måndag 20 augusti 2018

Ett vardagligt inlägg

Jag tänkte denna gång prova något nytt: Jag ska berätta om min vad jag har gjort idag. :D

Jag vaknade halv sju på morgonen och efter att ha ropat på djävulen och hans anhang i tio minuter så klev jag upp. Efter det åt jag frukost innan jag cyklade iväg till Optima.
Det bör också konstateras att jag bor ute i Bennäs. Vilket betyder att det tar ungefär 10 km ena vägen och sen 10 km tillbaka på eftermiddagen. Det var en grej jag började med förra veckan då jag blev trött på att hålla reda på bussarna. Jag behöver ändå bara lämna huset en kvart tidigare och så är jag ändå i tid.
Jag gillar det mycket, det ger bra motion och man känner sig piggare!

Än så länge har vi inte kockat så mycket, vi har mest hållit på med att gå igenom säkerhetsföreskrifter, hur man rengör ett kök och idag har vi hackat grönsaker och rotfrukter. Ingenting som är nytt för mig, men jag förstår ändå att det måste gås igenom, nu är det ju inte alla i klassen som har jobbat till havs+haft eget hushåll+gått en matlagningskurs tidigare.
Och så finns det förstås gamla goda KELA som öppnar sig, men det får de väl göra. De gör ändå bara sitt jobb, de stackars människorna.

Över det så håller jag på att bearbeta mitt nästsenaste skrivprojekt! Jag läser igenom manuskriptet och har skaffat flera markörer i olika färger. Och jag märker ut det med en viss färg när jag ser ett stycke som kunde förtydligas, en för att det kan förlängas, en för att det ska förkortas eller kan kastas helt och hållet och slutligen en för huruvida handlingen haltar på ett stycke ELLER inte stämmer överens med karaktären. 
Till exempel så har jag en karaktär som är väldigt bildad, hen är också från ett annat land och använde därför olika ord och uttryck. I detta utkast så finns det flera stycken där hen uttrycker sig väldigt propert och kryddar sitt språk med uttryck från det Gamla Landet OCH så finns det andra stycken där hen låter som Homer Simpson.

Och så gamear jag förstås med jämna mellanrum. För stunden håller jag på med The Quest, ett spel som jag rekommenderar varmt!
Och så har jag börjat läsa Borta med Vinden av Margaret Mitchell. Man måste ju prova på nya saker, eller hur?
Men ja, så det är min dag.

onsdag 15 augusti 2018

Snuskiga Shakespeare

När jag först började läsa William Shakespeare så var tänkte jag bara på honom som jag misstänker att de flesta av oss tänker på honom: Långa, krångliga monologer och dialoger som bara läses av akademiker ELLER skådespelare ELLER folk som vill vara "alternativa". Förstoppade människor som rynkar på näsan åt toaletthumor och sexskämt.
Folk som påstår att det finns en massa skämt i En midsommarnattsdröm, men inte tusan kan du hitta några!
Och att Shakespeare ska ha varit rätt så snuskig, men en lampa är sexigare än hans monologer!

Men jag blev överraskad när jag väl hade plöjt igenom min version av Romeo & Juliet. För versionen jag hade innehöll en massa fotnoter, där saker förklarades.
Som till exempel vad "poperin pear" betydde. Jag kan ge er en hint: PENIS, och det tillsammans med "she were an open arse", som sägs före det. Det betyder exakt vad ni tror det betyder: Romeos vän Mercutio sa just till Romeo att gaska upp sig, vad vi behöver är en kvinna som låter Romeo ge henne i röven.

Så jag tänker med detta inlägg ta upp några stycken Shakespeare jag har läst där han är helt enkelt "under bältet".
Jag kanske skriver ett annat inlägg om svordomar?


1)Twelfth night
Jag tänker inte gå desto mera in på handlingen i Twelfth night, främst för att detta är mest en subplot och dialogen i fråga har inte så mycket att göra med själva handlingen. Dessa två adelsmän sitter och super och pratar om hur de ska spendera de senaste dagarna. Toby hånar Andrew för att han inte studerade hårdare och säger att Andrew skulle ha bättre hår om han hade studerat mera. Sedan så följer denna ordväxling....

SIR ANDREW
But it becomes me well enough, does ’t not?
SIR TOBY BELCH
Excellent; it hangs like flax on a distaff; and I
hope to see a housewife take thee between her legs
and spin it off.

Förutom att Toby förolämpar Andrew genom att säga till honom "jag hoppas du får syfilis och tappar ditt hår!", så min omedelbara reaktion när jag läste detta var
"Sa Toby just att Andrew borde gå ner mellan benen på en kvinna så att hon kan riva av honom det lilla håret han har kvar i extas?"
Detta är vad jag gillar med Shakespeare, han var bra på ordlekar! Så i detta fall kan han ha menat det där med syfilis, mycket riktigt. Men han kan också lika gärna ha menat det jag skrev! Vi borde fråga honom för att veta säkert!

2) A Midsummer Nights Dream
Detta lyssnade jag på när jag cyklade hem idag.
Kontexten av allting är att Helena har följt Demetrius ut i skogen, som i sin tur följer Hermia.
Helena är förälskad i Demetrius, som är förälskad i Hermia, som är förälskad i Lysander. Och stackars Helena försöker övertyga Demetrius om att de två borde bli ett par, han ska glömma Hermia och ge sig till Helena! Hela den diskussionen där hon ber honom och han nekar är full av innuendon, där Helena bland annat säger att om inte Demetrius tänker ha sex med henne, så får hon väl göra det mest okvinnliga hon kan tänkas göra och bara kasta sig över honom.

Men det som ändå fick mig att reagera med ett "Oh my!" var detta lilla tal:

I am your spaniel, and Demetrius,
The more you beat me, I will fawn on you.
Use me but as your spaniel; spurn me, strike me,
Neglect me, lose me, only give me leave,
Unworthy as I am, to follow you.


Oh myyy....! Tala om att ge någon samtycke....

3) The Taming of the Shrew
PETRUCHIO
Who knows not where a wasp does
wear his sting? In his tail.
KATHARINA
In his tongue.
PETRUCHIO
Whose tongue?
KATHARINA
Yours, if you talk of tails: and so farewell.
PETRUCHIO
What, with my tongue in your tail?

....Behöver jag säga mer?

4) Hamlet

I denna dialog så frågar Hamlet av Guildenstern och Rozencrants "hu far he?" Och de svarar "meh, vi är inte på toppen av fru Fortuna och inte heller vid hennes fötter."
Det fortsätter så här:

HAMLET
Then you live about her waist, or in the middle of her favors?
GUILDENSTERN
Faith, her privates we.
HAMLET
In the secret parts of Fortune?


5) Hamlet igen

Claudius här frågar var Polonius, hans farbror, befinner sig. SPOILER: Hamlet mördade honom. Och han skämtar om hur maskar håller på att äta honom OCH kallar honom samtidigt för en skit!

HAMLET
A man may fish with the worm that hath eat of a king, and eat of the fish that hath fed of that worm.
CLAUDIUS
What dost you mean by this?
HAMLET
Nothing but to show you how a king may go a progress through the guts of a beggar.

söndag 12 augusti 2018

The Art of War av Sun Tzu

Jag har sagt det förr och det tål att upprepas: Jag hade tur i valet av mor. 
För hon uppmuntrade mig som liten att läsa brett och prova på nya författare och nya sorters böcker. 

Förstås, jag tror inte hon tänkte på att jag skulle läsa The Art of War av Sun Tzu, men vara hur det vill med det: Hennes son gör åtminstone något annat än att kolla på The Big Bang Theory (HAHA!).
Den skrevs av den kinesiske generalen Sun Tzu, som levde på 500-talet före vår tideräkning.

Så vad handlar denna bok om då?
Kortfattat så är det en manual i krigskonst, med tips på hur en militär ledare kan vända situationer till sin fördel. 
Ett exempel är ett tips på att försöka avsluta kriget snabbt, trots att det har talats om att man ska ta det säkra före det osäkra, så har inget krig blivit vunnet av en långt pågående kampanj. Senare talas det om hur viktigt det är att snabbt och smidigt röra sina trupper framåt.
Detta får mig att tänka på General Patton, en amerikansk general under det andra världskriget. Han ansåg att de amerikanska soldaterna i Europa inte bör "hålla ställningar", för om de håller ställningarna så betyder det att de inte rör sig framåt.

Essensen som jag får utav boken är att en del strider kan vinnas långt innan kriget ens har börjat. Med planering, bra ledare som inser sina egna och fiendens brister, och om ledarna slänger bort alla tankar om ära och tillit till sig själva. 

Och visst, det är bra att känna till om vi befinner oss i krig, men i det civila livet har det väl ingen betydelse, rätt?
FEL!
Om man tänker på att boken pratar om ledarskap och problemlösning i största allmänhet, så innehåller den en massa intressanta tips. Företagsledare säger att de har läst The Art of War och har funnit att dess tips hjälper mycket.

Ett tips som jag personligen tycker om är en klassiker
 "It is said that if you know your enemies and know yourself, you will not be imperiled in a hundred battles; if you do not know your enemies but do know yourself, you will win one and lose one; if you do not know your enemies nor yourself, you will be imperiled in every single battle."

Säg att jag, som ska börja studera till kock, inte känner till mina egna brister eller vad som förväntas av mig. Då blir jag en dålig kock, som står och svär åt mina medarbetare bland grytorna samtidigt som jag slarvar och serverar rå mat.
Om jag däremot känner till mina brister, men vet inte vad som förväntas av mig i kockyrket, så blir jag en okej kock, i bästa fall. Som vet att jag har en kort stubin, men jag kan fortsättningsvis inte kocka för femtio cent. 
Om jag känner till vad som förväntas av mig i kockyrket, men inte mina egna brister, så blir jag en stöddig, men okej kock, som tror att jag redan kan allt. 
Men om jag känner till mina brister och vad som förväntas av mig som kock, då kan jag bli en riktigt utmärkt kock. 

En annan som jag gillar personligen är 
"He who knows when he can fight and when he cannot will be victorious."
Detta säger sig självt, eller hur? En hel del strider är helt enkelt inte värda att utkämpa, det finns inget att vinna på att utkämpa dem.
Visst, det är en självklarhet, men å andra sidan så känner jag MÅNGA människor som ger sig in i meningslösa debatter. Och andra människor som försöker lära sig något de varken kan lära sig eller vill lära sig. Och ett par människor till som envist försöker starta projekt som var dömt att misslyckas, som att försöka slå en död häst till liv igen. 

Betyg
Jag rekommenderar den till dig som vill prova läsa något lite annorlunda.
Jag rekommenderar den till dig som vill läsa en gammal bok om ledarskap och problemlösning.
Och så rekommenderar jag den till dig som vill kunna sporta med att läsa gammal kinesisk vishetslitteratur. Den är kort och det finns en lätt engelsk översättning för 3:60 på Adlibris. 

    lördag 11 augusti 2018

    The Big Bang Theory & dåliga sitcoms

    Jag funderade länge på om jag alls skulle skriva om denna serie.
    För det första slutade jag titta på serien kring 2012. Jag tyckte inte längre den var rolig och jag upptäckte andra serier som är mera värd min tid. Så jag vet faktiskt inte om serien har blivit bättre eller sämre med tiden.
    Men jag ansåg ändå att eftersom det är min blogg så är det min fulla rätt att gnälla om serier jag har slutat titta på!
    Dessutom så tänker jag att det ändå kan vara intressant att fundera på varför The Big Bang Theory misslyckades för mig, vilka cylindrar det var som inte avfyrade.
    (ochsåfårviinteglömmaattdetärminpersonligaåsikt, bla bla bla....)

    För det första vill jag prata lite om komediserier i överlag. Det finns åtminstone två sorters komediserier som jag kommer och tänka på. Den ene av dem är komediserier vars skämt kommer från den absurda omgivningen. South Park skulle jag påstå att är ett exempel på det, där kommer många skämt av helt enkelt hur absurt galen världen är. Visst kommer en del skämt från hur karaktärerna reagerar på det absurda i världen, men basen av skämten kommer ändå från det.
    Andra serier som jag kommer och tänka på är Garth Marenghis Darkplace, Rick & Morty, The Simpsons, Monty Pythons flying circus och några fler som jag antagligen glömmer. 

    Och så finns det en annan sorts komediserie där alla skämt kommer från endast karaktärerna och deras sätt att handskas med vardagen. I denna sortens komedi så fungerar världen rätt normalt, det är karaktärerna och deras sätt att reagera på den som skapar komedin. 
    Exempel på dessa är That 70s Show. Sedan har jag också hört att Friends skulle ha skämt som fungerar på samma sätt, men har inte ännu suttit igenom den serien. (Kan någon ännu förklara vad som är så roligt med "How you doin'?") 
    Och The Big Bang Theory skulle jag påstå att går enligt samma mönster. Tanken där är att humorn ska komma från karaktärerna, hur de för sig i världen.

    För att kunna göra en sån rolig serie bra så hänger väldigt mycket på karaktärerna och då måste karaktärerna 
    1) Vara roliga (det säger sig självt? Ett stort arsenal skämt)
    2) Vara trovärdiga (inom kontexten av serien, reaktionen från oss i publiken måste vara "Hahaha, det är så typiskt Sheldon Cooper att göra såhär!")
    3) Vara älskvärda (Precis som med dramaserier så är det bra om vi gillar karaktärerna och vill se dem ändå lyckas med vad de nu än har för problem)
    4) Ha bra saker att säga. (detta går hand i hand med att de ska vara roliga, men är inte riktigt samma sak, om en karaktär bara hostar ur sig dåligt skrivna repliker så vill man ju inte höra på det.)

    Så, nu har jag presenterat verktygen för er. Låt oss nu fortsätta så ska jag lista upp var serien misslyckades för mig?

    1) Som en nörd känner jag mig kränkt. 
    The Big Bang Theorys premiss i den första säsongen är att ett gäng nördar bor i en lägenhet. Och mitt emot dem flyttar en het tjej in. För all del. 
    Så vad för slags nördar är detta? Är de kanske fascinerad av rollspel och science fiction-litteratur? Är de hardcore gamers? Eller är någon bara intresserad av svartvita filmer och citerar Humphrey Bogart med jämna mellanrum?
    Eller är de helt och hållet 100 % intresserade av sitt ämne vid universitetet, sådana typer som är experter på sitt ämne, men inte särksilt bra på att umgås med människor annars? 
    Svaret är AAAAAAAAAAAAAAAAALLT!!!
    Liksom jag har aldrig stött på några nördar i mitt levda liv som är så uppslukade av allting "nördigt" som dessa nördar! Finns det något som kan klassas som nördigt? De har gjort det! Allt från rollspel till att lära sig finska (JA, FINSKA är tydligen en nördig sak!)
    Det hade varit bättre om de hade koncentrerat allt till bara några få hobbyer för då skulle karaktärerna ha varit mera trovärdiga och då skulle man ha kunnat istället skriva skämt som bygger på det specifika intresset.  
    Jag får hela tiden bilden av att seriens manusförfattare tänkte vad en stereotypisk nörd är och så byggde de serien kring det.
    På tal om det...

    2) Seriens komedi bygger på stereotyper och inte karaktärer.
    Låt mig presentera karaktärerna!
    Leonard Hogstadter, som är vår någorlunda vanliga typ trots att han fortsättningsvis är en nörd. Han är vår "everyman", så nära det konceptet man kan komma.
    Sheldon Cooper, vår hyperintellektuella typ som är kall och logisk och lider av OCD. 
    Howard Wolowitz, vår astmatiske jude med en sträng judisk familj och en judisk mor som skriker åt honom! 
    Raj Koothrappali, våran indier! Det är allt som jag behöver säga om honom.
    Och sist men inte minst, något för männen: PENNY, vårt blonda bombnedslag! Hennes syfte i hela serien är att vara ditzy och bli uppläxad av våra män tills hon slutligen blir kär i en av dem! GENIALISK komedi, ha-ha-ha, jag har aldrig skrattat så hårt åt ett skämt, detta är intelligent humor! Och nej, jag är inte alls sarkastiskt, jag tycker på riktigt att denne serie är bättre än något annat som har gjorts, man bör dela in komedins historia i ett för-Big Bang Theory och Post-Big Bang Theroy!

    Åh, visst finns det flera karaktärer, som t.ex Leslie som är Leonard om han var en kvinna och den där andra kvinnan som var Sheldon om han var en kvinna. 

    Oftast kretsar skämten kring dessa karaktärers vanor och ovanor. Till exempel så avskyr Sheldon Cooper förändringar! Har han suttit i en stol i flera år, så ska han minsann sitta där i flera år till! Och detta är tydligen roligt tills jag kommer ihåg att jag känner personer som på riktigt får svår ångest om deras vardag rubbas. 
    Howard försöker tala med sin mamma, som skriker till honom från ett annat rum. 
    Varför får inte Raj, som är en indier, gå på en halloween-fest utklädd till Tor, en fornNORDISK gud?  (och tro mig, det finns flera som har poängterat ut alla "indien"-skämt än jag!)
    Se på dessa nördar, de är ju inte som VANLIGT folk!
    Och Penny..... Hennes enda syfte i hela serien är antingen att männen ska dregla efter henne eller så blir hon satt på sin plats för att hon inte vet vad ("nördig" sak) är! Med andra ord: mobbning.
    I rest my case. 

    3) Serien slänger omkring sig populärkulturella referenser som synden! 
    Säg här exakt vad som är tänkt att vara roligt?
    I rest my case.

    4) Saker som försöker låta intelligent är inte automatiskt roligt. Låt mig berätta ett skämt för er:

    En person av manligt kön som gick enligt namnet Burt behövde tömma tarmen medan hans tillfälliga plats var i en luftfarkost som för tillfället befann sig inte på det jordiska planet. Han presenterade ett dilemma för personen vars ansvar var att operera farkosten för att se till att det landade tryggt och säkert och passagerarna skulle förmå avlägsna sig från farkosten utan att deras liv skulle ta slut: Var någonstans inom farkosten finns vattenklosetten lokaliserad? Burt fick direktiv givna för sig, men trots denna nyfunna kunskap förmådde han inte följa riktlinjerna. Trots att vindstyrkan var stor och han befann sig på en oerhört hög altitud så böjde han sig över kanten på flygmaskinens ena vinge och förmådde i all hast tömma sin tarm, ignorerande det faktumet att han ej befann sig utanför flygmaskinen. 
    På marken spatserade en man anställd av den reformerta kyrkan och bad till Gud, också känd genom texterna som JHVH, också känd som Jag Är, också känd som Fadern, också känd som Han som var, är och kommer, också känd som återlösare. En bit av Burts exkrement landade i denne mans öppna handflata.
    "Sannerligen, allt som enligt den moraliska definitionen på godhet och antagligen allt som är till nytta för samhället kommer från platsen där Jakobs Gud, också känd som Evig Klippa, också känd som Alltings skapare befinner sig!" 

    Var det inte roligt? Här är den korta versionen:

    Burt satt på ett plan och behövde använda skithuset. Han frågade av piloten var det låg. Men så gick han fel och promenerade istället ut på vingen, där han satte sig och sket. En präst gick nedanför och bad till Gud och en skit landade i hans hand.
    "Allt gott kommer från Himmelen!"

    Tänk er att en av karaktärerna har denna sorts dialog precis hela tiden? 
    Leonard: Sheldon, this date is probably my one chance with Penny. What happens if I blow it?
    Sheldon: Well, if we accept your premise, and also accept the highly improbable assumption that Penny is the only woman in the world for you, then we can logically conclude that the result of blowing it would be that you end up a lonely, bitter old man with no progeny. The image of any number of evil lighthouse keepers from Scooby-Doo cartoons comes to mind.


    Leonard : So, tell us about you.
    Penny : Um, me? Okay - I'm a Sagittarius, which probably tells you
    way more than you need to know.
    Sheldon: Yes - it tells us that you participate in the mass cultural
    delusion that the sun's apparent position relative to arbitrarily
    defined constellations at the time of your birth somehow affects
    your personality.


    Förstår ni poängen jag försöker frambringa? Var finns skämtet här? Vad är det som är tänkt att vara roligt? Penny säger att hon är en skytt och Sheldon säger att astrologi är bullshit som de stora massorna tror på. Jaha?
    I det första exemplet säger Sheldon till Leonard i stort sett att "Om det inte går bra så kommer du att vara ensam och bitter". Jaha?

    5) I allmänhet tyckte jag inte alls om karaktärerna. Detta var förmodligen den främsta orsaken till att jag slutade titta. Jag tyckte att de var tråkiga, jag kunde inte bry mig mindre i Leonard & Pennys förhållande, jag var inte alls intresserad av vad som Sheldon gnällde om i detta avsnitt.
    De fick problem på halsen och jag brydde mig inte om ifall de misslyckades eller inte, faktum var att jag tyckte det skulle vara mera intressant om de misslyckades stort och till exempel blev utslängda ur universitetet! För då skulle de få ett verkligt problem de måste komma över, annat än "Är Aquaman en dålig superhjälte" eller "Varför kan inte Sheldon sitta i sin stol?"
    Detta är ett gigantiskt problem, med tanke på att frukten i serien ska komma från karaktärerna. Det måste finnas en orsak till att bry sig om karaktärerna! 

    torsdag 9 augusti 2018

    Rosor är röda, violetter är blå

    Säg att du är en människa.
    Säg att du känner en stark känsla. Och du vill dela med dig av den känslan till dina medmänniskor med hjälp av ord.
    Till exempel att du känner dig förälskad.
    Men du är inte bara kär, eller hur? Du är väldigt kär, du är jättekär!
    Eller så slår du mera på det, jag är upp över öronen förälskad! Jag kan inte sluta tänka på henom!
    Och ibland finns det inte ens några ord som kan beskriva hur du känner!

    Eller.... Så ger du efter för den känslan och försöker få det så vackert som möjligt. Det är där poesi kommer in.
    Du kan inte bara säga att "mitt hjärta bultar för henom", för allas hjärtan bultar. Du måste använda något som beskriver hur ditt hjärta bultar, vad som gör din kärlek så speciell jämfört med alla andra kärlekar.

    'Cause all of me
    Loves all of you
    Love your curves and all your edges
    All your perfect imperfections
    - John Legend
    Nej nej nej, detta säger ingenting om min kärlek! Detta är som om jag hade kollat upp i en ordbok vad kärlek är och försökte skriva utgående från det! Inget personligt alls!

    Did my heart love till now? Forswear it, sight!
    For I ne'er saw true beauty till this night.
    -Romeo & Juliet
    Nja... Så jag har sett en vacker kvinna... Sådant finns det gott om i Finland.

    Wise men say only fools rush in
    but I can't help falling in love with you
    -Elvis Presley
    Det är bättre, jag borde samla mig och inte rusa in i något jag inte vet om det kommer att hålla.
    Men jag kan inte stoppa mig själv, så kraftig känns denna kärlek!

    Och det är svårt! För min del lyckas jag ändå nästan aldrig fånga helt och hållet det jag försöker säga!
    Jag försöker vara poetisk i mitt eget skrivande, jag älskar användandet av färgstarka ord och uttryck!
    Men för mig åtminstone hjälper det om jag försöker se mera inåt och registrera vad jag känner på insidan.

    måndag 6 augusti 2018

    Mina kreativa mål för Augusti

    Jag tror att det är bra för en att sätta upp mål och sedan eftertsträva dem.
    Som General Patton sa: "Accept the challenges so that you can feel the exhilaration of victory."

    Och jag har visst mina mål för augusti, jag ska börja studera till Kock nästa vecka och se vart det barkar.
    Har lite papper som Kela ska ha så jag kan få studiestöd. Ska ha kontakt med Optima för det, så ja...

    Men utöver det tänker jag på att det ändå är bra att ha mål för kreativitet.
    Delvis för att helt enkelt lista det man ska göra, då får man en lista över saker man ska göra.
    Och med det så känns det mera påtagligt än att bara säga "någon gång ska jag göra (något)".

    Så vad är mina kreativa mål för Augusti månad?

    • Skriva en dikt per dag. Även om det bara är fyra rader som rimmar dåligt.
    • Preppa inför Nanowrimo i November. Jag har en idé till en, tekniskt sett, fantasyberättelse som jag vill utveckla vidare. Så jag ska rita upp kartor, skriva upp namn på karaktärer och platser, uppfinna kulturer osv. 
    • Och framför allt: Börja redigera manuskriptet för projektet jag skrev i April! Varför det?
      För att nu när jag under juli månad höll på att skriva på ett annat projekt så började jag leka med tanken på att göra det. Det projektet är, enligt min ringa åsikt, det bästa jag har skrivit än så länge och det skulle ju vara synd att bara låta det ligga på hårddisken och samla damm.
      Och visst, det borde räcka som orsak.
      Men sen har det också hänt sig att inom några få veckor nu så har sammanlagt fem av mina vänner hört av sig och frågat om de skulle kunna få läsa något någongång! Ungefär samtidigt som jag leker med tanken att redigera min text! Ett meddelande från Parts Unknown? ;)
      Och ja, jag hamnar och redigera det flera gånger och det kanske inte blir bra, bla bla bla, jag kan den ramsan. 
      Jag har skickat iväg PDF-filen till ett tryckeri så jag kan få alla 172 sidor i pappersformat, så jag kan göra anteckningar i vackra färger osv. Jag ser fram emot det. :) 

    söndag 5 augusti 2018

    "Do you listen to Metal?"

    Jag tänker denna dag dela med mig av en rätt mysig historia, som hände in real life.
    Ordspråket "music hath charms" från William Congreve dyker upp i mitt huvud. :D

    Lyssna!

    Tiden är tung när denna tråd spinns.
    Höstdimman ligger tät över Åbo och dess invånare
    ty likt en blind tjur på väg mot ett stup störtar Svenskfinlands ungdomar.

    Det är vid denna tidpunkt som Johan,
    sonen från Norr och arvtagare till den Anderssénska ätten
    beslutar sig för att bege sig till den Gadolinska Tavernan.

    I dörren möter den långhårige ynglingen en annan man
    I båda dessa mäns långa hår finns ett broderskap
    Och ynglingen frågar den Vilde Skalden:
    "Do you listen to Metal?"
    På vilket Skalden svarar
    "Yes, I do."

    De båda Metal-männen utbyter åsikter.
    Om favoritband som kallar ner åskstormar.
    Och om böcker med berättelser från världar som inte har hänt
    Om Vår Herre och det goda Han har skapat.

    Innan männen skiljs åt utbyter de varandras Ansiktsböcker.
    Och sedan den dagen har de hållit kontakt.
    Och allting började med frågan "Do you listen to Metal?"

    lördag 4 augusti 2018

    Hamlet av William Shakespeare

    Varför har jag inte skrivit om flera av de olika böckerna jag har läst på denna blogg? Jag måste ha varit ur förståndet.
    SÅ, Hamlet, din mört! Hur förklarar du dig, här dödas alla, men vem dödar mig?

    Handling (Den korta versionen)
    Prins Hamlet av Danmark får besök av sin fars spöke. Han säger till Hamlet att han blev mördad av Hamlets farbror Claudius så att denne kunde gifta sig med Hamlets mor och ta över tronen.
    Hamlet är själv osäker på om detta är sant eller om han bara har fantiserat ihop allt. Så han sätter upp en pjäs för hovet, där mordet på kungen illustreras. Vilket får Claudius att reagera starkt, vilket Hamlet tar som bevis på att han utförde mordet!

    Efter många om och men strider Hamlet med sin döde fästmös bror Laertes i en duell. Döende så berättar Laertes att hela duellen var i själva verket en ploj så att Hamlet skulle kunna dödas. Vred på kungen så hugger Hamlet ihjäl kungen innan han själv dör.
    The end!
    Några detaljer
    Så jag utgår från att de flesta känner till den korta versionen. Det gjorde jag själv tills jag läste pjäsen och fann flera intressanta detaljer jag inte kände till från förr!

    Det brukar sägas att ett tema hos Hamlet är galenskap. Tänk om Hamlet bara är tokig när han ser sin fars spöke? Efter att ha läst pjäsen så är jag övertygad om att karaktären Hamlet ska vara tokig! När han pratar med sin fars spöke så ser hans män ingenting.
    I den berömda scenen då han pratar med en dödskalle, så sker det för att de passerar en öppen grav, där han böjer sig ner och plockar upp en dödskalle och påstår att det är narren Yoricks huvud.
    Och vad händer med Hamlets fästmö Ofelia?
    Hennes far Polonius har dödats av Hamlet. Hennes bror är i Frankrike. Hennes fästman är tokig och tror att hans fars spöke pratar med honom. Hon blir tokig främst av saknad till sin fader och yrar, tills hon ramlar ner i en flod och drunknar medan hon sjunger en sång.

    Sedan är det också intressant att notera hur lite kungen i själva verket vill att Hamlet ska bli kung. Man kunde lätt tro att Hamlets far vill att hans son ska ta över tronen när han har dräpt Claudius, men näpp! Faktiskt så verkar inte kungens spöke vara särskilt brydd i vad Hamlet gör efteråt, han vill bara att Hamlet ska hämnas hans död!

    Jag får inte heller direkt bilden av att Claudius skulle ha varit en ond karaktär eller en dålig kung. Om man bortser från det faktumet att han mördade sig till tronen, så var han en relativt sympatisk karaktär som fanns diplomatiska lösningar på många problem. Man kan till och med se det som en god sak att han tog emot Prins Hamlet och var villig att agera styvfar för honom.
    Det vill säga ända tills Hamlet börjar planera att mörda honom, och därför måste Hamlet bort. Han var ju en galenpanna som pratade om att ta livet av kungen!
    Historiskt var inte detta heller något ovanligt att släktingar inom kungahus mördade varandra. I vårt grannland Sverige så dödade Vasaätten varandra nu som då!

    Hamlet är inte Lejonkungen
    Orsaken till att jag kom på att skriva detta inlägg var igår när jag skrev om Sundiata, "lejonkungen av Mali". Varför kom jag och tänka på det?
    För att folk påstår att filmen Lejonkungen skulle faktiskt vara Hamlet med söta djur istället.
    För visst finns det likheter. Prins Simbas farbror mördar sin bror för att bli kung i hans ställe. Simba får besök av sin fars spöke som säger att han ska ta sin plats som den sanne kungen.
    Men där slutar likheterna.

    Varför?
    -Simba är inte galen..
    -Scar förgiftar inte Sarabi.
    -Rafiki knivas inte genom ett draperi.
    -Nala dränker inte sig själv.
    -Djurmotsvarigheterna till Horatio, Laertes och Fortinbral saknas!
    -Timon och Pumbaa avrättas inte för att Simba ska rädda sig själv.
    -Och slutligen: Simba LEVER! Och riket lever vidare!
    I rest my case.

    Betyg
    Jag tycker att man inte borde börja med Hamlet om man vill läsa William Shakespeare. Börja istället med En midsommarnattsdröm. Den är roligare, den har ett fyndigare språk och har mera färg.
    Men det är en intressant pjäs, utan tvekan! Jag gillar speciellt hur pjäsen inte nödvändigtvis framställer Hamlet som "The good guy" och Claudius som "the bad guy", det finns flera gråa nyanser mellan alla karaktärer.

    Slutligen så bjuder jag på min favorittolkning av Hamlet. :P

    Legenden om Sundiata Keita

    En av de bästa sakerna med att vara fri från universitetet är att jag numera får läsa vad tusan jag vill när jag vill!
    När man studerade på universitetet så visst FICK man läsa vad som helst..... Så länge det hade en anknytning till ämnet. För annars slösade man ju sin tid. Jag studerade ju religionsvetenskap, så jag borde ju läsa en avhandling om den funktionella definitionen på religion, när jag skulle hellre läsa.... Något annat.
    Och jag är inte ensam om att tänka så. Jag har flera vänner som har sagt samma sak, då vi är på kaffe och frågan "vad läser du nu?" kommer upp. Ett vanligt svar i sådana fall är "Jag läser så mycket annat, jag orkar inte med skönlitteratur."
    Hemska saker!

    I alla fall. I somras utökade jag utbudet i min bokhylla rejält. Jag beställde flera Shakespeare-pjäser (och en bok med hans sonetter), en bok av Aristoteles om hur man argumenterar, en bok om grekiska och romerska myter, Iliaden och Odysséen, en bok om egyptiska urgamla texter... Och en sagobok, bara för att jag tycker jag har för lite sagoböcker i min hylla!

    Men verket jag vill tala om idag är eposet om Sundiata Keita (eller Sundiata - an epic of old Mali). Visst står det på framsidan "D.T Niane", vilket är en förkortning för Djibril Tamsir Niane. Men det är inte hans historia.

    Handling
    För länge sen i Mali härskade kung Nare. Han fick ett besök av en jägare som gav honom en spådom: att om Nare gifte sig med en ful kvinna så skulle han få en son som skulle bli en stor kung.
    Men kung Nare var redan gift med en annan kvinna, Sassouma Bereté. Och hon hade en son, Dankaran Keita. Inte för att det stoppade honom: några år senare, då ett par nya jägare presenterade honom för en kvinna med en puckelrygg som hette Sogolon så kom Nare ihåg profetian och gifte sig med henne. Hon födde en son, Sundiata Keita. (Som betyder "Sogolons Lejon" om någon är nyfiken)

    Men Sundiatas barndom var inte lätt. Han kunde inte gå på flera år. Och han hånades av de övriga i kung Nares hov. Och när kungen slutligen dog så steg hans förstfödde son upp till tronen, trots att kungen önskade att Sundiata skulle härska.
    Det var vid detta skede som Sundiata klev upp och började gå. Enligt legenden så bad han en smed om en metallstav, som gick av då Sundiata försökte resa sig på den. Det var först när han använde en kvist från ett S'ra-träd som han kunde gå helt själv, en stark och stilig ung man.
    Men fortfarande fanns det ett orosmoln på himlen: den nyblivne kung Dankara och hans mor båda hatade Sundiata och hans mor! Sundiatas mor visste att det skulle göras en komplott mot deras liv, så hon tar med sig Sundiata och flyr ut till kungariket Mema.

    Vad som händer där kan jag dra den korta versionen av: Sundiata blir en väldigt omtyckt general i Memas armé. Han växer sig och blir "stark som ett lejon". Han är så älskad att han blir utvald till arvtagare till Memas tron. Men Sundiatas mamma uppmuntrar sin son att återvända till Mali och uppfylla sitt öde.
    Under tiden som detta har hänt så har Mali blivit invaderat av den grymme häxkungen Soumaoro Kanté! Mali och flera andra riken har fallit under Suomaoros styre. Och Sundiata kan inte gömma sig längre. Han samlar ihop en armé av de mindre riken som ännu är fria och marscherar till Mali. Ett stort krig utbryter mellan Sundiatas armé och Soumaoro, ett krig som pressar tillbaka Soumaoro till Sosso, därifrån han ursprungligen kom. Där, i hans torn full av mörk magi, så förstör Sundiata honom och enar det som är kvar av Sosso och de andra riken.

    Och således är profetian uppfylld: Sundiata är kung och har lagt grunden för ett mäktigt imperium.

    Om verket
    Låt oss backa en stund....
    För det första så är Sundiata Keita en verklig person som fanns på riktigt. Han var kung i Mali-imperiet på 1200-talet. Han har gått till historien som en väldigt framgångsrik kung som utökade det lilla imperiet tills det sträcktes över så gott som hela västafrika. Han utvecklade också Mali-imperiets agrikultur och har introducerat bomullsväv till folket. Enligt legenden så fanns det fullständig säkerhet i hans rike.

    För det andra så berättades legenden om Sundiata främst genom s.k "grioter". Vad är då en griot? Kortfattat så är det en person i samhället som för vidare berättelser muntligt. Men inte bara sagor och gudaberättelser, utan också berättelser om de olika familjerna, historiska händelser och överenskommelser mellan familjer. Detta var ett yrke som man oftast föddes in i och som man uppfostrades till. Tänk er det: Man föds till att komma ihåg berättelser som berör hemtrakten.
    Tänk om vi hade det här hemma? Det skulle betyda att en gång i tiden skulle vi ha haft personer vars JOBB var att komma ihåg berättelser om byn och dess historia. Denne skulle agera som rådgivare vid tvister, lära ut sin vetskap till sina ungar och så vidare.
    Grioter finns kvar idag, men deras funktion har skiftat lite.
    I vilket fall som helst: det som professor Niane gjorde på 60-talet var att skriva ner berättelsen om Sundiata som han hade hört från en griot.
    Visst, i västvärldens vetenskapliga värld rynkar man på pannan åt detta. Muntligt berättande är ju inte alltid pålitliga. Trots detta så tycker jag ändå att det är oerhört fascinerande att läsa sådana här berättelser, även om mycket av det inte är sanna.

    Eposet om Sundiata berättas i skolorna i Afrika idag och räknas som en afrikansk klassiker i stil med Homeros Odysséen.
    Jag tycker att detta är ett bra exempel på varför jag är intresserad av gamla myter och legender. Det påminner oerhört mycket om andra liknande berättelser, eller hur? Ung prins måste fly från sitt rike för att någon är ute efter hans blod, medan han är borta så förstörs riket, prinsen måste återvända för att återställa riket och ta sin plats!
    Ett av Sundiatas många smeknamn var Konungarnas konung och Lejonkungen av Mali. (SJUNG MED MIG!!!)

    Betyg
    Jag anser att man bör läsa detta verk! Det är intressant att läsa om legender från andra världsdelar än Europa och Asien. Och so what om det inte hände i verkligheten att en häxkung invaderade Mali. Åtminstone blir det en intressant historia.
    Förstås, det bör också poängteras ut att verket kan vara lite krånglig att läsa. I kapitlet före den sista striden till exempel så finns det ett kapitel som handlar om vilka krigare och deras arméer som stred tillsammans med Sundiata.