måndag 30 april 2018

Baren vid hörnet

(Funny story: Jag drack en hoegaarden-öl ikväll. Och det har nu gått över ett år senast, men den ölen väckte upp en del associationer och minnen)

Jag är på väg hem.
Det har varit ett kvällskifte.
Jag tycker att jag förtjänar en öl.
Detta var min favoritbar en lång tid!
Så jag svänger in till baren vid hörnet

Jag sätter mig vid baren.
Jag beställer en favoritöl med citron
Jag gräver fram mitt anteckningsblock
Jag skapar historier medan ölen försvinner

Musik spelas.
Folk trängs bredvid mig.
Ökonkontakt, jag ber om en till
Och en till och en till och en till öl

Mitt anteckningsblock
Tom och trist när jag kom in
Full av liv och full av äventyr
när jag går ut därifrån klockan två

Majsolen

Solen skiner
Jag sitter inne
Inget vårdberg i år

Andra världar behöver mig!
Andra karaktärer behöver mig!
Pennan glöder

söndag 29 april 2018

En annan dikt

Jaha, nu är det alltså tänkt att jag ska dikta
uppe bland poeternas rosa moln jag sikta
Men ack, mitt huvud är tom som en boll
och jag själv ser ut som ett rufsigt troll

Jag skulle kunna skriva en dikt om kärlek
Trots att jag hellre leker en annan vild lek
Jag skulle kunna skriva en dikt om politik
om hur den vite mannen vandrar över lik

Ty något måste jag skriva, även denna dag
Men ve, vad skall det bli av mitt poetiska jag?
Har min musa övergiftvigt mig i ödets timma
slängt mig i en sjö utan lifväst och sagt "simma!"

Men nu skrev jag en dikt ändå, din gamle tok!
Skall jag nu se en film eller läsa en tjock bok?
Eller skall jag vila på lagerbädden med rödvin
och sätta i min mun en eller sex chokladpralin
er

lördag 28 april 2018

Ray Bradbury - förklaring

Jag skrev just en dikt om min favoritförfattare. :) Och den dikten har en del saker som kan te sig obskyra om man saknar förklaring, jag refererar till en del av Bradburys verk och saker som jag själv har läst av honom.

Ray Bradbury kom till mig, log oskyldigt
Han höll mot min tinning en elektrisk klinga
"Jag beodrar dig, unge man: lev för evigt!
Sluta aldrig observera, sluta aldrig springa!"

(Hela denna vers är en referens till en upplevelse som Ray berättade att han fick då han var en liten pojke. En cirkus var i stan och där träffade han en magiker som kallades Mr Electrico. Full av statisk elektricitet rörde han sin käpp vid då den sjuårige unge Ray och sa till honom "Lev för evigt!".

"Sluta aldrig observera, sluta aldrig springa", detta är ett skrivtips som Ray skriver om i sin bok Zen in the Art of Writing. Det finns ett kapitel som handlar om att skriva intensivt då man skriver, men observera världen i stillhet då man inte skriver. Ray jämför det med hur en ödla rör sig: De springer snabbt och sen står de blickstilla. Tills de rusar igen.)

När han hade sagt det tog han mig på sitt skepp
genom stjärnorna flög vi till Barsoom
där pekade han med sin gyllene käpp
Landskapet vi såg var full av ungdom

(Barsoom är inte Rays uppfinning, utan det är författaren Edgar Rice Burroughs som kallar Mars för Barsoom i sin bokserie "John Carter of Mars". Och Edgar Rice Burroughs var en stor influens på Ray. Han hade sagt att han "önskar att hans böcker kunde få stå i bibliotekshyllan bredvid Burroughs. Därför tänker jag också att landskapet skulle vara fullt av ungdom, eftersom Ray i sina texter ofta tog inspiration från barndomsminnen och sin barnlika kärlek till omvärlden.)

Evig sommar i det gamla landet
Ånglok som rör sig som en drake
Land som har funnits i flera årtusendet
Men i detta land fanns en hake!

(Den första raden är en referens till boken Dandelion Wine/Farewell Summer som baserar sig på hans barndom ("det gamla landet"), ångloket är en referns till Something wicked this way comes, landet är en referns till flera berättelser, som t.ex The Fog Horn)

"Detta rike är ej ditt, unge man
du måste bygga ditt eget rike.
Du måste tro på att du kan
skapa saker ingen har sett like."

(Hur mycket jag än må älska Bradburys böcker så kan jag inte skriva som han, för jag är inte han. Jag måste skriva eget och vara mig själv.)

Ray Bradbury tog mig till rymden
där allt är nytt och okänt
Jag står stilla och springer som vinden
jag har inte ännu återvänt

(Jag försöker här eka en sak som Ray sa i en intervju om Edgar Rice Burroughs: "Burroughs came into my life early, he took me to Mars and I've never come back!")

Ray Bradbury

Ray Bradbury kom till mig, log oskyldigt
Han höll mot min tinning en elektrisk klinga
"Jag beodrar dig, unge man: lev för evigt!
Sluta aldrig observera, sluta aldrig springa!"

När han hade sagt det tog han mig på sitt skepp
genom stjärnorna flög vi till Barsoom
där pekade han med sin gyllene käpp
Landskapet vi såg var full av ungdom

Evig sommar i det gamla landet
Ånglok som rör sig som en drake
Land som har funnits i årtusendet
Men i detta land fanns en hake!

"Detta rike är ej ditt, unge man
du måste bygga ditt eget rike.
Du måste tro på att du kan
skapa saker ingen har sett like."

Ray Bradbury tog mig till rymden
där allt är nytt och okänt
Jag står stilla och springer som vinden
jag har inte ännu återvänt


fredag 27 april 2018

Eremiten

Den värsta fienden är du själv
Alla kan besegra monster
Men att kliva ur vår tids älv
skärper jaget i livets konster

Eremiten stänger dörren
Eremiten tänder sin lykta
I sig själv går riddaren
synder inför Gud han bikta

I mörkret föds berättelser
I stillhet föds nya tankar
Konstiga vackra händelser
Hjärtat av glädje dunkar

torsdag 26 april 2018

Det Caeriska Imperiets sång

Jo, jag tog inspiration från det romerska imperiet. :D I min text heter den nuvarande kejsaren Commodus, eller Comodeus, men ändå.
Detta är bland annat vad jag föreställer mig att denna kejsares elitsoldater sjunger vid sina lägereldar.

Länge leve den mäktige kejsaren
Solen skiner endast för dig
Ur ditt släkte föddes frälsaren
Må världen gå ner på knä för dig

Du är morgon och aftonstjärnan!
Allting du säger är obestridd sanning
I slottet Caeras finns kärnan
och vårt mäktiga rikes felfria ledning

Världen är din och endast din!
Kejsare av den gudomliga dynastin!
Ditt öde är skrivet av gudarna!
och hugget i det hårdaste sten!

De fem sinnen

Poeten luktar som instängda rum
Han ser ut som en man full med rom
Poeten låter som djupa brunnar
och smakar som månuppgångar
Hans hud känns som förhärdat läder
Konstruerad att hålla i alla väder

onsdag 25 april 2018

Klarade mitt första Camp Nano!

Ikväll skrev jag slut på första utkastet på min berättelse. Det var ingenting jag hade planerat, men det blev nu bara så.

Berättelsen blev 75600-isch ord lång, 167 sidor lång! Det är första gången jag har skrivit ett projekt som var så otroligt LÅNGT!
Var det tungt? Stundvis. Men jag tänker på en sak som Stephen King sa för länge sen: Det är som sex, t.o.m då det var riktigt dåligt så var det iallafall skönt.

Och visst, det bryter mot jantelagen att skryta på sig själv, men jag känner mig faktiskt väldigt stolt över min prestation! :) Jag är nöjd med allt, med projektet, med hur det blev och att jag orkade "go the distance."Jag älskar att skriva, jag älskar att hitta på världar och befolka dem med intressanta karaktärer.
Som Rocky säger i en film: "Life isn't about how hard you hit, it's about how much you can get hit and keep moving forward, how much you can take and keep moving forward. That's how winning is done!" 

Det var roligt då jag validerade mitt word count: Survivors låt Eye of the Tiger spelade då. Den kom på i en fransk radiokanal som jag sitter och lyssnar på. (Vibration 80s från Orleans i Frankrike)  Kanske det var ödet som ville säga något? :D

Iallafall, hurra för mig! Av de hundra sakerna som har gått fel de senaste få åren så känns det så skönt när en sak faktiskt går bra! :D


73 238 ord: Att komma hem

Jag har snart avslutat mitt projekt. Jag höjde gränsen till 75 000 ord då jag märkte att jag hade mera att säga. Nu, snart 25 000 ord senare tycker jag att jag har sagt tillräckligt.
Det är nu dags att föra mina karaktärer hem från havet där de har letat efter en skatt.

Jag har lärt mig mycket nytt i och med detta projekt. Jag har lärt mig mera hur man använder sub-plots för att krydda berättelsen och göra den mera levande! Jag har experimenterat med andra röster, haft vissa karaktärer att prata med en viss dialekt och använda vissa ord.
Jag satt vid tangentbordet denna gång och faktiskt grät när jag skrev vissa rader, för jag tyckte så synd om en av mina karaktärer.
Det är en blandning känslor. En del av mig vill inte avsluta projektet, jag har följt med dessa karaktärer i 162+ A4-sidor! Jag såg hur de har kämpat sig igenom de svårigheter som mötte på sin väg! Jag är stolta över dem!
Men nu är det snart dags att säga hej då. Jag har redan funderat lite på vad nästa projekt ska bli, som jag ska försöka ockupera mig med innan jag återvänder till detta och försöker göra det bättre.

Jag har suttit och skrivit något mellan 2500 och 4000 ord per dag i 24 dagar. Inklusive helger. Jag har inte missat en enda dag för något! (förstås, jag har inte haft ett jobb, så det är inte som att jag har haft något bättre att göra)
Visst har jag haft dagar då jag har varit tvungen att dra ut orden som en vild häst ur ett brinnande stall. Men så har jag haft andra dagar då texten har flutit på felfritt, då jag har känt mig som Kapten Nemo som sitter vid orgeln på Natuilus.

Så därför känns det konstigt att avsluta projektet, eller åtminstone lägga det åt sidan. Detta är utan tvekan mitt mest ambitiösa verk och samtidigt mitt bästa verk.
Jag tror jag känner lite som jag gör för jag skrev ett kapitel där gänget diskuterade helt enkelt vad de ska göra nu när äventyret är slut.
Och jag blev tvungen att själv ställas inför den frågan: Vad gör jag nu, när jag har lotsat denna besättning hem?

Det korta svaret har jag redan skrivit: Börjar på ett nytt projekt. Gärna något kortare och i en annan genre än fantasy. Det börjar bli några år sedan jag skrev en pulp science fiction-berättelse, t.ex. Eller kanske jag ska skriva om den där skräckberättelsen jag skrev i Nanowrimo 2015?
I verkligheten så kanske det blir som när man var klar med mili och säger "Jag ska minsann hålla upp konditionen efteråt!"
Yeah right!
Det kan också lika bra hända att jag börjar sysselsätta mig med något annat, som t.ex ett nytt spel. Man vet aldrig.

Roligt har det varit iallafall.

Varning!

Ute i naturen finns olika sorters djur
lyssna, så kan du fågeln höra!
Somliga bör bäst hållas i en stålbur
Du bör då veta vad du ska göra

Mata ej författaren efter midnatt.
Håll locket på din kakburk.
Vakta kaffet som det vore en skatt.
Försvinner något, ej en skurk.

Under våren är det skrivsäsong
Träffar du en författare i ett café
eller sittandes på din balkong
sätt dig inte ner, låt det inte ske!

Kom ej mellan författaren och hans verk
Hur frestande det än kan verka att fråga
Risken finns att författaren går bärsärk
och du kommer att skamset iväg tåga

tisdag 24 april 2018

Kvinnan från Frankfurt

Kvinnan från Frankfurt
Fager som en vårdag
Besöka din hemort
är en naturlag

Hår av skimrande guld
Djupa intelligenta ögon
utan hat eller skuld
som fick mig i sitt fång

Ett hjärtligt varmt skratt
som genomborrar själen
kropp smidig som en katt
en pil genom Akilleshälen

Jag var en gammal man
Ditt liv var glatt och ungt
sänka din glädje jag ej kan
Mitt sinne var tungt

Kvinnan från Frankfurt
någonstans ute i världen
undrar vad du tänker på?
Undrar vad du minns?

måndag 23 april 2018

Spöket

Vid det gamla huset
har lamporna slocknat
Det smutsiga glaset
Dimman har tjocknat

Sedan den hemska natten
är huset tyst som graven
det enda liv är katten
slinker genom gaveln

Varje natt är han uppe och går
En nattlig promenad genom byn
som under sina många levnadsår
när inga moln täcker skyn

Vid den gamla skolan
har barnen blivit stora
de har lämnat hålan
Det går bra för de våra

I den gamla gula träkyrkan
har orgeln slutat spela
Folket har ej längre styrkan
att låta sig bli hela

Bakom det gamla biblioteket
står inga unga och kysser
i det unga och gröna förmaket.
De är nu på sina odysséer

Allt är gamla minnen
Allt annat är nytt.
Kvar är hans sinnen
som har minnen ej flytt

söndag 22 april 2018

Klockan tretton

Klockan kan ej slå tretton
säger urmakaren
Klockan når ej längre än tolv
säger försäljaren

Visst kan klockan slå tretton!
En etta och en tra tillsammans
Klockan klämtar inte fjorton
Och klockan slår tretton

lördag 21 april 2018

Den moderna Narkissos

Dagens prompt var att inspireras och kanske dra en twist på berättelsen om Narcissus, figuren som var så betagen av sin egen skönhet att han dränkte sig i en göl då han böjde sig ner för att kyssa sin egen spegelbild efter att han fick ett straff av kärleksgudinnan Afrodite.
Ett tips var att skriva en dikt där man twistar om det och skriver istället om gölen till exempel.
Oscar Wilde gjorde det redan för evigheter sen, och jag tänker dela med mig av den här.
Jag hade en Oscar Wilde-fas i gymnasiet, så jag läste berättelsen då. :D 

When Narcissus died the pool of his pleasure changed from a cup of sweet waters into a cup of salt tears, and the Oreads came weeping through the woodland that they might sing to the pool and give it comfort.

And when they saw that the pool had changed from a cup of sweet waters into a cup of salt tears, they loosened the green tresses of their hair and cried to the pool and said, 'We do not wonder that you should mourn in this manner for Narcissus, so beautiful was he.'

'But was Narcissus beautiful?' said the pool.

'Who should know that better than you?' answered the Oreads. 'Us did he ever pass by, but you he sought for, and would lie on your banks and look down at you, and in the mirror of your waters he would mirror his own beauty.'

And the pool answered, 'But I loved Narcissus because, as he lay on my banks and looked down at me, in the mirror of his eyes I saw ever my own beauty mirrored.'
Nåja, jag ska inte heller fly undan min egen dikt idag, utan jag ska skriva min egen twist på Narcissus-berättelsen. Här kommer den:

Den moderna Narkissos

I slutändan är alla ensamma
Ingen annan förstår dig
Ingen är så perfekt som mig
Tänk om alla var den samma?

Den moderne Narkissos behöver ingen
Alla andra är ju bara sämre varelser
Narkissos tar ingen under den vackra vingen
ty han är den vackraste av uppenbarelser

Men Narkissos sänker sin garde
Han vill inte längre vara ensam
Istället har alla andra uppe sin garde
Ty förbannelsen har alla gemensamt

Ingen ser honom.
Ingen hör honom.
Han är den sista mannen i sin värld
Allt är perfekt.

fredag 20 april 2018

Min älskad-eeeh....

Min älskade är så vacker
som en oförstörd lilja
hennes kindar är röda som bär
jag är fångad mot min vilja

Men hon har ett problem
som överskuggar allting
hon vill att ur mitt hem
försvinna värdefulla ting

Men min bokhylla får minsann vara
Mina älskade böcker ska du låta bli
Jag kan ej överleva på kärlek bara
Så min bokhylla rör du ej, see?!

Jag har samlat på böcker i flera år
Du kan ej tävla med dem om detta
De har varit med mig i mina sorgeår
Du är endast med mig då det är hetta

Bradbury, Asimov, Clarke, Heinlein
Tolkien, Card, Gaiman, Rowling
Russ, LeGuin, Lindgren, Jansson
Lovecraft, Shelley, Poe och King

När strömmen försvinner tackar du mig!
då kan mitt arma sinne ha en chans!
När Netflix går under ångrar du dig!
Mina böcker försvinner ingenstans!

torsdag 19 april 2018

Utanför mitt fönster

Vinden blåser i flaggan.
Solen skiner.
Barnen leker
Gräset har vaknat
upp ur vintervaggan
Vi har alla värmen saknat

Himlen är klar och blå
En katt stryker kring huset
Träden löv ska ännu få
diket är inte längre fruset

onsdag 18 april 2018

National Poetry Writing Month - en rapport

Jag har aldrig pratat om mitt deltagande i National Poetry Writing Month (NaPoWriMo), annat än att jag deltar?
Hur går det? Ärligt talat så går det mycket bättre än vad jag hade förväntat mig. Jag trodde tidigare att jag skulle bli tvungen att ge upp hela projektet efter att ha konstaterat att det är bara bullshit, jag hittar inget ord som rimmar på det ena och det andra, jag hittar inte på något att skriva om osv....

Hittills har jag gjort två saker som har hjälpt: Jag har haft en liten lista över saker att skriva dikter om.
t.ex "Katten som hänger kring huset", "min musa".... Sedermera har jag också kommit på idéer till dikter under dagens lopp. Sju tips för unga människor kom till mig då jag lyssnade på denna låt.

Jag fick senare tips om att kolla på napowrimo.net, tack Sandra! Här har jag oftast hitta något som kan hjälpa mig att komma igång, för varje dag finns en prompt. För någon dag sedan t.ex var en prompt att man skulle föreställa sig att man skriver om ett spel, liksom akten att man samlar ihop människor och spelar något tillsammans, om det är ett brädspel eller en sport.
Min första tanke var att skriva om min tid då jag spelade amerikansk fotboll med 09:ers. Men istället tänkte jag på idén att använda bilder ur sport som metaforer för livet, och så föddes dagens dikt.

Samma var det häromdagen, då man skulle välja ett ord ur en lista. Detta ord skulle man sedan behandla som något man kunde läsa om i en drömbok. Jag valde haj. Och efter det började jag tänka på vilka associationer jag kunde komma på om hajar och av det blev det en dikt.
Märk också hur en prompt först kan verka helt opersonlig, tills du tar det och vänder på det och så BLIR det personligt.

Jag skulle också vilja säga ett par ord om tolkning: Jag är helt okej med att folk tolkar mina dikter till vad de vill. I en perfekt värld sitter en massa läsare och slänger kommentarer fram och tillbaka om vad jag egentligen menade med den och den frasen. Författare och poeter skriver så att läsare ska kunna läsa!
Låt akademiker studera mina texter, ta det till seminarier och skriva avhandlingar där de lägger allt i ett feministiskt/icke-feminstiskt/historiskt/whatever perspektiv! Låt familjer gräla om det vid middagsbordet! Låt hela länder gå i krig för att den ena sidan tror att min ena dikt är en kritik mot vårt

Den osynlige fienden

Den osynlige fienden
Krossaren av drömmar.
Med Förnuftets leenden
den vill dra loss sömmar.

"Blir detta faktiskt bra?"
viskar demonen i ditt höra.
"Är detta något att ha?"
Du vet inte vad du ska göra

"Jag kan inte, måste sluta genast"
svarar du med sinne full av sorg
"Det blev inte bra senast"
Verket förstörs på Förtvivlans Torg

"Det var för ditt eget bästa"
säger dina tröstande vänner
"Låt inga andra tankar rot fästa"
familjen ändrar hur du känner

"Det var bara en fånig dröm.
Dags att vara fullständigt vanlig."
Till Förtvivlan ber du en bön
"Gör mig ej längre barnslig!"

tisdag 17 april 2018

Camp Nano-uppdatering 2: Plot twist!

Låt mig börja med att visa en screenshot från några minuter sen....


Observera hur nära jag är att nå mitt mål, 50 000 ord. Bara 1 284 ord kvar så skulle jag vara i mål, visst?

Låt mig då visa en till screenshot som jag tog några minuter senare....

Vad kan vi se för skillnader?
Istället för att föreslå 1 667 ord per dag så föreslår det nu 2500 ord per dag. Och istället för att bli klar imorgon så blir jag klar den 27:e april. Hur är detta möjligt?
Och varför står det 75 000 ord istället för 50 000?
För att jag har ändrat det till det. Jag höjde svårighetsgraden. Jag beslöt mig för att "go... even further beyond...!!!"

Varför i hela friden valde jag att göra det? Jag kan berätta orsakerna i rangordning från de minsta orsakerna till de största orsakerna:
1) Jag har redan klarat av tre Nanomånader. Inget nytt under solen.
2) jag ska fortfarande delta i NaPoWriMo och skriva dikter. Kan lika gärna lägga också tid på att skriva mera på denna berättelse. :)  
2) Jag vill inte säga hejdå till mina karaktärer ännu, jag har för roligt med dem!
3) Jag är "in the zone", lägg märke till hur jag fortfarande ligger steget före. Det går helt enkelt bra för mig, jag har flyt! Jag har inga problem med att skriva alla dessa ord. :) 
4) (och den viktigaste orsaken) Mina karaktärer har nyss kommit till en för dem okänd stad, de  ska ännu hitta ledtrådar till ett orakel, hitta oraklet, segla ut till en ö, hitta en stjärna och kanske fimpa en ond trollkarl. Det är VÄLDIGT mycket de har kvar att göra! Jag kan inte lämna dem där ute!

Så där har vi det! Kommer det att gå?
Jag tror det. Jag har ett stenhårt schema som jag följer, 2 500 ord per dag, detta är så gott som hugget i sten.
Jag menar jag har ändå inget jobb eller studier att göra, ingen flickvän eller ungar som vill ha min uppmärksamhet. 

Slaktar-Pelle

Slaktar-pelle var en enkel man
ej läsa eller skriva kunde han
ingen hjälp att be om och få
I skolan kunde han ej gå

Ej villig att tilllåta sig kväsas
uttalade sig Pelle till sin mö
"I mitt hem ska det börja läsas
Före jag hinner bli sjuk och dö!"

Processen var lång och svår
men med envishet och ilska
lärde han sig själv läsa en vår
bokstäverna slutade trilska

Vad lär vi oss av detta?
det är det så vitt jag förstår:
låt inga hinder dig sätta
och sitt ej kvar i oändliga år.

måndag 16 april 2018

Ur livets spelbok

Poeten under sina yngre dagar
Regel nr 1:
Regler kan alltid förändras
förändringar alltid fordras
Regler kan plötsligt brytas
Målet kan alltid flyttas

Regel nr 2:
Håll ögonen på bollen
men var uppmärksam
lyssna ej på tokstollen
och var aldrig våldsam

Regel nr 3:
Målet är att göra mål
men borde vara mera
än att få bollen i ett hål
och sedan poäng addera

Regel nr 4:
Det kommer att göra ont
Det kan också vara skönt
och om ditt liv blir långt
kanske du ser mera grönt

söndag 15 april 2018

Orbiter 9

Denna film var faktiskt jättebra!

Mitt stora problem med mycket modern science fiction i film är att filmskaparna oftast inte vet vad tusan de pysslar med.
Science Fiction kan vara mycket. Det kan vara en genre som är rolig att se på och har intressanta äventyrsberättelser, som Star Trek. Det kan också vara en film med mycket filosofi och karaktärer som Donnie Darko. Det kan också vara ett showcase i modern vetenskap, vad vi vet och tror om rymden (Interstellar) idag eller varför inte artificell intelligens (I, Robot)?
Men då finns det många filmskapare som tror att en bra science fiction-film behöver vara mörk och full av cynisism för att vara bra (Black Mirror, *censur* tedrickare, jag skulle kunna skriva ett till inlägg där jag öser mera skit över dendär korkade serien som folk tror är intelligent bara för att det har en typ att knulla en gris! FUCK YOU, and have a good day!)
eller att det att "universum är så oändligt stort så kan vad som helst hända", så serien bryter mot sina egna regler gång på gång utan att något händer, för "hey, universum är oändligt stort så vad som helst kan hända, lol! Se nu när jag lappar rymdtidskontinuiteten med hjälp av en fez." (Dr Who, under Moffat-eran)

Men så kommer det nu som då en bra science fiction-film, där filmskaparen har förstått att i kärnan vid varje berättelse finns karaktärer. Som vi måste vara intresserade av att följa, som har motiv vi kan stå bakom.

Handling
Det kommer att finnas EN spoiler, för det är liksom viktigt.

I början av filmen träffar vi Helena. Hon bor ombord på rymdskeppet Orbiter 9, som är på väg till planeten Celeste. Hon är helt ensam, har varit det hela sitt liv. När hon var liten gick en bit av rymdskeppet sönder och halverade luften. Hennes föräldrar programmerade in en kurs mot ett stjärnsystem där skeppet skulle kunna få delarna reparerade. Men det tar ändå en massa år för skeppet att nå dit. Dörren öppnas och en reparatör, Alex, bordar skeppet. Han stannar hos henne i några dagar och reparerar delen.
Hon blir blixtförälskad i honom, hon blir nyfiken på att få röra hans hud och kyssa honom. Och han, som själv lider av depression, tar henne i sina armar, innan han lämnar henne så att hon kan fortsätta sin resa....

Han lämnar henne och går ut genom en lucka, som leder ut till en skog. Där sätter han sig i en bil och kör ut genom en vägspärr som vaktas av beväpnade vakter.
Det visar sig nämligen att världens natur håller på att dö ut. Vattnet i havet har blivit för surt, djurlivet håller på att dö ut. Men man har funnit en planet som skulle kunna vara beboelig för människor. Problemet är bara att den ligger för långt bort och man vet inte om människor skulle kunna överleva en livstid ombord på ett skepp!
Så man har helt enkelt byggt en simulation av ett rymdskepp under jorden. Där sätter man bebisar under bevakning av rymdskeppets AI. Och sedan följer man med dem under hela deras uppväxt, mäter deras värden osv.

Alex kan inte släppa tanken på stackars Helena, den ensamma kvinnan som sitter ensam nere under jorden. Hon har inte sett solen. Så han bestämmer sig för att frita henne!

Om filmen
Jag kunde säga mer, men detta får duga som intro.
Det jag älskar med filmen är att det är inte helt klart att det skulle fnnas någon ond karaktär. Det är moraliskt diskutabelt huruvida det är en bra idé att stänga in en bebis underjorden för ett experiment. Men å andra sidan så är det för att kunna rädda mänskligheten. Ett liv, mot miljarder andra liv.
Och samma är det med de goda karaktärerna, man kan ifrågasätta om det bästa för Helena är att bli befriad. Hon tas ut ur sitt bekväma element, där hon växte upp och som hon förstår, och slungas ut i en värld av kaos som hon inte alls förstår, som är stor och skrämmande.
Och varför? För att Alex hade sex med henne en gång och anser sig själv vara hennes vite riddare som ska hjälpa henne och spendera resten av livet med henne!

Detta är vad jag menar att i hjärtat av varje bra sci-fi story (varje historia i överlag) så finns det ändå en historia om karaktärer.
Filmen börjar halta lite vid den senare halvan, måste jag erkänna. En del plot-twists känns mer eller mindre onödiga. Men jag låter det passera! Det drar inte ner betyget hemskt mycket.

Jag älskar musiken och scenografin. Det har regisserats av Hatem Khraiche, är hans debut. En väldigt STARK debut!

Betyg
Om jag skulle vara tvungen att sätta en genre-stämpel på filmen så skulle det vara science fiction-romantik. Det är inga exploderande rymdskepp eller cyniska filosofier om hur skit människan är.
Jag rekommenderar! Den finns på Netflix!

Grendels mors klagan

Ack!
Förbannelse över geaterna!
Må avgrunden sluka dem
och pina dem i evighet utan slut!
Se vad de har gjort med min son!

Min son, Grendel, en stark person
passerade över den galna bron,
till kung Hrotgar och hans rike
spred skräck, aldrig sett dess like.

Danerna kallade på geaternas son
för att rädda dem från mitt barn
med ett stort och mäktigt dån
klippte Gud av min sons livsgarn

Beowulf, utan rustning eller vapen
styrka från Wægundingarnas folk.
Krälande från striden över landskapen,
min son dräptes ej av svärd eller dolk.

Min sons arm revs från hans armhåla!
Hem till mig kom han, blödande
Han hade tid att Beowulfs namn vråla
innan han lämnade mig sörjande.

Min sorg har övergått i raseri!
Jag skall finna Grendels dräpare
skyldig till detta barbari! 
Jag vill se marken bli rödare!

lördag 14 april 2018

Hajen

Att stanna är döden
Rörelse är livet
Inga andra öden
Så är det skrivet

På havets botten väntar den
den lyssnar efter ljud
på mörkret och natten
Ogenomtränglig hud

Ensam i mörkret
Den rör sig framåt
Det breda leendet
Ingen märker dess gråt


fredag 13 april 2018

Studentsången.... Typ.

Skrik ett ungdomligt sista skrik
låt oss undvika åldrandets våndor
Än pulserar blodet i våra vener
och morgondagen äro blott en dröm!
Våra sinnen äro ännu oförstörda,
vi har ej förlorat vår oskuldsfulla ungdom
vårt hopp förleder oss
när vi pinas tillsammans i vildmarken
Där endast tistlar kan växa
Där endast tistlar kan växa
VE OSS!! 

torsdag 12 april 2018

Byn i Norr

Snön håller på att smälta
Metalliska monster äter jorden
Fåglar behöver ej svälta
mat finns på fågelborden

Barnen går till lektioner
lär sig spela Livets toner.
Vuxna går till arbetet
Dårarna svalde betet! 

Gamlingarna sitter hemma
eller på caféet de håller stämma
Poeten vid skrivbordet drömmer
och hoppas allt elände han glömmer

Katten plufsar genom snön
ljudet av fågeln
Solen bränner från himlen

onsdag 11 april 2018

Framtiden

("a poem that addresses the future, answering the questions “What does y(our) future provide? What is your future state of mind? If you are a citizen of the “union” that is your body, what is your future “state of the union” address?” Här kommer min framtid!)

Om fyra timmar
skall jag äta
så jag ej svimmar
I magen ska det fräta

Sallad och kött
mjölk och bröd
Något som har dött,
tillagad så det är röd

Sedan en film jag ska se
om jag inte ser en serie
något som dödar timmar tre
kanske något med en mumie

Sedan ska jag skriva
och lyssna på musik.
Jag vill en författare bliva
ej ett uttryckslöst lik.

Sedan ska jag somna in.
Drömma om en framtid
där jag bor i vackra Dublin
och ej i denna samtid.

tisdag 10 april 2018

Kaoset

(Min prompt från denna sida för dagen är samtidighet)

Små händelser
är obetydliga
blir större händelser.
Blir betydliga

Fjärilens vingar
Mycket kan hända.
Inget måste hända.
Allting händer.

Andra versioner
gör samma sak,
små skillnader
under Alltets Tak. 

Fem dimensioner
Längd
Vidd
Bredd
Tid
Verkligheter

måndag 9 april 2018

Cobra Kai, om jag skrev det.

Yep. Det ska komma en uppföljare till Karate Kid. Som faktiskt handlar om Daniel LaRusso och Johnny Lawrence från ettan. Bara att denna gång är de båda inte tonåringar längre, utan numera är Daniel en bilförsäljare och Johnny är.... Arbetslös? Jag vet inte riktigt vad det är han gör.

Vad jag kan utröna från trailern så handlar detta alltså om hur Johnny öppnar en ny Cobra Kai-dojo (som den från ettan) och börjar lära ut karate åt en ny generation kids. Och Daniel tar också en ny lärjunge för att lära denne karate.
Idén låter jättebra, tänker jag! Jag tänker SÅ HÅRT se den! Det är just detta som gamla wrestling-stories kan handla om!

Jag har inte alls sett serien, men jag ska berätta lite vad jag önskar att skulle finnas med i Cobra Kai-serien:

Svar på denna fråga: Varför vill Johnny öppna en Cobra Kai-studio? Senaste gång vi såg Johnny så var det i Karate Kid 2, där han höll på att bli bokstavligen strypt av sin före detta mästare efter att ha kommit tvåa i matchen som Daniel vann.
Jag kan förstå om Johnny vill öppna en ny dojo, för att han vill känna sig lycklig, som han gjorde på den tiden. Men varför en Cobra Kai-dojo? Varför skulle han vilja fortsätta sin mästares arv, efter att han försökte strypa honom? Varför inte istället öppna en egen dojo?

Att Daniel skulle få stryk! Helt oskojat, tänk om följande scenario skulle utspela sig: Daniel har nu blivit en sliskig bilförsäljare. Han flinar stolt och ser på sina gamla tävlingspokaler som han vann då han var ung. Han är styv i korken, han har gått från lärorna som Myagi lärde honom, om balans! Så blir han utmanad, han tar en lärjunge som han lär så gott han kan med sitt bristande kunskap om balans! Lärjungen går i matchen och får stryk. Det får Daniel att bryta ihop, han kanske snäser av sin elev.... Och vid den tidpunkten inser Daniel att han är miltals från det som Myagi lärde honom en gång. Och efter det kommer en del avsnitt som handlar om Daniel som återuppbygger sitt liv. Kanske han t.o.m återknyter kontakten med Ali, tjejen från ettan?

Att Johnny skulle lära ut dåliga visdomar som kommer att hemsöka honom.
"Slå snabbt, slå hårt, ingen nåd!"/ "Nåd är endast för de svaga, vi tränar inte för att vara nådiga, de som utmanar oss är fienden och förtjänar ingen nåd". Det lärde de ut i den gamla Cobra Kai-dojon. Tänk om Johnny, trogen sin gamla lära, lär ut detta åt en lovande elev. Johnny och den unge människan kommer väldigt bra överens, Johnny blir som en fadersfigur åt den unge människan. Och elevens föräldrar gillar Johnny och det han gör. Det är ju bra att deras unge ägnar sig åt sport och dessutom en sport som kräver disciplin! Allting går bra....
Tills ynglingen slår halvt (eller kanske till och med helt) ihjäl en person vid en kö till en bar, skrikandes "Ingen nåd!". Det blir rättssak av det och pojken kanske åker i fängelse några år. Vilket får också Johnny att omvärdera sitt liv och tänka helt enkelt "vad har jag gjort...?"

Chozen dyker upp för att mörda Daniel! Ja, Chozen från Karate Kid 2 skulle vara en kuslig fiende. Medan Johnny bara vill förnedra Daniel och ta i från honom hans titel, så Chozen vill på riktigt döda Daniel. Medan Cobra Kai-typerna bara vrålar "ingen nåd", så Chozen har hittills hotat, hotat med kniv, försökt slå ihjäl Daniel, trashat ett hus.... Och Chozen har inte heller något kvar att leva för, det försvann i slutet av tvåan. Tänk om han kommer tillbaka, efter att ha hatat Daniel i 34 år, och vill döda honom?

Terry Silver. Terry i trean var en god vän och stridskamrat med John Kreese, ägaren till Cobra Kai. De båda krigade tillsammans i Vietnam och försökte i trean förstöra för Daniel och Myagi. Tänk om Terry denna gång ser rött av att hans väns misslyckade elev tar sig fräckheten att öppna en Cobra Kai-studio! Det är som att skända minnet av en god vän! Detta måste stoppas till varje pris!
Så Johnny har en till fiende. Och Terry var i trean en framgångsrik affärsman, vilket gör honom ännu farligare.

Daniel och Johnny måste slåss tillsammans mot någon ny fiende. Jag älskar tanken att Johnny, som efter att ha besegrat Daniel och omvärderat sitt liv, får en ny fiende på halsen. Och han behöver hjälp från mannen som besegrade honom en gång i tiden förr: Daniel. De två lägger sina olikheter åt sidan för att tillsammans kunna besegra vad som än ligger framför dem!

Åtminstone så skulle serien se ut om jag skrev den. Men sällan har vi sån tur. :P

Camp Nano-uppdatering!

Ja, det har nu gått nio dagar sedan det började. :) Jag satt upp då klockan slog tolv och sen dess har jag spurtat!
Jag tänkte till först att jag skulle skriva kring 2000 ord per dag, som jag brukar göra under Nanowrimo. Men jag har oftast kommit längre än det, mina dagar brukar variera mellan 2300-3000 per dag.
Mitt wordcount just nu i skrivande stund ligger på 26 877 ord. Har inte ännu skrivit klart mitt mål för idag, vilket jag tänker att ska vara ungefär 1000 ord till, så jag ligger på 27 500-isch ord.
Jag satte den ursprungliga gränsen att vara 50 000 ord, men jag undrar om jag inte kan pusha det längre, till 75 000...? Berättelsen har tagit flera nya vändningar än vad jag ursprungligen hade planerat så jag skulle helt bra kunna göra det!
Och så känner jag att jag har haft alldeles för bråttom med några händelser den senaste tiden. Varför inte låta gänget vila ett par tusen ord? Hämta andan ett slag, sitta under korkeken och lukta på blommorna?

Nå, det är Camp Nanowrimo! Hur är det då med NaPoWriMo? Hur går det med poesiskapandet?
Jovars, det går väl an. Jag får ut något som liknar en dikt en gång om dagen än så länge. Det är väl bra?
Alla mina dikter finns att läsa här på bloggen i all sin ära!

Ingen öppnar sig!

Jag vet, det är svårt.
Jag vet, det tar tid.
Jag vet, det är nästan omöjligt.

Jag vet, det KAN misslyckas.
Jag vet, det KAN vara att jag blir ledsen.
Jag vet, det KAN hända det ena och det andra.

Det kan OCKSÅ hända att det lyckas.
Det kan OCKSÅ hända att det går bra.
Det kan OCKSÅ hända det ena och det andra.

Käften fast, fienden är i framterrängen.
Käften fast, gå inte dennes ärenden.
Käften fast, förstör inte hopp.
Ingen öppnar sig!


"I got your name, I got your ASS!"

söndag 8 april 2018

Konstens andra sång

Stjärnans tid

Jag lyfte huvudet mot himlen.
Damm trillade ner från mitt hår
som hade lagrats av de mörka spelen
och strider från flera år

"Åt avgrunden med det." ropade jag
"jag har tröttnat på mörker
Denna natt skall förvandlas till dag
jag skall fly från dessa marker!"

Jag klättrar uppåt
Ett ord i taget
En mening i taget
En sida i taget
Jag klättrar ännu

lördag 7 april 2018

Konstens första sång


Cro-Magnon

Konsten föddes ur rädsla
En stark, primitiv känsla
Blandad med avsky för världen
och människorna i den

Lovecraft, Poe, Lord Byron och King
Likkistor, skelett och hemska ting
Likgiltighet, terror och skräck
Plåga avsky och dödens bäck

Att vara en karaktär
är en dödsdom
i min sfär.
Garanterad sjukdom

Ingenting är roligt.
Ingenting är gulligt.
Allt är död och mörker
ingen Gud något märker

fredag 6 april 2018

Sju tips för unga människor

1.
Lyssna aldrig på dina föräldrar
De är av en gammal värld
De minns andra åldrar
De kan ej hjälpa digdin färd

2.
Möter du en stolt tolerant människa
så vet du att denne ljuger.
Deras handlingar är som bäst mekaniska.
deras ord är som körsbär.

Söta och vackra på utsidan
en hård kärna på insidan

3.
Hedonister är aldrig visa
De påstår att de ej gränser har
Gränser är bara ej precisa
och självrespekt finns inte kvar.

4.
Vad du än vill åta dig för projekt
Gör det med ett ärligt hjärta
Börja ej och backa undan fegt
och skyll senare på smärta.

5.
Undvik sugande vampyrer
som vill dränera dig på liv.
Ditt liv är värt safirer
slösa ej på denna vackra kniv

6.
Dina misstag är inte misstag
Dina misstag utvecklar dig
livets stora lönedag
betalar din vishet för sig.

7.
Lyssna aldrig på en babblande författare
som påstår sig ha tips för unga människor.
Denne framtidens och ungdomes riddare
tag deras text med gummihandskar och skor.

Denna typ tror på allt.
Denna typ misstänker allt.
Denna typ vet inte allt.
Denna typ vet inte allt.
Denna typ vet inte allt.

torsdag 5 april 2018

Någon dikt

Bla bla bla
Rim och stim
Bla bla bla
Känslor och rädslor

Något om mörker
Något om ljus
något om slätmarker
och kalla celius

Ilska, sex och skit
Blommor, bin och vatten
Vår och en sommar, en bit.
Dittan och datten.


onsdag 4 april 2018

Våren

Den finska våren
är en finsk vinter
Man lär sig med åren
i detta vädrets labyrinter

Snön ligger ännu på marken
Det är ännu kallt
jag ser ej arken
som ska rädda allt

tisdag 3 april 2018

Jag är en människa

Jag föddes som en människa.
Jag växte upp som en människa.
Jag blev till en människa.
Jag är en människa.

Jag är ingen ängel.
Jag är inte bara god.
Jag är inte bara ljus.
Jag är en människa

Jag är ingen djävul.
Jag är inte bara ond.
Jag är inte bara mörk.
Jag är en människa.

Så varför, o varelse,
förväntar du dig
att jag ska vara något alls?
Jag är en människa.

Legenden om Bal-Esh

Lyssna!

Det berättas legender om alverna
och deras mäktiga äventyr
i landet i Öst som flödade
av mjölk och honung.

Det berättas mera legender
om konung Shamash och hans söner.
Han förenade alverna, bemästrade magi
och styrde över sitt folk med en rättfärdig hand.
Det var en god konung!

I tusen år existerade hans rike.
Och till honom gavs en dotter, Aela.
Och i hans palats av silver och guld
flödade magi.

Bortom rymdens mörker,
i avgrundens djup
finns det saker som vi inte känner till.

I urtiden, före tid ens fanns, föddes det ur avgrunden en hona.
Tre huvuden och mörka vingar blev givna denna styggelse
Se hur hon breder sina vingar och lyfter!
Vingarna bär henne uppe från avgrundens mörker! Hon är fri!

Solen mörknas av hennes vingar!
Hennes svarta eld förstör alvernas rike!
Shamash går under i sin kamp mot monstret.
Och riket krossas!

"Bal-esh!" ropar alverna.*
"En dag kommer din dom att komma!"

*Värld-brännare, översättarens anmärkning

10235 ord på två dagar

Phew.... Lite över 6000 ord den första dagen och lite över 4000 ord idag (före midnatt). Hur tusan gjorde jag det? Då jag jobbade på NaNo förra november tog det mycket längre tid att komma upp till 6000 ord. Nu är jag uppe i 10235. Hur tusan gjorde jag det?

Dag 1 gick ungefär så här: Började vid midnatt och skrev 3000 ord mellan midnatt och klockan två. Efter frukosten nästa dag skrev jag tvåtusen ord till... Och sen på kvällen tänkte jag på att skriva tusen ord igen.

Dag 2, idag alltså.... Lite över 2300 ord till på kvällen, lite fifflande med min text innan jag kom igång med hjälp av wordsprints fick skiter ut lite kring 1400 ord. Så nu på två dagar ligger mitt word count på 10235. Ett personligt rekord.

Vet inte om det är bara jag som är tokig eller har för lite att göra. Men roligt är det! Nu ska jag sova och sluta yra! Får se vad som händer imorgon, men åtminstone 2000 ord till ska jag ha och en dikt!


måndag 2 april 2018

Cleo

(Ifall någon undrar så skrev jag sammanlagt 6000 ord igår och en dikt! Go me!)

Min inspirationskälla. :D 
Cleo
Cleo vid livet var
då Tuthankahem begravdes.
Endast minnen finns kvar
och sju av nio liv slösades.

Kroppen har blivit gammal
den har tynat bort och dött
Men Cleo har återvänt
Gamla ben har nytt kött

Upp i Livets Träd klättrar katten
utanför diktarens fönster.
möts två blickar i natten
och diktaren skriver

En gång i tiden klättrade Diktaren där
tills andan gav upp och han föll
Nu på dess grenar sitter Cleo här
och grenen honom höll

söndag 1 april 2018

Min musa

Min musa
Hon är en ståtlig kvinna.
Hon kommer till mig.
Hon viskar i mitt öra.
Men hon är dold för dig

Hennes namn är hemligt. 
Inte ens jag vet det.
Hon vill inte att jag säger
det hon berättar i mörkret.

I hennes ord finns magin
som drömmar är gjorda av.
Hon delar med sig av den,
hon har blott ett krav

att jag bestämmer en tid
och en plats för henne.
Skapandets strid
ska jag vinna med henne.