Teletubbies

 Teletubbies är en dystopisk science fiction-serie om en ras utomjordingar som har invaderat jorden och raderat ut hela människorasen. Dessa utomjordingar har senare planterat fyra barn att fortplanta sig för att fylla upp planeten igen.
Serien är intressant med tanke på all tung symbolik som finns i den, men innan vi går in på det tänker jag prata lite om vad serien handlar om:

Handling
Vi befinner oss någon gång i framtiden på vår planet. Hur vet jag att det är vår planet? För att 1) Gravitationen fungerar på samma sätt, 2) det finns kaniner, träd och blommor där 3) Himlen, dvs vår atmosfär, är blå.

Ett leende, för att påminna dem om
hur bra de har det under sitt totalitära
styre.

Våra fyra protagonister är fyra utomjordiska barn som lever i ett kontrollerat kollektiv. De har inga föräldrar, men de får sina order från högtalare som tycks dyka upp från ingenstans! Till och med solen ser ner på dem med en demonisk blick. De är alltså otroligt välövervakade. De får också sin energi från vindkraft via en väderkvarn som står bakom huset.
Väderkvarnen sprutar också ut en slags konstig kosmisk energi som visar dem tidsförlopp från den försvunna tiden, hur hemsk världen såg ut innan de invaderade dem!
Genom hela serien får vi en massa dramatiska händelser som ibland är chockerande att se på! Som när de använder en maskin som producerar ut deras enda matvara, Tubbybröd!

Om serien
Nu kan jag gå in på symboliken för Teletubbies är TUNG med symbolik! Hela teletubbyland är förstås en symbol för kommunistiska drömmar! Tänk på det, de bor alla i ett kollektiv och får order via högtalare! Det finns inga föräldrar så de får göra vad de vill utan att någon auktoritet styr över dem. Samtidigt är de alla väldigt jämlika, endast färgerna skiljer dem åt.
Samtidigt är allting grönt där och den enda kraftkällan vi får se är vindkraft som fås av en väderkvarn. Så jag osar en stark kommunistisk-liberal anda. Hela serien är rödgrön propaganda!

Samtidigt är serien också tung med sexuell symbolik. Vi kan börja i den enkla ändan: Teletubbysarna har inga synliga könsorgan. Ändå ser vi att de har antenner på sina huvuden som föreställer cirklar och pinnar, som fruktbarhetssymboler.
Det ock så är landet befolkat till 98 % av kaniner. Varför kaniner? För att kaninerna är en uppenbar symbol för fortplantning! Ni känner kanske till uttrycket att man ska föröka sig "som kaniner"?
Låt oss inte glömma väderkvarnen. Den pulserar ut energi ju snabbare den snurrar vilket naturligtvis är ett uttryck för orgasm!
Så teletubbysarna är egentligen uttryck för undertryckt sexuell frustration som inte får komma till ytan!  De är symboler för människor som vill ha sex, men som av en och annan orsak inte kan ha det, samtidigt som de ständigt bombaderas med sexuella bilder!

Det att de har tv-apparater i magen är också en symbol för människans oförmåga att kunna fantisera själv. Därför behöver vi uttryck utifrån för att kunna drömma. Teletubbysarna har tv-apparater på magen, vi har tv-apparater i fickan!
 

Betyg
Vem som än gjorde denna serie är tydligen en bock med rödgröna propaganda-tankar! Och den är väldigt djup. Jag känner mig väldigt intellektuellt stimulerad då jag ser den!
Den får 10 av 10 i vitsord!

Sharknado

Denna film ville jag först helt och hållet undvika att recensera. Varför? Den heter Sharknado! Vad kan ni förvänta er av en film som heter Sharknado?
Den handlar om en tornado med hajar som terroriserar en stad. Tara Reid är med.
Thats it.
Samma företag som gav oss Snakes on a Plane har gått samman med samma företag som gav oss Ragin Cajun Redneck Gators...

Handling
En tornado har sugit upp en massa hajar och är påväg mot soliga vackra Los Angeles. Våra hjältar består av barägaren Fin, hans vän Baz, bartendern Nova, alkisen George och några till. De ska resa genom LA i denna hemska storm för att rädda Fins exfru April och dotter från Sharknadon.
Samtidigt har Nova problem med sitt förflutna.... Ty vet ni vad: En haj mördade farfar!!! Därför är hela hajsläktet av ondo!

Om filmen
Effekterna ser väldigt billiga ut. Hajarna ser väldigt "plastiga" ut. Inte för att det är så konstigt: Ragin Cajun Redneck Gators hade alligatorer som såg ut som plastlekasaker.

Min favoritkaraktär är utan tvekan George. Han är en gammal yrande alkis som sitter på Fins bar och tänker på dagarna då han var ung och vacker. Och när Sharknadon slår till så bestämmer sig gänget för att gripa tag i eldvapen för att....Kriga mot Sharknadon?
Men inte George! Han behöver inga mesiga skjutvapen! Han behöver bara sin barstol of DOOM!
 Den som han sitter på varje vecka och dricker på.
Synd bara att han dör lite mindre än halvvägs in i filmen.

Det finns en scen i filmen som jag tycker är synd att de inte utnyttjade mera: gänget skaffar i ett skede en bil från en firma som hyr ut filmbilar. De skaffar något vrålåk. Varför kunde de inte istället ha kört med Batmobilen? Eller Nightrider?
 Det intressanta med filmen är att Tara Reid skådespelar extremt dåligt, vilket är konstigt med tanke på att hon har nog skådespelat i snart 20 år, LITE bättre kan hon väl? Hon rabblar upp alla repliker alltid irriterat.

Gruppens vetenskapliga lösning till hur de lyckas stoppa Sharknadon kan bäst beskrivas som.... Semi-vetenskaplig.
Men å andra sidan: Filmen heter Sharknado, vad förväntar ni er?


Betyg
Vad annat kan jag säga? Denna film är definitivt en ölfilm. Kan man se den och inte förvänta sig något så får man en rolig, löjlig film. Det enda som skulle göra filmen mera galen  skulle vara om man gjorde en crossover med Sharktopus! Sharktopusnado!
Eller varför inte Megashark vs Mechashark? Sharktopusnado vs Mecha-shark!
Se Sharknado om du vill ha en ren ölfilm. Det är en korkad film, jo, men det är en roligt korkad film!

Gudfadern av Mario Puzo

"En bok som finns längst ner på din "att läsa"-lista. "
Jag har länge velat läsa Gudfadern. Jo, jag såg filmen först och tänkte att boken måste vara jättebra. Lång historia kort: Den var bra trots att den var lite klumpigt redigerat här och där och lite grym.

Handling
Gudfadern handlar om familjen Corleone som är en verksam maffiafamilj i New York på 1950-talet.  I centern av makten sitter Don Vito Corleone. I sin närhet har han sina tre söner Michael, Santino och Fredo samt den semi-adopterade irländaren Tom Hagen.
Corleone-familjen får problem med narkotikahandeln som alla andra familjer vet att kommer att bli en stor grej i framtiden. Men Vito vill inte gå in i handeln med narkotika. Men de övriga familjerna kan bli starkare om de går in före och senare ge sig på Corleone.

Lite tankar om boken
Det är svårt att återge en röd tråd för boken eftersom den har så mycket mera än bara en röd tråd. Det finns många olika karaktärer med sina egna berättelser, det finns flera olika vinklar till diverse händelser som vi får se.

Mario Puzo har målat upp världen som ett darwinistiskt samhälle, där de stora fiskarna äter de små fiskarna. Såvida inte de små fiskarna är smartare, större och tuffare än de stora fiskarna. Och med det så kan man kanske lyckas överleva i den världen.
En av mina favoritkaraktärer är Kay Adams, helt enkelt för att vi får se allting ur hennes perspektiv. För er som inte vet vem Kay Adams är: Kay är Michael Corleones flickvän. Hon är en snäll ung, vit amerikansk tjej som inte alls är insatt i maffian. Och hon får stegvis veta att Michael och hans familj är inblandad i organiserad brottslighet. Gång på gång ställer hon sig frågan vad hon ska göra för visst älskar hon Michael och hon vill vara en god blivande fru och uppfostra hans barn. Men hur länge kan hon blunda för det faktumet att hennes man är ett monster? Förstås, ingen säger att han är ett monster, han säger själv att han inte vet något om den organiserade brottsligheten. Men samtidigt är bevisen så överväldigande....
Dessutom blir hon hela tiden satt åt sidan. När Michael utför ett mord på en poliskapten och måste fly landet så får hon inte veta något. Han bara helt enkelt försvinner och är borta i flera år. Hon försöker ringa hem till hans familj, skriva brev.... De kan inte ge henne ett annat svar än "han mår bra".

Boken är klumpigt redigerat här och där. Mitt i allt får vi ett stycke på 30-50 sidor som förklarar Vito Corleones bakgrund, om hans barndom på Sicilien och hur han kom till amerika och blev Gudfadern. Det är inget fel på stycket, men det kommer lite "mitt i allt". Jag hade gärna sett det tidigare i boken.
Samma sak är det med en del kapitel som slutar med någon händelse och så handlar hela nästa kapitel om vad som hände. T.ex så slutar ett kapitel med att Vito Corleone kommer till ett bårhus med ett övertäckt lik. Han täcker av det och det visar sig vara Santino som har blivit mördad. Hela nästa kapitel handlar om varför och hur han blev mördad.
Denna teknik kan jag acceptera, men jag gillar det inte speciellt mycket. Det stannar berättelsen om vi måste börja blicka bakåt mot en flashback, då vi istället borde blicka framåt och fråga oss "vad händer nu?"

Betyg
Trots den klumpiga editeringen och ibland vulgära beskrivningar så gillade jag Gudfadern. Den är välskriven och har intressanta karaktärer vi vill följa.
Den får 7 av 10 i betyg.