Myter och legender del I: Ursprunget

Här om dagen beställde jag från adlibris en bok om grekiska & romerska myter och legender. Det slog mig att trots mitt intresse för berättelser, så har jag inte i mitt personliga bibliotek en bok om detta.
Åh, jag har böcker med några berättelser, som t.ex "Folksagor"-serien. Jag har böcker om andra folkberättelser som t.ex Beowulf. Men ingen som allena handlar om grekiska och romerska myter och legender.

Det senaste året, under min vistelse hemma, så har jag lyckats återknyta lite till min kärlek för myter och legender. Så mycket att jag tänkte skriva ett inlägg om varifrån mitt intresse kom!

Det började när jag gick i lågstadiet, skulle jag tro. I skolans bibliotek (vilket bara var en hylla i matsalen) så fanns en bok med vackert målade bilder av de fornnordiska gudarna och de grekiska/romerska gudarna. Där fanns det berättelser om det trojanska kriget, om de fornnordiska gudarna och deras äventyr, gamla berättelser som t.ex Oedipus och Narkissos osv. Kanske det fanns engelska och egyptiska myter där också, jag minns inte.

Jag älskade den boken! Även fast språket var lite tungt för en nioåring så var åtminstone bilderna coola! Och berättelserna var onekligen intressanta och världen de porträtterade var full av färg och liv!
Jag har läst artiklar som jämför superhjälteserierna med gamla myter och legender och jag håller med! Mot denna färgstarka bakgrund, där världen håller till i Yggdrasil, en värld som styrs av Gudar som förstörde de gamla Titanerna och nu tog över, i en värld där människor har sju själar så har vi dessa färgstarka karaktärer som utför stora dåd som skakar om världen och förändrar allting!
(Sedan hjälper det förstås att jag också gillade fantasy, men det är en annan historia)

Senare upptäckte jag förstås Valhall-serierna av Peter Madsen. (INTE den Peter Madsen, utan DENNA Peter Madsen! Det är astronomiska skillnader mellan de två!)
Jag älskade dem, har några samlingsvolymer här i min bokhylla.
De var fyndigt tecknade och berättade väldigt intressanta historier, som är precis som jag skrev ovan: Färgstarka med färgstarka karaktärer.

Som med andra barn av min generation så var jag med när Tolkien-filmerna kom ut. Jag tänker inte spendera resten av inlägget med att prisa dem, men de var och är fortfarande bra filmer! Så jag läste upp lite mera om Tolkien och började finna likhetstecken mellan det som han gjorde och de legender därifrån han tog inspiration.
Så jag började naturligtvis tänka på att jag kunde göra likadant i mitt eget skrivande! Ta inspiration från myter och legender och krydda mitt eget skrivande med det!
Resultatet blev ju förstås inte bra, men jag var ju en tonåring på den tiden.
Åtminstone hade jag roligt!
Sedan flyttar jag till Åbo och studerar religionsvetenskap och upptäcker hinduistiska och buddhistiska myter och legender. Jag läser igenom Ramayana och andra gamla texter och fascineras över dem. Som bokmärke har jag ett vykort som föreställer Shiva och på mitt skrivbord har jag en Jin Chan som tittar på mig.

Vi spolar framåt en massa år, då jag skriver fantasy igen. Utan att märka det så smyger flera bilder och karaktärer in från olika legender jag har läst!
Och jag har fortfarande roligt då jag läser om dessa myter och legender!