Baren vid hörnet

(Funny story: Jag drack en hoegaarden-öl ikväll. Och det har nu gått över ett år senast, men den ölen väckte upp en del associationer och minnen)

Jag är på väg hem.
Det har varit ett kvällskifte.
Jag tycker att jag förtjänar en öl.

Detta var min favoritbar en lång tid!

Så jag svänger in till baren vid hörnet

Jag sätter mig vid baren.
Jag beställer en favoritöl med citron
Jag gräver fram mitt anteckningsblock
Jag skapar historier medan ölen försvinner

Musik spelas.
Folk trängs bredvid mig.
Ökonkontakt, jag ber om en till
Och en till och en till och en till öl

Mitt anteckningsblock
Tom och trist när jag kom in
Full av liv och full av äventyr
när jag går ut därifrån klockan två

Majsolen

Solen skiner
Jag sitter inne
Inget vårdberg i år

Andra världar behöver mig!
Andra karaktärer behöver mig!
Pennan glöder

Ray Bradbury - förklaring

Jag skrev just en dikt om min favoritförfattare. :) Och den dikten har en del saker som kan te sig obskyra om man saknar förklaring, jag refererar till en del av Bradburys verk och saker som jag själv har läst av honom.

Ray Bradbury kom till mig, log oskyldigt
Han höll mot min tinning en elektrisk klinga
"Jag beodrar dig, unge man: lev för evigt!
Sluta aldrig observera, sluta aldrig springa!"

(Hela denna vers är en referens till en upplevelse som Ray berättade att han fick då han var en liten pojke. En cirkus var i stan och där träffade han en magiker som kallades Mr Electrico. Full av statisk elektricitet rörde han sin käpp vid då den sjuårige unge Ray och sa till honom "Lev för evigt!".

"Sluta aldrig observera, sluta aldrig springa", detta är ett skrivtips som Ray skriver om i sin bok Zen in the Art of Writing. Det finns ett kapitel som handlar om att skriva intensivt då man skriver, men observera världen i stillhet då man inte skriver. Ray jämför det med hur en ödla rör sig: De springer snabbt och sen står de blickstilla. Tills de rusar igen.)

När han hade sagt det tog han mig på sitt skepp
genom stjärnorna flög vi till Barsoom
där pekade han med sin gyllene käpp
Landskapet vi såg var full av ungdom

(Barsoom är inte Rays uppfinning, utan det är författaren Edgar Rice Burroughs som kallar Mars för Barsoom i sin bokserie "John Carter of Mars". Och Edgar Rice Burroughs var en stor influens på Ray. Han hade sagt att han "önskar att hans böcker kunde få stå i bibliotekshyllan bredvid Burroughs. Därför tänker jag också att landskapet skulle vara fullt av ungdom, eftersom Ray i sina texter ofta tog inspiration från barndomsminnen och sin barnlika kärlek till omvärlden.)

Evig sommar i det gamla landet
Ånglok som rör sig som en drake
Land som har funnits i flera årtusendet
Men i detta land fanns en hake!

(Den första raden är en referens till boken Dandelion Wine/Farewell Summer som baserar sig på hans barndom ("det gamla landet"), ångloket är en referns till Something wicked this way comes, landet är en referns till flera berättelser, som t.ex The Fog Horn)

"Detta rike är ej ditt, unge man
du måste bygga ditt eget rike.
Du måste tro på att du kan
skapa saker ingen har sett like."

(Hur mycket jag än må älska Bradburys böcker så kan jag inte skriva som han, för jag är inte han. Jag måste skriva eget och vara mig själv.)

Ray Bradbury tog mig till rymden
där allt är nytt och okänt
Jag står stilla och springer som vinden
jag har inte ännu återvänt

(Jag försöker här eka en sak som Ray sa i en intervju om Edgar Rice Burroughs: "Burroughs came into my life early, he took me to Mars and I've never come back!")

Ray Bradbury

Ray Bradbury kom till mig, log oskyldigt
Han höll mot min tinning en elektrisk klinga
"Jag beodrar dig, unge man: lev för evigt!
Sluta aldrig observera, sluta aldrig springa!"

När han hade sagt det tog han mig på sitt skepp
genom stjärnorna flög vi till Barsoom
där pekade han med sin gyllene käpp
Landskapet vi såg var full av ungdom

Evig sommar i det gamla landet
Ånglok som rör sig som en drake
Land som har funnits i årtusendet
Men i detta land fanns en hake!

"Detta rike är ej ditt, unge man
du måste bygga ditt eget rike.
Du måste tro på att du kan
skapa saker ingen har sett like."

Ray Bradbury tog mig till rymden
där allt är nytt och okänt
Jag står stilla och springer som vinden
jag har inte ännu återvänt

Eremiten

Den värsta fienden är du själv
Alla kan besegra monster
Men att kliva ur vår tids älv
skärper jaget i livets konster

Eremiten stänger dörren
Eremiten tänder sin lykta
I sig själv går riddaren
synder inför Gud han bikta

I mörkret föds berättelser
I stillhet föds nya tankar
Konstiga vackra händelser
Hjärtat av glädje dunkar

De fem sinnen

Poeten luktar som instängda rum
Han ser ut som en man full med rom
Poeten låter som djupa brunnar
och smakar som månuppgångar
Hans hud känns som förhärdat läder
Konstruerad att hålla i alla väder

Varning!

Ute i naturen finns olika sorters djur
lyssna, så kan du fågeln höra!
Somliga bör bäst hållas i en stålbur
Du bör då veta vad du ska göra

Mata ej författaren efter midnatt.
Håll locket på din kakburk.
Vakta kaffet som det vore en skatt.
Försvinner något, ej en skurk.

Under våren är det skrivsäsong
Träffar du en författare i ett café
eller sittandes på din balkong
sätt dig inte ner, låt det inte ske!

Kom ej mellan författaren och hans verk
Hur frestande det än kan verka att fråga
Risken finns att författaren går bärsärk
och du kommer att skamset iväg tåga

Kvinnan från Frankfurt

Kvinnan från Frankfurt
Fager som en vårdag
Besöka din hemort
är en naturlag

Hår av skimrande guld
Djupa intelligenta ögon
utan hat eller skuld
som fick mig i sitt fång

Ett hjärtligt varmt skratt
som genomborrar själen
kropp smidig som en katt
en pil genom Akilleshälen

Jag var en gammal man
Ditt liv var glatt och ungt
sänka din glädje jag ej kan
Mitt sinne var tungt

Kvinnan från Frankfurt
någonstans ute i världen
undrar vad du tänker på?
Undrar vad du minns?

Spöket

Vid det gamla huset
har lamporna slocknat
Det smutsiga glaset
Dimman har tjocknat

Sedan den hemska natten
är huset tyst som graven
det enda liv är katten
slinker genom gaveln

Varje natt är han uppe och går
En nattlig promenad genom byn
som under sina många levnadsår
när inga moln täcker skyn

Vid den gamla skolan
har barnen blivit stora
de har lämnat hålan
Det går bra för de våra

I den gamla gula träkyrkan
har orgeln slutat spela
Folket har ej längre styrkan
att låta sig bli hela

Bakom det gamla biblioteket
står inga unga och kysser
i det unga och gröna förmaket.
De är nu på sina odysséer

Allt är gamla minnen
Allt annat är nytt.
Kvar är hans sinnen
som har minnen ej flytt

Klockan tretton

Klockan kan ej slå tretton
säger urmakaren
Klockan når ej längre än tolv
säger försäljaren

Visst kan klockan slå tretton!
En etta och en tra tillsammans
Klockan klämtar inte fjorton
Och klockan slår tretton

Den moderna Narkissos

Dagens prompt var att inspireras och kanske dra en twist på berättelsen om Narcissus, figuren som var så betagen av sin egen skönhet att han dränkte sig i en göl då han böjde sig ner för att kyssa sin egen spegelbild efter att han fick ett straff av kärleksgudinnan Afrodite.
Ett tips var att skriva en dikt där man twistar om det och skriver istället om gölen till exempel.

Oscar Wilde gjorde det redan för evigheter sen, och jag tänker dela med mig av den här.
Jag hade en Oscar Wilde-fas i gymnasiet, så jag läste berättelsen då. :D 

When Narcissus died the pool of his pleasure changed from a cup of sweet waters into a cup of salt tears, and the Oreads came weeping through the woodland that they might sing to the pool and give it comfort.

And when they saw that the pool had changed from a cup of sweet waters into a cup of salt tears, they loosened the green tresses of their hair and cried to the pool and said, 'We do not wonder that you should mourn in this manner for Narcissus, so beautiful was he.'

'But was Narcissus beautiful?' said the pool.

'Who should know that better than you?' answered the Oreads. 'Us did he ever pass by, but you he sought for, and would lie on your banks and look down at you, and in the mirror of your waters he would mirror his own beauty.'

And the pool answered, 'But I loved Narcissus because, as he lay on my banks and looked down at me, in the mirror of his eyes I saw ever my own beauty mirrored.'

Nåja, jag ska inte heller fly undan min egen dikt idag, utan jag ska skriva min egen twist på Narcissus-berättelsen. Här kommer den:

Den moderna Narkissos

I slutändan är alla ensamma

Ingen annan förstår dig

Ingen är så perfekt som mig

Tänk om alla var den samma?

Den moderne Narkissos behöver ingen

Alla andra är ju bara sämre varelser

Narkissos tar ingen under den vackra vingen

ty han är den vackraste av uppenbarelser

Men Narkissos sänker sin garde

Han vill inte längre vara ensam

Istället har alla andra uppe sin garde

Ty förbannelsen har alla gemensamt

Ingen ser honom.

Ingen hör honom.

Han är den sista mannen i sin värld

Allt är perfekt.

Min älskad-eeeh....

Min älskade är så vacker
som en oförstörd lilja
hennes kindar är röda som bär
jag är fångad mot min vilja

Men hon har ett problem
som överskuggar allting
hon vill att ur mitt hem
försvinna värdefulla ting

Men min bokhylla får minsann vara
Mina älskade böcker ska du låta bli
Jag kan ej överleva på kärlek bara
Så min bokhylla rör du ej, see?!

Jag har samlat på böcker i flera år
Du kan ej tävla med dem om detta
De har varit med mig i mina sorgeår
Du är endast med mig då det är hetta

Bradbury, Asimov, Clarke, Heinlein
Tolkien, Card, Gaiman, Rowling
Russ, LeGuin, Lindgren, Jansson
Lovecraft, Shelley, Poe och King

När strömmen försvinner tackar du mig!
då kan mitt arma sinne ha en chans!
När Netflix går under ångrar du dig!
Mina böcker försvinner ingenstans!

Utanför mitt fönster

Vinden blåser i flaggan.
Solen skiner.
Barnen leker
Gräset har vaknat
upp ur vintervaggan
Vi har alla värmen saknat

Himlen är klar och blå
En katt stryker kring huset
Träden löv ska ännu få
diket är inte längre fruset

National Poetry Writing Month - en rapport

Jag har aldrig pratat om mitt deltagande i National Poetry Writing Month (NaPoWriMo), annat än att jag deltar?
Hur går det? Ärligt talat så går det mycket bättre än vad jag hade förväntat mig. Jag trodde tidigare att jag skulle bli tvungen att ge upp hela projektet efter att ha konstaterat att det är bara bullshit, jag hittar inget ord som rimmar på det ena och det andra, jag hittar inte på något att skriva om osv....

Hittills har jag gjort två saker som har hjälpt: Jag har haft en liten lista över saker att skriva dikter om.
t.ex "Katten som hänger kring huset", "min musa".... Sedermera har jag också kommit på idéer till dikter under dagens lopp. Sju tips för unga människor kom till mig då jag lyssnade på denna låt.

Jag fick senare tips om att kolla på napowrimo.net, tack Sandra! Här har jag oftast hitta något som kan hjälpa mig att komma igång, för varje dag finns en prompt. För någon dag sedan t.ex var en prompt att man skulle föreställa sig att man skriver om ett spel, liksom akten att man samlar ihop människor och spelar något tillsammans, om det är ett brädspel eller en sport.
Min första tanke var att skriva om min tid då jag spelade amerikansk fotboll med 09:ers. Men istället tänkte jag på idén att använda bilder ur sport som metaforer för livet, och så föddes dagens dikt.

Samma var det häromdagen, då man skulle välja ett ord ur en lista. Detta ord skulle man sedan behandla som något man kunde läsa om i en drömbok. Jag valde haj. Och efter det började jag tänka på vilka associationer jag kunde komma på om hajar och av det blev det en dikt.
Märk också hur en prompt först kan verka helt opersonlig, tills du tar det och vänder på det och så BLIR det personligt.

Jag skulle också vilja säga ett par ord om tolkning: Jag är helt okej med att folk tolkar mina dikter till vad de vill. I en perfekt värld sitter en massa läsare och slänger kommentarer fram och tillbaka om vad jag egentligen menade med den och den frasen. Författare och poeter skriver så att läsare ska kunna läsa!
Låt akademiker studera mina texter, ta det till seminarier och skriva avhandlingar där de lägger allt i ett feministiskt/icke-feminstiskt/historiskt/whatever perspektiv! Låt familjer gräla om det vid middagsbordet! Låt hela länder gå i krig för att den ena sidan tror att min ena dikt är en kritik mot vårt

Den osynlige fienden

Den osynlige fienden
Krossaren av drömmar.
Med Förnuftets leenden
den vill dra loss sömmar.

"Blir detta faktiskt bra?"
viskar demonen i ditt höra.
"Är detta något att ha?"
Du vet inte vad du ska göra

"Jag kan inte, måste sluta genast"
svarar du med sinne full av sorg
"Det blev inte bra senast"
Verket förstörs på Förtvivlans Torg

"Det var för ditt eget bästa"
säger dina tröstande vänner
"Låt inga andra tankar rot fästa"
familjen ändrar hur du känner

"Det var bara en fånig dröm.
Dags att vara fullständigt vanlig."
Till Förtvivlan ber du en bön
"Gör mig ej längre barnslig!"

Camp Nano-uppdatering 2: Plot twist!

Låt mig börja med att visa en screenshot från några minuter sen....

Observera hur nära jag är att nå mitt mål, 50 000 ord. Bara 1 284 ord kvar så skulle jag vara i mål, visst?

Låt mig då visa en till screenshot som jag tog några minuter senare....

Vad kan vi se för skillnader?

Istället för att föreslå 1 667 ord per dag så föreslår det nu 2500 ord per dag. Och istället för att bli klar imorgon så blir jag klar den 27:e april. Hur är detta möjligt?

Och varför står det 75 000 ord istället för 50 000?
För att jag har ändrat det till det. Jag höjde svårighetsgraden. Jag beslöt mig för att "go... even further beyond...!!!"

Varför i hela friden valde jag att göra det? Jag kan berätta orsakerna i rangordning från de minsta orsakerna till de största orsakerna:

1) Jag har redan klarat av tre Nanomånader. Inget nytt under solen.

2) jag ska fortfarande delta i NaPoWriMo och skriva dikter. Kan lika gärna lägga också tid på att skriva mera på denna berättelse. :)  

2) Jag vill inte säga hejdå till mina karaktärer ännu, jag har för roligt med dem!

3) Jag är "in the zone", lägg märke till hur jag fortfarande ligger steget före. Det går helt enkelt bra för mig, jag har flyt! Jag har inga problem med att skriva alla dessa ord. :) 

4) (och den viktigaste orsaken) Mina karaktärer har nyss kommit till en för dem okänd stad, de  ska ännu hitta ledtrådar till ett orakel, hitta oraklet, segla ut till en ö, hitta en stjärna och kanske fimpa en ond trollkarl. Det är VÄLDIGT mycket de har kvar att göra! Jag kan inte lämna dem där ute!

Så där har vi det! Kommer det att gå?
Jag tror det. Jag har ett stenhårt schema som jag följer, 2 500 ord per dag, detta är så gott som hugget i sten.
Jag menar jag har ändå inget jobb eller studier att göra, ingen flickvän eller ungar som vill ha min uppmärksamhet. 

Slaktar-Pelle

Slaktar-pelle var en enkel man
ej läsa eller skriva kunde han
ingen hjälp att be om och få
I skolan kunde han ej gå

Ej villig att tilllåta sig kväsas
uttalade sig Pelle till sin mö
"I mitt hem ska det börja läsas
Före jag hinner bli sjuk och dö!"

Processen var lång och svår
men med envishet och ilska
lärde han sig själv läsa en vår
bokstäverna slutade trilska

Vad lär vi oss av detta?
det är det så vitt jag förstår:
låt inga hinder dig sätta
och sitt ej kvar i oändliga år.

Ur livets spelbok

Poeten under sina yngre dagar

Regel nr 1:
Regler kan alltid förändras
förändringar alltid fordras
Regler kan plötsligt brytas
Målet kan alltid flyttas

Regel nr 2:
Håll ögonen på bollen
men var uppmärksam
lyssna ej på tokstollen
och var aldrig våldsam

Regel nr 3:
Målet är att göra mål
men borde vara mera
än att få bollen i ett hål
och sedan poäng addera

Regel nr 4:
Det kommer att göra ont
Det kan också vara skönt
och om ditt liv blir långt
kanske du ser mera grönt

Grendels mors klagan

Ack!
Förbannelse över geaterna!
Må avgrunden sluka dem
och pina dem i evighet utan slut!
Se vad de har gjort med min son!

Min son, Grendel, en stark person
passerade över den galna bron,
till kung Hrotgar och hans rike
spred skräck, aldrig sett dess like.

Danerna kallade på geaternas son
för att rädda dem från mitt barn
med ett stort och mäktigt dån
klippte Gud av min sons livsgarn

Beowulf, utan rustning eller vapen
styrka från Wægundingarnas folk.

Krälande från striden över landskapen,

min son dräptes ej av svärd eller dolk.

Min sons arm revs från hans armhåla!

Hem till mig kom han, blödande

Han hade tid att Beowulfs namn vråla

innan han lämnade mig sörjande.

Min sorg har övergått i raseri!
Jag skall finna Grendels dräpare

skyldig till detta barbari! 

Jag vill se marken bli rödare!

Hajen

Att stanna är döden

Rörelse är livet

Inga andra öden

Så är det skrivet

På havets botten väntar den

den lyssnar efter ljud

på mörkret och natten

Ogenomtränglig hud

Ensam i mörkret

Den rör sig framåt

Det breda leendet

Ingen märker dess gråt