Visar inlägg med etikett barndom. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett barndom. Visa alla inlägg

söndag 10 april 2016

Kloak

 Kommer någon ihåg det här? För jag gör det! Och ibland får jag känslan av att det är bara jag och en annan snubbe som gör det! Sov resten av hela svenskfinland igenom sommaren 1996?
Det var ett sommarlovsprogram som gick i SVT 1996, tror jag det var. Det var det första sommarlovsprogrammet som använde scener som var helt green-screenade.
I övrigt så fanns det inga andra barnprogram från min barndom som hade en intressant premiss. Det osar Dr Who kring hela intrigen.

Handling
Det roliga när man söker på internet, med all information om allt möjligt som vem som är världens kortaste rödhåriga dvärg, så hittar man nästan inget om Kloak. Inte ens en summering av vad sjutton som var på gång!
Som tur är så hade vi bandat några avsnitt på kassett när jag var liten, bland annat ett avsnitt där allting förklaras. Så jag kan återge allting för berättelsen har hängt med mig ett tag nu.

Tre barn har tråkigt en sommar. Deras vänner har åkt bort och de bor själva mitt i betongdjungeln Stockholm. Men vid en byggplats nära finns en brunn som leder ner till kloakerna. De klättrar ner dit och börjar utforska.

Vad det leder till är att en konstig typ som kallar sig Ingenjören följer efter dem. Han vill ha dem bort från kloakerna så snabbt som möjligt! Innan något hemskt händer....

Och vad är det hemska som skulle kunna hända? Låt mig backa lite för att berätta om vad som bor i kloakerna under Stockholm: Faragonerna. Och vad är dessa för varelser? Enkelt uttryckt så är de varelser från en annan dimension. De flyttade in i kloakerna och började bilda ett samhälle där. De bestämmer allting och de kan inte åldras eller dö.
Varför kan de inte det? För att när de flyttade ner dit hade de med sig en gigantisk klocka. Och i den klockan lyckades de fånga Tiden. Nere i kloakerna finns det därför ingen "tid", inga klockor tickar eller så. Och därför står deras stora Klocka stilla.
Men! Ett jättestort Men! En gång varje år går klockan exakt rätt! Vid en viss dag och en viss tid så hostar klockan till och går en sekund.
Allt som befinner sig där nere blir fast för alltid när det händer.

Ingenjören är en person som har råkat ut för det. För många år sedan hade han förlovat sig med en kvinna. Så han gick till guldsmeden för att köpa ringar, men på väg tillbaka öppnade han asken för att titta på ringarna. De råkade falla ur hans hand ner genom en gatubrunn till kloakerna. Och när han hade klättrat ner för att hämta upp ringarna: BONG! Fast för evigt.
Så därför vill han skrämma bort ungarna, så att det inte ska hända dem.

Vilket senare leder till att han och ungarna går tillsammans för att förstöra klockan, äventyret leder dem djupare in under jorden tills de slutligen hittar också Faragonernas hemvärld.

Om serien
En del av er tycker säkert att detta låter komiskt. Skratta på bara, men vet ni vad? Premissen är exakt något som skulle ha kunnat hända i Dr Who! Byt ut Ingenjören och ungarna mot Doktorn och hans kompanjoner och så har vi en Dr Who-story!
Och en till sak bör nämnas: Detta var den enda serien jag känner till som hade en sådan komplicerad intrig, med skurkar som på riktigt hade en ond agenda (annat än "Höhö, jag ska stjäla någons paj"). Det skulle inte dröja förrän Vintergatan 5a då vi fick en ny likadan serie. 
Vääääldigt många av scenerna var filmade mot en green screen, vilket för mig på den tiden var extremt fascinerande! Jag har alltid velat lära mig göra green screen och datoranimerade miljöer!

Denna serie finns tyvärr inte att få tag i någonstans. Och SVT sänder den heller inte ens som repriser. Och varför inte? För det första bestod en massa procent av serien av att ungar ringde in och så kom tecknat. Så allt det skulle skalas bort och då hade vi kanske 10-15 minuter att visa per avsnitt.
Sen har jag förstått att det är också strul med rättigheterna. Att det inte är SVT som har rättigheterna, utan något obskyrt litet företag i Norrland som har filmrullarna i sitt arkiv... Eller något sånt.

PS
Detta är tyvärr det enda jag hittade på youtube från serien. Enjoy!


fredag 5 februari 2016

Teletubbies

 Teletubbies är en dystopisk science fiction-serie om en ras utomjordingar som har invaderat jorden och raderat ut hela människorasen. Dessa utomjordingar har senare planterat fyra barn att fortplanta sig för att fylla upp planeten igen.
Serien är intressant med tanke på all tung symbolik som finns i den, men innan vi går in på det tänker jag prata lite om vad serien handlar om:

Handling
Vi befinner oss någon gång i framtiden på vår planet. Hur vet jag att det är vår planet? För att 1) Gravitationen fungerar på samma sätt, 2) det finns kaniner, träd och blommor där 3) Himlen, dvs vår atmosfär, är blå.
Ett leende, för att påminna dem om
hur bra de har det under sitt totalitära
styre.

Våra fyra protagonister är fyra utomjordiska barn som lever i ett kontrollerat kollektiv. De har inga föräldrar, men de får sina order från högtalare som tycks dyka upp från ingenstans! Till och med solen ser ner på dem med en demonisk blick. De är alltså otroligt välövervakade. De får också sin energi från vindkraft via en väderkvarn som står bakom huset.
Väderkvarnen sprutar också ut en slags konstig kosmisk energi som visar dem tidsförlopp från den försvunna tiden, hur hemsk världen såg ut innan de invaderade dem!
Genom hela serien får vi en massa dramatiska händelser som ibland är chockerande att se på! Som när de använder en maskin som producerar ut deras enda matvara, Tubbybröd!

Om serien
Nu kan jag gå in på symboliken för Teletubbies är TUNG med symbolik! Hela teletubbyland är förstås en symbol för kommunistiska drömmar! Tänk på det, de bor alla i ett kollektiv och får order via högtalare! Det finns inga föräldrar så de får göra vad de vill utan att någon auktoritet styr över dem. Samtidigt är de alla väldigt jämlika, endast färgerna skiljer dem åt.
Samtidigt är allting grönt där och den enda kraftkällan vi får se är vindkraft som fås av en väderkvarn. Så jag osar en stark kommunistisk-liberal anda. Hela serien är rödgrön propaganda!

Samtidigt är serien också tung med sexuell symbolik. Vi kan börja i den enkla ändan: Teletubbysarna har inga synliga könsorgan. Ändå ser vi att de har antenner på sina huvuden som föreställer cirklar och pinnar, som fruktbarhetssymboler.
Det ock så är landet befolkat till 98 % av kaniner. Varför kaniner? För att kaninerna är en uppenbar symbol för fortplantning! Ni känner kanske till uttrycket att man ska föröka sig "som kaniner"?
Låt oss inte glömma väderkvarnen. Den pulserar ut energi ju snabbare den snurrar vilket naturligtvis är ett uttryck för orgasm!
Så teletubbysarna är egentligen uttryck för undertryckt sexuell frustration som inte får komma till ytan!  De är symboler för människor som vill ha sex, men som av en och annan orsak inte kan ha det, samtidigt som de ständigt bombaderas med sexuella bilder!

Det att de har tv-apparater i magen är också en symbol för människans oförmåga att kunna fantisera själv. Därför behöver vi uttryck utifrån för att kunna drömma. Teletubbysarna har tv-apparater på magen, vi har tv-apparater i fickan!
 

Betyg
Vem som än gjorde denna serie är tydligen en bock med rödgröna propaganda-tankar! Och den är väldigt djup. Jag känner mig väldigt intellektuellt stimulerad då jag ser den!
Den får 10 av 10 i vitsord!

söndag 2 augusti 2015

Spellbinder


När jag var liten gick det någon sommar en tv-serie som hette Spellbinder. Jag kommer ihåg den serien med glädje och nostalgi än idag. Den serien lärde mig hur bra man kan maskera science fiction till att se ut som fantasy! Den hade en relativt intressant premiss, men världen i Spellbinder var mera intressant.

Handling
Den australiensiske pojken Paul Reynolds befinner sig på ett vetenskaps-läger med sin skolklass. De tänker observera solförmörkelsen som tänker inträffa när som helst. Men före det tänker Paul och hans vän Alex utsätta några flickor för ett spratt: De har riggat upp en stålkabel mellan två träd och tänker slänga ett "spöke" för att skrämma dem.
Men en portal öppnas och Alex finner sig plötsligt fångad i en parallell värld. En värld där inga nya uppfinningar är tillåtna. Samhället styrs av en elit som kallar sig för "trollkarlar" (spellbinders på engelska). Trollkarlarna påstår att ett barbariskt folk försökte för århundraden sen förstöra världen genom att släcka solen. Men trollkarlarna kan naturligtvis kasta alla möjliga mäktiga formler för att rädda världen! Speciellt när de har på sig sin rustning....Eller kan de?
Paul, som är en modern ung pojke, upptäcker att det som Trollkarlarna egentligen gör är att använda vetenskap. Marodörernas försök att släcka solen som går över på några timmar? En gammal hederlig solförmörkelse. Men deras försök för århundraden sen? Kanske en nukleär vinter?

Paul blir kontaktad av häxan Ashka. Hon har upptäckt att han är konstigt uppmärksam och kan väldigt mycket trots att han inte är en trollkarl själv. Hon får reda på att han vet hur man gör krut. Hon ska hjälpa honom hem till sin värld om han lär henne denna hemlighet...

Om serien
Jag älskar hur Paul använder sig av vetenskap för att lösa en del problem. När Paul hamnar i problem försöker han lösa dem med hjälp av kemi och fysik. Det gör att serien blir fiffigt uttänkt när man vet att Paul inte bara kan gripa tag i ett svärd och "barbera sig" genom hela världen. Samtidigt har Paul en del hjälp från den lokala flickan Rianna. Hon hjälper honom att förstå världen.
Visst finns det mycket science fiction-element i serien! Trollkarlarnas skepp, deras dräkter... Det faktumet att Paul är i en parallell värld. Det är från science fiction.

Vi får också följa med Pauls vänner från vår värld som försöker ta reda på hur de ska få tillbaka Alex. Denna bit tycker jag är mindre intressant men det måste väl finnas med eftersom det visar sig att båda världarna behöver ha en koppartråd som leder elektricitet på ett visst ställe för att öppna portalen.
Tyvärr blir serien mera tråkig halvvägs. Då har Paul kommit till vår värld och Ashka likaså. Vi är med andra ord inte kvar i den intressanta Spellbinder-världen utan vanliga tråkiga Sydney, Australien på 90-talet.

Betyg
Missförstå mig inte nu, Spellbinders var en serie som var riktad till barn och ungdomar och därför får vi inte några "mörka" sex och vålds-scener som i Game of Thrones. Men vet ni vad? Det finns flera värre serier att se än denna! Ha så kul med er misärporr, jag har det bra för egen del!

söndag 7 juni 2015

Spökena från Carra av Eva Ibbotson


"A book by a female author"

Jag hade tidigare försökt läsa Ursula K. Leguins första bok om "Trollkarlen från Övärlden", men femtio sidor in i den så tyckte jag att den var så trist eftersom den hamrar envist på stereotypiska fantasytroper.
Så jag letade fram en annan bok. Och vet ni vad? Trots att denna bok tekniskt sett är en barnbok så har den mera intressanta karaktärer och en intrig som är intressant att följa!

Handling
I Skottland ligger det hemsökta slottet Carra. Den ägs den tolvårige lairden Alex. Till sitt förfogande har han en butler, en köksa och en husa. I slottet finns flera spöken som uppfostrade Alex efter att hans far dog. Men Alex har ont om pengar, så han måste sälja Carra. Som tur är vill Texas-oljeföretagaren Willaim C. Hopgood köpa slottet, montera ner det bit för bit , skeppa över alla delar till Texas och bygga upp det där. Men det finns en regel: Inga spöken!
Så Alex måste be spöken lämna slottet och hemsöka något annat ställe.

Om boken
Evas karaktärer är väldigt färgstarka och därför lätta att komma inpå. Vi förstår deras dilemman och vill följa med deras äventyr och vi vill se att de klarar sig. En av mina favoritkaraktärer kommer in i hälften av boken: Det är en avhuggen hand som har varit instängd i en gruva i evigheter. Den kan inte prata eftersom den saknar mun, men den kan skriva!
Tänk på det: Eva lyckades göra en avhuggen hand till en intressant karaktär som jag sympatiserar med!

Den bästa beskrivningen av boken jag kan komma på är "familjebok". För jag kan tänka mig att den är rolig för barn, men det betyder inte att vuxna inte skulle få någon glädje utav den. Jag kan säga till er som har barn att denna bok föreslår jag att ni läser högt för dem.

Betyg
Ja, den är bra! Det är allt jag kan säga om den. Letar du efter riktig skräck så är du i fel ända. Men även som en skräckfantast så kan jag ändå hitta mycket roligt i boken. Eva leker mycket med troper som sagt, hon skojar mycket med mörka dimmiga slott, spökkvinnor som har dränkt sig i brunnar, gamla vampyrlordar (som tycker att kvinnorna i vampyrfilmer alltid är så överdrivet högljudda).
Den får 8 av 10!

fredag 27 februari 2015

Det susar i säven av Kenneth Grahame


Dagens utmaning var "En bok med icke-mänskliga karaktärer".
Så jag tänkte att det skulle vara en bra idé att damma av en bok som vi har haft i bokhyllan där hemma. Jag försökte läsa denna bok när jag var liten, men tappade snabbt intresset. Varför? Jag minns inte.
Alla karaktärer i Det susar i säven är antropomorfiska djur. Det betyder att det är djur som klär sig, går och pratar som människor.

Handling
En vårdag bestämmer sig en mullvad som bor i sin mysiga bostad att gå ut och upptäcka världen. Det dröjer inte länge förrän han träffar på en vattenråtta. De två blir snabbt vänner och råttan bjuder mullvaden över att bo hos honom. De har flera äventyr under årets lopp och vi får träffa flera karaktärer: den skrytsamme Paddan, den barske Grävlingen och ett gäng onda vesslor som ockuperar Paddans hem.

Om boken
USAs president Theodore Roosevelt skrev till Grahame att han hade läst och läst om boken många gånger och börjat acceptera karaktärerna som vänner. Jag kan hålla med herr Roosevelt på en faktor: Dessa karaktärer är lätta att greppa. Men där slutar tyvärr det som är spännande med boken för karaktärerna är inte speciellt spännande.
Mullvaden är snäll och hemkär. Snark.
Vattenråttan är snäll och smart. Snark.
Grävlingen är snäll men sträng. Jovars....
Paddan däremot är min favoritkaraktär, för han är snäll och ganska galen! Jag skulle kunna beskriva honom som att han "uppfinner hjulet varannan dag". I början av boken älskar han båtar och känner att båtar är det bästa som någonsin har uppfunnits, hur korkad är man om man inte tycker om båtar. Då upptäcker han karavanvagnar och blir förälskade i dem! När han nästan blir påkörd av en bil så blir han förälskad i bilar. Så förälskad att han lånar en bil och blir arresterad för bilstöld!
Jag önskar att boken skulle ha helt och hållet kunna handla om Paddan för han gör faktiskt saker som är intressanta. Resten av karaktärerna går mestades omkring och bara lever ett rikt liv.

Betyg
Trots att jag gillade Paddan så var boken ganska tråkig. I slutet av boken börjar äntligen något intressant hända, när ett gäng vesslor försöker ta över paddans hem. Men vid det skedet är det för sent och jag vill bara få slut på eländet. Förutom Paddans äventyr och hela incidenten med vesslorna så går äventyren ut på sådana saker som att Mullvaden går vilse i skogen och hittar inte hem eller att vattenråttan blir frestad av en sjöråtta att lämna allt och börja resa runt världen.
Men jag vill ändå läsa om boken någon dag. För jag misstänker skarpt att det är något jag missar, någon detalj som jag förbiser. Men inte idag!
Läs boken om ni vill. Den är en mysig läsning trots allt.

tisdag 10 februari 2015

Är du en slösare är du nazist! Eller "The Spirit of '43"

Året är 1943. Invasionen av Europa är i full gång. De amerikanska fabrikerna håller på dag och natt med att tillverka vapen och kanonskott att sänka nazisterna med. Det kostar oerhört mycket, men det är ett maskineri som inte får stanna. Folk måste betala skatt för att kunna driva fabrikerna. De behöver påminna allmänheten om att det är skatterna som driver fabrikerna, det är skatterna som betalar för allt krigsmaterial, det är skatterna som vinner kriget!
Hur får man detta meddelande fram till den amerikanska befolkningen?
Genom att ha Kalle Anka att berätta det förstås!

Handling
Hemma i USA har Kalle Anka arbetat och tjänat in lite pengar. Han funderar vad han ska göra med det. Han möter två olika personligheter: Den ene ankan är en skotsk anka som bär kilt och frågar Kalle om han inte tänker spara sina pengar till att betala skatterna med. Kalle är helt säker på det, tills han möter på nästa personlighet: en skum typ i en kostym som vill få Kalle att använda pengarna på en nattklubb istället. Den skotske ankan påminner Kalle om att hans skattdagar kommer att komma, och då är det bäst han betalar. (På den tiden så betalade arbetarna skatt skilt var tredje månad, medan idag dras skatten direkt av lönen).

Dessa två ankor börjar slutligen ha dragkamp om Kalle, vilket slutar med att de kraschar åt varsitt håll och visar sin sanna natur: Väggen bakom den skotske ankan brister och visar den amerikanska flaggan. Dörrarna till natklubben dit den kostymklädde ankan kraschar föreställer en swastika. Med denna insikt så väljer Kalle att sätta sina pengar på skatt istället.

En berättarröst fortsätter med att berätta varför det är viktigt att betala skatter. Ett ganska långt tal om hur skatterna kommer att hålla demokratin vid liv och hur skatterna kommer att krossa axelmakterna. Hur fabrikerna tillverkar en massa olika vapen att användas i kriget. Därför är skatterna så höga och därför är det viktigt att skatterna betalas!

Om filmen
Det jag tycker är så komiskt med denna film är hur svartvit syn berättaren har på världen. Han säger sådana rader som "Everytime you spend a dollar on something you don't need, is a dollar spent to help the axis!"
 YIPES! Jag skäms så mycket för att jag åt ute häromdagen!
"What will you do? Spend for the axis or save for taxes?"
Med andra ord: Om du inte betalar dina skatter är du en hemsk gudlös nazist!
"Taxes will bury the axis!"
Det är DÄRFÖR kriget blev vunnet! För att folk betalade skatt! Medan nazisterna INTE gjorde det!

Jag hade inte lika roligt åt denna film som In der Fuehrers face. Det känns knepigt att ett sånt allvarligt tema som skatterna och kriget ska tacklas av Kalle Anka. Men på den tiden ansågs inte Kalle Anka heller vara något uteslutande för barn. Det räcker med att ni kollar en samling gamla kalle anka serier från den tiden så märker ni så småningom att det finns en rad skämt som man inte i dagens läge skulle våga visa åt barn.

Se den för all del! Den är en ganska rolig utdaterad propaganda-film!
Samtidigt är det en del av filmhistoria. Jag anser att sånt är intressant att ta en närmare titt på, hur man propagerade för olika saker förr i tiden. Den är i public domain, vilket betyder att den finns här nere att se lagligt.

söndag 5 oktober 2014

Tänk om Kalle Anka var en nazist? Eller "Der Fuhrer's Face"



1943 var det inte länge kvar innan de allierade styrkorna skulle påbörja invasionen av västeuropa. Andra världskriget hade redan pågått i stilla havet mellan USA och japanerna, samt i nordafrika. Vid denna tid sålde amerikanerna krigsobligationer för att hjälpa till att finansiera invasionen och ett sätt att göra reklam för detta var genom att göra propagandafilmer.
Amerikanska armén samarbetade med Disney för att tillverka propagandafilmer som skulle undervisa de yngre och äldre helt enkelt om vilka värden som var goda och vilka som var onda.
En del av dessa filmer (inte bara propaganda-filmer utan också många gamla tecknade filmer från den tiden) är förbjudna att visas på tv, men de finns på nätet. Ett exempel på en propagandafilm från den tiden som är direkt rasistisk är en Popeye the Sailor-film som heter You're a sap, mr Jap, som handlar om hur Popeye slåss mot japanska flottan i stilla havet.
Detta var tyvärr inte en trend som endast existerade under den tiden. Många av Disneys gamla serier har någon form av rasism, olika människoraser som porträtteras okänsligt. Vilket jag inte tycker är okej, men jag väljer att se på det ur en filmhistorisk synvinkel. Fortfarande är det inget jag skulle visa till några barn, men det är intressant att se hur folk porträtterades i gamla filmer.

Men jag tänker tala om en film som jag ärligt talat hade roligt åt, som jag skrattade åt. Den heter Der Fuhrers Face och kom ut i Januari 1943

Handling.
"Heil Hitler!"
Den handlar om att Kalle Anka har en mardröm om att han bor i "Naziland", där alla träd, buskar och moln är formade som swastikor. Han väcks av att hans klocka slår Swastika (finns inga siffor, bara swastikor). Därefter marscherar ett band in i hans lilla hus (bandet består av Himmler, Göring, Goebbels, Mussolini och Hirohito) för att tvinga honom till att jobba i en fabrik där han tillverkar kanonskott.
Han marscheras in under vapenhot för att arbeta 48 timmar om dygnet och varje gång någon säger Heil Hitler, eller han ser en bild av fuhrern på det löpande bandet så måste han släppa allt för att heila bilden. Efter hans arbetspass får han betald semester från nazistpartiet, vilket innebär att han gör några gymnastikövningar framför en gigantisk bild av alperna i några sekunder. Stackars Kalle går sönder när han får reda på att han ska jobba övertid.
Kalle vaknar slutligen iförd en pyjamas som ser ut som den amerikanska flaggan. Han ser sin miniatyr av frihetsgudinnan i fönstret och pussar den och säger lättat att han är glad att vara en medborgare i USA. Slutscenen består av en bild av Hitlers arga ansikte som någon kastar en tomat på. Tomatsåsen formar texten "The End".

Om filmen
Denna film vann Academy Award-priset för bästa animerade film det året som det kom ut. Efter det glömdes den mer eller mindre bort och pratades inte om. Ingen gillade antagligen bilden av Kalle Anka som en nazist.
2003 släpptes den på DVD i en låda som har titeln "Walt Disney Treasures: On the front lines"

Många människor anser säkert att denna film är hemsk. Nazisterna gjorde så mycket hemskt, varför visas det inte? Varför visar inte filmen t.ex hur nazisterna behandlade judarna? Orsaken till detta var att Hitler och hans gäng var bara "fienden" vid detta skede. Det skulle ännu dröja några år innan koncentrationslägren upptäcktes. Hitler var inte ännu per definition ett monster, han var bara en maktgalen ledare, som en slags Napoleon Bonaparte version 2. Det skulle dröja några årtionden ännu innan man började prata om nazisterna som monster. Därför är denna kortfilm mera som en paj i ansiktet på nazismen. Den är inte lika allvarlig som t.ex Education for Death, vilket också är rolig på sina ställen men är i helhet väldigt allvarlig.

Jag tycker att man borde se der fuhrers face. Delvis för att den är rolig, delvis för att den är så överdriven (Swastika-formade moln?), delvis för att den är en del kulturhistoria.
Här är videon på Youtube. Ha så kul!


Såg Hitler denna film själv? Jag vet inte, men man vet att Hitler var ett gigantiskt Disney-fan. Så det är inte omöjligt att föreställa sig. Han såg åtminstone The Great Dictator (två gånger, kan jag tillägga).

lördag 15 februari 2014

Mårran

Mårran, Mörkö, The Groke....
Mårran är en karaktär som existerar i Tove Janssons Mumin-universum. Hennes anletsdrag består av stor näsa, stora ögon, brett flin och har enligt den japanska tv-serien en mörklila nyans på kroppen.
Hon är en kall varelse. Allt hon rör vid fryser till is. Karaktären har tolkats som en symbol för den ensamma människan som längtar efter värme (i en av böckerna sätter hon sig på en eld för att värma sig, men den slocknar), men vet inte hur de ska ta till sig den.

Men det är inte dethär som mitt inlägg ska handla om utan den drivande frågan i detta inlägg är:  
Varför var vi livrädda för Mårran när vi var små?
Precis som de flesta andra finlandssvenska unga människorna så såg jag säkert Mumin på TV när jag var en liten parvel. Jag kommer ihåg bara två avsnitt som jag såg Mårran i: de handlade om Tofslan och Vifslan som kommer till Mumindalen med en kappsäck. De är båda livrädda, men vågar inte säga för vad.
En kväll sitter muminfamiljen uppe sent och dricker te. De upptäcker att Tofslan och Vifslan har gått upp. De blir erbjudna att sitta ner med familjen och dricka te, men istället hoppar de båda upp på bordet och säger "hon komslar!" och på frågan "vem?" så svarar de med en mun "MÅRRAN....."
Musiken ändras och blir allvarlig. Inte ens Snusmumriken har sett henne, men han vet att hon är hemsk.

Familjen beväpnar sig med ett gevär, en stekpanna och dylikt för att försvara sig med då Mårran kommer... Det blir mörkare i mumindalen, för att inte tala om den kalla vinden. Familjen sitter upp och spelar kort. Vi har fortfarande inte sett Mårran, men vi vet att hon kommer.... Tofslan och Vifslan gömmer sig under sängen och viskar "Hon komslar.... Hon är här...." Efter det slocknar alla ljus i Muminhuset.
Slutligen ger Sniff upp och tänker gå hem. Han går ut på verandan och märker att något står bredvid honom.... Och stirrar rakt in i ett ansikte som består av en lång utdragen mun, stora vita ögon och en stor näsa! Han blir livrädd och springer in tillbaka medan han skriker "Hon är här!".
Resten av avsnittet är inte så skrämmande. Muminpappan hotar faktiskt med att skjuta Mårran, vilket får henne att försvinna. Marken har frusit till is där hon har stått.

Vad var kuslig med allt detta? Jag tror att det är för att förväntningarna blev så skyhöga. Avsnittet är 20 minuter långt och vi ser Mårran för första gången vid 17:30-strecket. Före det hör vi bara om hur hemsk Mårran är. Vi ser familjen förbereda sig för ett krig med en okänd hemsk kraft som planerar att invadera deras hus och ta de två stackars små gästerna som är livrädda för henne. När vi äntligen får se Mårran så ser vi bara en stor svart varelse med stora ögon, en vit mun och allting omkring henne har frusit. Hon talar inte, hon morrar bara. Förutom när hon har gått, så ekar hennes röst "Jag kommer tillbaka...."
Vi vet fortfarande inte vad Mårran är, vad hon vill eller vad hon är för något?
Det i sig är skrämmande. Mänskligheten har alltid varit rädd för det okända. Därför är vi rädda för att gå ut i skogen en mörk vinternatt eller ner i en kolsvart källare. Vi ser inte vad som finns där. Antagligen ingenting, men tänk om något är där...?

Man skulle kunna göra en mörkare variant av den berättelsen, där Mårran intar muminhuset, hela familjen fryser till isstatyer, frost skadar hela huset och Tofslan och Vifslan fryser ihjäl i varandras armar medan de stirrar skräckslaget upp på Mårran, som stirrar tillbaka ner på dem.

Här är ett av de två avsnitten jag såg som liten. :) Ljuva barndomsminnen.
Enjoy!