fredag 29 maj 2015

Mad Max: Fury Road

Denhär Vlogen är några veckor gammal nu, men här finns den: Min och Martins recension kring Mad Max: Fury Road!

Jag kan inte säga annat än WITNESS!!


onsdag 27 maj 2015

Ragin' Cajun Redneck Gators

Det roliga med dålig sci-fi skräckfilmer är att de kan vara hysteriskt festliga att kolla på även om de är urkassa. Om vi har en dålig sci-fi skräckfilm så får vi istället en ROLIG dålig sci-fi skräckfilm! Men jag kan erkänna att gränsen är hårfin och inte den lättaste för "vanliga" filmtittare att känna igen. Dagens film kommer farligt nära gränsen mellan att vara en rolig dålig film och vara bara en dålig film.

Handling
Vi befinner oss i Louisiana. Två familjer hatar varandra men deras unga vuxna, en universitetstjej som har blivit vegan och en lokal bondlurk med ett gott hjärta, är förälskade i varandra. Samtidigt har några från pojkens släkte hällt dålig moonshine blandat med kemikalier i ett träsk. Detta får alligatorerna i träsket att mutera och bli gigantiska samtidigt som de får vassa piggar på ändan av sin svans.
Det är handlingen. Familjerna måste sätta sina fejder åt sidan för att kunna slå tillbaka mot alligatorerna.

Om filmen
Filmen är producerad av Syfy-kanalen, som också har producerat sådana underbara filmer som  Sharktopus, Sharktopus vs Pteracuda, Mansquito, Kraken: Tentacles of the Deep, Snakehead Swamp och naturligtvis Sharknado-filmerna!

Filmen har fått lågt betyg på IMDB och jag kan förstå varför. Denhär filmen är fullt av löjliga karaktärer som vi får se bli uppkäkade av dåligt animerade mutant-alligatorer. En persolig favorit är "The Gator Whisperer". När familjerna inte blir av med alligatorerna så ringer de naturligtvis efter en expert på området: Sinclair, en snubbe som har en reality-serie där han brottas med och studerar alligatorer!

Betyg
Denna film är definitivt inte för alla. Man måste ha en förkärlek för dåliga sci-fi filmer och skratta åt det absurda i den. Definitivt en ölfilm!
Den får 5 av 10!

torsdag 21 maj 2015

Filmutmaning!

Sen januari har jag hållit på med en läsutmaning. Jag är nu uppe i 20-något böcker och det har varit en väldigt givande utmaning. Men då började jag tänka "varför inte en filmutmaning"?
Och jag hittade ingen. Så jag gjorde naturligtvis det enda rätta: Jag gjorde min egna utmaning!

Här har vi den:



Reglerna är väldigt enkla:
Se en film som matchar någon av kategorierna, skriv upp vad det var för film.
T.ex bredvid "Romantisk film" så kan du skriva "The Notebook". Bredvid en känd skådespelares första film kan du skriva upp "Nightmare on Elm Street (Johnny Depp)" osv
Det är bara ett kryss för en film, så försök inte fuska genom att sätta "Pirates of the Caribbean" som en barnfilm och ett historiskt drama.

Hur du väljer filmer är helt upp till dig. Ingen domare kommer att skjuta dig om du tycker att t.ex Avatar är en romantisk film trots att jag skulle sätta det under Science Fiction. Syftet med såna här utmaningar är att man ska utmana och utveckla sig själv.
Lycka till!

onsdag 20 maj 2015

The Hobbit av J.R.R Tolkien (Serien alltså)


"A graphic Novel"
Det betyder i själva verket "En seriebok".

Jag valde att låna och läsa "The Hobbit". Jag har sett den några gånger, men inte riktigt tagit mig tid att läsa den. Berättelsen är för mig inte obekant, jag var mest fascinerad av teckningsstilen. Därför kommer jag inte nu att pladdra så mycket om vad som händer i boken (riktiga Tolkien-fans borde veta).
Den kom ut 1989, tecknades av David Wenzel. Han hade påbörjat projektet redan i college, fast då hette det väl "Jag bara tecknar fantasybilder av Tolkiens verk".

Den är tecknad med väldigt varma färger. Karaktärerna ser ut som seriekaraktärer och inte som riktiga människor, viket jag tycker bara är bra. Det enda negativa jag har att säga är att det är mycket text per sida. Det fungerar säkert för vissa, men jag tycker att eftersom serier delvis är ett visuellt medium, så borde fokuset vara på teckningar. Om jag vill läsa en massa paragrafer med intrig, varför läser jag då inte bara boken?

Jag rekommenderar att ni läser serien! Oberoende om ni har sett Hobbit-filmerna eller inte. Det är en vackert tecknad seriebok.


måndag 11 maj 2015

Gudfadern av Mario Puzo

"En bok som finns längst ner på din "att läsa"-lista. "
Jag har länge velat läsa Gudfadern. Jo, jag såg filmen först och tänkte att boken måste vara jättebra. Lång historia kort: Den var bra trots att den var lite klumpigt redigerat här och där och lite grym.

Handling
Gudfadern handlar om familjen Corleone som är en verksam maffiafamilj i New York på 1950-talet.  I centern av makten sitter Don Vito Corleone. I sin närhet har han sina tre söner Michael, Santino och Fredo samt den semi-adopterade irländaren Tom Hagen.
Corleone-familjen får problem med narkotikahandeln som alla andra familjer vet att kommer att bli en stor grej i framtiden. Men Vito vill inte gå in i handeln med narkotika. Men de övriga familjerna kan bli starkare om de går in före och senare ge sig på Corleone.

Lite tankar om boken
Det är svårt att återge en röd tråd för boken eftersom den har så mycket mera än bara en röd tråd. Det finns många olika karaktärer med sina egna berättelser, det finns flera olika vinklar till diverse händelser som vi får se.

Mario Puzo har målat upp världen som ett darwinistiskt samhälle, där de stora fiskarna äter de små fiskarna. Såvida inte de små fiskarna är smartare, större och tuffare än de stora fiskarna. Och med det så kan man kanske lyckas överleva i den världen.
En av mina favoritkaraktärer är Kay Adams, helt enkelt för att vi får se allting ur hennes perspektiv. För er som inte vet vem Kay Adams är: Kay är Michael Corleones flickvän. Hon är en snäll ung, vit amerikansk tjej som inte alls är insatt i maffian. Och hon får stegvis veta att Michael och hans familj är inblandad i organiserad brottslighet. Gång på gång ställer hon sig frågan vad hon ska göra för visst älskar hon Michael och hon vill vara en god blivande fru och uppfostra hans barn. Men hur länge kan hon blunda för det faktumet att hennes man är ett monster? Förstås, ingen säger att han är ett monster, han säger själv att han inte vet något om den organiserade brottsligheten. Men samtidigt är bevisen så överväldigande....
Dessutom blir hon hela tiden satt åt sidan. När Michael utför ett mord på en poliskapten och måste fly landet så får hon inte veta något. Han bara helt enkelt försvinner och är borta i flera år. Hon försöker ringa hem till hans familj, skriva brev.... De kan inte ge henne ett annat svar än "han mår bra".

Boken är klumpigt redigerat här och där. Mitt i allt får vi ett stycke på 30-50 sidor som förklarar Vito Corleones bakgrund, om hans barndom på Sicilien och hur han kom till amerika och blev Gudfadern. Det är inget fel på stycket, men det kommer lite "mitt i allt". Jag hade gärna sett det tidigare i boken.
Samma sak är det med en del kapitel som slutar med någon händelse och så handlar hela nästa kapitel om vad som hände. T.ex så slutar ett kapitel med att Vito Corleone kommer till ett bårhus med ett övertäckt lik. Han täcker av det och det visar sig vara Santino som har blivit mördad. Hela nästa kapitel handlar om varför och hur han blev mördad.
Denna teknik kan jag acceptera, men jag gillar det inte speciellt mycket. Det stannar berättelsen om vi måste börja blicka bakåt mot en flashback, då vi istället borde blicka framåt och fråga oss "vad händer nu?"

Betyg
Trots den klumpiga editeringen och ibland vulgära beskrivningar så gillade jag Gudfadern. Den är välskriven och har intressanta karaktärer vi vill följa.
Den får 7 av 10 i betyg.