söndag 26 november 2017

50 356 ord: OH YEAH!

Oops, I did it again!
Jag klarade av NaNoWriMo år 2017! För inte längre än en halvtimme sen tryckte jag på "validate" och hade in alla 50 356 ord.

Folk har under november månad frågat mig om det är någon "vits" med det? Liksom får jag något utav de? Får jag pengar eller ett speciellt pris eller något annat? Tonen är så stereotypisk som jag förväntar mig: "Bidrar det med något till samhället? Annars är det ingen vits!"

Förutom att jag får ladda ner lite PDF:ar och möjligheten att köpa en t-skjorta från deras butik eller en scarf så får jag inte särskilt mycket, förutom vetskapen om att jag har skrivit ett första utkast till ett manuskript.
I och för sig är detta tredje gången jag gör det nu, men fortfarande är det något jag gärna gör varje år. Även om jag inte ens skulle få en PDF så skulle jag ändå göra det. För jag är byggd så, känns det som. Det känns inte ens tungt längre, tanken på att delta i Nanowrimo!

Jag har lärt mig ett och annat av att skriva på mitt manuskript. Det är främst därför jag gör nanowrimo varje år. Jag vet om att man inte blir en expert-författare på bara en månad och att mitt manuskript antagligen inte är bra (faktum är att det gjorde ont att skriva vissa ställen, för det kändes som att jag bara satt och skyfflade skit från en sittande ställning), men jag lär mig allt mera om konsten genom att skriva.
Jag ser nämligen på skrivandet som att lära sig vad som helst: Learn by doing. Visst kan jag få tips och annat från böcker, men att faktiskt kunna skriva bra kan jag inte lära mig på det viset. Jag kan endast lära mig det genom att skriva.

Så vad ligger i framtiden, skrivarmässigt? Jag har fortfarande kvar mitt manuskript från förra året som jag håller på att omarbetar. Jag kanske ger mig an på det nu medan denna historia ligger och jäser. Kanske jag skriver om denna, men vi får se om och när det blir.

Hur som helst, så känns det bra. :) Känns bra att ha skrivit.
Dethär får vara min victory song medan jag promenerar mot solnedgången :D


onsdag 22 november 2017

42 000 ord: Gamla hjulspår

Jag har igen svikit mitt löfte om att blogga mera om projektet. Mestadels berodde det på att jag inte hade så mycket att säga som inte redan hade blivit sagt. Jag har också varit väldigt upptagen under november månad (som om DET skulle stoppa mig!)

Men det fanns också ett annat problem: Jag var flera gånger nära att springa rakt in i fällan som kallas Writers Block.

Förra året och året före så kunde jag se fällan komma och kunde därför styra bort från den t.ex genom att kasta lite grus i det narrativa maskineriet.
Om det blev alldeles för fint så PLOT TWIST! Det har funkat alla gånger hittills!
Men nu plötsligt fungerade det inte! Det kändes tråkigt att skriva på projektet.

Faror härjar i Alvdalen och jag kunde verkligen inte bry mig mindre! Jag kastade in en plot twist (en karaktär dör, en hemlighet uppdagas) och inget ändrar. So what? Varför skulle jag bry mig om den dalen och de människorna (och alver) som bor där?
Trots det stakade jag envist mig fram med 2000 ord per dag! För jag är envis på det sättet.

Och det är först nu som jag inser vilken cylinder som inte avfyrade. Min huvudkaraktär var helt enkelt inte intressant.
Inte att hans premiss inte skulle vara intressant, för den gillar jag fortfarande. Men min huvudkaraktär är en passiv person som mer eller mindre dras med i äventyret när han egentligen bara ville ha en plats att sova. Inget fel i det, men det känns jobbigt att skriva en sådan karaktär!
Varför?
För att han saknar glöd!

Min huvudkaraktär från förra årets projekt, han brann för något, han hade kämparglöd och han kastade sig huvudstupa in i berättelsen! Därför var han lättare att skriva om, för jag tyckte det var roligare! Denna karaktär? Han flyter passivt med i berättelsen med händerna i fickorna och mumlar något!
Fråga er själva det: Vilken skulle vara roligare att följa med? En passiv karaktär som mest flytar med i berättelsen för att hen råkar vara där?
Eller en karaktär som faktiskt VILL något, och är redo att kämpa för det?

Det var vid denna insikt som jag äntligen började ge min huvudkaraktär en sak att kämpa för. Här vid alltets slut, så börjar han äntligen se sitt ansvar inför hela universum. Detta blir punkten i hans liv där han vänder tillbaka.
Inget mera springande.

Och nu är allt bra igen. :) 42 107 ord skrivna nu och det tickar neråt.

torsdag 16 november 2017

Bokenkät

Jag stjäl denna lista från Sandra (som i sin tur stal den härifrån).
Jag fyller i den här och lägger mina svar i fet text!

1. Vilken typ av bok läser du oftast?

a) Deckare
b) Facklitteratur
c) Romance
d) Skönlitterär roman
e) Biografi

f) Fantasy
g) Science fiction

h) Ungdomsbok
i) Annat

Jag skulle nog våga påstå att jag läser väldigt brett, även om det inte t.ex läses så mycket romance. Däremot stör jag mig inte på böcker där romantik förekommer. Jag menar är inte kärleken i det verkliga livet i sig spännande?
"Skönlitterär roman"? Den genren valde jag främst för att jag ibland försöker (och försökt och lyckats) att läsa böcker som inte är sci-fi, skräck eller fantasy. För inte så längesen provade jag läsa Brott och Straff av Dostojevski. Och nu kan jag med gott samvete säga att jag inte läser Dostojevsk, jag är för mycket av en korkad illiterär grottman för det. Iallafall, så jag sätter den under "skönlitterär roman". Men är inte den termen i sig rätt konstig? Är inte fantasy också skönlitteratur?
Biografier kan vara intressanta, om personen har något intressant att säga om sitt liv. Det har hittills mest varit rock-biografier, min favorit är Tony Iommis bok Iron Man. Men utöver det gillar jag också If Chins could kill: Confessions of a B-movie Actor av Bruce Campbell. Han pratar mycket om tekniken bakom "Guerilla"-filmskapande, hur de samlade ihop pengarna för att göra första Evil Dead-filmen, hur de gjorde specialeffekterna osv. Och den är roligt skriven!
Fantasy har det blivit mindre av på en tid nu, men jag har läst igenom Lord of the Rings-trilogin (på engelska), samt en del noveller av Ray Bradbury och Harlan Ellison. Jag skulle gärna läsa mera fantasy, men så mycket annat har kommit i vägen.
Science Fiction har jag också läst en hel del genom årens lopp. Jag tänker inte orda desto mera om det, jag utgår från att de som läser detta har läst min blogg tidigare. Just nu håller jag på att läsa igenom Xenocide av Orson Scott Card.
Under annat så räknar jag rollspelsböcker. Jag har en massa Dungeons and Dragons-manualer, samt regelböcker för FATE, HeroQuest, Dead of Night och Spirit of the Century.
Men så räknar jag också "lättlästa" böcker om vetenskap (som inte nödvändigtvis går under facklitteratur). En av dessa böcker är A briefer history of Time av Stephen Hawking.

2. Bästa omfång på en bok

a) 247 sidor
b) 447 sidor
c) 647 sidor

Beror förstås på vad för sorts bok det är och vad för slags författare det är, somliga böcker förtjänar att vara längre medan en del andra är helt enkelt för långa.
Men låt oss säga att jag har hittat en bra författare som har en intressant berättelse och en bra stil. Kring 500 brukar vara okej. Jag går oftast efter 100-sidors-regeln. Om inte boken har intresserat mig efter 100 sidor så kommer det antagligen inte att bli mera intressant.

3. Vilket bokformat föredrar du?

a) Inbunden
b) Storpocket
c) Pocket
d) E-bok
e) Ljudbok
f) Kartonnage
g) Skinnband
h) Danskt band (Mjuka pärmar med invikta flikar)

I allmänhet älskar jag pocketar. Priset på dem brukar vara väldigt förmånligt och många av de böcker jag läser så finns inte att få tag i som inbunden. (eller så finns de, men de kostar 40 € och måste beställas från Sverige).
Dessutom är pocketar lätta att läsa, de är lätta att bära med sig, de är inte tunga...
Om jag någon gång ger ut en science fiction-bok så skulle jag önska att den bara kom ut i pocketversion.

4. Litterärt no-no

a) Vika hundöron
b) Låna ut mina böcker
c) Läsa under middagen
d) Vara oförsiktig om omslaget
e) Talspråk i böcker för små barn
f) Talspråk i böcker för vuxna
g) Skriva i böcker

Med "oförsiktig" så menar jag "någon har använt boken en dörrstopp". Om någon har bara flitigt läst boken så är det  däremot okej. När jag köper böcker på loppisar brukar jag inbilla mig att de slitna pärmarna beror på flitig läsning. Då sover jag bättre!

5. Ge exempel på böcker med snygga bokomslag!

Det heter att man aldrig ska döma en bok efter omslaget. Och i de flesta fallen skulle jag hålla med, men dessa två böckers omslag gillade jag så mycket att jag köpte dem. Och jag kan faktiskt intyga att jag gillade dessa böcker!

 

Dessa böcker har jag annars läst och gillat, men jag gillar också omslaget. :)

6. Årstid då jag läser allra mest

a) vår

b) sommar

c) höst

d) vinter

Jag försöker läsa mycket annars, men under sommaren och hösten är det så mycket annat som ska göras. Under vintern finns det inte så mycket att göra utomhus.

7. Drömyrke i bokbranschen

a) Författare
b) Förläggare
c) Formgivare
d) Förlagschef
e) Försäljare (bokhandel)

Jag skulle älska att jobba i en butik som säljer bra litteratur! En rejäl science fiction-hylla, en rejäl fantasyhylla, en hylla för skräck, en för poesi, en för handböcker, en för ditt, en för datt.... Med förstås ett par soffor för bokcirklar. Kanske jag öppnar en sådan affär när jag är pensionär? Eller när jag är miljonär och kan bränna lite pengar?
Eller om Science Fiction-bokhandeln får för sig att öppna en affär i Vasa och söker en arbetare? ;)

8. Du letar efter en riktigt bra bok, vilket förlag kan du lita på har just den boken?

Hmmmm.... I allmänhet brukar jag inte gå till förlag och fråga om böcker, men det händer väl sig att jag har flera böcker av ett förlag, som t.ex Tor. Men vill jag ha tag i t.ex Astrid Lindgren finns alltid just Raben & Sjögren i sverige.

9. Är det någon typ av språk du har svårt för i böcker?

a) Ålderdomligt språk
b) Övertydligt språk
c) Erotiskt språk
d) Sentimentalt språk
e) Slangspråk/jargong

Igen, detta beror på vad för typ av text författaren vill skriva. Jag har sprungit på böcker där författaren försöker skriva på ett gammaldags vis för att sätta in boken i en viss kontext. Inget fel i det, men oftast märks det att författarens vardagliga språk antagligen inte låter som Shakespeare. Jag kan däremot läsa ålderdomligt språk, med lite tid och tålamod går det hur bra som helst. I min bokhylla finns La morte d'Arthur, som skrevs 1469. Det är en intressant läsning, men det tar sin lilla tid att plöja igenom den.
Och så gillar jag faktiskt att läsa Shakespeare! Speciellt om man har hjälp att förstå alla referenser till obskyra grekiska gudar. Min kopia av Romeo och Julia har det, där förklaras det t.ex vad "I bite my thumb at thee" betyder.

Övertydligt språk gillar jag inte för att då kan jag bara himla med ögonen. T.ex i formen av dessa:
"Monstret hade tusen ögon och sylvassa tänder som blänkte i natten. Det var väldigt skrämmande."
Fy sjutton, vem fjärta eller hur? KLART att monstret är skrämmande! Det är ju ett MONSTER! Plus, det finns ett större problem med denna rad: Den förklarar istället för att visa. Om vi istället får läsa om hur huvudpersonen reagerar när hen ser monstret, det är mera involverande än att bara konstatera "det är skrämmande".

10. Hur ofta ger du bort böcker i julklapp?

a) Nästan alltid, det är roligt att hitta den perfekta boken för en viss person
b) Nu tänker jag faktiskt ge upp, alla är konstigt nog inte lika stora bokälskare som jag själv
c) Bara till personer jag vet uppskattar böcker
d) Gärna till personer som jag tycker borde läsa mer

Det finns några på min lista som jag vet att älskar böcker. Och så vet jag vad de tycker om att läsa, så jag lägger nog lite arbete på att försöka luska fram böcker i en genre som jag vet att de gillar på ett språk som jag tror att de skulle gilla.

11. Vad är viktigt när du väljer en bok till dig själv?

a) Handlingen
b) Språket
c) Att hålla sig uppdaterad om snackisarna
d) Stämningen
e) Att det är en bok av en ny, intressant författare
f) Att det är en bok av en favoritförfattare
g) Att det är ett snyggt omslag

Handling är naturligtvis viktig. Jag läser ju för att jag vill lära känna karaktärerna och se hur de löser de problem som de har framför sig.
Men där kommer också språket som är jätteviktigt. När jag lägger ner en bok och slutar läsa, så är det oftast ett direkt resultat av att jag inte gillade språket. Och här spelar naturligtvis personlig smak in. För jag är t.ex inte särskilt förtjust i litteratur som beskriver för mycket, där världen där berättelsen utspelar sig verkar vara viktigare än själva berättelsen!

13. Jag ser fram emot nästa bok av…
Umm... Jag har de senaste åren läst en massa lite äldre saker, slår det mig nu. T.ex Xenocide som jag nämnde ovan kom ut i början av 90-talet, efter det ska jag läsa den sista boken i serien, Children of the Mind som kom ut 1996.
Men jag antar att om Rowling ger ut något så tar jag åtminstone en titt på det! Samma med Kaj Korkea-Aho!
Och så läser jag gärna mera Orson Scott Card, antar jag, fast jag har redan att läsa av honom. 

tisdag 14 november 2017

27 000 ord: Ritualer

För länge sen läste jag om ett tips som kan hjälpa författare och konstnärer i allmänhet: Ha en ritual som du utför före du börjar med ditt arbete.
Syftet med en ritual är /oftast) att sätta sig själv i ett visst känsloläge. T.ex i en mässa i kyrkan börjar vi med att prästen säger "I faderns och sonens och den helige andens naamn."
När man gifter sig så väntar hela publiken på att prästen ska säga "jag förklarar er man och hustru" för att man ska räknas som gifta. Oberoende vad lagböckerna säger.

Men ritualer måste inte alltid vara så högtidliga.  Den amerikanske fotbollspelaren Wade Boggs har som en ritual att han måste äta kyckling före varje match. Antagligen började det som ett tips från hans coach att äta så att han inte börjar förbänna muskler, men tro det eller ej: Det har en rituell inverkan, för det är alltid fråga om endast kyckling. Och när han äter kyckligen så ingår han i ett visst sinne, så att han ska kunna fokusera sig på sitt spel.

Alice Cooper har en lång lista över saker han måste göra före varje show. Han skrev utförligt om det i sin biografi, men några av dem inkluderade:
- Se en riktigt dålig Kung Fu-film. (Clones of Bruce Lee säger han att är för bra, så vi talar om SKITfilmer).
-Säga en bön.
-ät en chokladbit.
-Värma upp rösten.
-Öva på att snurra med käppen lite.

Han säger också att Peter Frampton stryker skjortor. Före varenda show har han hämtat in ett strykbräde och strykjärn och han står och stryker skjortor före varje show.

Låter det galet? Tänk på din vardag. Vad gör du på morgonen? Kanske du träffar din chef+medarbetare och ni diskuterar vad ni ska göra idag? Kanske du tar på dig din uniform och går till kafferummet och tar en kopp medan du läser nyheterna på telefonen innan du sätter igång att jobba?
Och du gör samma sak dag efter dag i flera månaders tid, varför då? FÖRUTOM det praktiska?
Det har blivit en ritual som du utför och då du gör det så sätter du dig själv i ett visst sinnestillstånd där du kan fokusera på ditt arbete.


Och detta går lätt att bygga över till skrivande. Jag har nämligen märkt att det är lättare att skriva då jag gör ungefär samma sak före.
-Jag brukar komma hem vid kl 16. Efter det äter jag middag och dricker kaffe.
-Kring 18-tiden brukar jag sätta mig ner vid datorn. Jag börjar med att snabbt kolla facebook och min mail.
-Efteråt tar jag upp en spellista jag har på spotify. Hur den ser ut kan variera på mitt humör.
-Jag tar upp NaNoWriMo-hemsidan.
-Jag tar upp mitt worddokument och scrollar ner.
-Efter det börjar jag skriva.

Och det känns som att jag måste göra detta dagligen. För om jag inte gör det så hamnar jag ur rytm och det känns inte bekvämt.
Så det är mitt tips för dagen: Försök ha en rutin. Skapa en ritual för att frammana din kreativitet.

Ja, och så offrar jag ett djur åt Cthulhu, men det gör väl alla?

måndag 13 november 2017

Terra Nova


Oh my god! Premissen till denna serie är helt enkelt UNDERBAR!
Synd bara att det faller platt.

Handling
I framtiden har jorden blivit överbefolkat och förorenat som synden. Det är olagligt att föda flera än två barn per familj.
Forskare har upptäckt en reva i tidrymden genom vilken man har börjat skicka människor i ett hopp att rädda mänskligheten. (=Man har börjat skicka människor tillbaka i tiden så att de ska grunda en koloni och på så sätt se till att mänskligheten inte dör ut).
Tidrevan går tillbaka till år 85 miljoner före Kristus. Det vill säga under tiden då dinosaurier stampade omkring på jorden.
Och det är bara en väg, så man kan inte återvända till "nutiden".

Våra huvudpersoner är familjen Shannon. De begick ett brott och födde ett barn för mycket, vilket satte pappan i fängelse, medan hans fru och två andra barn blir utvalda till att resa tillbaka i tiden. Men de får ut honom ur fängelset och skotten vinande om deras öron rusar de in genom tidrevan och kommer till kolonin Terra Nova.
En koloni som till först ser ut att ha inga större problem, förutom att det finns en annan koloni som kom före, med vilken de har en fejd.

Om serien
Så låt oss backa tillbaka här. I denna serie finns:
-Dinosaurier.
-Tidsresande.
-Science Fiction-grejer (som t.ex avancerade bilar och sånt)
-En koloni som nästan ligger i krig med varandra.
-En familj vars far är efterlyst.

Hur coolt låter inte det? Hur klantar man till det?
1) Genom att ha väldigt få dinosaurier....
När jag först hörde om en mänsklig koloni under dinosaurie-eran så tänkte jag mig att de skulle ha dresserat triceratops att dra plogar, lärt sig att rida på brontosauruser och frakta saker via luften med pteranodons!
OCH en av producenterna var Steven Spielberg! Killen bakom Jurassic Park! Säkerligen skulle han ha gjort något coolt med dinosaurierna!

Näpp, inget av det fick vi. Och det är ännu okej, antar jag. Istället kanske vi får problem med att en skock tyrannosauruser är på väg rakt mot Terra Nova? Kanske någon "räddar" ett dinosaurieägg och tar det med in i basen, vilket får mamma Tyrannosaurus att bli ilsken?
Inte det heller. Vi ser nog dinosaurier lite här och där, men inte så att det känns som om vi faktiskt är på den tiden.

2) Inga saker som är SÅ avancerat.
Jag menar... Visst, vi får några avancerade bilar här och där, men utöver det så ser jag inget imponerande. Var är alla laservapen?!

3) Ha intriger som mest handlar käbblet mellan den andra kolonin ELLER tonårsdrama!
Jag fattar, det är en stor grej att två civilisationer strider, men vi har TIDSRESANDE och DINOSAURIER och en EFTERLYST FAR. Och de flesta avsnitten handlar om INTE det?

Här är några intriger jag tyckte skulle vara mera intressant:
-En man kommer till Terra Nova från framtiden och han har en gås oplockad med fadern.
-En sällsynt bakterie som härjade på planeten för 85 miljoner år sedan gör folk sjuka.
-Deras dragdjur, en massa triceratopser, blir sjuka av någon orsak. Varför då?
-Ett avancerat luftskepp som har använts som transportmedel mellan de tre eller så kolonier som finns på planeten kraschar mitt i djungeln! Hjälp är på väg, men kommer det att hinna i tid...??
-De träffar på urmänniskor som börjar tillbe dem som gudar.
-Kometen som skulle ha dödat dinosaurierna är fortfarande påväg mot jorden...
-Hur påverkar det framtiden allt som människorna gör den tiden? Fjärilseffekten, baby!
-Tidsresandet visar vara en dålig sak sist och slutligen, det gör universumet ostabilt och om människorna fortsätter använda tidrevan så kommer det att få universumet att implodera. Men människorna i Terra Nova kan inte heller få ett meddelande till framtidsmänniskorna om att de ska sluta använda Tidrevan.
-ALIENS! Jag menar allvar, vi har ju redan dinosaurier och tidsresande, varför inte skicka in aliens också?

Vad får vi istället?
-Sonen i familjen är en tonåring som ingen förstår och hans farsa är en tölp som inte förstår varför hans son inte vill jobba i jordbruket och istället stöta på en ung tjej som finns i kolonin och spela gitarr.
-Far och mor käbblar om hur de ska uppfostra sina barn i den världen. Samma problem har The Walking Dead förresten, folk grälar och så finns det någon enstaka dinosaurie eller något.
-En person från den andra kolonin kommer dit för att söka asyl, vilket personen inte får göra för hon är ju en av DEM.
-Någon person är mördad inne i Terra Nova. Vem gjorde det?
-Ledaren i Terra Nova är en tönt. En stereotypisk militärtyp med grått hår och en lätt sydstatsbrytning, "Gawd damnit, son!"

Men med det sagt, är Terra Nova SKIT? Faktiskt så tror jag att om serien skulle ha fått pågå längre så skulle den kanske ha kunnat leverera mera. Serien blev nämligen nedlagd efter bara en säsong. Enligt min erfarenhet så blir en serie oftast bra kring mitten av säsong 2 och det mesta av säsong 3.
Jag är besviken för att serien hade en lovande premiss, men efter de första avsnitten började jag bara bli uttråkad på allt familjedrama som fick för stort utrymme.
Borde du se den? Sure, varför inte? Men var inte överraskad på bristen av dinosaurier ohc luftskepp och you know... Sånt som borde finnas i en science-fiction serie som utspelar sig på dinosaurietiden.

Och så älskar jag det faktumet att serien inte är misärporr. I denna era när folk inbillar sig att "mörkt" betyder "progressivt" och "djupt" så känns det däremot fräscht med en serie som inte frossar i hur eländigt allting är.

"Men det är ju inte verklighetstroget"....
Serien handlar om människor som reser tillbaka i tiden för att etablera en koloni under dinosaurie-eran. Gränsen för verklighetstroget sprängdes för länge sen, min vän.

fredag 10 november 2017

22 000 ord. min takt

När jag berättar om hur mitt projekt går har folk en tendens att bli imponerade. 22 000 ord på bara tio dagar?!
"Då jag skriver får jag bara ur mig femhundra ord, om ens det!" brukar svaret normalt vara.

Så hur lyckas jag då få kring 2000 ord varje dag nonstop i tio dagar? Har jag en magisk gruva av ord?
Jag kan inte säga vad som skulle fungera för just DIG, men jag kan säga vad som fungerar för mig:

1) Jag skriver som en kustjägare. Jag invaderar områden, jag stannar inte och jag öppnar mig inte. Jag försöker att inte sucka över hur dålig min text är eller oja över det faktumet att jag aldrig kommer att skriva så bra som jag skulle vilja och säga till mig själv att jag borde bara ge upp och töja pilin istället. För då dyker Undersergeant Tötterström upp och ryter "INGEN ÖPPNAR SIG!!!"
Idag t.ex kände jag mig trött efter en vecka. Jag hade ingen större lust att klämma ut alla ord. Men likt förbannat satt jag ändå här och gjorde exakt det. Och jag hade roligt!

2) Jag skriver utan att tänka. Om jag stannar upp mitt i skrivandet och börjar försöka fundera över sådana småsaker som huruvida en mening låter vettig och så stora saker som dolda teman, så kommer mitt arbete att börja lida.
Varenda bok som någonsin har skrivits såg helt eländig ut som första utkastet. Det har aldrig existerat en bok som skrevs perfekt på det första utkastet, som inte har editerats eller blivit omskriven. Jag börjar fokusera mera då på att få berättelsen vettig istället för att få ut berättelsen! Det finns gott om tid att redigera arbetet senare. I detta skede ska jag inte redigera något.

3) Jag väntar inte på inspiration! Tänk om man bara jobbade då man hade lust och inte när man behövde pengar? Vilket underbart liv det skulle vara, men så fungerar inte våra liv. Det samma upplever jag med mitt skrivande, om jag VILL klara av NaNoWriMo så har det ingen betydelse om inspirationen är här eller ej, jag ska ändå ha ut ord per dag!
Men här kommer också det vackra in: Om jag börjar med att skriva "kallt" så kommer inspirationen till mig.
Min musa tar många olika former. Ibland är den en vacker kvinna i en vit togadräkt som charmar mig med sin silkeslena röst och ömma händer. Men ibland är det också en liten leprechaun som rusar in i mitt rum med en pipa i rummet och skrattar åt mina misslyckade försök att skriva ordentligt (och säger sånt som "Mah god, nae a body woods want tae reid 'at, ya gleikit cheil!") Men t.o.m i den formen så om jag sitter och skriver så börjar han lugna ner sig och tar sin plats bredvid mig och ger tips på hur man förbättrar texten. Kanske musan i den formen måste charmas, han stannar endast hos mig om han tror på mig?
Vill du ha en utmaning? Skit i att vänta på inspiration och skriv i cold turkey.

söndag 5 november 2017

Hur går projektet?


Jag brukade skriva uppdateringar om mitt National Novel Writing Month-projekt, eller hur?
Jag hade tänkt göra det mera tätt i år och göra flera ordentliga statusuppdateringar och t.o.m en vlog-serie.
Antagligen kommer jag att göra flera Vloggar om projektet. Men jag har redan missat tillfället att prata om starten.
Varför?
Några orsaker egentligen, en av dem är att jag går en kurs vid Optima i Jakobstad. Köksarbetare. TE-centralen tyckte jag skulle gå på den, så där är jag nu.
Men en till orsak är att jag har haft så svårt att skriva blogginlägg den senaste tiden. Det känns som att jag inte har så mycket att säga egentligen om skrivande, för sist och slutligen kan jag inte hjälpa just DIG att bli en bättre författare eller klara NaNoWriMo.
För alla författare har sitt eget sätt att arbeta på och alla metoder fungerar inte för allihopa. Med det i bakhuvudet skulle det kännas fel att jag instruerar folk hur de skriver.

Men nog om det, hur går det med MITT projekt då?
Det går bra! Precis som förra året så har jag börjat långsamt, för jag kommer aldrig ihåg regeln om att man får "go crazy", att jag inte skriver något för HBLs litteraturkritiker.
Och jag kom på en grej jag måste försöka lösa fram tills nästa projekt: Jag AVSKYR att skriva början på en berättelse. Det är inte svårt eller så, men jag tycker helt enkelt den biten är trist.
För det känns som om jag måste helt enkelt lista "DETTA är vår huvudperson, DETTA är platsen där allt händer och DETTA är problemet hen ska lösa!"
Och nu när jag just kom över det så kan jag ÄNTLIGEN börja med ÄVENTYRET, det som jag VILLE komma till!
10 000 ord inne, och först NU kan jag äntligen börja komma igång!
Så här ser min skrivstation ut, ifall någon undrar.