måndag 22 maj 2017

Romeo och Julia av William Shakespeare

Nåja, bästa bloggare!
Jag har varit väldigt kulturell den senaste tiden och ägnat mig åt klassisk litteratur. För inte så länge sen beställde jag efter Homeros klassiska epos Odysséen och Morte D'Arthur. Jag har också tänkt på att läsa Völsungasagan i något skede.
Naturligtvis har jag också tänkt på att läsa om H.G Wells science fiction-böcker och Jules Verne, som jag redan har i min bokhylla.

Men för inte så länge sen kom jag över William Shakespeares klassiska verk Romeo and Juliet (eller egentligen The Tragedy of Romeo and Juliet).
Jag läste igenom den över påsk. Och varför jag inte kom på att skriva om det här på bloggen har jag ingen aning om. Men jag gör det nu istället! För det var en väldigt intressant läsning!

Handling
Jag antar att de flesta vet handlingen, men jag drar ändå den korta versionen.  

I staden Verona i Italien finns det två adelsfamiljer, Capulet och Montague. De är bittra rivaler, deras avsky mot varandra är stort. Ingen kommer ens ihåg varför de hatar varandra så mycket, de tycks bara göra det av tradition.
Mitt i denna storm finner vi Romeo och Julia. De träffas när Romeo och hans vänner kraschar Julias fars fest. De blir stormförälskade och ska bli tillsammans förevigt, men ack, det är så omöjligt!
 Just på grund av fejden! Och så hjälper det inte att greve Paris av Verona, prinsens frände, vill gifta sig med Julia. Något som hennes familj stöder till fullo för det skulle betyda att familjen Capulet skulle få större politisk makt!

Romeo och Julia gifter sig i hemlighet, de blir vigda av en munk. Men Romeo hamnar i trubbel efter ett slagsmål där han mördar Julias kusin och han blir utvisad från Verona. Bröllopet mellan Julia och Paris blir påskyndat. Munken som vigde dem tänker ut en plan: Han ska ge Julia ett gift som gör att hon blir skendöd i en period. Då hon ligger i sin krypta ska munken hämta ut henne och hon kan fly iväg till sin älskade Romeo.

Det skiter på sig, kort och gott.
Giftet fungerar och hennes familj tror att hon begick självmord. Och en person för bud till Romeo om att Julia har begått självmord.
Förtvivlad av denna nyhet beger sig Romeo till hennes krypta. (Han dödar Paris på vägen, btw) Längsmed vägen köper han ett dödligt gift.
Och han går in till kryptan där hon ligger, där han genomför sin plan: Han tar giftet och dör vid hennes sida.
Hon vaknar och finner att han är död. Hon griper tag i hans dolk och kör in den i sig själv och dör, denna gång på riktigt.
Jag behöver inte nämna att det har gjorts en massa filmer
baserad på pjäsen.

SLUT!

Om pjäsen
 Det som är bra med just denna bok jag har i min ägo är att då det står på ena sidan vad som händer, så står det på andra sidan förklaringar. I många av dialogerna och monologerna används uttryck som ingen använder alls mera idag. Som t.ex i början när Romeos betjänt säger om Capulets, Julias familj: "I will bite my thumb at them, which is a disgrace to them if they bear it!" Vilket sen följer med ett gräl mellan tjänarna och Capulets folk.
Bite my thumb at them? Som när ett barn suger på tummen?
På andra sidan i min bok står det följande: "an insulting gesture at the time - the clicking of the thumbnail against the teeth". 
Skulle det ha översatts till idag hade han antagligen sagt:
"I will give them the finger, which is a disgrace to them if they bear it!"

I detta youtubeklipp så "biter de tummen".
Och inte bara det, på många ställen görs det referenser till gamla gudar och andeväsen, som t.ex Aurora och Jove. Då är det bra att ha anteckningar att läsa av bara ett ögonblick bort. Hellre det än längst bak i boken eller något likande.

Det roliga när man läser Romeo och Julia är att man upptäcker en del snuskiga skämt som finns inbakade. Jag tänker inte dra det exakta citatet, för då måste jag förklara all innuendo och alla betydelser av dessa innuendon. Men det finns ett ställe där Mercutio, Romeos bäste vän, säger till honom vad som kunde översättas i dagens tungomål: "Ryck upp dig, Romeo! Bara du får dig, så blir allt bra!"
Och när Romeo är förvisad ur Verona suckar Julia uppgivet och igen säger något som idag skulle låta "Nu kommer jag och Romeo aldrig att ha sex, skit också!"

Jag har sett denna filmversion. Inte helt dålig.
Annars så finns det mycket att säga om teman. Ett tema som ständigt återkommer är "ödet". Ett känt citat från pjäsen är Romeos "I defy thee, stars!".
När Romeo mördar Julias kusin utbrister han "I am a fortunes fool!"
Romeo och Julia har beskrivits som "star-crossed lovers", alltså att de båda två gick emot sina respektive öden.

Min favoritkaraktär måste jag också nämna: Mercutio, Romeos vän. Han är en skämtare, han är ful i mun, han är en skrävlare. När han dör så är hans sista ord (Förutom "A curse on both your houses!") "Tomorrow you will find me a grave man!"
T.o.m när han är döende så tar han tid på sig att slänga ur sig ett skämt!

Betyg
Som sagt, jag tycker att det var en intressant läsning. Jag förstår att den är obligatorisk i vissa skolor i de engelsktalande delarna av världen (och jag är helt emot tanken om obligatorisk skönlitteratur i skolor, det är ett väldigt effektivt sätt att döda läslust).
Skulle jag rekommendera den? Varför inte! Med tanke på hur tematiken om Star-Crossed Lovers dyker upp nu som då i populärkultur så tycker jag att man måste åtminstone känna till pjäsen!
Men se i så fall till att du har footnotes.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar