom.
Vistelsen på ön blir allt mera barbarisk och barnen utvecklas från att vara snälla brittiska skolpojkar till att vara barbarer som inte är rädda för att krossa skallen på en stackars blind pojke.

Om boken
Jag kommer och tänka på en sak som John Carpenter berättade i en intervju. Han sa att det finns i stort sett två sorters skräckberättelser som har berättats sen tidernas begynnelse. Föreställ er att vi sitter kring en lägereld, vi är grottmänniskor. Plötsligt stiger hövdingen upp och säger "jag ska berätta för er var ondskan finns!" sen pekar han mot skogen och säger "Där ute! Det är den andra stammen! Det är de vilda djuren!" Det är den ena sortens skräckberättelse: Om det onda utifrån.
Tänk igen samma premiss, grottmänniskor kring en lägereld. Denna gång stiger schamanen upp och säger "Jag ska säga er var ondskan finns!" sen pekar han på sitt bröst. "Det finns inom oss! Det är i våra tankar och känslor!". Det är den andra skräckberättelsen: om det onda inifrån.
William Golding använder båda versionerna av denna berättelse flitigt då ungarna är rädda för monstret. Alla pojkar tror att monstret är ett hemskt hårigt monster med klor som smyger omkring på ön. Men pojken Simon börjar förstå, speciellt efter ett samtal med Flugornas Herre, att monstret finns inom dem alla!

Boken innehåller väldigt många allegorier. Det finns hur många uppsatser som helst där folk har tolkat boken ut och in. Jag ser personligen inget fel med detta. Jag tycker att det kan vara intressant att fundera på ibland, men man måste se upp så man inte förblindar sig själv genom att analysera sönder boken och då inte fokuserar på berättelsen.
Ett av många teman som boken diskuterar är civilisation och förnuft VS egoism och impulser. När pojkarna splittras upp i två gäng så försöker det ena gänget desperat hålla ordning och hålla en eld igång så att de kan kanske bli räddade, medan det andra gänget leker jägare och följer sina djuriska behov. I slutet av boken nämner inte Golding ens dessa jägare vid namn längre, han bara talar om dem som "jägare". De har med andra ord krympt från att vara människor till att bli platta stereotyper.

 Boken är samtidigt en cynisk kommentar till boken Korallön. Det i sin tur är en bok som har samma premiss som Flugornas herre, bara att den har en mycket mera naiv och optimistisk syn på människorasen. Det roliga är att Flugornas herre refererar till Korallön.
Titeln Flugornas herre är också en direkt översättning av namnet Beelzebul, vilket är ett av de många namnen på Djävulen.

Mitt betyg
Jag är tudelad om boken. Jag tyckte den var helt bra, men den är inte för alla. Om jag var modersmålslärare så skulle jag inte sätta Flugornas Herre i händerna på varenda tonåring i gymnasiet och hoppas de ska uppskatta den. Säkert finns det de som skulle det, men jag tänker också på sådana ungar som inte läser något annars, vars tankar ockuperas av sådant som "undrar om den rödhåriga tjejen gillar mig?", "Jag hoppas att mitt fotbollslag vinner nästa match", "Trååååkiiiigt" och "jag hoppas att jag kan skriva en uppsats om symboliken i denna bok så får jag bra vitsord i kursen!".
Vill du effektivt skrämma dessa ungar från att vilja läsa? Sätt dem att läsa en tung bok som de inte vill läsa och som inte kommer att tilltala dem och som de inte kommer att förstå, ISTÄLLET för att bara säg "läs en klassiker, här är några sci-fi titlar, här är några dramatitlar, här är en skräckbok.... Ni får annars leta vid bibban om ni hittar bättre böcker än vad jag kan göra. Knock yourselves out!"

Den var som sagt helt okej. Jag är glad att jag läste den eftersom karaktärerna kändes trovärdiga. De är bra utmålade och jag känner med karaktärerna. Karaktärerna är bokens styrka.
Jag skulle rekommendera Flugornas herre, läs den om ni vill.
Jag skulle också vilja avsluta med ett citat som William Golding själv skrev i efterordet till sin bok:
"Pojkarna räddades av sjömännen,
men vem ska rädda sjömännen? "

måndag 16 mars 2015

Golden apples of the Sun av Ray Bradbury


Dagens utmaning var "A book of short stories".
Ray Bradbury är antagligen en av mina favoritförfattare. Han kan konsten att skriva oerhört brett, vilket han visar i novellsamlingen Golden Apples of the Sun.
Ray Bradbury är en författare som fick sin start under pulp-eran, vilket betyder att han skrev en massa korta noveller till olika tidningar som Amazing Stories och Weird Tales. Denna erfarenhet har garanterat influerat honom eftersom han förmår skriva så brett som det krävs av en författare som försöker tjäna pengar på att skriva till olika tidningar.
I denna Pulptidning från 1953 återfinns
hans berättelse "Golden Apples
of the Sun"

Han har ofta kallats för en science fiction-författare eftersom hans kändaste bok Fahrenheit 451 är en science fiction-berättelse, men det tycker jag är väldigt missvisande. Visst har han sci-fi berättelser, men han har också berättelser som är annorlunda som t.ex Something Wicked this way comes.

Några berättelser

Att läsa denna novellsamling är som att ha en dyr konfektask. Det finns 22 bitar i den äldre upplagan (som jag har läst) och alla har olika smaker.
Berättelsen April Witch handlar om en häxa som har blivit förälskad i en man. Men hon vågar inte närma honom för hennes krafter kan försvinna om hon parar sig med honom.Så hon besitter en ung kvinna och kontrollerar henne att inleda ett förhållande med mannen.
Berättelsen Fog Horn handlar om en fyrvaktare. En natt lockas ett havsmonster från dinosaurietiden av ljudet från mistluren. Den tror att den äntligen efter miljontals år har funnit en hona av samma art. Den kommer upp på land för att försöka ha sex med fyren, men den brister.
Berättelsen The Wilderness handlar om två systrar som gör sig redo för att resa till Mars, där den ena systerns fästman har byggt ett hus. Båda systrarna tar en titt på jorden en sista gång innan de reser iväg och minns med vemod allt som de lämnar bakom sig.
Berättelsen The sound of Thunder handlar om ett företag som tar hobbyjägare tillbaka i tiden så att de ska få känna glädjen av att skjuta en dinosaurie. Men utan att förstöra tidsförloppet!
Berättelsen The Murderer handlar om en man som vårdas på ett psykiatriskt sjukhus. Han hade ett bra jobb och en fru som han trivdes med. Tills han en dag får nog av all förbannad elektronik som finns överallt! Överallt finns bärbara radioapparater, tv-skärmar och annat. Man kan hela tiden nås på en ficktelefon! Så han blir galen, köper en pistol och skjuter sönder precis alla elektriska apparater i sitt hus innan han går vidare till nästa hus!
Berättelsen Golden Apples of the Sun handlar om en rymdexpedition till solen. Syftet med expeditionen är att ta med sig en bit av solen tillbaka till jorden. Kraften skulle kunna användas till en miljon saker!
Och många fler!

Om boken
Språket är väldigt enkelt, men effektfullt! Ray Bradbury kunde verkligen konsten med "less is more". Han förstod att vi behöver inte tusen sidor backstory för att komma till poängen i en berättelse.
Det märks att Ray "tar ut svängarna" när han skriver. Han är en man av min sort, han skriver det han älskar för att han älskar att skriva det han skriver om. Han uttrycker det själv på dethär sättet: "I don’t understand writers who have to work at it. I like to play. I’m interested in having fun with ideas, throwing them up in the air like confetti and then running under them." Han har helt enkelt roligt med sin idé och det går inte att säga hur långt han går i sin lekfullhet då han skriver.

Jag rekommenderar varmt denna bok! Inte bara till science fiction-fans, utan i största allmänhet!
Boken får 8.5 av 10 från min sida! Jag kommer att läsa mera Ray Bradbury under denna utmaning. Då kommer jag att berätta mera om honom och citera honom.

tisdag 10 mars 2015

Beowulf

Utmaningen nu var "en bok som är äldre än 100 år". Eftersom jag har läst ganska mycket som var skrivet under 1800-talet och det tidiga 1900-talet så var en sån utmaning enkel. Så jag trissade upp det en aning och valde en bok som är lite äldre.
Jag hittade denna vid Suomalainen Kirjakauppa för 3:50. Ett bra kap, enligt min ringa åsikt.

Handling (Förenklad)
"I en tid för jättelänge sen" så plågas kung Hrotgars folk av trollet Grendel. Trollet har dödat flera av Hrotgars män. Geatarnas kung, som är vän med Hrotgar, skickar sin son Beowulf med 12 krigare till Hrotgar för att döda Grendel.
Beowulf har också fått reda på att inga vapen biter på Grendel, så han tänker inte använda vapen mot trollet. När sällskapet sover smyger Grendel in och börjar äta de sovande männen. Beowulf vaknar och går i närstrid med Grendel, vilket resulterar i att Beowulf river armen av monstret. Grendel flyr.
Beowulf och hans män prisas, det regnar gåvor över dem och det dikteras sånger om Beowulf.

Men festen slutar i skräck när Grendels mor dyker upp för att utkräva hämnd. Men utan resultat, eftersom Beowulf inte befinner sig i hallen mera i det skedet.
Nästa dag ger sig Beowulf och hans vänner iväg mot "vattnet" för att förstöra Grendels mor. Men eftersom Beowufs sällskap består av fegisar så är Beowulf den enda som vågar gå ner i vattnet. I trollboet finner Beowulf Grendels mor och liket av Grendel själv. Beowulf segrar efter att ha hittat ett förtrollat svärd, som smälter efter att han har huggit Grendels mor med det.
Beowulf prisas igen och får en massa gåvor. Efter festen så beger sig sällskapet hem.

Vi hoppar sedan framåt en tid, nu har Beowulf blivit kung av Geatarna. Men hans land hemsöks av en stor eldsprutande drake. Beowulf samlar ihop ett gäng krigare för att döda draken. Den första striden med draken blir oavgjort och draken drar sig tillbaka till sin håla. Beowulf frågar vilka krigare som är modiga nog att följa honom. Endast en man, Wiglaf, har modet. De går in och en strid utbryter vilket resulterar i att Beowulf slutligen hugger av draken på mitten. Men samtidigt har Beowulf fått såna grova sår att han själv dör.
Hans krigare och folk sörjer sin kungs bortgång. Beowulfs kropp läggs i en gravhög tillsammans med drakens skatter.

Om boken
Det är osäkert exakt när Beowulf skrevs ner, men forskarna är överens om att det rör sig om någonstans mellan åren 700-1000 e.kr. Och det är bara en av många saker man är osäker på om eposet, t.ex om geatarna skulle vara götar, om eposet har alltid varit en helhet eller om det är flera små berättelser som har blivit sammanfogade till en helhet.

Beowulf var äkta?

Dessutom har man funderat kring om Beowulf var en riktig kung (eller "hövding" skulle jag säga) som blev utsatt för mytologisering. Alltså att det skulle ha varit en äkta kung som levde för evigheter sen, som var vädigt omtyckt, så omtyckt att man med tiden började berätta mera överdrivna sagoversioner av vad han råkade ut för. De som har varit i armén kan tänka på det som en version av "mulliradion", någon har hört något som de berättar vidare, som deras vänner berättar vidare.... med annorlunda detaljer. Så om Beowulf var en riktig kung som gjorde ett handelståg till Danmark och där hamnade i problem med lokalbefolkningen så kommer det om några hundra år att pratas om hur Beowulf for till Danmark för att slåss mot ett troll.

Tolkien specialiserade bland annat på Beowulf. Han var professor i litteratur trots allt. Jag har sett en bok som är en avhandling skriven av Tolkien om Beowulf. Det roliga är att man ser några små likheter mellan Beowulf och Tolkiens verk. Lite som att Tolkien hade velat skriva Beowulf-fanfic, om jag får drista mig till det.

Eposet är ursprungligen skrivet på gammal-engelska, jag har en modern engelsk översättning. Helt enkelt för att jag inte skulle kunna läsa följande rad:

HWÆT, WE GAR-DEna in geardagum,
þeodcyninga þrym gefrunon,
hu ða æþelingas ellen fremedon!
oft Scyld Scefing sceaþena þreatum,
monegum mægþum meodosetla ofteah,
egsode eorlas, syððanærest wearð
feasceaft funden; he þæs frofre gebad,
weox under wolcnum weorðmyndum þah,
oð þæt him æghwylc ymbsittendra
ofer hronrade hyran scolde, 


Kanske det låter bättre om ni hör det läsas upp på youtube?

Slutsats

Beowulf var krånglig att läsa. Meningarna är lite konstigt uppbyggda för en som inte annars läser så jättemycket urgammal litteratur. Men jag kan ge er ett tips om ni tänker läsa Beowulf (även om det är på modern engelska): Läs det högt för er själva. För då låter allting vettigare i era öron. I texten jag läste var det väldigt lite punkter men en massa commatecken. Dessutom är jag säker på att eposet ursprungligen berättades högt innan det skrevs ner så att läsa det högt för dig själv eller för någon annan är att göra exakt det eposet var till för.
Enjoy!

onsdag 4 mars 2015