söndag 13 maj 2018

Mitt hår!

Tänk att jag en dag skriver om något så ytligt som mitt hår. :D
Nå väl, låt oss få det överstökat. Det blev ändå ett helt inlägg av det! Men jag tror att det är för att jag är en typ som gärna lägger mening bakom saker. Till exempel så hade jag länge svårt att köpa t-skjortor som jag verkligen gillade, för varför i hela friden skulle jag vilja ha en skjorta som det står t.ex "Hawaii Surf Patrol" på? Vad för betydelse har det för mig, som aldrig har varit till Hawaii? Så vid något skede i gymnasiet började jag bära helsvarta t-skjortor som inte hade något tryck. Och någon cool accessoar, som en drake runt halsen eller en Mjölner.

Som de flesta av er vet så är jag en man. Och som ni också vet så är jag en man med långt hår.
Detta har varit till stor huvudvärk för somliga (Jag kallar dem för "Kekkonen-generationen") men mindre huvudvärk för mig och flera andra.
Då jag var ung så lyssnade jag mycket på tung musik. Visst, också annat, men mestadels tung musik som t.ex heavy metal. Och så spelade jag i ett rockband. Så ett säkert kort skulle vara att säga att det började där, tanken att jag skulle odla långt hår. Men jag gillade också fantasy mycket och charmades av tanken att se ut som en riddare eller något. Jag var en tonåring då!

Men det skulle inte dröja förrän tvåan-trean i gymnasiet som jag började våga spara långt hår. :) Minns inte vad som fick mig att ta steget....
Och jag gillade det! Några av mina vänner hjälpte mig färga det eldrött och det såg så coolt ut!
".....Yei..."
Jag tyckte det såg mycket bättre ut än snagget jag hade som yngre och det andra försöket till kort hår jag hade tidigt i gymnasiet! Mitt hår är halvlockigt, så då det är halvlångt blir det och se ut som en bobba, som om jag skulle vara ett beatles-fan. :D

Efter ett tag kom armén emot dock och ja... Klipp-klipp.
Somliga människor vart nöjda. Äntligen såg jag ju ut som en riktig karl och inte som någon tjej!
Och somliga, inklusive mig själv, var missnöjda. Det såg ju så bra ut... För mig kändes det förnedrande.

Efter att i ett halvår hade fått den vanliga dosen bullshit från undersergeanter och andra töntar vid nylands brigad så bestämde jag mig för att genast låta håret växa ut igen: Men denna gång var det inte endast för att jag gillade heavy metal och tyckte det såg coolt ut! NÄ! Denna gång var det ett gigantiskt långfinger åt "Kekkonen-generationen" som hade fått mig och många andra att genomlida armén. Ni kunde inte krossa mig, ni kunde inte göra vettigt folk av mig genom att först snagga håret och sedan tvinga in mig i armén och försöka få mig att tänka att jag ska vara stolt, att det var något fint, att jag är en riktig karl då jag har varit där!
Jag är ändå en riktig karl! Oberoende hur håret ser ut.
Något år EFTER det ovanstående fotot.
Och visst har den kampen pågått än idag, jag får ännu ibland kommentarer från folk att det ser "för jävligt ut", att "bara kvinnor har långt hår", att det "skulle se snyggare ut om jag snaggade det", "Du kommer nog inte att få några brudar med detdär håret", "Jag kommer inte att få något jobb för ingen vill anställa någon som ser så hemsk ut", osv osv.... Alltid från medelålders människor, coincidence? I think not!
Jag har sett folk i arbetslivet med neonlilafärgat hår, tatueringar över båda armarna och såna där örringar som stretchar ut hålet, vad de nu heter.... Så jag tror att mitt långa hår i en hästsvans inte är SÅ illa!
Och det där med brudar.... Av alla kvinnor jag har lärt känna under hela mitt liv är det bara TVÅ nu som har sagt att det skulle se bra ut med kort hår, min mormor och någon random ultrakonservativ tant på en matlagningskurs.
Däremot finns det många flera kvinnor som jag känner som har öppet sagt att de gillar mitt hår, inklusive min mamma!

Och än så länge vet jag inte vad som skulle se bättre ut, så om det inte stör någon så har jag gärna kvar mitt hår så läääänge till.... :D
Jag slår vad om att många av mina läsare har en liknande historia, hmmm? ;)


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar