tisdag 30 januari 2018

En låt som ingen förväntar sig att jag skulle älska

Jaa, ni.... Jag har ju under många år gått under titeln metalhead (mitt långa hår brukar vara en ledtråd), så här kommer en låt jag älskar som inte alls är metal.
För detta faller lite under samma kategori som "guilty pleasure", tycker jag.

Cameo - Word up!

Jag gillar denna låt, jag gillar det funkiga basljudet! Och om ingen förväntar sig att jag skulle gilla det så tja.... Sorry nu bara, detta var det bästa jag kunde göra nu.

En guilty pleasure-låt

Ni vet dedär låtarna som du är medveten om att är hemskt impopulära, men du gillar dem ändå? Och du skäms lite för att erkänna att du gillar dem?
Det är per definitionen en guilty pleasure-låt.

Så här kommer inte EN, utan TVÅ låtar som jag gillar!

Haddaway - What is love

Det är två saker som är så komiskt med låten: hur 90-talskt tuggummipop låten är och så detta klipp! och handen på hjärtat, den är inte SÅ dålig ändå när man tänker på vad annat som kom ut under det årtiondet som var skit!

Rick Astley - Never gonna give you up

Okej, innan någon stönar högt och hostar "Rick roll" så ska jag säga åt er att bara LYSSNA genom hela låten och sedan säg att ni åtminstone inte blev på bättre humör? :D Jag menar den är goofy, ja, men på ett väldigt roligt sätt! Nej, "goofy" är inte rätt ord, den är helt enkelt "rolig".

måndag 29 januari 2018

Bill and Teds Excellent Adventure

Denna film är en svår nöt att knäcka. Jag menar det är en film som jag förstår att folk avskyr. Den har många irriterande moment. Handlingen är platt. Skådespelandet är lite si och så. Science fiction-elementen är nästan frånvarande och det finns så många hål i handlingen.

Så varför gillar jag denna film? Den är perfekt för att sågas i tusen bitar och slängas i glömska! Så varför kan jag inte göra det...? Är det för att jag har gått från den Mörka Sidan av att vara en filmkritiker och har beslutat att en film inte måste sågas? Har jag lagt ner sågen och sagt "no"?
Eller är det för att det finns något i denna film som jag älskar?

Handling
Bill och Ted är två tonåringar som bor i San Dimas. De har startat ett rockband som heter Wyld Stallyons, som är ett jättehemskt band. De båda klarar inte av skolan för att de är båda, well.... Korkade. Faktum är att de har en dag på sig att fixa en historierapport (temat är "Vad skulle historiska figurer ha att säga om San Dimas idag?") annars kommer de båda att bli utkastade, och Ted kommer att skickas till militärskola.

Men så dyker Rufus upp. Vem är Rufus? En man från framtiden med en tidsmaskin som ser ut som en telefonkiosk. (som inte är större på insidan, bästa Dr who-fans)
Han är på ett mycket viktigt uppdrag: att hjälpa Bill och Ted genom sitt prov. Det är nämligen så att i framtiden så har Wyld Stallyons musik blivit så inflytelserik att den har skapat världsfred. Därför är det så viktigt att Bill och Ted hålls ihop!

Bill och Ted får en idé: De ska åka till olika tidsepoker och hämta viktiga historiska figurer till vår tid, för att hjälpa dem med deras historiepapper.... På något sätt.
Lång historia kort, det lyckas, de hämtar Sigmund Freud, Sokrates, Billy the Kid och Napoleon Bonaparte till vår tid. De får godkänt och bandet håller ihop.

Om filmen
Den är sprängfylld med slangord! Jag menar good lord, så gott som varenda replik Bill eller Ted säger så är på något sätt ett slangord för något. Allting är "bodacious", "excellent", "bogus!" och "Totally". Och så en massa "dude" över allt.
Deras presentation av Genghis Khan t.ex är "This dude totally ravaged China 700 years ago!"
Så är förstås Bill och Ted inte särskilt smarta, om ni har missat det. De tror att Julius Ceasar är "The Salad-making dude".

Komedin är lite billig på sina ställen. Genghis Khan? Han kommer in i ett shopping center och blir våldsam då han får tag i ett modernt baseboll-trä.
När Bill & Ted träffar på den brittiska kungen Henry V så beodrar han att de ska båda sättas i "The Iron Maiden", vilket får både Bill & Ted att utbrista "Excellent!".

Så igen: Varför gillar jag denna film?
Jag gillar soundtracket, vilket är det lättaste att säga. Denna låt är numera bland mina favoriter.

Och jag gillar karaktärerna Bill och Ted trots att de är de som de är! Varför gör jag det? De två är ju som ett par proto-Beavis and Butthead! (och skäms på dig om du är så liten att du inte heller visste vad DE två var för typer!)
Denna fråga har cirkulerat i mitt huvud och nu har jag äntligen ett potentiellt svar: Det är lätt att identifiera sig med dem!
De båda har drömmar, men ingen aning om hur de ska ta sig fram i världen. De är inte särskilt klipska, de tror inte att de är det och ingen annan i världen tror att de är det. De älskar båda två det de gör och har en sådan entusiasm för deras band som jag bara känner igen från ungdomar, innan det Vuxna Livet stympar det.
Allt detta, deras enkelhet och deras entusiasm och deras förvirring inför det som händer omkring dem och deras nästan sorglösa inställning till allt, gör att de är lätta att ta till sig. Och därför älskar jag dem.
Vem kan med handen på hjärtat påstå att man vet hur världen fungerar och exakt vilken väg som alltid är den rätta? Och skulle det inte vara underbart om det kunde komma en snubbe i en tidsmaskin som ska hjälpa oss att lösa våra problem för att det vi gör nu, hur kasst vi än upplever att det är, kommer att ha enorma positiva följder i framtiden? Alla som pysslar med något kreativt, kan ni inte känna igen er i detta, att det skulle vara underbart att få reda på att det ni gör nu kommer att bli bra?
Och så gillar jag förstås filmer om tidsresor, trots att de har lätt för att få plot holes.

Betyg
Just ja, jag ska ju säga om ni ska se den.....
Om ni har lust, men förvänta er inget. Vill du ha hjärndöd sent 80-talsunderhållning så sure.

Nu lämnar jag er med två visdomsord från Abraham Lincoln (i denna film)

Be excellent to each other
and
PARTY ON, DUDES!

En låt från ett band jag avskyr

Science Fiction-författaren Theodore Sturgeon brukar säga att "90 procent av allt är skräp".
Det skulle jag påstå att är sant, det finns mycket skräp där ute.

Tänkte jag skulle låta smart, här är en låt från ett band jag önskar kunde försvinna.
Och detta var svårt, för jag lyssnar ju inte på musik jag avskyr! Vem tusan gör det? Oftast när jag hör en låt jag avskyr så råkar den komma på i radio eller sånt, som med t.ex Sommaren e korTTTTT....

The Black Eyed Peas - The Time (dirty bit)
också känd som "låten som har samplat "I've had the time of my life".

Jag har inga problem med hjärndöd partymusik, men vad fan.... Det är skillnad på hjärndöd och sådant som gör så att ens hjärna går över på minus och man blir inte ens en apa, bara en konstig amöba som inte ännu har krupit upp ur havet.
Jag kan inte ens få ner så pass mycket alkohol att detta skräp blir bra. Jag har hört om Beer-goggles, men inte Music-goggles. Att vara på en fest där detta spelas är som att någon skulle ha vridit på den trasiga fläkten på högre hastighet, så allt som är kvar är något bakgrundsljud som måste finnas där.

Jag har aldrig gillat något som Black Eyed Peas har gjort. Inte denna, inte my humps, inte vad sjutton detta är, eller detta, eller detta. Det får mig inte i feststämning, jag får bara lust att gå ut på tobakspaus, trots att jag inte röker.

FÖRSÖK sälja Black Eyed Peas till mig och säg att de är bra! I dare you, I double-dare you motherfucker!

Några låtar från mina favoritband

Har jag inte svarat på detta redan? I detta inlägg? Nå, här kommer några till!


Running Wild - When time runs out

Jag skulle egentligen vilja sätta upp en hel Running Wild-playlist för jag gillar väldigt många av deras låtar. Jag gillar deras förmåga att sätta ihop kickass-låtar med egentligen relativt lätta medel. I denna låt tycker jag se ett exempel på det, det samma gamla riffet som mjölkas nu som då. Och fortfarande är det awesome! Och visst är inte Running Wild det enda bandet som gör det, tvärtom så är det väldigt vanligt att ett heavy metal-band har ett riff som mjölkas. Precis som i blues, som är en förfader till Heavy Metal. 

Def Leppard - Hysteria

I allmänhet skulle jag rekommendera hela Hysteria-albumet! Det finns väldigt få dåliga tracks på det albumet. Men lyssna inte bara på mig, utan ta följande fakta till er: Om ni plockar upp ett "Best of Def Leppard"-album så är antingen halva eller hela Hysteria-albumet med! 
Fuck it, jag länkar till några låtar här:
Den, den, den och den!

Edguy - Save Me

Jag valde antingen mellan denna låt eller Superheroes. Jag skaffade deras album Rocket Ride när jag gick i gymnasiet. Jag gillade deras snabba stil och deras rock-attityd, samtidigt som de hade inga problem med att skoja om sig själva, vilket märks i t.ex denna låt.

Avantasia - Lost in Space

Strax efter att jag hade lyssnat igenom Rocket Ride så fick jag reda på att sångaren och den primära låtskrivaren i Edguy, Tobias Sammet, hade ett sidprojekt. Det hette Avantasia och beskrivs bäst som "metal-opera", fast jag undrar om det inte bara var sant för de två första albumen...
 Och de hade nyligen kommit ut med ett koncept-album som hette The Scarecrow. Det albumet är fortfarande ett av mina favoritalbum. Låten ovanför är från det albumet, men jag skulle också vilja lyfta fram denna låt och denna låt. 
Och andra kickass-låtar av Avantasia i allmänhet som jag skulle vilja lyfta fram är denna, denna, denna och denna

I övrigt så kan jag säga att visst finns det nyans skillnader mellan Avantasias och Edguys musik. Edguys musik försöker vara rock/metal medan Avantasia försöker vara större och mera teatralisk. Som ett exempel på detta så tänker jag på denna låt. Det har ett mäktigare sound än om det hade varit en Edguy-låt, trots att Edguy har på sina senare album blandat in mera orkestrar, men det låter ändå rätt lika. Det betyder inte att Edguy skulle vara sämre, men det är värt att poängtera ut. 

För övrigt så är Tobias fortfarande aktiv som sjutton med sina projekt! Edguys tre senaste skivor kom ut 2014, 2011 och 2008. Avantasias tre senaste album kom ut 2016, 2013 och så kom det ut TVÅ Avantasia-album 2010! Om jag någon gång får tillfälle ska jag fråga honom om han ens sover?

Sådär ja! Nu får det vara nog för denna gång, nu har ni fått en hel del musik att lyssna på! 

söndag 28 januari 2018

En låt som får mig att somna

Ibland brukar jag lyssna på så kallad ambient musik när jag vill slappna av. Spotify är en bra tjänst för där finns det spellistor för alla möjliga syften, bland annat "relaxing".

Denna artist har jag lyssnat på de senaste dagarna och finner väldigt lugnande (den enda låten på youtube, men det finns mera på Spotify!)

NkisOK - Drops of Dreams


Jag länkar också till Spotify här nere!

https://open.spotify.com/artist/5Ro0lkhTnZMLAexfXndLRo?si=ogstKLDeT62UcwhpHeO1Rw

Den lilla bokhandeln i Paris av Nina George


A book about a bookshop

Jag hade skaffat denna bok ett tag innan jag började med läsutmaningen. Det kan verka som ett konstigt drag hos många av mina följare, då jag främst läser Sci-fi och fantasy och (för det mesta) håller mig på miltals avstånd från realistisk litteratur. "Om jag vill ha realism så läser jag svenska yle, thank you very much!"

Men jag försöker ändå läsa brett och inte låsa mig på en genre eller en stil.
Och det som fick mig att välja ut denna bok var beskrivningen av bokhandeln: En båt i Seinefloden i Paris. Där jobbar det en bokhandlare som föredrar att kalla sin verksamhet för "ett litterärt apotek". Det betyder att han kan rekommendera en bok åt en person som lider av en åkomma som inte är fysisk, som t.ex "Den sista sommardagen" eller "Den första förälskelsen".
Okej. Jag kan köpa det konceptet. Böcker kan trots allt vara till en stor hjälp vid vissa situationer i våra liv.
Så därför ville jag köpa boken och läsa den, för bokhandeln lät som en plats jag skulle gärna besöka. Eller ännu bättre: äga!

Handlingen
Som sagt: en gubbe har en båt i Seinefloden där han säljer böcker. Utöver det så sörjer han också. För tjugoett år sedan var han tillsammans med en kvinna. Hon lämnade honom en dag och försvann spårlöst. Kvar lämnade hon ett brev, som han inte har vågat öppna. Han vill inte läsa klyschorna Det är inte du, det är jag och vi kan väl ännu vara vänner och så vidare.
Men så en dag öppnar han brevet och läser det.
Innehållet i brevet får  honom att lätta ankar och bege sig på en resa söderut genom det franska landskapet. Han träffar på en samling intressanta personer som gör honom sällskap.

Om boken
Det står "feelgood" på omslaget. Jag blev lite misstänksam då jag såg den raden, det kändes som att någon sa åt mig att jag måste "feel good" då jag har läst den.
 Om det är feelgood vet jag ej, men det fanns några detaljer med boken som jag gillade. Det ena var att språket är väldigt vackert. Det är stundvis poetiskt, även om det ibland kan bli lite tjatigt och i värsta fall rent ut sagt luddigt.

Det är tänkt att vi ska tycka synd om vår huvudperson som har i decennier ältat en förlorad kärlek. Och en del personer tycker att det är inte romantiskt, det är ju fråga om en psykiskt sjuk människa! Själv håller jag med, skulle jag ha en vän som i det verkliga livet skulle spendera tjugoett år med att sörja, så skulle jag övertala personen att söka hjälp.
MEN
Ett synnerligen viktigt MEN:
Detta är FIKTION!
Det märks redan om man fokuserar på beskrivningarna av Paris och den franska landsbygden. Nina beskriver alla de platserna i "vykorts-synvinkel", där det är vackert och alltid sommar. Ingenting om smoggen eller att Seine skulle vara förorenad, däremot finns det vingårdar och soldnedgångar och vackra lyktor som lyser upp nätterna.
Jag förväntade mig nästan en beskrivning av en mustaschprydd snubbe i blåvitrandig skjorta och basker som kommer promenerande med en baguett under armen samtidigt som någon spelar dragspel!
Så därför har jag inga problem med premissen: Jag blev utlovad en fiktiv berättelse som utspelar sig i Frankrike om hjärta och smärta och det fick jag.

Vad annat kan jag säga om boken? Personerna är väl beskrivna, trots att de kan också te sig som karikerade.

Betyg
Jag skulle rekommendera boken om du vill ha något lättläst och inte särskilt tungt. Det är den sortens bok som lämpar sig för avkoppling, då man vill bara läsa om ett litet båtäventyr längsmed Seinefloden.

lördag 27 januari 2018

Vid floden Piedra satte jag mig ned och grät av Paulo Coelho

(yep, jag gör denna reading challenge i år, så långt jag nu kommer)

An author with a different ethnicity. 
Paulo Coelho är brazilianare medan jag är en finlandssvensk. Och om någon inte tycker att det räknas så kan ni klaga hos Kela.

Handling
Pilar är en modern ung kvinna som fortfarande inte känner sig lycklig. Han är en karismatisk spirituell ledare som har ägnat sitt vuxna liv åt att söka Gud. De var ett par då de var yngre och nu träffar de varandra igen. Och beger sig ut på en spirituell resa där de utforskar sådana teman som förlåtelse, kärlek och annat.

Jag och Coelho
Jag kom först i kontakt med Paulo Coelho då jag gick i gymnasiet och läste Alkemisten. Sen dess har jag nu som då läst lite mera av honom bland all science fiction-litteratur. Jag gillade den och plockade fram den igen nu när jag hade läst Piedra.

Om boken
Coelho är känd för att ha inkorporerat en massa inslag av bland annat new age, pantheism och gnosticism. Och det märks tydligt här i en del diskussioner som förs mellan de två. Det känns som om Paulo är mera intresserad av att undervisa för mig än att berätta en historia.

För boken går mest ut på att de två går till ett ställe, där stannar de och har en dialog.
Sen går de vidare till nästa ställe där de stannar och har en till dialog. Sen kan något hända, t.ex de träffar på en till person (som t.ex abboten).
Och sen går de vidare till ett nytt ställe och har en till dialog. Oftast om "Är Gud i själva verket en kvinna?" och "Hur förlåter man någon som har gjort illa?".

Betyg
Jag kanske borde ha läst boken noggrannare, men på baksidan står det att de båda utforskar teman som förlåtelse och att sårade känslor kommer upp efter elva år.
Jag såg bara det hos Pilar, inte den andre. Jag såg aldrig att han skulle kämpa med minnan av deras gemensamma förflutna eller något liknande. Däremot satt han på en massa visdomar som han berättade för henne, som hon lyssnade på som ett tänt ljus. Please, folk, kan vi få KONFLIKTER?

För jag gillar inte heller hur Pilars expojkvän blir en s.k författar-avatar. Att Coelho själv har så mycket att säga, så han lägger det i munnen på en karaktär och har honom att berätta allt, och universum lyssnar förstås. För att inte säga karaktären Pilar som bara suger in allting.

Jag skulle rekommendera boken om du inte alls är bekant med de tankarna som presenteras i boken. Jag läste om sådant i gymnasiet (och några år vid Åbo Akademi) så för mig är sådana tankar redan gamla nyheter. Men jag antar at det är bra om man vill framstå som djupare än vad man egentligen är.

Om du inte alls har läst Paulo Coelho så rekommenderar jag Alkemisten. Den har ett tydligare narrativ, språket är klarare och handlingen är mycket mera intressant i mitt tycke.

Dock vill jag ändå avsluta med några citat som ser bra ut att ha på sin vägg:

Glädje är något som multipliceras när den delas.

Att vänta är smärtsamt, att glömma är smärtsamt. Men att inte veta vad man ska göra är den värsta sortens lidande.

En sång jag kan dansa till

Tro det eller ej, men jag är inte särskilt svår att få ut på dansgolvet. Visst, jag är inte bra på att dansa, men jag försöker iallafall.

Jag minns i högstadiet och gymnasiet, då vi hade dans på gymnastiktimmarna, då vi övade sådana saker som vals, tango, bugg och vad annat. Jag gillade det mycket, av flera skäl!
För det första hade jag spelat bas i några år då, så jag hade rytmen i ryggraden. Så medan mina klasskamrater koncentrerade sig på att hålla takten och räkna "1-2-3, 1-2-3" så behövde jag bara fokusera på de rätta stegen, vilket gjorde att det gick som en dans. *drumfill*
För det andra så när man är en hormonstinn och blyg tonåring så är det en av de få tillfällen man kommer så nära en tjej.
Vem vet, i ett alternativt universum så hade jag kanske satsat mera på det? Deltagit i danstävlingar och sånt?

Men nog om det: Så jag har inga problem med att dansa! Det är lättare att hitta låtar som jag absolut inte dansar till! Som denna låt!

Men om jag nu så förbenat gärna ska säga en låt jag kan dansa till, så tar vi väl denna! Bara för att ALLA ungar som växte upp på 90-talet kan det här, precis som att alla 20-talskids pysslade med "The Charleston" och alla tidigt 90-talskids gjorde "The Carlton". XD


fredag 26 januari 2018

Låtar jag kan sjunga!

Om jag kan sjunga dem bra så är en helt annan sak! Men jag tycker om att sjunga för mig själv, så visst kan jag en massa sånger mer eller mindre utantill. Om någon skulle släpa med mig på en karaokebar så finns det en stor chans att jag skulle sjunga något, även om det låter skräp. Jag har jobbat i en bar på karaokekvällar och kan därför säga utan att överdriva att kvalitén är så utbredd på hur folk sjunger att ingen riktigt bryr sig. En del skrålar låtarna så falskt att man tror brandlarmet har gått och en del sjunger för vackert att man vill gråta. Och så finns det de som sjunger något slags mellanting.

Och jag tänker igen svara i plural och räkna upp ett par sånger jag kan alla ord till!

Magnus & Brasse - Svordomsvisan

Denna låt lärde jag mig när jag var typ elva år och rebellisk. Klart inga vuxna vill att man ska lära sig denna sång, hemska tid! Och KLART man då vill lära sig denna låt! Den är väldigt bra att ha i bakhuvudet när man läser hemska nyheter och blir irriterad på något!

Galenskaparna - Säng säng säng

Jo, jag kan faktiskt hela texten till denna låt! T.o.m det som kommer efter alla "säng säng säng". 



Lonely Island ft. Akon - I just had sex
Yep, och så denna.



Seven Drunken Nights

Jag gillar irländsk folkmusik. Och denna låt (och denna version) är bland mina favoriter. 


torsdag 25 januari 2018

You've got me on my knees!

En låt från en händelse

Eric Clapton - Layla (Den icke-akustiska versionen)

Denna låt får mig att tänka på Galan 2015. Jag var där mestadels för att träffa folk och se något annat, jag behövde det då.
Det intressanta med den galan var att alla personer jag pratade med ANTOG att jag var där med min flickvän! Liksom det var standardfrågan efter att jag hade presenterat mig själv:
"Är du här med din flickvän, typ?" och när jag svarade "Nope" blev personen i fråga genast förvirrad, för min sort existerar ju inte. ;)

I vilket fall som helst, jag hade på denna låt i mitt hotellrum. Det var det där hotellet i Rewell Center, vad det nu heter. Jag hade utsikt över Vasa torg från det. Jag satt i det rummet och skrev på mitt allra första NaNoWriMo-projekt och pimplade whiskey några timmar innan det var dags att ta på sig kostymen och ta sig iväg till Galan. Försökte peppa mig själv också, jag menar även om jag antagligen skulle vara väldigt ensam så kunde jag ändå ha roligt!
Jag menar jag var en singel karl på en gala med vackra señoritas, man KUNDE alltid ha det värre!

Kvällen blev helt trevlig, efterfesten gillade jag. Kom tillbaka till hotellrummet vid tresnåret och somnade. 

onsdag 24 januari 2018

En låt från en plats

När jag skulle välja en låt som påminner mig om en viss plats så var det skitsvårt. För precis som med mina vänner så finns det inte så många låtar jag associerar med en viss plats. (Förutom Valokuvia som jag associerar med öppna terasser där Iskelmä spelas, och den låten försöker jag ignorera att existerar)

Så därför tänkte jag istället att jag skulle välja en låt som skulle kunna fungera som temalåt för ett visst ställe.

The Hold Steady - The Weekenders

Jag har inte lyssnat på så mycket annat av The Hold Steady, men denna låt ramlade jag över när jag jobbade på Silja Symphony. Visst, jag lyssnade på en massa annan musik i arbetet, men när jag hör denna låt kommer jag och tänke på den gamla skutan och de människorna som (kanske) finns kvar där. 
Ibland saknar jag ännu det jobbet. Men jag saknar inte att det var bara deltid, så jag hade inget fast schema. 

tisdag 23 januari 2018

En låt som påminner mig om någon

Den här var jättesvår att göra. För jag har inte så många vänner som jag skulle associera med något enskilt musikstycke.
Skulle utmaningen ha varit att "komponera ett soundtrack för dina vänner", så hade det varit lättare.

Så efter många om och men kom jag fram till ett svar:


Pansarmarsch - Sveriges Elit

Denna låt får mig att tänka på min kusin Samuel. Förutom jag och kanske en snubbe till i min krets så lyssnar han också på Raubtier (bland annat). Vi har flera gånger diskuterat hur episkt det int sku vara om man någon gång kunde fixa en konsert med Raubtier som öppningsband och Rammstein som huvudartist. :D

måndag 22 januari 2018

En låt som gör mig ledsen

Det var på dagens lista.
Det är svårt, för det är sällan jag lyssnar på musik som gör mig ledsen. Det är vanligare att jag lyssnar på musik som är kickass.

Nine inch nails - Hurt

För många år sen, typ 2010 tror jag, var jag deprimerad och drack för mycket. Då lyssnade jag på en rad olika musikstilar, bland annat denna. Så ni kan ju föreställa er den scenen: Jag sitter i min lägenhet i Åbo och dricker en hemblandad skruvmejsel och stirrar tomt framför mig.

Som tur är mår jag nog bättre nu, men denna låt (just denna version) så att säga "takes me back" till den, så ja... Därför är denna låt en sån buzzkill för mig. 
Rent musikaliskt är den också eländig, det finns en viss tomhet i låten som jag känner igen.

Om ni ursäktar så hör jag hellre på något som inte har en sådan stigma för mig.

söndag 21 januari 2018

Feel-good låtar

Eller "en låt som inte borde mördas" eller "en låt som får mig på gott humör".

Sam Cooke - What a wonderful world

Detta är väl exempel på hur "icke-metal" jag är ibland och lyssnar på lite äldre musik. 

Marc Cohn - Walking in Memphis

Jag älskar låten främst för textens skull, men också för den övriga kompositionen. Jag uppfattar ur texten om en religiös upplevelse (inte nödvändigtvis ett kristet religiöst upplevelse, trots att texten nämner det). Men i det stora hela handlar låten om en person som är "blue as a boy can be", men som blir bättre av att besöka och promenera runt i staden Memphis, träffa Elvis spöke och slutligen bekänna sig till att "för den stunden" vara en kristen. 

The Midnight - Days of Thunder

Jag gillar somliga aspekter av 80-talet. Därför blev jag glad när jag upptäckte retrowave. Det är en musikstil som tar mycket inspiration från 80-tals synthmusik och soundtracks. John Carpenter och Vamgelis brukar nämnas som inspirationskällor.
Så tro det eller ej, men denna låt är från 2014. 
Det är roligt att lyssna på när man vill bli på bättre humör. 

Spinal Tap - Tonights gonna rock you tonight

Jag gillade filmen och älskade soundtracket. 

lördag 20 januari 2018

Den låt som borde mördas!

Tomas Ledin - Sommaren är kort

Jumalauta vad jag avskyr denna låt! Jag har som mål varenda sommar att försöka undvika skiten, men rövhålen vid radiostationerna tror att folk vill höra på den!

Låt mig nu då dissekera denna skit och säga exakt var felet ligger, okej?!

1) Barndomstrauma. Jag har talat om det i ett tidigare inlägg, men jag var trött på den redan i lågstadiet och blev mera trött på den då vi till en vårfest skulle sjunga den. Och läraren var mån om att vi skulle uttala T:et i "Kort". Så föreställ er att man lär sig sjunga "sommaren e korTT... De mesta regnar borTT. Hösten kommer snarTT. Den går med vindens farTT..."

2) Vad handlar den om? Att det är sommar. Grattis, denna text är värd nobels litteraturpris för att med denna lilla visa har Tomas Ledin visat på sådana komplicerade känslor som "solen skiner" och att "det mesta regnar bort". (Ursäkta, "regnar borTTTTT"!)
Bob Dylan? En falsk avgud, en person som inte ALLS är värd det priset, Tomas Ledin däremot, han är GUD när det kommer till att skriva sångtexter!

3) Musikaliskt är låten tråkig. Jag menar skulle den byta takt eller jag vet inte, dra upp hastigheten lite, så skulle låtan genast bli mycket bättre.
Och så avskyr jag hur mycket plats synten är, mellan alla andra instrument är nedmixade!

4) Tomas, försök inte göra hårdrock med ett solo i slutet och ett "näh-näh-näh-näh-nääh...." Eller är det Nänänä? Du själv är trött på låten?
Om tanken var att låten skulle "rocka" så skulle det vara bättre om gitarren skulle ha fått mixas upp lite.

Och därför avskyr jag denna låt!
Också en av många låtar som jag avskyr. Jag avskyr också Last Christmas av WHAM!

fredag 19 januari 2018

Min(a) favoritlåt(ar)!

Först på listan är min favoritlåt. Vilket i sig är svårt, eftersom jag lyssnar som sagt väldigt brett. Det betyder att jag har något mellan 20-40 låtar som är mina favoriter.
Så därför tänker jag "tunna ut" siffrorna och helt enkelt välja låt(ar) som jag har lyssnat på nu som då i flera år och fortfarande gillar.

Queen - Radio ga ga


Jag har berättat om detta tidigare, men när jag var liten så hade syrran de bästa skivorna. Hon hade bland annat en Queen best of-samling, där bland annat denna låt fanns med. Det var ett svårt val, för jag skulle egentligen vilja säga "Hela Queen the platinum collection". Men måste väl välja en låt ur den samlingen så det fick bli denna!
Alice Cooper - Poison


Denna låt dyker nu som då upp i "top 10 guilty pleasures". Varför en guilty pleasure? För mig skulle en guilty pleasure vara att jag skulle gilla Ace of Base, låtar som jag inte skulle vilja att folk vet att jag lyssnar på.
Jag satte denna låt hit, jag lyssnade på den då jag var en hormonstinn, missförstådd tonåring och blev genast förälskad i Alice Coopers musik, kring Trash-eran. (dvs albumen Trash, Hey Stoopid och i en viss mån The Last Temptation of Alice Cooper.) Jag lyssnar igenom dem nu som då. När jag under NaNoWriMo i år skrev Alvdalen så hade jag åtminstone de tre skivorna på min spotify-playlist.
Så för mig är denna låt på riktigt ett "blast from the past".

Michael Jackson - Smooth Criminal

Jag tror denna skiva kom ur syrrans samling den också. Och jag gillade faktiskt Michaels musikerskap, men det var en väldigt vågad sak att erkänna i början av 2000-talet, då resten av världen var ute efter hans blod.
Men detta gillade jag och kunde lyssna på när andan föll på. Denna låt, tillsammans med Dirty Diana, Beat it, They don't really care about us, (som alla har kickass gitarrsolon!), Billie Jean, Thriller... Åtminstone de låtarna lyssnade jag på ibland och har börjat uppskatta dem mera nu när jag är äldre!
Jag hade tänkt på att fara och se honom live om han skulle ha kommit via Finland under This is it!-turnén, men det föll igenom pga hans död.

Clamavi de profundis - Song of Durin
Förutom att texten är från sagan om ringen-böckerna, dvs de är skrivna av Tolkien själv?
Jag älskar hela uppsättningen, körsången och allt!
Om jag knoppar av får någon sjunga detta på min begravning! :D 
Och denna låt hör jag på mest just nu. 

torsdag 18 januari 2018

30-day Song Challenge!

Jag satt ikväll och lyssnade på musik. Jag älskade varenda sekund av det, jag älskade låten och låten efter det.
Jag är en musikälskare också. När jag är ute och promenerar, om någon vinkar åt mig och jag inte svarar så är det inte för att jag dissar någon. Det är bara för att jag oftast har på min mp3 (old school!) och lyssnar istället på något som låter mera intressant än trafikljud.
Jag har oftast identifierat mig som en "metalhead", men ska sanningen fram så lyssnar jag på allt!
Heavy Metal, rockmusik, punk, pop, jazz, soundtrack, ambient, new age, andlig musik... Med subgenrer till allting!

Så jag kom på att jag skulle kunna skriva lite om musik på min blogg! Jag älskar ju film och böcker, men varför inte några inlägg om musik?
Därför norpade jag detta från nätet (jag googlade det bara) och tänkte att jag skriver åtminstone 30 inlägg där jag fyller i detta.

Och innan någon får en stroke och funderar om jag överger konceptet med filmer och annat trevligt, så naturligtvis inte! Jag har fortfarande en massa filmer jag inte har sett och recenserat!
Stay tuned och vi kan ju börja med en av mina favorit-låtar!

Om jag dör så vill jag att det ska stå inristat på min gravsten: It's a kind of magic. 


måndag 15 januari 2018

Mitt 2017 i mitten av januari

Jag hade ursprungligen planerat att släppa denna kring nyårsafton, men det blev inte av. För jag var sjuk. Hostade, rosslade och hade feber. Jag missade tolvslaget vid midnatt för jag orkade inte hållas vaken. Först nu har jag börjat återhämta mig, känns det som, fast jag inte är helt frisk.
Och jag skrev en årssammanfattning tidigare, som jag deletade för ja... Hade inget att säga. Men gör väl ett nytt försök.

Gjorde du något 2017 som du aldrig gjort förut? Gick en kurs i köksarbete. Lärde mig laga mat, men också lite om hur man arbetar i kök och sånt. Riktigt intressant var det! Jag har blivit intresserad av matlagning på ett helt annat sätt förut.
Och så började skriva om en av mina berättelser (alltså inga noveller). Hittills har det gått så att jag inte har så pass mycket självförtroende att jag tror att något kan rädda det jag skriver.

Genomdrev du någon stor förändring? Flyttade hem-hem. Till Österbotten.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Ingen som jag kommer på. De flesta av mina vänner börjar väl redan ha förökat sig? Jag kommer på ett eller två par som jag känner som inte ännu har barn. Sen har jag förstås också vänner som har fått ett till barn, "blivit föräldrar för andra gången".

Vilket datum från år 2017 kommer du alltid att minnas?
Hmmm...  Inte det specifika datumet, men "slutet av Juni", då jag sa hejdå till Åbo.

Dog någon som stod dig nära? Nej

Vilka länder besökte du? Jaaaaaa, låt oss se, då jag har sååå skitmycket pengar så har jag naturligtvis hunnit resa till Barbados, Kreta, Italien, Japan, Dubai, Månen, Mars, Midgård, Westeros, Mushroom Kingdom...

Bästa köpet? Inte vad jag kan komma på sådär på rak arm... Förstås, jag är en bok-och filmsamlare, så jag har väl skaffat lite sånt nu som då, men bästa köpet...?

Gjorde någonting dig riktigt glad?
Jag deltog igen i Nanowrimo, vilket alltid gör mig glad. Och visst var det roligt att vara hemma igen!

Saknar du något under år 2017 som du vill ha år 2018? Låt mig se, förutom egen lägenhet, bil, arbete, stabil ekonomi, framtidstro och bättre självförtroende?
En printer. Och en lässoffa.

Vad önskar du att du gjort mer? Tränat. Jag har urkass kondis och skulle behöva så att säga, komma i form, så ja... Måste hitta något att göra. Gärna något roligt. 
Arbetat mera på min bok.
Sett mera filmer och recenserat dem till denna blogg. Den har varit väldigt tyst på den fronten.

Vad önskar du att du gjort mindre?
Hmmm... Game-at. Säkert skulle jag ha fått läst och skrivit mera om jag hade skitit i det. Men jag råkar gilla det.

Favoritserier från året som gått? Jag såg säsong 2 av Ash vs Evil Dead, om det räknas. :D Annars så började jag titta på originella Star Trek-serien och älskade den med detsamma! Och så har jag sett igenom Sopranos, som är en klassiker för mig!

Bästa boken du läst i år? Sagan om Ringen-trilogin på engelska. Språket är mera poetiskt, mera magiskt och dylikt på engelska.
Sedermera så fick jag också tag i en bok som är full av tal och kolumner från Neil Gaiman. Det var en intressant läsning! The View from the Cheap Seats heter den!

Största musikaliska upptäckten? Jag upptäckte M83! Ni känner säkert igen dem från denna låt. Men jag upptäckte den genom denna låt och senare upptäckte jag denna låt.

Vad var din största framgång på jobbet 2017? HAHAHAHA.....Den var rolig.

Största framgång på det privata planet? Roligt att vara hemma med familjen. :) Träffar dem oftare nu än en gång per halvår som man gjorde tidigare.

Största misstaget? Ja, jag antar att jag är alldeles för AWESOME! För att citera en stor man: I'm not bi-polar, I'm bi-winning! I win here, I win there, I win everywhere! Men det är väl inte mitt fel, haha!

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Ungefär samma som 2016, som var väl lite bättre än 2015, men bara lite.
Gissa tre gånger.

Vad spenderade du mest pengar på? Förutom det nödvändiga... Böcker och filmer.

Något du önskade dig och fick? Nå, jag hade en tid i Åbo tänkt på att flytta upp till Österbotten.

Något du önskade dig och inte fick? Jag trodde jag skulle flytta till Österbotten, få ett donarjobb och fixa en mysig liten lägenhet. Men neeej.... Varifrån kunde jag få en sådan idiotisk idé... ?

Vad gjorde du på din födelsedag 2017? Jag filmade en video, sen satt i min halvt nedpackade lägenhet i Åbo och söp tills jag själv blev packad. Sen gick jag en sväng till en gammal favoritkrog och söp lite till en stund innan jag gick hem tidigt och la mig.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Mycket, och ändå väldigt lite. Det knepiga är att jag inte vet heller exakt vad som skulle ha gjort året bättre. Hade jag t.ex fått ett jobb här i Österbotten så finns det ingen garanti för att alla mina andra problem skulle magiskt ha försvunnit. Man är sin egen värsta fiende trots allt.

Vad fick dig att må bra? Deltog i Nanowrimo. :) På riktigt, det hjälper alltid. Och så förstås att vara hemma med familjen igen. vad kan jag säga, jag är en familjeman!

Vem saknade du? Många vänner som bor kvar i Åbo och så förstås vänner som bor här i trakten men som jag inte har hunnit träffa av diverse orsaker.

De bästa nya människorna du träffade? Tror inte jag har träffat så många nya människor att jag skulle våga kommentera?

Mest stolt över? .... Kan laga lite bättre mat nu än vad jag gjorde tidigare? Jag menar jag experimenterar mera friskt med kryddor nu, något jag alltid har varit nyfiken på att testa.
Förstås, under dessa månader som jag har bott hemma så har jag varit till en stor hjälp för mina gamla föräldrar. Jag antar att det kan man vara stolt över.
Och så har jag gått lite ner i vikt.
Och så skrev jag en fantasyberättelse under nanowrimo. Och jag funderar nu redan på uppföljaren, för jag vill ändå träffa gänget igen och skicka iväg dem på nästa äventyr.

Högsta önskan just nu? Några goda nyheter, om det så är att ett par av mina vänner väntar barn eller att ett annat par ska gifta sig.

Vad tänker du göra annorlunda nästa år? .... Jag vet inte. 

onsdag 10 januari 2018

Animal Farm av George Orwell


Handling
Ett par söta djur får nog av att leva ett eländigt liv på bondgården. Bland dem kliver en gris, gamle Majoren, upp och proklamerar att alla djur bör få vara i fria, att gården egentligen tillhör dem.
Så alla djur gör revolt och driver bort bonden och hans familj. Dessvärre dör Majoren innan ett nytt system har trätt i kraft.
Allting går bra på gården, det finns gott om mat för alla. Och några tankar som Majoren hade har nu blivit nedskrivna som t.ex "Alla djur är jämlika", "Inga djur ska dricka alkohol", "Inga djur ska sova i sängar", "inga djur ska bära kläder".
Men det finns ingen ledare. Det finns två kandidater: Snöboll och Napoleon. Processen blir kort: Napoleon har tränat ett par hundvalpar till sina personliga vakthundar, och de jagar bort Snöboll från gården. Men fortfarande när allt går dåligt så skyller Napoleon allting på Snöboll, och allting tar sig an mytiska former. Djuren börjar så småningom tro att det var Napoleon som ville ta över farmen och att Snöboll på riktigt förhindrar allting.
Och visst sover Napoleon i sängar! Och dricker whiskey! Har ni inte läst reglerna?
"Inga djur ska sova i sängar som har lakan" och "Alla djur är jämlika, men somliga djur är mera jämlika än andra", "Inga djur ska dricka för mycket alkohol".

All hail Napoleon!

Om boken
Jag läste denna bok i gymnasiet och tro mig: det var skitsvårt att stå framför en klass och försöka förmedla att denna bok faktiskt har en allvarlig sida. Det var kritik mot Sovjet och uppgången av kommunism i Europa.
Om Napoelon är stalin så är Snöboll en motsvarighet till Trotsky.
Slutraderna, att Napoleon dricker whiskey och står på två bakben precis som människorna, tyder på att de kommunistiska ledarna var precis lika värdelösa som de kapitalistiska ledarna de påstod sig stå emot.
Flera karaktärer i boken försöker föra fram sitt missnöje till Napoleon, men blir avrättade. Precis som hur man kunde bli avrättad i Soviet om man förde fram anti-Stalinanska tankar.

Jag tycker det är en intressant läsning, om än något svårförståeligt. När jag läste den som tonåring trodde jag bara det var en konstig historia som antagligen hade någon poäng jag missade. Innan jag läste upp det på nätet och fann allt detta om kommunism.

Betyg
Intressant läsning, som sagt! Läs den om du vill vara lite politisk.