fredag 30 oktober 2015

Vlog: Halloween Havoc!!

Förra lördagen satte jag, Martin och en kameraman oss ner för att se tre skräckfilmer i rad. Sen filmade vi en Vlogg där vi pratade om dem.
Här har vi vår Vlog! Enjoy!


Crimson Peak


Jag fick plötsligt en idé: Jag ska gå på bio och se Crimson Peak! Det var ett tag sen jag var på bio och jag kände för att se en skräckfilm. Speciellt då den var gjord av Guillermo del Toro.

Handling
Jag ska inte spoila för mycket, men:
Edith Cushing är en aspirerande skräckförfattare i det tidiga 1900-talets New York. Hennes pappa är en rik företagare. En dag besöks de av Sir Thomas Sharpe, en brittisk baronet som letar efter finansiellt stöd för att kunna utveckla sitt gruvföretag. Han är väldigt intresserad av Edith. Så småningom gifter de sig och flyttar till England efter att hennes far dör.
Men det är något konstigt med Thomas Sharpe och hans syster Lucille....
Edith ser samtidigt en del konstiga saker i godset Allerdale Hall, också känd bland lokalborna som "Crimson Peak". Det är för att leran i marken är rödfärgad pga leran som används till tegel.

Om filmen
Guillermo del Toro har sagt att han ville göra en film där han fick leka lite med gotiska skräcktroper utan att nödvändigtvis vara en slav under dem. Det låter inte så illa, om det inte vore för att denna film är en slav under gotiska troper. Eller så är det jag som har läst för mycket gotisk skräcklitteratur att jag visste med det samma vad allt som skulle hända, exakt i vilken ordning. Fast det kan också bero på att mycket av hela berättelsen var väldigt förutsägbart.
I början av filmen så köper jag inte alls Edith och Thomas förälskelse. Visst, fina ord blir utbytta och en massa "jag älskar dig", men det känns ändå inte äkta och väldigt påskyndat. Som att han är den enda som visar intresse och därför blir hon kär i honom. I biosalongen satt det några kvinnor bredvid mig och varje gång Thomas dök upp på rutan så fnittrade de som ett gäng tonåringstjejer.
Så där har vi ett gigantiskt problem med filmen: Det går int att tro på Thomas och Ediths förälskelse, vilket man måste göra för att kunna vara intresserad av fortsättningen.


Alla spökvisioner vi får se är naturligtvis gjorda på CGI. Inget nytt under solen där. Vilket för mig vidare till nästa problem jag har med filmen: Den spelar säkert. De bästa skräckfilmer jag känner till så är skrämmande för att de utmanar dig. Men det är kanske också bara jag som är extremt härdad.
Den utmanar inte eftersom den försöker inte heller vara en ny toppmodern skräckfilm som skrämmer dig sömnlös. Istället upplever jag att Guillermos mål med denna film var att skicka ett kärleksbrev till gammal gotiska skräckhistorier. Så paradoxalt nog kan det faktumet vara filmens räddning. Jag är medveten om att Guillermo del Toro har en förmåga att göra "mörk fantasy", dvs filmer med fantasyinslag som är kusliga. Han har sagt i en interjvu att han läste sagor samtidigt som han läste Edgar Allan poe och H.P Lovecraft. Så därför känns denna film väldigt "fantastisk". Är det vad senõr Toro var ute efter så kan jag bara säga att han lyckades!

Samtidigt måste det poängteras att huset Allerdale är vackert filmat och kostymerna är väldigt vackra. Men sorry, Guillermo... Jag vill ha MER!

Betyg
4 av 10! 
Jag gillar Guillermo del Toros stil, men säg till när han äntligen får göra At the Mountains of Madness. Den filmen ser jag fram emot att han gör någondag!
Jag tror jag skulle kunna lära mig älska filmen om jag skulle se den flera gånger, men det får bli på TV i så fall.

lördag 24 oktober 2015

Rock and Roll Reform School Zombies av Bryan Smith


 En bok som utspelar sig i high school

Denna bok borde ha blivit film. Jag säger det inte för att boken skulle vara så pass "bra att den borde bli film". Faktum är att det känns som om Rock and Roll Reform School Zombies var ursprungligen ett filmmanus som blev omarbetat till en bok.

Handling
 På internatet South Illinois Music Reeducation Centre botas 80-talets ungdomar av den hemskaste av alla förbannelser som har förfallit mänskligheten: Heavy metal! Ungdomarna har börjat lyssna på Heavy metal!
Vi stiftar bekantskap med Melissa, en tjej som blev förälskad i Heavy Metal och som blev stöddig mot sina föräldrar. Så de skickade henne dit.
Och nu ska hennes pojkvän Wayne och hans bäste vän Steve köra dit för att hämta henne.

Samtidigt kraschar en meteorit i närheten av skolan, där skolan har i hemlighet begravt elever som har dött. För en del elever blir tydligen piskade ihjäl under lektionerna. Meteoriten lyckas återuppväcka dessa döda människor till zombier. Så medan Steve och Wayne och Melissa försöker ta sig ut, så får vi en zombieattack.

Om boken
De främsta inspirationskällorna till denna bok listar Return of the Living Dead och Heavy Metal. Det känns som att man skulle läsa en cheesig 80-tals skräckfilm. Och detta är det största problemet med boken, eftersom karaktärerna känns platta och lite flera mänskliga reaktioner. Gissa vad som händer när Wayne får tag i en pistol? Han kan förstås skjuta zombier i huvudet och de dör! Buuullshit!! Han är inte ens rädd, han tycks inte reagera på något sätt. Den enda karaktären som blir rädd är Melissa, och det är väl för att hon är en tjej.

Boken är bara 124 sidor lång, så jag läste den på tågresan tillbaka till Åbo. Full av lama beskrivningar och papperstunna karaktärer.

Betyg
Den hade varit jättebra som en film! Jag kan se det som en komisk störtlöjlig 80-tals skräckfilm. Men som bok? Glöm det!
2 av 10!

fredag 23 oktober 2015

Manliga bloggare?


Jag tänker diskutera lite frågor som finns om att vara en man som bloggar (relativt) effektivt. Nu som då har diskussionen om manliga bloggare i svenskfinland dykt upp. Varför är vi så få? Är det för att vi blir undanknuffade av tjejerna?

Känns det ensamt att vara en man som bloggar?
Faktiskt inte. Att blogga, precis som att skriva i allmänhet, är ensamt.
Det känns mera ensamt att vara en bloggare av min sort som bloggar om populärkultur. För hur många bloggar finns det som min? Det närmaste exemplet jag kommer och tänka på är Martins.
Visst, det finns en stereotyp om att en bloggare är en ung tjej i tidiga tjugoårsåldern som bloggar om sin vardag eller mode vilket inte passar in på mig. Men nu kan man tyvärr inte alltid passa in.

Varför finns det så få män som bloggar?
Det finns många svar på den frågan:En del har inte hittat sin grej de vill blogga om. Jag försökte själv för några år sen blogga om vardag (och vardagsfilosofier) tills jag kom på att jag inte är en sån person. Det ledde till att jag inte helt enkelt kunde blogga på några år eftersom jag inte visste vad jag skulle skriva om. Slutligen kom jag på att helt kallt skriva om mitt intresseområde: Populärkultur! Take it or leave it!
Så mitt tips till sådana människor är att "skriv om det du tycker om". Jag tycker om film, böcker och annat, så jag skriver om det!
En kille som kanske tycker om att sporta kan blogga om det, dela med sig av träningstips eller tycka till om olika sportlag!
Eller kanske du brinner för människorättsfrågor? Skriv om det!
Eller kanske du tycker om att laga mat? Skriv om det!
Eller kanske det finns en man där ute som vill skriva om hur man bäst vårdar en mustasch? Skriv om det! Jag kanske får för mig att odla mustasch någon dag.

Sedermera så kanske det ligger något i att det är mestadels är kvinnor som bloggar, men inte så att kvinnorna trycker ner männen. Det är nog snarare så att män i många fall känner att en blogg måste "se ut" på ett visst sätt. Lite som när man föreställer sig att en barnmorska alltid är en kvinna. Eller att en soldat ofta är en man.
Låt mig illustrera med ett exempel: När jag har nämnt till några av mina manliga vänner att jag har bloggat har svaret varit något i stil med "Jaha, så du tar en bild av dagens outfit, en bild av din frukost och skriver om onödigt bullshit?" De som faktiskt har läst min blogg vet att det inte finns sådant här.

Blir män undanknuffade av kvinnor?
 Skulle inte tro det, nej. Vi blir inte undanknuffade på det sättet att kvinnorna medvetet ignorerar våra försök till blogginlägg. Det HOPPAS jag inte iallafall!
Det är i allmänhet knepigt att få läsare till sin blogg. Vi har det inte värre bara för att vi är män, grabbar!

Det var mina två cent. Jag har pantat på detta inlägg en längre tid och inte vågat skriva det. Har inte egentligen så mycket energi att ge mig in i den debatten, men ibland måst man kliva ur sin bekvämlighetszon.
Avslutar med en låt som jag tycker helt bra summerar ihop hela min "bloggkarriär" än så länge:


torsdag 22 oktober 2015

Svar på Frågestund 2!

Fråga: Jag läste just en kommentar du skrivit på ett inlägg om att du inte fått en enda kommentar på det här inlägget och det är ju skamligt! ;) Jag läste det här inlägget när du postade det och skulle kommentera, men av nån anledning så gjorde jag inte det. Men jag gör det NU istället och skriver vad jag tänkte fråga då: Är du ett fan av x-files? Jag är både en galen spelnörd och ett x-files fan och har precis sett trailern på x-files combacksäsong. Vet inte vad jag ska tänka ännu. Antingen är det bra eller så är det bedrövligt dåligt.... :D

Svar:
Tack för din fråga! :)
För att ge ett rakt svar på din fråga så jo, jag är ett X-files fan. Jag återupptäckte den serien för några år sen då jag jobbade till havs. Mitt arbetsschema såg då ut så att jag hade några timmar ledigt mitt på dagen mellan jobbpassen. Så det var perfekt att döda lite tid med någon serie där. Jag kollade igenom Dr Who, Star Trek Voyager och så X-files. :)
X-files var en rolig serie för mig eftersom jag fick inte se den då jag var liten. Min mamma sa alltid att den är så jättehemsk så jag får absolut inte se den! Nå, nu är jag vuxen och tänkte att jag kunde se den då. Och inte är den så hemsk tycker jag. Den är bara väldigt spännande!
Fast jag har bara sett fram till säsong 5. Jag har hört att allting blir bara värre längre fram. :D

Jag har flera gånger funderat på att skriva ett inlägg över mina favorit x-files avsnitt, för det finns några pärlor i den serien som jag tycker borde uppmärksammas. T.o.m de s.k "filler-avsnitten" som bara finns till för att vara smått roliga. De kan också vara riktigt bra! Som t.ex "Musings of a Cigarette Smoking Man" eller "War of the Coprophages".

Vad jag tror om comebacksäsongen ja.... Jag tror att det har potential att bli riktigt bra, men jag är också skeptisk till hur bra en serie i stil med x-files skulle överleva idag. De flesta serier som är populära idag följer ett lååångt narrativ, som pågår från säsong till säsong. Det har inte längre ett "monster of the week"-format.
Sedemera HOPPAS jag att de har kvar många idéer! Jag har bara hört att serien på slutrakan började bli utan idéer. Fast å andra sidan, nu finns det mera idéer att utforska, som t.ex mayamyten, Slenderman-grejen (och andra Creepypastas i överlag), vår Rover på Mars.
Men utöver det så skulle det bli intressant att se hur den serien skulle klara sig. :) Det skulle vara roligt om den kunde komma tillbaka.

söndag 18 oktober 2015

Det obligatoriska "rösta på mig"-inlägget


Ja, det hör väl till att jag ska säga att ni ska rösta på mig till bloggalan.
Rösta på mig till bloggalan. Varför? För att jag rular, DÄRFÖR!
Länken finns här. Get cracking!

Tack för det!

torsdag 15 oktober 2015

Sharknado


Denna film ville jag först helt och hållet undvika att recensera. Varför? Den heter Sharknado! Vad kan ni förvänta er av en film som heter Sharknado?
Den handlar om en tornado med hajar som terroriserar en stad. Tara Reid är med.
Thats it.
Samma företag som gav oss Snakes on a Plane har gått samman med samma företag som gav oss Ragin Cajun Redneck Gators...

Handling
En tornado har sugit upp en massa hajar och är påväg mot soliga vackra Los Angeles. Våra hjältar består av barägaren Fin, hans vän Baz, bartendern Nova, alkisen George och några till. De ska resa genom LA i denna hemska storm för att rädda Fins exfru April och dotter från Sharknadon.
Samtidigt har Nova problem med sitt förflutna.... Ty vet ni vad: En haj mördade farfar!!! Därför är hela hajsläktet av ondo!


Om filmen
Effekterna ser väldigt billiga ut. Hajarna ser väldigt "plastiga" ut. Inte för att det är så konstigt: Ragin Cajun Redneck Gators hade alligatorer som såg ut som plastlekasaker.

Min favoritkaraktär är utan tvekan George. Han är en gammal yrande alkis som sitter på Fins bar och tänker på dagarna då han var ung och vacker. Och när Sharknadon slår till så bestämmer sig gänget för att gripa tag i eldvapen för att....Kriga mot Sharknadon?
Men inte George! Han behöver inga mesiga skjutvapen! Han behöver bara sin barstol of DOOM!
 Den som han sitter på varje vecka och dricker på.
Synd bara att han dör lite mindre än halvvägs in i filmen.

Det finns en scen i filmen som jag tycker är synd att de inte utnyttjade mera: gänget skaffar i ett skede en bil från en firma som hyr ut filmbilar. De skaffar något vrålåk. Varför kunde de inte istället ha kört med Batmobilen? Eller Nightrider?
 Det intressanta med filmen är att Tara Reid skådespelar extremt dåligt, vilket är konstigt med tanke på att hon har nog skådespelat i snart 20 år, LITE bättre kan hon väl? Hon rabblar upp alla repliker alltid irriterat.

Gruppens vetenskapliga lösning till hur de lyckas stoppa Sharknadon kan bäst beskrivas som.... Semi-vetenskaplig.
Men å andra sidan: Filmen heter Sharknado, vad förväntar ni er?


Betyg
Vad annat kan jag säga? Denna film är definitivt en ölfilm. Kan man se den och inte förvänta sig något så får man en rolig, löjlig film. Det enda som skulle göra filmen mera galen  skulle vara om man gjorde en crossover med Sharktopus! Sharktopusnado!
Eller varför inte Megashark vs Mechashark? Sharktopusnado vs Mecha-shark!
Se Sharknado om du vill ha en ren ölfilm. Det är en korkad film, jo, men det är en roligt korkad film!

onsdag 14 oktober 2015

Frågestund II: The Equal Sequel



Hello alla läsare! Detta är er kejsare som pratar!

Tanken har slagit mig att det var ett tag sen jag ordnade en frågestund. Läsarnas kunskap om mig kan alltid utökas. Reglerna är som följer:
-Ni slänger en fråga åt mitt håll. Hur ni gör det är en sak, om ni kommenterar inlägget, skriver på FB eller ställer er ute på gatan och skriker er fråga.
-Jag svarar i ett inlägg.

Det lät väl enkelt? :) Så låt frågorna flöda! Jag svarar på (nästan) alla frågor!

lördag 10 oktober 2015

Return of the Fly

 The Fly var en jättebra klassisk skräckfilm! Jag rekommenderar att ni ser den! Men vill ni se uppföljaren så tänker jag inte stoppa er. Det finns mycket mycket värre skräckfilmer än denna.

Handling
Helene Delambre, fru till Andre, har dött. Hennes svåger Francois befinner sig på begravningen tillsammans med hennes nu vuxne son Philipe. Francois eller Helene har inte berättat för honom hur hans far dog. Han är förstås väldigt misstänksam med tanke på alla konstiga rykten som surrade kring hans död. Mord eller självmord? Först häktas mamma Helene men hon släpps samma dag?
Slutligen berättar Francois vad som hände. Hur Andres experiment misslyckades och förstörde både honom och Helene.
Philippe bestämmer sig för att återuppta sin fars projekt. Philippe vill att projektet ska lyckas och skicka hans far in i historieböckerna. Trots att Francois vädjar till honom att låta allt vara.

Det tar inte länge för experimenten att bli dåliga. Philippe blir förföljd av en polis som vill arrestera honom för någon orsak. Philippe mördar honom och teleporterar bort liket. Men ett problem uppstår: En mus som de hade satt i maskinen dagen före? De kom BÅDA tillbaka som en mus/manhybrid!
Efter en tid händer exakt samma sak åt Philippe som sin pappa! Han går in i teleporten och märker inte att en fluga finns där inne!

Om filmen
Denna film är utan tvekan sämre än originalet. Medan originalet hade hjärta och var en kärlekshistoria samtidigt som det var en skräckhistoria, så är denna film mer eller mindre bara en berättelse om en galen vetenskapsman. Det är inget dåligt i sig för filmen gör det väldigt bra.
Till skillnad från den första filmen så är denna helt i svartvit. Specialeffekterna är också sämre. I originalet så sken ett blått ljus innan vem föremålet teleporterades bort. I denna film har de helt enkelt bara klippt. Det ser komiskt ut för man kan riktigt se att de hade en kanin på en palle, filmade denne i några scener och sen lyfte bort den och filmade den tomma pallen.

Betyg
Filmen lider av s.k "Sequelitis", men är ändå inte per definition en dålig film. Den är en medioker film. Inte hemsk, men inte heller så bra som ettan.
Den får poäng eftersom den slutar helt annorlunda än ettan.

202 inlägg senare / 100 inlägg på ett år

Jag har nu bloggat i två och ett halvt år. En massa filmer, böcker och serier har blivit recenserade. En massa förslag till bordsrollspel har blivit presenterade. Och nyligen skrev jag hela 202 inlägg.
I början av januari så gjorde jag ett inofficiellt årslöste: Att skriva 100 inlägg på ett år. Det verkar som om det löftet har blivit infriat nu, ty detta blir mitt 100:e inlägg i år. 

När jag ser tillbaka över gamla inlägg och försöker tänka på vad som är annorlunda nu så är det första jag kommer att tänka på är att jag skriver mindre. I de tidiga recensionerna av en film t.ex så beskrev jag ofta hela handlingen. Numera gör jag inte det, utan skriver bara en (relativt) kort summering av upplägget. Delvis så tycker jag att det räcker. Förr så tänkte jag att jag skulle bara helt kallt berätta vad jag har sett. Är ingen intresserad? Well tough shit! Men nu vill jag få er att bli intresserade av filmen jag nyligen har sett / Boken jag har läst /Spelet jag har speat osv. Det kan jag inte göra om jag återger hela handlingen.
Delvis har så många människor sagt att jag skriver så långa inlägg att de inte orkar läsa dem. Så jag har skalat ner lite. Men mer än så här kan jag inte göra utan att mina recensioner bara består av "DUUUDE, jag såg just Star Wars 7!! DEN VAR AWESOME!!!!" Det finns tillräckligt många sådana inlägg där ute.

Jag tänker också skriva om vilka som är mina mest populära inlägg i skrivande stund (de som har fått mest klick), samt fundera lite kring varför just de inläggen blev så populära.

5. Onda Boken av Kaj Korkea-Aho
På femte plats finner vi min recension av Kaj Korkea-Ahos senaste bok. Varför just den fick mera klick vet jag faktiskt inte. Jag har recenserat många böcker i år, varför är Kajs bok så känd då?
Jag tror det har lite att göra med det faktumet att han är finlandssvensk. Han är lättare att relatera till än t.ex Isaac Asimov eller Ray Bradbury (Vet du ens vilka dessa typer är?). Sedermera har den finlandssvenska median gjort ett bra jobb i konsten att göra honom till ett "brand". Flera finlandssvenskar vet helt enkelt vem han är.
Jag tror också det har att göra med att min recension kom inte så länge efter att boken kom ut. Jag skaffade boken en vecka efter att den hade kommit ut och recenserade den några dagar senare när jag hade läst klart den. Så det är naturligtvis intressant att höra om min åsikt.

4. Filmutmaning!
När jag hade gjort min läsutmaning i ett halvår så tänkte jag att det skulle vara roligt att skapa en egen utmaning, fast för filmer. En utmaning som skulle hjälpa just dig, kära läsare, att utvidga din filmsmak och prova något nytt helt enkelt!
Så jag tror helt enkelt det lockar folk, en utmaning!

3. 6 filmer som jag ogillar men som alla älskar

Orsaken till att detta inlägg fick mest klick är antagligen för att risken finns alltid att jag ska nämna just DIN favoritfilm! Tänk om du är ett hardcore Twilight-fan. Hemska tid om jag sågar itu just din favoritfilmserie!
Jag tycker det är synd för jag gjorde en annan lista: Mina 10 bästa filmer som du (antagligen) inte har sett. Den listan gillar jag bättre, jag tycker mera om idén och gillade att flasha min filmkunskap.

2. Läsutmaning
Igen, en utmaning. Detta inlägg blev också det mest kommenterade inlägg, med hela fem kommentarer! Oh lord...
Och mitt kändaste inlägg är....!

1. De 10 värsta julsångerna

Yep, listor tycks alltid dra klick. Speciellt om jag påstår att något är skit. Tänk om jag just råkar hacka sönder din favoritlåt? Som t.ex Last Christmas av Wham! .... Seriously, den låten är hemsk. 

tisdag 6 oktober 2015

The Thing from another world

Innan John Carpenters film The Thing (och den hemska remaken av The Thing) så fanns en annan film som berättade i stort sett samma berättelse.
Detta är för att både The Thing och dagens film är baserade på en kort skräcknovell som hette Who goes there?

Handling
 En grupp från det amerikanska flygvapnet blir skickade från Anchorage, Alaska till en vetenskaplig forskningsbas på nordpolen.
Forskarna där påstår att de har har sett ett plan krascha. Och att deras kompass och övrig navigationsutrustning fungerar inte. Men det finns några konstiga detaljer med ett plan. För det första så är det planet som har stört radiovågorna, vilket skulle vara möjligt om planet bestod av 20 000 ton stål. Vilket betyder att det inte kan vara ett plan, utan en meteor. Men det har rört sig i en del konstiga rörelser förrän det kraschade. Upp, ner, sidor..... Det visar sig senare vara ett UFO.
När flygteamet anländer till kraschplatsen så finner de en människoliknande varelse som ligger frusen i isen i närheten av UFOt. De tar hem honom för att undersöka honom....
Och ja, shit happens.

Om filmen
 Stämningen i filmen är väldigt väl gjord. Det känns väldigt klaustrofobiskt när vi befinner oss i en forskningsstation på nordpolen. Och det dröjer väldigt länge innan vi ser utomjordingen. Konceptet om hur den fungerar och hur den är tänkt att överleva på vår planet med vår unika atmosfär är oerhört intressant. Det finns en diskussion där utomjordingen jämförs med en grönsak. Den har inte utvecklats som oss utan har snarare utvecklats som en hyperintelligent växt från en annan planet. Låter korkat? Tänk på alla växter som kan svälja flugor och andra djur. Tänk också på rankor som alltid tycks hitta något att hänga fast i medan den växer.
Växtlivets intelligens är inget nytt.
Jag älskar denna tanke för det öppnar för en massa idéer. Tänk om t.ex utomjordingens sporer har spridits i vinden? Och blåst söderut mot nordamerika? Tänk  om växterna kan manipulera människor, på samma sätt som en del köttätande växter kan locka till sig flugor?
Och tänk på hur den förökar sig: Med frön. Som inte nödvändigtvis behöver befruktas. Med andra ord: På en timme kan utomjordingen ha spillt sin säd över marken och redan gett upphov för tusentals utomjordiska monster!

Filmen är gjord i svartvitt. Den släpptes 1951 och tjänade in nästan två miljoner dollar! Filmens styrka är likadan som många andra svartvita skräckfilmer: Atmosfären känns väldigt tjock vilket gör att den är underbar för en skräckfilm.

Ett tema som diskuteras i filmen är hur vetenskapsmännen ska förhålla sig till utomjordingen. När varelsen är lös så vill typerna från flygvapnet skjuta den medan vetenskapsmännen vill rädda den och kommunicera med den.

Jag skulle vilja citera John Landis när jag tänker på denna film: "Filmerna från förr var bra skrivna, de hade bra skådespelare men de hade hemska monster!" Jag kan hålla med om detta. Monstereffekter på 50-talet var inte de bästa. Creature from the Black Lagoon t.ex har en dykare i en monsterdräkt. Det var sådana filmer som The thing from Another World som inspirerade John Carpenter att göra The Thing år 1981. Han ville göra berättelsen Who goes there ordentligt, med ett riktigt skrämmande monster.
Monstret i denna film är, till min stora besvikelse inte en växt. Det är en snubbe i någon konstig dräkt.... Se bilden.
Mina damer och herrar....
"The Thing from Another World".
Betyg
 För vad det är så är det en rolig film. Visst, den är ganska billig, har en enkel premiss och ganska tunna karaktärer. Men den var spännande, jag ger den det!
Den får 6 av 10 från mig!
Se den om du vill se en klassisk svartvit sci-fi skräckfilm!

måndag 5 oktober 2015

The Return of the King

 1980 gjordes en film som betrakas som en spirituell uppföljare till Ralph Bakshis Lord of the Rings. Denna film är gjord av duon Arthur Rankin jr. och Jules Bass. Till skillnad från vad många människor tror så är det inte en uppföljare till Bakshis Lord of the Rings, men en uppföljare till Rankin/Bass-versionen av The Hobbit från 1977. Arbetstiteln för projektet var "Frodo, The hobbit II".

Handling
Igen, jag tänker inte berätta om handlingen!
Men denna film börjar vid slaget om Minas Tirith och Frodo har blivit tillfångatagen i Cirith Ungol.  Och håller på till slutet.

Om filmen
En rad karaktärer är helt enkelt bortklippta. Som Gimli, Legolas, Arwen och Saruman. Aragorn finns med, men han har knappt några repliker. Fokuset i filmen ligger främst på Frodo och Sam samt Gandalf och kriget om Midgård.

Sam & Frodo
Det sjungs också mycket i denna film! Detta tror jag beror på att i början av filmen så möter vi Frodo, Sam och kompani som är tillbaka i Vattnadal. Där träffar vi Gondors skald, som har skrivit en sång om Frodos äventyr. Sen börjar filmen.
Så filmen är med andra ord designad att påminna om en berättelse av en skald.
Sedermera tror jag också helt enkelt att filmskaparna ville göra en mysig liten film med en massa musik.
Här, här och här är tre sånger från filmen. Enjoy!
Orcher

Teckningsstilen är något mera barnvänlig än Ralph Bakshis version av Sagan om Ringen. Orcherna t.ex ser inte särskilt kusliga ut, däremot ser de ut som troll.
Detta stör inte heller tänker jag eftersom jag tror att filmen är riktad främst till barn.

Det som ger filmen minuspoäng från mig är att storyn kan te sig förvirrande om man inte är bekant med berättelsen. Det är i stort sett en filmatisering av den tredje boken!
En del av dialogerna är lite roligt skrivna. Frodos replik när han är i Domedagsklyftan och bestämmer sig för att inte kasta i ringen får mig att skratta: "I have come, but I do not choose to do now what I have come to do!" Jag gissar att det är ett tappert försök att efterapa lite äldre engelska.

Betyg
Vill du se en mysig liten fantasyfilm? Se denna.
Vill du se en mysig liten fantasyfilm, men är obekant med sagan om ringen? Se inte denna.
Vill du se en episk fantasyfilm? Se inte denna
Vill du se en fantasyfilm som förklarar allt? Se inte denna.
 För vad det är, så gillar jag filmen. Det är en trevlig liten fantasyfilm man kan mysa med. Jag såg den inte då jag var liten dock, så därför håller denna film inte en speciell plats på samma sätt. Musiken och animationen får de flesta poäng från mig!
Jag ger den 6 av 10!

Lord of the Rings


När jag var åtta år så gjorde jag den första djupdykningen i det renodlade fantasyträsket. Det kom i formen av en film som gick på TV. Denna film kom att påverka mig väldigt länge hur jag tyckte fantasy borde göras.
Filmen var Ralph Bakshis version av Sagan om Ringen.

Handling
Jag ska inte gå så mycket in på handlingen eftersom jag utgår från att ni vet ungefär vad berättelsen handlar om.
Men jag ska spoila lite genom att säga att denna film slutar efter slaget vid Helms Klyfta. Merry och Pippin har båda blivit upphämtade av Lavskägge.

Om filmen
 Många scener i filmen är gjord med den så kallade "rotoscoping", vilket innebär att man först filmar människor normalt, senare ritar man på celler över karaktärerna. Detta får några tecknade karaktärer att se ganska konstiga ut för de är halv-animerade.
Peter Jackson har sett denna film och han har t.o.m återskapat en scen som homage till Bakshi.
Det var först planer på att göra flera filmer som denna, men det blev inte av eftersom Bakshi orkade inte med några fler.  Istället tog Rankin-Bass över och gjorde  Return of the King år 1980.

Filmens styrka i min bok ligger i de väldigt vackra animationerna. Jag tycker att Bakshi-versionen är helt enkelt vacker att se på. Allting ser väldigt sagolikt ut.
Styrkan ligger också i hur många karaktärer fungerar. Frodo t.ex är en modig karaktär i dessa filmer. Visst, han behöver hjälp för att klara sig men han kryper inte ihop i ett hörn och gråter vid varje tillfälle. När han möter Nazguler t.ex så drar han sitt svärd och försöker anfalla dem! Go Frodo!
Samtidigt gillar jag karaktären Aragorn. Han är väldigt trovärdig som utbygdsjägare OCH som kung! Han är pålitlig att ha som vildman, han är också väldigt bra på att tala, han är bra på att leda.
Och så har vi Gandalf som i denna filmversion är något mera excentrisk än Peter Jacksons Gandalf. Han viftar mera med armarna och pratar mera dramatiskt! Han "hams it up" som en del säger.

Samtidigt finns det en del styrkor i andra berättartekniker som används i filmen. För det första så ser vi väldigt lite av Sauron. Vi ser bara skuggor av honom i början av filmen, men annars ser vi honom inte alls. Precis en sån bild fick jag av honom i boken: Han syns knappt eftersom han är verksam i skuggorna. Och det gör honom till en mera trovärdig fiende som på riktigt känns som ett hot till Midgård.
Han skulle ALDRIG ta på sig en rustning som skulle få honom att se ut som en Cyberman, gå ut i slagfält själv och slakta fiender! "Sauron SMASH!"

Filmens svaghet i min bok ligger på resten av karaktärerna. Sam fungerar mera som en comic sidekick än som Frodos hjälpreda. Nej nej nej.... Speciellt med tanke på att Tolkien själv ansåg att Sam var den egentliga hjälten i bokserien.
Och Mary och Pippin, Legolas och Gimli är väldigt platta. De verkar inte ha några karaktärsdrag överhuvudtaget annat än att de finns. Eowyn har inte alls några repliker och Boromirs karaktär kommer inte riktigt heller till rätta.
Sedermera förklaras också väldigt lite. Jag hade tur som hade en storebror som var bekant med Sagan om Ringen då jag var liten. För han kunde förklara för mig t.ex vad Nazgulerna är för typer. För det förklarade inte filmen.

Betyg
Denna film har en speciell plats för mig! Den var en av inkörsportarna till Fantasy för mig.
Just därför skulle jag inte rekommendera det till ungdomar, för de skulle antagligen klaga på att Legolas inte spelas av Orlando Bloom eller att slaget vid Helms Klyfta inte är lika "stort och episkt" som Peter Jacksons version. Nej, vi får ingen Legolas som sköldsurfar i denna version.
Tänker du se filmen så ska jag rekommendera att du försöker ignorera Peter Jacksons film och dömer denna film helt på dess egna grunder.
Jag ger den 9 av 10 i betyg! Jag älskar den! Piste!

fredag 2 oktober 2015

The Fly

 Jag älskar bibliotek.
Vid Åbo stadsbibliotek kan man låna filmer. Och deras filmhylla har en massa intressanta filmer. Bland andra science fiction-klassikern The Fly från 1958.

Handling
Forskaren Andre Delambre hittas död i en press. Hans bror Francois försöker lösa mordet. Och han får slutligen ett erkännande av Francois fru Helene. Hon berättar allt vad som hände stackars Andre....
Forskaren Andre Delambre har kommit på hur man teleporterar föremål. Han har lyckats teleportera askfat och andra föremål från punkt A till punkt B. Men han har inte ännu testat på en människa....
En morgon har han låst in sig i sitt arbetsrum. Han vill inte träffa någon och när hans fru kommer in med middag till honom så håller han sitt ansikte skyddat. Han berättar i ett brev han har skrivit att han försökte teleportera sig själv, men att en fluga kom med i teleportenrn. DDet har deformerat honom och gjort honom till en människo-flug-hybrid. Han har en klo på den ena handen och hans huvud är helt som en flugas.
Hans stackars fru försöker hjälpa honom. Hon försöker fånga flugan som flög in tillsammans med honom i maskinen. Hon försöker också stötta Andre som påstår att hans tankeförmåga förvärras ju längre tiden går.

Om filmen
Den är ganska sorglig. Jag tyckte på riktigt synd om flug-Andre och hans fru. De kämpade båda emot odds som båda vet att inte kommer att lyckas. Jag gillar det faktumet att Andre inte blev till ett 100 % monster. Han försöker fortfarande kommunicera med Helene med de få medel han kan. Slutet är bara sorgligt, men lyckas ändå undvika misärporr-träsket.
Berättelsen känns väldigt Lovecraftisk. Speciellt flugmänniskans öde och fru Delambres öde.
Jag skulle våga påstå att en av filmens styrkor är att det används väldigt lite musik. Jämför man med idag så finns det väldigt många scener som är helt tysta. De bidrar till den kusliga stämningen.

Filmen fick två uppföljare, Return of the Fly och Curse of the Fly. Den har också blivit omgjord på 80-talet av David Cronnenberg med Jeff Goldblum i huvudrollen.

Betyg
De gör inte filmer som denna längre. Den har en väldigt enkel premiss (som för visso kunde kortas ner några minuter) och trovärdiga karaktärer som reagerar på ett trovärdigt sätt. Det är en skräckhistoria men samtidigt finns frågan hur långt du skulle gå för personen du älskar. När prästen säger "I nöd och lust", "Tills döden skiljer er åt", var du ärlig när du svarade "Ja"?
Jag ger filmen en stark 8:a! Och rekommenderar den till skräckfans och fans av gammal sci-fi.

Några Poe-berättelser

För en tid sen skrev jag om några Lovecraft-berättelser.
Nu är det dags att jag skriver om några berättelser av Edgar Allan Poe. Jag har inte läst lika mycket Poe som Lovecraft, men en del. Så många att jag kan skriva lite om några personliga favoriter.
Innan jag fortsätter så tänker jag säga att jag inte ska prata om The Raven. Jag vet att det är onekligen hans kändaste verk, men för det första tycker jag inte så mycket om den. Förstår inte alls hur den har kunnat bli hans mest kända verk.
För det andra så vill jag upplysa och informera mina läsare: Inte bara säga att ni ska läsa Poes mest kända verk. Speciellt om jag själv inte tycker att den är så speciellt bra.

Poe har många gånger kallats för "Den amerikanske novellens fader". Han ansåg att berättelser borde skrivas så korta att man kan läsa dem i en sittning. Därför finns det inga böcker skrivna av Edgar Allan Poe. Det finns bara novellsamlingar.
Och visst var inte Edgar Allan Poe först med denna tanke, men jag har inte stött på så många författare som faktiskt gör det. När jag har försökt läsa M.R James så känns det tungt eftersom hans "noveller" kan röra sig om 60 sidor, något som kan kännas tungt att läsa i en sittning. Poes berättelser rör sig oftast mellan fem och tjugo sidor enligt min erfarenhet.  
Jag skulle vilja påstå att Poes berättelser kan bäst beskrivas som en sur karamell du kan suga på länge. Han skriver väldigt detaljerat. Detta är ett arvegods från gotisk skräcklitteratur i allmänhet: Texten ska bygga upp en kuslig atmosfär och hålla det kvar.
Jag kan också varna er på förhand att det finns garanterat berättelser jag inte har nämnt. Jag borde läsa mera Edgar Allan Poe.

Masque of the Red Death
I ett land under renässansen härjar en pest som kallas för Red Death. Den har skördat en massa bönder i kungariket. Den sorglöse kungen Prospero har, precis som många andra adelsmän, försökt undkomma pesten genom att gömma sig i sitt slott. För att sprida lite glädje ordnar Prospero en maskeradfest. Allting går bra ända tills en mystisk figur iklädd en blodröd kåpa och en dödsmask dyker upp.
Denna berättelse är väldigt intressant med tanke på att alla de som stod Poe nära, hans mamma och hans fru bland annat, dog i tuberkulos. Därför går denna berättelse att läsa som en metafor till Poes liv.
Denna berättelse är antagligen min favorit.

The Tell-tale Heart
En man bor i en lägenhet. Han blir mer och mera nervös när han möter sin hyresvärd eftersom dennes öga ser hemskt ut. Det stirrar bara åt ett håll. Så denne man mördar sin hyresvärd och begraver liket under golvplankorna i sitt rum. Och mera konstiga saker händer....
Det finns två saker jag gillar med denna berättelse. För det första gillar jag hur mordet verkar helt sakna motiv. Enda orsaken till att det händer är att värden har ett hemskt öga. För det andra gillar jag hur många av detaljerna i berättelsen kan vara äkta eller så kan de inte vara det. Tänk så här: Fantiserar mördaren bara att gubbens öga stirrar på honom när gubben är död, eller händer det på riktigt?

Manuscript found in a bottle
Man kan märka vissa släktskap mellan Lovecraft och Eddie Poe. Lovecraft skrev en del berättelser nämligen i detta format: Föreställ er att ni har hittat en flaskpost och detta är vad som står i brevet.
Poes havsäventyr är väldigt intressanta och i denna berättelse ser man en till koppling mellan Poe och Lovecraft.

Fall of the house of Usher
En person får ett brev från sin vän Roderick Usher. Han skriver att han är väldigt sjuk och ensam. Vännen åker ut till det hemska huset Usher för att trösta sin vän. Där träffar han Roderick som är livrädd för något. Men han vågar inte berätta vad det är han är rädd för.
Senare avslöjar Roderick att hans syster är döende och att han måste ta hand om henne. Några dagar senare dör hon och Rodericks galenskap tilltar. Han får aldrig någon ro och här blir berättelsen saftigare.
Denna berättelse, precis som Masque of the Red Death, kan läsas som en metafor för Poes liv. För att använde Poes egna ord: "I became insane, with horrible moments of sanity".