tisdag 29 december 2015

Star Wars: The Force Awakens



Japp, nu har jag varit på bio och sett en film som jag har väntat på ända sen jag var barn. Ni tolkien-fans som vill se mera Tolkien-filmer? Ni har haft det bra, vi stackars Star Wars-fans har fått vänta sen 1981 för att få se en ordentlig uppföljare!
Rättelse: Vi ortodoxa Star Wars-fans har fått vänta sen 1981 för att få en ordentlig uppföljare.
Jag såg nog prequel-serien, men jag gillar dem inte. Varför tänker jag inte orda om desto mera, men låt oss lämna det vid platta karaktärer, hackig dialog och trista händelser.

I vilket fall som helst, så jag var nervös när jag skulle gå på bio ikväll och se den. Varför? För att många på min facebook-wall har prisat den! Och hypen började redan för senast ett år sen! Jag har fått undvika vissa delar av internet för att inte få något spoilat!
Varje gång det händer brukar en film inte vara bra. Se bara på Avatar och The Dark Knight.
Jag skrev ett längre inlägg om ämnet för en tid sen och därför var jag nervös.

Nåväl, jag betalade in mig och satte mig ner för att se den. Och nu tänker jag recensera den. Det tar inte länge.

Handling
En massa år efter imperiets fall så har det uppstått ett slags Imperium 2.0. Deras plan är naturligtvis att ta över galaxen och utrota den siste levande Jedin: Luke Skywalker.
Luke själv har gått under jorden. Han har gömt sig på något ställe som ingen vet. Prinsessan Leia, numera General Leia, har skickat ut en pilot för att leta reda på en källa som kan leda till platsen där Luke befinner sig.

Vad som följer är intrigvändningar som kommer att involvera Leias son, Han Solo och Chewie, Millenium Falcon samt en f.d stormtrooper och en skräpsamlare.
Mera tänker jag inte säga. Se den själva!

Om filmen
Sen senast har filmen bytt manusförfattare och det märks! Sjutton vad det märks! Jag kan illustrera ett exempel: I ett skede av filmen sitter en person vid en rymdkanon och är exalterad och skriker "WOW! Såg du det?!". Hade George Lucas skrivit det så hade personen antagligen inte reagerat något särskilt. Möjligen muttrat "Oh dear."


Och så finns det annat som man märker, t.ex hur lätt det är att ta till sig karaktärerna, hur karaktärerna har brister! Kom ihåg det om ni ska skriva ett filmmanus: Ingen karaktär är perfekt! Det finns inte en karaktär som inte har någon brist!

Sedermera så har mycket av filmen gjorts med CGI (förstås) men också mycket har blivit filmat på plats. Detta underlättar arbetet för skådespelarna eftersom de har något konkret att spela mot. Sedermera är det också lätt att spela att du faller i snö och det är vått och kallt om du på riktigt faller i snö och det är vått och kallt. 

Några brister
Jag vet, skicka era arga kommentarer, men jag kan inte påstå att denna film inte skulle ha brister. Men jag kan också tillägga att bristerna är väldigt få och kan lätt ignoreras.
  • VÄLDIGT många frågor är obesvarade! När premissen presenterades och vi fick se delar av post-imperium-universumet så fanns det ett antal frågor jag inte fick svar på. Kanske de pantar på dem till nästa film, vilket jag verkligen hoppas. 
  • Han Solo är ju gammal! Inget fel med det, men tänk er följande: Harrison Ford är nu 73. Han ska spela samma gamla Han Solo som han gjorde på slutet av 70-talet. Ni förstår varför det inte är en bra idé att ha en 70-åring göra samma saker som då han var 30-något? Missförstå mig inte, han gör ett fantastiskt jobb. Men det känns på ett sätt som att karaktären inte har förändrats särskilt mycket sen senast, vilket jag tycker är konstigt. Varför är han fortfarande samma gamla smugglare, borde han inte vara något högt kucku i republiken, med tanke på att han är veteran från striderna kring BÅDA dödsstjärnorna och han hade ihop det med Leia?
  • Vår kvinnliga protagonist är det inget fel på, men det finns två scener som jag tycker kunde helt enkelt ha gjorts annorlunda.
    Scen nr 1) I ett skede får hon reda på en sak som gör henne upprörd och hon springer ut i en skog för att hon är arg. Varför gör ni det? Och hon hamnar sen i trubbel för att hon gjorde det! Liksom varför måste hon springa ut i skogen på en cry-baby-run? Går det inte att springa i en städskrubb istället?
    2) Trots all sin tuffhet blir hon knockad och måste räddas. I och för sig räddar hon sig själv, men ändå, denna trop stör mig: Om en karaktär presenteras som en stark och tuff kvinna som kan ta vara på sig själv, varför blir hon då alltid tillfångatagen relativt lätt?
  • Den onde ledaren heter Snoke! Supreme Leader Snoke! Säg det med ett rakt ansikte! "Oooh, var rädd för Snoke! Den store stygge Snoke kommer att fimpa er!" :D Vi har Darth Vader, Darth Plagueis, Darth Bane, Darth Sidious och så har vi Snoke :D På svenska är snok en ofarlig orm. I varenda scen då Snoke (*fniss*) pratas om och han nämns vid namn så tappar jag all förmåga att ta det på allvar. Necron hade varit ett mera kusligt namn än Snoke!
"Den stjäl från A New Hope!"
Det har jag också hört som ett klagomål, att filmen har stulit för mycket från Episode 4: A New Hope. Det håller jag inte med om. Lika lite som att A New Hope har stulit från Hero with a Thousand Faces så har denna film stulit från A New Hope. Vad menar jag med detta? Jag skulle kunna dra en hel föreläsning om detta ämne, då jag har studerat det. Men i det stora hela handlar det om att en hjälteberättelse handlar oftast om en person som måste gå ut i världen för att göra NÅGOT som kan rädda denne eller någon annan. Längsmed vägen möter vår hjälte på förhinder som denne måste ta sig över.
Det är sant för legender som Rama-eposet, Arthur-legenden, grekiska hjältehistorier. Men det är också sant för Frodo Baggins, Harry Potter OCH Luke Skywalker. (faktum är att originella Star Wars-serien har anklagats för att stjäla för mycket av Hero with a Thousand Faces.)
Med andra ord: En hjälteberättelse av denna sort kan bara berättas på små många sätt.

Men folk har också klagat på att rent händelsemässigt liknar Force Awakens väldigt mycket A new Hope. Till det kan jag svara att det rör sig snarare om homager. Det känns mera som att Force Awakens gör homage till gamla Star Wars-filmerna.
Eller så rör det sig om att J.J Abrams har helt enkelt bestämt sig för att stjäla från gamla Star Wars för att dra in pengar från ortodoxa Star Wars-fans! I så fall får han gärna ta mina pengar för jag tycker det fungerar helt bra i detta fall eftersom han inte helt stjäl, det finns många variationer.

Betyg
Som ett ortodoxt Star Wars-fan kan jag säga att du ska se denna film! Jag njöt i fulla drag! Jag betalade in mig för att se ett rymdäventyr i Star Wars-universumet med rymdskepp, ljussablar, intressanta karaktärer och intriger! Och det fick jag! Hurra!
Men är du helt obekant med Star Wars skulle jag inte rekommendera den.
Jag ser fram emot nästa Star Wars-film!

May the Force be with you!

söndag 27 december 2015

Big trouble in Little China



Alltså John Carpenter...
Det jag tycker är speciellt fascinerande med John Carpenter är hur han lyckas med många av de filmer han tar sig an. Han har gjort en av de bästa skräckfilmerna någonsin, The Thing. Han har gjort en suverän Sci-fi action-film, They live. Han sparkade igång vågen av Slasher-filmer på 70-talet med Halloween.
Och så har han gjort en cheesig 80-tals action-komedi-film med Kurt Russell i huvudrollen. Jag såg inte denna film själv då jag var yngre, men jag slår vad om att jag hade älskat skiten ur den.

Den har delvis tagit inspiration från en våg av kung fu-filmer som kom på 80-talet där man blandade in mycket (påhittad) österländsk mystik. Delvis driver den också med typiska 80-talets macho-actionhjälte-troper.
Det gör att filmen är lite knepig att se idag, för man är inte alltid helt säker på vad skämtet är. När jag såg den första gången tyckte jag det var en rolig ölfilm, men jag kom inte på vad som var roligt med den. Jag tror det kommer från min generation som växte upp med komedier som Hot Shots-serien, Naked Gun och senare Scary Movie-filmerna. Vi är vana vid skämt som är helt in your face och därför omöjliga att missa. Troperna som Big Trouble in little China driver med är därför inte lika tydliga och därför missar man dem.


Handling
Långtradarchaffisen Jack Burton pausar i Chinatown. Han träffar sin vän Wang Chi och spelar lite hasardspel med honom. De åker därefter till flygplatsen för att hämta upp Wangs fästmö Miao Yin. Men efter många om och men har hon blivit kidnappad av ett kinesiskt gäng, The Lords of Death. Jack och Wang följer förstås spåret för att rädda henne, bara för att upptäcka att det går längre upp.
Under jorden i Chinatown sitter den urgamle trollkarlen David Lo Pan. Han har blivit förbannad av en kinesisk gud för tvåtusen år sen. Han är inte på så sätt kroppslig, utan mera som ett spöke. Det vill han gärna slippa. Som tur är finns det ett sätt för honom att bli fri från förbannelsen: Han måste hitta en kvinna med gröna ögon och gifta sig med henne. Som tur är så har Miao Yin gröna ögon. Det har också Grace Law, som med tiden blir Jack Burtons love-interest i filmen.

Så, summa sumarum, vi har Jack Burton och hans vänner mot en kinesisk trollkarl. Action ensues!

Om filmen
Som jag sa så är en del skämt svåra att greppa till först. Det tydligaste skämtet är karaktären Jack Burton. Varför det? Nå, han är en stereotypisk 80-tals actionhjälte. Han spelas av Kurt Russell, han har svällande muskler, han är stor i truten och använder gärna våld för att lösa sina problem. Så synd bara att han inte får så många tillfällen att använda dem. Många gånger då man tänker att han ska lösa alla problem så är han förvirrad eller klumpig. Hans vän Wang Chi gör mycket mera får att få intrigen framåt än Jack.

John Carpenter har sagt i en intervju att Jack Burton är en actionhjälte som har landat i fel film. Det är egentligen Wang Chi som är huvudpersonen i filmen, men av någon konstig orsak är kameran på Jack istället. Så Jack är egentligen huvudpersonen fast han tror han är hjälten!
Ett annat skämt är att Lo Pans magi är falsk. Hans underhuggare, känd som "De Tre Stormarna" använder också magi, men den magin är också påhittad. För att inte tala om deras s.k "kung fu". Stereotypisk 80-tals kung fu som är extremt överdriven och på det sättet inte alls verkligt. Bara sådant som finns till så att västerlänningar ska tro att kinesisk trolldom och karate är mera överdrivet än vad det egentligen är.

Men här finner vi som sagt det största problemet med filmen: Är du inte bekant med alla dessa troper så faller filmen ganska platt. Den är otrolig som en actionfilm och inte tillräckligt rolig för att vara en modern komedifilm. Jag behövde se den åtminstone två gånger för att "fatta" den.
En grej som jag tycker är oslagbart med filmen är soundtracket. John Carpenters filmer tenderar att ha bra soundtrack och denna film är inget undantag!

Betyg
Fast jag tycker att filmen är rolig trots alla brister. Den kan bäst beskrivas som en karusell med mycket flygande, mycket magi, mycket tanklöst action, mycket cheese. Sitt ner och njut av färden, håll händerna innanför vagnen hela tiden!


onsdag 23 december 2015

Papers, please


God eftermiddag, medborgare! Är det inte en fin dag i Arztotzka?
Aj, det är INTE det?
Endast spioner skulle tycka det.....

Om spelet
Papers, please är ett indiespel utvecklat av Lucas Pope. Du spelar en individ som har fått ett jobb av staten i den fiktiva diktaturstaten Arztotzka. Du har blivit en passkontrollant vid gränsen som nyligen har öppnats.
Folk kommer in till dig och du frågar efter deras papper. (Därav titeln "Papers, please")
Du ska kolla genom dem och godkänna eller neka tillträde till Arztotzka. Och du får inte göra några missar! För det kommer in folk med pass där datumen har gått ut, pass som är förfalskade så att det står fel kön eller fel bild eller har fel stämpel.
Och reglerna ändras så gott som varje dag! Efter en terrorattack i Arztotzka så måste alla utlänningar visa upp ett arbetspass eller ett respass. Och det måste också kollas och vara giltigt. Så frågar du också varför de är på väg in i Arztotzka och ibland ljuger de.
Dessutom får du också så småningom några bilder av efterlysta individer som försöker ta sig igenom.

Sedermera har du också en knapp du kan trycka på för att kalla in vakterna. Låt oss säga att någon inte kan åka tillbaka till sitt urspungsland för att deras man är i Arztotzka. Så personen börjar käbbla med dig. Tryck då på knappen och ha beväpnade vakter att släpa ut personen (och den personen lär du inte se mera.)

Slutligen, då arbetsdagen är slut, så måste du se över din ekonomi. Hyran måste betalas, din familj ska ha mat och ibland blir dina familjemedlemmar sjuka.
Det finns 20 olika slut beroende på vad du gör. Vilka individer du släpper in, vilka erbjudanden du tar emot. Det finns t.ex en motståndsrörelse som vid ett skede erbjuder dig tusen dollar för att du ska hjälpa dem. Men gör du det kommer polisen och arresterar dig för de upptäcker att du har fuskat.

Betyg
Spelet kan te sig tråkigt om man väntar sig ett actionfyllt spel, men jag tycker det är roligt. Det är ett spel som kräver öga för detaljer och det känns skönt att du kan ändå påverka folks livsöden. T.ex vid ett skede kommer en kvinna in. Hon måste in till Arztotska för att hon har en sjukdom som inte kan behandlas i hennes hemland. Men hon har inga giltiga papper!
Du KAN för all del stämpla pappren negativt och skicka hem henne. Voi voi. ELLER så kan du också släppa igenom henne. Visst du får skit från staten, men det påverkar också spelet senare...

Jag rekommenderar att du åtminstone provar spelet! Det är inte särskilt dyrt och finns på Steam.

måndag 14 december 2015

From Beyond av H.P Lovecraft






För en tid sedan filmade jag och Martin en ny kortfilm. Det skulle vara en till berättelse av vår favoritskräckförfattare H.P Lovecraft.
Denna berättelse heter From Beyond och är relativt okänd, så vida man inte har läst mycket Lovecraft. Jag kände inte till berättelsen innan det kom på tal att vi skulle filma den.


Jag tänker inte spoila handlingen för er, men kortfattat så handlar det om en galen vetenskapsman. Han har haft vilda teorier om att man kan stimulera en körtel i hjärnan för att då kunna se världar bortom vår egen verklighet. (Detta var en riktig teori som pseudovetenskapsmän hade på 1920-talet).
Denne vetenskapsman kallades för galen och blev utslängd ur universitetet. Han har nu, några veckor senare kontaktat en gammal kollega och bett honom komma över för att pratas vid.....

Om filmen
Vi filmade det mesta i Studentteaterns gamla utrymme mot de svarta skärmarna. Medan en del andra scener filmades också i Gula Huset där teologerna håller till och andra utrymmen i Reuterska. Effetkerna och ljudet stod Martin för, så ni får fråga honom hur det gick till.

Jag gjorde röstinspelningen som ni hör i början. Och här måste jag ge en bit extra trivia: Jag hade krapula light när jag bandade in rösten. :D
Vilket passade in för min röst skulle låta ganska så apatisk, som en man i chock som ska berätta om det hemska som har hänt honom.
Jag spelade också vännen som besökte den galne professorn och det var i filmingen av detta som fick mig att vilja skaffa en väst. Som jag sedan hade på Galan 2015. Jag lånade Martins väst, såg mig i spegeln och tänkte helt enkelt "Damn, looking good..."

Iallafallm, jag skulle våga påstå att dethär är den bästa filmen vi har gjort hittills! Den är kuslig och spännande.
See for yourself!

måndag 7 december 2015

Jack of all Trades



Det är kanske ett år sen jag hörde om denna series existens. Och min spontana reaktion var hur i hela friden kunde den flyga under min radar?

Det är en 90-tals action-komedi serie.
Den har Bruce Campbell i huvudrollen.
Hur kan jag ha missat den? För det första är jag ett Bruce Campbell-fan. Jag beundrar karlns ärlighet, han kan sina egna gränser när det gäller att skådespela, och han har så roligt när han gör det att det gör mig glad.
För det andra så gillar jag action/fantasy-serier från 90-talet i överlag. Jag har redan i ett inlägg pratat om The Adventures of Sinbad. Men andra serier som jag gillar är Xena: Warrior Princess och Hercules: The legendary journeys.
Två serier som har Bruce Campbell inte i huvudrollen, men han dyker upp nu som då.
Så hur kunde denna serie flyga under min radar?
Jag tror jag vet svaret, men först ska jag berätta kort om handlingen:

Handling
Se videon.
....Vadå, måste jag ändå förklara?
Bruce Campbell spelar Jack Stiles, en amerikansk agent som är skickad till en ö i Ostindien för att därifrån stoppa alla möjliga hot mot Amerika. Vid sin sida har han uppfinnaren (och love interest) Emilia Rotschild.

Om serien
Serien var tänkt att vara en historisk fantasy-äventyrsserie i stil med The Adventures of Zorro och Brisco County jr
Den är tyvärr inte så bra som jag hade hoppats. När jag först fick reda på att den fanns så tänkte jag att det skulle vara Bruce Campbell i rollen som en pirat på det tidiga 1800-talet. Tänk er hans karaktär Autolycus (vilket faktikst var en inspirationskälla till karaktären) som en swashbuckler! Det låter ju hur bra som helst! Hur klantar man till det?
Genom att göra resten av omvärlden minst lika oseriös. Det som skulle ha gjort Jack of all trades till en bra serie skulle vara om resten av omvärlden var ganska allvarlig och kanske dyster, och mitt i allt detta finner vi vår hjälte Jack som räddar dagen med ett "ha-haa!" och snygga action-scener som en slags motvikt! 
I Jack of all Trades-universumet så är så gott som allting en komedi. Det gör det svårt att riktigt känna sig engagerad i storyn för det är så svårt att ta något hot på allvar. Hade Sam Raimi regisserat denna serie så hade vi antagligen fått ett antal intressanta skurkar och bikaraktärer.

 Men är det seriens fel eller mitt eget? Jag tror faktiskt felet ligger hos mig själv här. Jag menar vi tar Bruce Campbell och sätter honom att agera huvudroll i en tv-serie som är mer eller mindre skriven helt för honom. Kan man vänta sig något annat då än hjärndöd komisk eskapism? Hans karaktär får många tillfällen att hosta ur sig snappy one-liners.
Jag tycker introt förklarar allting med serien! Det känns som att se ett bordsrollspel lett av moi som en tv-serie. :D Vilket förstås betyder att det är awesome!

Serien pågick tyvärr i bara två säsonger. Varför inte flera? Jag vet inte! På riktigt, det står ingenstans varför den inte fick fortsätta, om budgeten blev strypt, om den inte fick det mottagandet som man hade väntat...
Det som tyvärr drar ner betyget för mig var att avsnitten var bara en halvtimme långa. Det känns alldeles för kort, som att berättelsen inte hinner komma till sin fulla rätt före det är dags att sluta. 

Betyg
Serien är väldigt svår att betygsätta. För å ena sidan är den nästan för löjlig. Å andra sidan är det liksom det som är poängen. Ska man se den eller ska man inte se den?
För mig så väger det att man ska se den! Vill du ha ett töntigt/cheesigt swashbuckling adventure med Bruce Campbell i huvudrollen, varsågod!

söndag 6 december 2015

They Live

1988 gjorde John Carpenter en väldigt intressant och rolig film. Intressant för att han har tagit en massa inspiration från gamla svartvita sci-fi filmer. Temat är också utan tvekan intressant.
Rolig för att den har brottaren Rowdy Roddy Piper i huvudrollen som en 80-tals actionhjälte! Karaktären Duke Nukem var delvis inspirerad från Pipers karaktär.

Handling
Piper spelar en namnlös luffare som kommer in till en storstad. Han letar efter jobb och lyckas få ett som knegare på en bygge. Han lyckas också få ett ställe att sova på, i stadens slumområde nära en kyrka. Men han märker där en del konstiga saker: Det står en predikant där som uppmanar alla att "vakna!". En polishelikopter flyger ovanför flera gånger. Och en annan luffare klagar på att hans tv får hela tiden sin signal störd av en bild från en person som varnar alla för "de som har makten".
Luffaren upptäcker också att kyrkan är bara en fasad. Inne i kyrkan finns en massa inbandningsapparater och andra tekniska föremål. Luffaren hittar också en låda solglasögon, av vilket han norpar ett par.
Luffaren sätter på sig dem och gör en hemsk upptäckt: Hela vår värld är egentligen kontrollerad av utomjordingar! De har maskerat sig att se ut som oss för att smälta in. De kontrollerar all media för att få oss att sluta tänka, så att vi är lättare att kontrollera!
Luffaren beger sig ut för att hitta utomjordingarnas sändare för att förstöra den och på så sätt avslöja för hela världen vad som är på gång.

Om filmen
"I have come here to chew bubblegum and kick ass! And I am all out of bubblegum..." Den repliken säger Piper när han går in i en bank beväpnad med ett hagelgevär och får syn på en massa utomjordingar i kostym. Jag tycker om Piper i den här rollen, det är en av de få filmer jag känner till där en brottare faktiskt gör sig bra på filmskärmen (Förutom The Rock då).

När Luffaren har på sig sina solglasögon ser han allting i svartvitt. Precis som i bilden ovan. Det får allting att se ut att vara inspirerat från 50-talets sci-fi filmer. Hela idén och utförandet känns väldigt klassiskt, som att They Live skulle vara ett kärleksbrev till de filmer John Carpenter såg då han växte upp.
Inspirationen till They Live kom också från en science fiction-novell som hette Eight O'Clock in the Morning av Ray Nelson. Den handlade också om utomjordingar som maskerar sig som människor i stil med Invasion of the Body Snatchers. John Carpenter skaffade rättigheterna till berättelsen och använde det som bas till filmen.
John Carpenter har sagt i en intervju att idén till filmen kom också från hans avsmak för kommersialiseringen av populärkultur på 80-talet. Han sa att han hade börjat titta på tv igen och märkt att alla tv program finns bara till för att sälja en produkt. Och när han hade pratat med någon på Universal Studios om detta så hade personen svarat "Vad är det för fel med det? Vi alla säljer oss själva hela tiden!" och den raden använde Carpenter i filmen.

Betyg
Se den! Det är en mysig 80-tals sci-fi film.
John Carpenters filmografi är intressant. Å ena sidan har vi skräckfilmer som The Thing och Halloween. Å andra sidan har vi sci-fi filmer som They Live och actionkomedier som Big trouble in little China
Slutligen, behöver jag förklara varför jag tycker det är komiskt när jag ser tonåringar med kepsar och skjortor som det står Obey på? De kontrollerar allt....!


lördag 5 december 2015

Santa Claus conquers the Martians

 
Nu när vi är i december så kände jag för att kolla på en julklassiker! Valet var naturligtvis Santa Claus conquers the Martians från 1964!

Handling
På planeten Mars har ledaren och hans fru blivit oroliga för att deras barn kollar på för mycket jordisk tv. Barnen på Mars har nämligen sett ett program där jultomten intervjuas och har börjat fundera varför inte det finns en jultomte på Mars? Ledaren löser problemet genom att besöka en 800-årig vis man. Denne förklarar att barn på Mars har alltid blivit uppfostrade helt fel. Alla marsianer har på sitt huvud ett elektroniskt föremål som matar hjärnan med information. Denna sätts på barnets huvud redan då det är nyfött, vilket leder till att barnen växer upp alldeles för snabbt. Så barn blir olyckliga för de får inte vara barn.
Lösningen är väldigt enkelt:
Kidnappa jultomten från Jorden och för honom till Mars!

Men när marsianerna anländer till jorden märker de ett problem: Det finns för många jultomtar! Det står en vid ett köpcenter och ringer en klocka, det står en annan vid en kyrka och ringer en klocka.... Samtidigt har amerikanska luftvärnet upptäckt UFOt och anfaller. Så marsianerna får bråttom med att hitta en julgubbe! De kidnappar två små barn och får dem att berätta var den RIKTIGA jultomten bor, på nordpolen förstås! (För jenkkarna vet förstås inte att han bor på Korvatunturi, men det är väl sak samma... -.- )
Efter många om och men lyckas marsianerna kidnappa jultomten och far till Nordpolen med honom. Där öppnas en fabrik för att tillverka leksaker. Jultomten är delvis med på att tillverka leksaker åt barnen på Mars. Han är ju jultomten så det är klart han vill föra jul till Mars!
Han vill förstås också hjälpa till med att skapa en Marsiansk jultomte, som kan ta hand om ungarna på Mars.

Om filmen
Den är väldigt billigt gjord. Marsianerna är skådespelare i en grön dräkt och grön smink. Deras hemska robot Tork (Eller Zork?) är uppenbart en karl i en kostym gjord av paff och silverfärg. Marsianernas vapen poppar, men vi ser inga strålar eller något annat.

Julgubben är väldigt lättlurad i denna film. Visst, han skrattar och är alltid så glad, men han är väldigt naiv. Han blir lurad gång på gång av marsianerna. En marsian, Voldar, hatar jultomten och ungarna. Han tror att de kommer att förstöra Mars ungdom genom sånger och presenter och lekar! Han bestämmer sig för att helt enkelt döda jultomten och ungarna!
Så på resan till Mars lurar han in jultomten i luftslussen, vilken han stänger och tänker släppa ut all luft ur! Jultomten och ungarna lyckas fly, men jultomten tror fortfarande att "det var bara en olycka".

Termen jag skulle vilja använda för att beskriva denna film är "camp". Den är väldigt Campy. Den är gjord med glimten i ögat och inte alls tänkt att tas på allvar. Jag har väldigt svårt att föreställa mig regissören Webster tänka "denna film kommer jag att bli världskänd för, den kommer att förändra science fiction-filmer för all framtid!"

Betyg
Vet ni vad? Jag gillade denna film! Visst den är extremt billig och har otroligt många film. Men den är gjord med charm och med glimten i ögat. När en film heter Santa Claus conquers the Martians så är det dåraktigt att förvänta sig Oscars-material! Att bara konstatera att filmen skulle vara dålig är som att vara extremt kritisk på när en lågstadieklass sätter upp Robin Hood. Man kan inte vara så kritisk mot en sådan pjäs för det är bara fråga om ett gäng barn som försöker sitt yttersta för att underhålla oss. (eller så är de tvingade av lärarna). Samma är det med denna film. Den är på en sådan nivå att man kan inte låta bli att åtminstone småle åt all camp som finns i den.
Jag skulle inte ha något problem med att se denna roligt korkade B-film igen!

P.s
Här finns filmen på youtube. Enjoy!

måndag 30 november 2015

Var hittar jag allt?

Förstås har ni läst min blogg väldigt aktivt och inte missat en enda statusuppdatering. Då har ni garanterat märkt att jag recenserat en del filmer, också en del okända sådana. Jag har då fått frågan "var hittar du allt?". Var hittar jag sådana konstiga och okända filmer som Galaxina, Fire & Ice eller Class of Nuke 'em High.?

Jag skulle våga påstå att 5 % av alla filmer jag äger (vilket är många) har jag köpt till det fulla priset. Det har varit filmer som jag älskar och som jag vet till 100 % att jag vill ha. Resten har jag hittat i realådor eller fått tag i via billiga erbjudanden helt enkelt. Det är otroligt vad man kan hitta om man är en filmfantast som jag och letar lite! Jag menar Highlander och Ghostbusters 2 är båda filmer jag har hittat i realådor för något mellan fem och sju euro. Jag älskar dessa filmer! Snacka om fisketur, eller hur?
Men var lönar det sig att fiska då? Jo:

Internet!
Nyligen beställde jag ett litet filmpaket från Discshop, med fyra filmer för fem euro. Med lite huvudräkning så blir det 1,25 € per film. Inte illa, va? Även om de filmer jag beställde visar sig vara skräp så var fem euro för fyra filmer ganska så billigt. Och än så länge har åtminstone en varit helt okej. Det var på det sättet jag kom över Manborg. Men jag letar förstås inte bara efter "dåliga" billiga filmer, utan om jag hittar en pärla här så blir jag överlycklig!
Jag har inte bekantat mig med Netflix eller sådana tjänster, men jag kan tänka mig att man hittar saker där.

Realådor!
 Ibland när jag är till Citymarket, Prisma eller något annat varuhus så passar jag på att kolla i realådorna. För ett tu tre kan man hitta en pärla där, som den vanlige konsumenten inte skulle köpa, så då norpar man det istället! Det var på det sättet jag hittade Mortal Kombat för två euro! Det var också på det sättet jag hittade Fire & Ice!

Filmbutiker
Onekligen, det bästa stället att hamstra filmer på är hos andra filmfantaster! Främst då filmdivarin, om ni kan hitta ett sådant. I Åbo finns ett jättebra filmdivari nära tågstationen där jag hittade bland annat den tecknade Sagan om Ringen, John Carpenters The Thing, The Wrestler, A Fantastic Voyage.. Och så några filmer som jag ännu kommer att recensera. :D
Och det är inte ens filmer som är "billiga". Och visst, det är dyrare än Internet, men jag ansåg att jag ville betala lite mera för dessa filmer. 
Och jag har förstått att man kan byta filmer där! Så någon dag kommer jag att hämta dit en stor hög filmer och byta till mig andra filmer.

Ja, vad mera kan jag säga än: God fisketur!

söndag 29 november 2015

Galaxina

 Jösses vad länge sen det var jag recenserade en film! Jag skyller på NaNoWriMo och resten av världen! Men nu har det blivit dags igen.
På Discshop hittade jag ett erbjudande: 4 filmer (från en viss lista) för 5 euro.
Av min erfarenhet som filmsnobb kan jag säga följande: I sådana kategorier finns det mycket skräp, men man kan också hitta guldklimpar. Manborg t.ex hittade jag på det sättet och den filmen är en av mina favoritfilmer!

När jag bläddrade bland dessa filmer hittade jag Galaxina, en lågbudgets science fiction-film från 1980. Den ska handla om en interplanetär polisstyrka som är på uppdrag samtidigt som en robot blir kär i en människa. Filmen lär i helhet vara en parodi/homage på star wars, star trek och Alien samt western-filmer.
I huvudrollen finner vi Dorothy Stratten, ocksä känd som Playboy Playmate of the year år 1980. Men jag upptäckte en tragisk detalj när jag forskade om denna film: Hon dog 1981. Hon blev skjuten av sin exman, innan denne riktade vapnet mot sig själv.

Så ja.... Förutom tragedin med Dorothy Stratten, så....
1.25 € för denna film?
SÅLD! Låt oss nu ta en titt!

Handling
 Rymdskeppet Infinity håller på att patrullera galaxen. Skeppet kontrolleras av kaptenen Cornelius Butt (Hö-hö-hö) och hans besättning. Ombord på skeppet finns också tjänsteroboten Galaxina. Infinity får ett nytt uppdrag: De ska bege sig till fängelseplaneten Altair. Där ska de hämta en värdeull sten som kallas Blue Star. Den stenen har en massa krafter som kommer att revolutionera rymdsamhället.
Men det finns en hake: Resan dit och tillbaka tar sammanlagt 54 år. Så besättningen måste sova i cryokammare under sin 27-åriga resa dit medan Galaxina styr skeppet. Galaxina som samtidigt har blivit förälskad i en av besättningsmedlemmarna. Tänk er dessutom det: 27 år ensam på ett rymdskepp. Ingen att prata med, bara dina sysslor som håller dig upptagen. Du sover inte ens, eftersom du behöver ingen sömn.
Under denna tid lär sig Galaxina att prata. Ty hon har inte tidigare kunnat prata eftersom hon har inte varit programmerad till det. Hon förbereder sig helt enkelt för att kunna säga åt sin älskade hur hon känner då han vaknar ur cryo-sömnen.
Karaktären här heter Mr Spot. Ser han bekant ut? ;)

Om filmen
Jag antar att man kan spela Galaxina: The Drinking Game. Ta en hutt varenda gång du ser något som redan har existerat i en annan science fiction film. En halvtimme in i filmen hade jag märkt fem-sex saker från Star Wars och Alien-filmerna allena. Skulle säkert ha märkt mera om jag skulle ha sett alla Star Trek-filmer också.
En till regel: Ta en hutt varenda gång du hör ett klassiskt musikstycke spela. Filmen använder en del klassisk musik, så pass många att man måste ta åtminstone tre huttar på det. (fyra om man räknar med en scen där en karaktär kollar på ett operastycke på tv)

Det jag älskar med filmen är set-designen och utomjordingarna. Om man försöker föreställa sig cheesig billig 80-tals rymdopera så är detta vad man kan tänka sig. Jag menar planeten Altair. Det är tydligt att filmteamet egentligen filmade allting på någon slags western-stadsset i USA, sen lade man på ett filter för att kunna i filmen påstå att atmosfären ser så ut.
Jag älskar scenen då Galaxina är i baren på Altair. Inte för att den påminner om Cantina-scenen i Star Wars, utan för att hela det är helt enkelt en western-saloon full med utomjordingar! Det ser så roligt ut att jag tycker det är synd att filmen inte använde den mera än en scen.

Betyg
Det är svårt att bedöma Galaxina. Det är utan tvekan en b-film, men det är en bra b-film! Jag är rädd att den kräver en viss förkärlek för b-filmer och science fiction för att riktigt kunna uppskatta Galaxina.Men ändå, skulle jag våga ge den till folk som inte alls är bekant med sci-fi?
Varför inte? Det är ett löjligt rymdäventyr som i min bok går bra att svälja!
Den får 7 av 10! Se den om ni vill ha ett löjligt rymdäventyr.

torsdag 26 november 2015

Citat som hjälpte mig

Jag tänkte dela med mig av några citat från andra kända författare som har varit med mig under Nanowrimo. Man kan säga att de har hängt inramade på min vägg i mitt hjärnkontor. Utan dessa karlars visdomsord hade det antagligen varit svårare för mig att klara NaNoWriMo 2015.

Ray Bradbury (om "writers block"): "Det är uppenbart att du gör något fel då. Din hjärna säger till dig att 'jag är inte intresserad av din berättelse'. Lösningen på detta är att sluta med vad du håller på med nu och gör något annat."
Detta är sant, men Bradbury uttrycker det så dramatiskt. Många gånger när jag mötte Writers Block handlade det om att jag inte var intresserad av min egen berättelse. Jag brydde mig inte alls om karaktären jag höll på att skriva om eller dennes öde.
Så lösningen var väldigt enkel: Kasta karaktären framför en buss! Jag menar allvar! GÖR något som helt överraskar din karaktär och sparkar iväg den någon helt annanstans så att berättelsen tar en annan riktning. I ett skede i min berättelse dök det upp en karaktär som jag kom på att jag inte tyckte om.  Så jag mördade henne helt enkelt! Och det fick en massa konsekvenser för resten av berättelsen.
Denna regel har också kallats för "Chandlers Lag" efter deckarförfattaren Raymond Chandler. Han hade en regel som löd "När du tvekar, ha en karaktär att rusa in med en pistol". Även om hans lag inte går att tillämpa alltid, så är kontentan densamma: När du har writers block, släng något i ansiktet på karaktärerna och låt dem kämpa med det.

Stephen King: "Sometimes you are doing good work, even when it feels like all you're managing is to shovel shit from a sitting position". Detta har också hjälpt mig för att visst har det funnits tillfällen då jag bara tänker "vad tusan håller jag på med, har jag inget bättre att göra? Mitt manuskript är skräp, allt jag gör är skräp..." Men tänk om det inte är skräp? Tänk om det är bara jag som är korkad? (Vilket inte är en omöjlig tanke) Den tanken hjälper.

Flera författare har sagt att det hjälper att ha en rutin. Stephen King igen har uttryckt det på ett bra sätt: "Vänta inte på musan. Den är svår att fånga. Men om du har en specifik plats och tid varje dag där du kommer att vara så vet musan det också. Och då kommer den att vara där och den har magi."
 Det är sant. Jag hade så gott som varje dag en fast skrivrutin. Varenda dag 2000 ord. Och jag satt mycket och skrev i Studentteaterns utrymme på reuterska. Jag gick dit efter jobbet med laptopen i högsta hugg och satt där tills mina 2000 ord var klara. Vissa dagar blev det mera, det mesta jag har åstadkommit på en dag var 6000 ord.

Och här finns den "magiska silverkulan"....
Det hjälper att skriva helt "kallt" om vi säger så. Vi vet alla känslan av att man inte orkar helt enkelt skriva, man har writers block, arbetet känns tungt.... Lösningen på detta dilemma är att skriva. Oberoende hur det känns så ska de tvåtusen orden ut, oberoende vad du tycker! För då gör du åtminstone något.
Detta kan verka konstigt, men jag kan ärligt säga att det hjälper. Sitter du fast så hjälper det bara du envist skriver dig ur det. För så småningom kommer ändå glädjen av att utveckla en story att komma till dig. Och där efter är det bara nedförsbacke.
Jag är inte den enda som har skrivit under detta.

På tal om skrivrum...
Jag vill slutligen också berätta om kanske det bästa skrivrummet jag hade. Som jag tyvärr inte kommer att kunna använda igen.
jag åkte upp till Vasa för att delta i Galan 2015 (göra reklam för min egen blogg och ge mina läsare ett ansikte att koppa ihop med bloggen). Dessutom ville jag träffa några vänner som jag inte har sett på evigheter.
Eftersom vi fick rabatt på hotellrum så bodde jag på Sokoshotellet vid Vasa Centrum. Jag kände att jag ville ha det. Rummet var fint och jag hade utsikt över Vasa torg. Det fanns ett skrivbord av trä, en bordslampa som kastade ett varmt sken omkring sig och en kontorsstol med armstöd. Där satte jag mig med min laptop och skrev medan ljud av festande Vasabor hördes upp till mig. Det kändes riktigt lyxigt och mysigt. Och tidigare hade jag gått till alko och köpte en flaska Jameson som jag satt och pimplade på medan jag skrev. Jag tänkte "Jag har ett hotellrum, jag är ensam, jag har en berättelse jag jobbar på... Dags att köpa en flaska whisky, sitta vid fönstret och skriva för att riktigt uppfylla den stereotypiska bilden av en författare!"
Med denna musik till och allt. :D


NaNoWriMo 2015

Har inte ännu fyllt i namn och titel.
Håller de bitarna för mig själv
Du store tid, jag klarade det!
Jag trodde ärligt talat att det inte skulle gå! När jag satte mig ner med min laptop hemma hos ett write-in natten till den första november 2015 kändes det som en omöjlig uppgift. Jag var fullt beredd på att på sin maxgräns komma halvvägs. Jag tänkte inte på att komma upp i hela 50 000 ord, utan jag tänkte på att "köra tills det stjälper", dvs vid 10 000-ordstrecket skulle jag helt enkelt inte orka ge på mera.
Och se nu! En utmaning som jag har velat göra i några år men inte kunnat så har jag klarat! Och på första försöket! Ja, detta är den första gången jag på riktigt har tagit mig an NaNoWriMo! Jag har flera gånger sett på utmaningen och tänkt på att göra den, men aldrig gjort det. Trots att jag har haft drömmar och fantasier om att bli en författare så har en massa saker stått i vägen.
Därför är detta en stor grej för mig. Visst, min bok är skräp. Full av grammatikaliska fel och plot holes, men det är det första utkastet. Första utkast av böcker är alltid skräp, oberoende vem som skrev den. Men den existerar! Ett första utkast till en bok av mig existerar! För mig personligen är det ett bevis att jag kan. Yes, I can! 

Jag kanske skriver ett till inlägg om min resa genom NaNoWriMo2015. För jag har en del funderingar kring det, hur jag fick det att fungera och annat.
Tack till de som har hejat på mig! Ni är guld värda!
Nu tänker jag pausa en kort tid, en vecka eller så.... Sen tänker jag börja skriva på ett annat projekt. Jag vet redan vad det kommer att vara. Det kommer att vara något helt annat. En annan ton och helt annan genre.
Visst kommer jag att editera utkastet jag skrev här i något skede. Men nu vill jag ha lite semester från det.

söndag 22 november 2015

How to get away with murder (in Finland)

Jag och Martin gjorde för en tid sen en ny liten kortfilm som är två saker: Parodi på journalfilmer (I stil med How to survive the finnish winter) samt kritik mot det faktumet att Finland är (antagligen) det enda landet i hela världen där alkohol är en förmildrande omständighet. Är inte det väldigt absurt? Men det händer. Nu som då mördas en person eller våldtas och straffet blir lindrigare för att gärningsmannen var berusad. Minns inte i exakt vilket land, men i andra länder ger det ett värre straff om man var berusad och gjorde något man inte får göra.

Vi filmade allt detta under en eftermiddag. Det mesta var improviserat men vi hade en idé om hur vi skulle gå till väga med det.

Så här är vår nästa Guerilla Picutre:

How to get away with MURDER! (In Finland)


måndag 16 november 2015

Bloggquiz

 
Nu är det min tur att göra ett quiz på min blogg!
Låt oss leka lite: Föreställ dig att du har möjlighet att göra en film. Vilken film som helst.
Under vilken sorts kategori skulle du i så fall hamna som en filmregissör? Skulle du bli känd som en B-filmsregissör som bara gör skräp, eller skulle du bli känd som en gigantisk filmregissör i Hollywood?
Här har vi testet!

fredag 13 november 2015

Bloggtorka och Galan.

Hej!

Som ni säkert märkt (vem har INTE märkt det??? ;) )  så har jag inte skrivit något på evigheter. Det finns några orsaker.

Den största orsaken är att jag deltar i National Novel Writing Month. Så all min energi till att skriva här har gått dit. Det går väl helt okej, men inte så bra som jag hade hoppats. Men "it ain't over until the fat lady sings!"
Så har jag också genomgått en personlig kris, som jag inte känner mig bekväm att prata om här i bloggen. Men det har gjort mig trött mentalt och fysiskt, vilket gör att jag är oförmögen att riktigt skriva blogg OCH jobba OCH Nanowrimo.
Jag tar det en dag i taget och försöker genomlida allt. Med Guds hjälp så går det säkert.


Annars har jag en glad nyhet: Jag är på väg till Galan 2015! Så att jag kan säga till vem sjutton som påstår att det inte finns manliga bloggare att se sig någonstans!
Säg hej om du är där! Jag kommer att vara den stilige karln i kostym.

lördag 7 november 2015

En puhu suomea - en dikt

Min lärare frågar efter min läxa.
Jag svarar
En puhu suomea

Studiehandledaren vill veta min framtidsplan.
Jag svarar
En puhu suomea.

Herr Undersergeant skäller ut mig
Jag svarar
En puhu suomea.

Min mamma klagar över oredan i mitt rum.
Jag svarar
En puhu suomea.

Min pappa frågar om jag ska skaffa ett jobb
Jag svarar
En puhu suomea

Mormor frågar om jag ville klippa hennes gräsmattan
Jag svarar
En puhu suomea

Min flickvän frågar om jag vill se en romatisk komedi
Jag svarade
En puhu suomea

Polisen stannar mig för att jag kör för fort
Jag svarar
En puhu suomea

Prästen frågar om jag tar denna fru till min äkta maka
Jag svarar
En puhu suomea

Skattmasen undrar om jag gömmer pengarna
Jag svarar
En puhu suomea

Doktorn säger att jag dör om jag inte slutar röka
Jag svarar
En puhu suomea

Calle Haglund säger att jag ska lära mig finska
Jag svarar
Sprechen sie Deutsch?

fredag 30 oktober 2015

Vlog: Halloween Havoc!!

Förra lördagen satte jag, Martin och en kameraman oss ner för att se tre skräckfilmer i rad. Sen filmade vi en Vlogg där vi pratade om dem.
Här har vi vår Vlog! Enjoy!


Crimson Peak


Jag fick plötsligt en idé: Jag ska gå på bio och se Crimson Peak! Det var ett tag sen jag var på bio och jag kände för att se en skräckfilm. Speciellt då den var gjord av Guillermo del Toro.

Handling
Jag ska inte spoila för mycket, men:
Edith Cushing är en aspirerande skräckförfattare i det tidiga 1900-talets New York. Hennes pappa är en rik företagare. En dag besöks de av Sir Thomas Sharpe, en brittisk baronet som letar efter finansiellt stöd för att kunna utveckla sitt gruvföretag. Han är väldigt intresserad av Edith. Så småningom gifter de sig och flyttar till England efter att hennes far dör.
Men det är något konstigt med Thomas Sharpe och hans syster Lucille....
Edith ser samtidigt en del konstiga saker i godset Allerdale Hall, också känd bland lokalborna som "Crimson Peak". Det är för att leran i marken är rödfärgad pga leran som används till tegel.

Om filmen
Guillermo del Toro har sagt att han ville göra en film där han fick leka lite med gotiska skräcktroper utan att nödvändigtvis vara en slav under dem. Det låter inte så illa, om det inte vore för att denna film är en slav under gotiska troper. Eller så är det jag som har läst för mycket gotisk skräcklitteratur att jag visste med det samma vad allt som skulle hända, exakt i vilken ordning. Fast det kan också bero på att mycket av hela berättelsen var väldigt förutsägbart.
I början av filmen så köper jag inte alls Edith och Thomas förälskelse. Visst, fina ord blir utbytta och en massa "jag älskar dig", men det känns ändå inte äkta och väldigt påskyndat. Som att han är den enda som visar intresse och därför blir hon kär i honom. I biosalongen satt det några kvinnor bredvid mig och varje gång Thomas dök upp på rutan så fnittrade de som ett gäng tonåringstjejer.
Så där har vi ett gigantiskt problem med filmen: Det går int att tro på Thomas och Ediths förälskelse, vilket man måste göra för att kunna vara intresserad av fortsättningen.


Alla spökvisioner vi får se är naturligtvis gjorda på CGI. Inget nytt under solen där. Vilket för mig vidare till nästa problem jag har med filmen: Den spelar säkert. De bästa skräckfilmer jag känner till så är skrämmande för att de utmanar dig. Men det är kanske också bara jag som är extremt härdad.
Den utmanar inte eftersom den försöker inte heller vara en ny toppmodern skräckfilm som skrämmer dig sömnlös. Istället upplever jag att Guillermos mål med denna film var att skicka ett kärleksbrev till gammal gotiska skräckhistorier. Så paradoxalt nog kan det faktumet vara filmens räddning. Jag är medveten om att Guillermo del Toro har en förmåga att göra "mörk fantasy", dvs filmer med fantasyinslag som är kusliga. Han har sagt i en interjvu att han läste sagor samtidigt som han läste Edgar Allan poe och H.P Lovecraft. Så därför känns denna film väldigt "fantastisk". Är det vad senõr Toro var ute efter så kan jag bara säga att han lyckades!

Samtidigt måste det poängteras att huset Allerdale är vackert filmat och kostymerna är väldigt vackra. Men sorry, Guillermo... Jag vill ha MER!

Betyg
4 av 10! 
Jag gillar Guillermo del Toros stil, men säg till när han äntligen får göra At the Mountains of Madness. Den filmen ser jag fram emot att han gör någondag!
Jag tror jag skulle kunna lära mig älska filmen om jag skulle se den flera gånger, men det får bli på TV i så fall.

lördag 24 oktober 2015

Rock and Roll Reform School Zombies av Bryan Smith


 En bok som utspelar sig i high school

Denna bok borde ha blivit film. Jag säger det inte för att boken skulle vara så pass "bra att den borde bli film". Faktum är att det känns som om Rock and Roll Reform School Zombies var ursprungligen ett filmmanus som blev omarbetat till en bok.

Handling
 På internatet South Illinois Music Reeducation Centre botas 80-talets ungdomar av den hemskaste av alla förbannelser som har förfallit mänskligheten: Heavy metal! Ungdomarna har börjat lyssna på Heavy metal!
Vi stiftar bekantskap med Melissa, en tjej som blev förälskad i Heavy Metal och som blev stöddig mot sina föräldrar. Så de skickade henne dit.
Och nu ska hennes pojkvän Wayne och hans bäste vän Steve köra dit för att hämta henne.

Samtidigt kraschar en meteorit i närheten av skolan, där skolan har i hemlighet begravt elever som har dött. För en del elever blir tydligen piskade ihjäl under lektionerna. Meteoriten lyckas återuppväcka dessa döda människor till zombier. Så medan Steve och Wayne och Melissa försöker ta sig ut, så får vi en zombieattack.

Om boken
De främsta inspirationskällorna till denna bok listar Return of the Living Dead och Heavy Metal. Det känns som att man skulle läsa en cheesig 80-tals skräckfilm. Och detta är det största problemet med boken, eftersom karaktärerna känns platta och lite flera mänskliga reaktioner. Gissa vad som händer när Wayne får tag i en pistol? Han kan förstås skjuta zombier i huvudet och de dör! Buuullshit!! Han är inte ens rädd, han tycks inte reagera på något sätt. Den enda karaktären som blir rädd är Melissa, och det är väl för att hon är en tjej.

Boken är bara 124 sidor lång, så jag läste den på tågresan tillbaka till Åbo. Full av lama beskrivningar och papperstunna karaktärer.

Betyg
Den hade varit jättebra som en film! Jag kan se det som en komisk störtlöjlig 80-tals skräckfilm. Men som bok? Glöm det!
2 av 10!

fredag 23 oktober 2015

Manliga bloggare?


Jag tänker diskutera lite frågor som finns om att vara en man som bloggar (relativt) effektivt. Nu som då har diskussionen om manliga bloggare i svenskfinland dykt upp. Varför är vi så få? Är det för att vi blir undanknuffade av tjejerna?

Känns det ensamt att vara en man som bloggar?
Faktiskt inte. Att blogga, precis som att skriva i allmänhet, är ensamt.
Det känns mera ensamt att vara en bloggare av min sort som bloggar om populärkultur. För hur många bloggar finns det som min? Det närmaste exemplet jag kommer och tänka på är Martins.
Visst, det finns en stereotyp om att en bloggare är en ung tjej i tidiga tjugoårsåldern som bloggar om sin vardag eller mode vilket inte passar in på mig. Men nu kan man tyvärr inte alltid passa in.

Varför finns det så få män som bloggar?
Det finns många svar på den frågan:En del har inte hittat sin grej de vill blogga om. Jag försökte själv för några år sen blogga om vardag (och vardagsfilosofier) tills jag kom på att jag inte är en sån person. Det ledde till att jag inte helt enkelt kunde blogga på några år eftersom jag inte visste vad jag skulle skriva om. Slutligen kom jag på att helt kallt skriva om mitt intresseområde: Populärkultur! Take it or leave it!
Så mitt tips till sådana människor är att "skriv om det du tycker om". Jag tycker om film, böcker och annat, så jag skriver om det!
En kille som kanske tycker om att sporta kan blogga om det, dela med sig av träningstips eller tycka till om olika sportlag!
Eller kanske du brinner för människorättsfrågor? Skriv om det!
Eller kanske du tycker om att laga mat? Skriv om det!
Eller kanske det finns en man där ute som vill skriva om hur man bäst vårdar en mustasch? Skriv om det! Jag kanske får för mig att odla mustasch någon dag.

Sedermera så kanske det ligger något i att det är mestadels är kvinnor som bloggar, men inte så att kvinnorna trycker ner männen. Det är nog snarare så att män i många fall känner att en blogg måste "se ut" på ett visst sätt. Lite som när man föreställer sig att en barnmorska alltid är en kvinna. Eller att en soldat ofta är en man.
Låt mig illustrera med ett exempel: När jag har nämnt till några av mina manliga vänner att jag har bloggat har svaret varit något i stil med "Jaha, så du tar en bild av dagens outfit, en bild av din frukost och skriver om onödigt bullshit?" De som faktiskt har läst min blogg vet att det inte finns sådant här.

Blir män undanknuffade av kvinnor?
 Skulle inte tro det, nej. Vi blir inte undanknuffade på det sättet att kvinnorna medvetet ignorerar våra försök till blogginlägg. Det HOPPAS jag inte iallafall!
Det är i allmänhet knepigt att få läsare till sin blogg. Vi har det inte värre bara för att vi är män, grabbar!

Det var mina två cent. Jag har pantat på detta inlägg en längre tid och inte vågat skriva det. Har inte egentligen så mycket energi att ge mig in i den debatten, men ibland måst man kliva ur sin bekvämlighetszon.
Avslutar med en låt som jag tycker helt bra summerar ihop hela min "bloggkarriär" än så länge:


torsdag 22 oktober 2015

Svar på Frågestund 2!

Fråga: Jag läste just en kommentar du skrivit på ett inlägg om att du inte fått en enda kommentar på det här inlägget och det är ju skamligt! ;) Jag läste det här inlägget när du postade det och skulle kommentera, men av nån anledning så gjorde jag inte det. Men jag gör det NU istället och skriver vad jag tänkte fråga då: Är du ett fan av x-files? Jag är både en galen spelnörd och ett x-files fan och har precis sett trailern på x-files combacksäsong. Vet inte vad jag ska tänka ännu. Antingen är det bra eller så är det bedrövligt dåligt.... :D

Svar:
Tack för din fråga! :)
För att ge ett rakt svar på din fråga så jo, jag är ett X-files fan. Jag återupptäckte den serien för några år sen då jag jobbade till havs. Mitt arbetsschema såg då ut så att jag hade några timmar ledigt mitt på dagen mellan jobbpassen. Så det var perfekt att döda lite tid med någon serie där. Jag kollade igenom Dr Who, Star Trek Voyager och så X-files. :)
X-files var en rolig serie för mig eftersom jag fick inte se den då jag var liten. Min mamma sa alltid att den är så jättehemsk så jag får absolut inte se den! Nå, nu är jag vuxen och tänkte att jag kunde se den då. Och inte är den så hemsk tycker jag. Den är bara väldigt spännande!
Fast jag har bara sett fram till säsong 5. Jag har hört att allting blir bara värre längre fram. :D

Jag har flera gånger funderat på att skriva ett inlägg över mina favorit x-files avsnitt, för det finns några pärlor i den serien som jag tycker borde uppmärksammas. T.o.m de s.k "filler-avsnitten" som bara finns till för att vara smått roliga. De kan också vara riktigt bra! Som t.ex "Musings of a Cigarette Smoking Man" eller "War of the Coprophages".

Vad jag tror om comebacksäsongen ja.... Jag tror att det har potential att bli riktigt bra, men jag är också skeptisk till hur bra en serie i stil med x-files skulle överleva idag. De flesta serier som är populära idag följer ett lååångt narrativ, som pågår från säsong till säsong. Det har inte längre ett "monster of the week"-format.
Sedemera HOPPAS jag att de har kvar många idéer! Jag har bara hört att serien på slutrakan började bli utan idéer. Fast å andra sidan, nu finns det mera idéer att utforska, som t.ex mayamyten, Slenderman-grejen (och andra Creepypastas i överlag), vår Rover på Mars.
Men utöver det så skulle det bli intressant att se hur den serien skulle klara sig. :) Det skulle vara roligt om den kunde komma tillbaka.

söndag 18 oktober 2015

Det obligatoriska "rösta på mig"-inlägget


Ja, det hör väl till att jag ska säga att ni ska rösta på mig till bloggalan.
Rösta på mig till bloggalan. Varför? För att jag rular, DÄRFÖR!
Länken finns här. Get cracking!

Tack för det!

torsdag 15 oktober 2015

Sharknado


Denna film ville jag först helt och hållet undvika att recensera. Varför? Den heter Sharknado! Vad kan ni förvänta er av en film som heter Sharknado?
Den handlar om en tornado med hajar som terroriserar en stad. Tara Reid är med.
Thats it.
Samma företag som gav oss Snakes on a Plane har gått samman med samma företag som gav oss Ragin Cajun Redneck Gators...

Handling
En tornado har sugit upp en massa hajar och är påväg mot soliga vackra Los Angeles. Våra hjältar består av barägaren Fin, hans vän Baz, bartendern Nova, alkisen George och några till. De ska resa genom LA i denna hemska storm för att rädda Fins exfru April och dotter från Sharknadon.
Samtidigt har Nova problem med sitt förflutna.... Ty vet ni vad: En haj mördade farfar!!! Därför är hela hajsläktet av ondo!


Om filmen
Effekterna ser väldigt billiga ut. Hajarna ser väldigt "plastiga" ut. Inte för att det är så konstigt: Ragin Cajun Redneck Gators hade alligatorer som såg ut som plastlekasaker.

Min favoritkaraktär är utan tvekan George. Han är en gammal yrande alkis som sitter på Fins bar och tänker på dagarna då han var ung och vacker. Och när Sharknadon slår till så bestämmer sig gänget för att gripa tag i eldvapen för att....Kriga mot Sharknadon?
Men inte George! Han behöver inga mesiga skjutvapen! Han behöver bara sin barstol of DOOM!
 Den som han sitter på varje vecka och dricker på.
Synd bara att han dör lite mindre än halvvägs in i filmen.

Det finns en scen i filmen som jag tycker är synd att de inte utnyttjade mera: gänget skaffar i ett skede en bil från en firma som hyr ut filmbilar. De skaffar något vrålåk. Varför kunde de inte istället ha kört med Batmobilen? Eller Nightrider?
 Det intressanta med filmen är att Tara Reid skådespelar extremt dåligt, vilket är konstigt med tanke på att hon har nog skådespelat i snart 20 år, LITE bättre kan hon väl? Hon rabblar upp alla repliker alltid irriterat.

Gruppens vetenskapliga lösning till hur de lyckas stoppa Sharknadon kan bäst beskrivas som.... Semi-vetenskaplig.
Men å andra sidan: Filmen heter Sharknado, vad förväntar ni er?


Betyg
Vad annat kan jag säga? Denna film är definitivt en ölfilm. Kan man se den och inte förvänta sig något så får man en rolig, löjlig film. Det enda som skulle göra filmen mera galen  skulle vara om man gjorde en crossover med Sharktopus! Sharktopusnado!
Eller varför inte Megashark vs Mechashark? Sharktopusnado vs Mecha-shark!
Se Sharknado om du vill ha en ren ölfilm. Det är en korkad film, jo, men det är en roligt korkad film!

onsdag 14 oktober 2015

Frågestund II: The Equal Sequel



Hello alla läsare! Detta är er kejsare som pratar!

Tanken har slagit mig att det var ett tag sen jag ordnade en frågestund. Läsarnas kunskap om mig kan alltid utökas. Reglerna är som följer:
-Ni slänger en fråga åt mitt håll. Hur ni gör det är en sak, om ni kommenterar inlägget, skriver på FB eller ställer er ute på gatan och skriker er fråga.
-Jag svarar i ett inlägg.

Det lät väl enkelt? :) Så låt frågorna flöda! Jag svarar på (nästan) alla frågor!

lördag 10 oktober 2015

Return of the Fly

 The Fly var en jättebra klassisk skräckfilm! Jag rekommenderar att ni ser den! Men vill ni se uppföljaren så tänker jag inte stoppa er. Det finns mycket mycket värre skräckfilmer än denna.

Handling
Helene Delambre, fru till Andre, har dött. Hennes svåger Francois befinner sig på begravningen tillsammans med hennes nu vuxne son Philipe. Francois eller Helene har inte berättat för honom hur hans far dog. Han är förstås väldigt misstänksam med tanke på alla konstiga rykten som surrade kring hans död. Mord eller självmord? Först häktas mamma Helene men hon släpps samma dag?
Slutligen berättar Francois vad som hände. Hur Andres experiment misslyckades och förstörde både honom och Helene.
Philippe bestämmer sig för att återuppta sin fars projekt. Philippe vill att projektet ska lyckas och skicka hans far in i historieböckerna. Trots att Francois vädjar till honom att låta allt vara.

Det tar inte länge för experimenten att bli dåliga. Philippe blir förföljd av en polis som vill arrestera honom för någon orsak. Philippe mördar honom och teleporterar bort liket. Men ett problem uppstår: En mus som de hade satt i maskinen dagen före? De kom BÅDA tillbaka som en mus/manhybrid!
Efter en tid händer exakt samma sak åt Philippe som sin pappa! Han går in i teleporten och märker inte att en fluga finns där inne!

Om filmen
Denna film är utan tvekan sämre än originalet. Medan originalet hade hjärta och var en kärlekshistoria samtidigt som det var en skräckhistoria, så är denna film mer eller mindre bara en berättelse om en galen vetenskapsman. Det är inget dåligt i sig för filmen gör det väldigt bra.
Till skillnad från den första filmen så är denna helt i svartvit. Specialeffekterna är också sämre. I originalet så sken ett blått ljus innan vem föremålet teleporterades bort. I denna film har de helt enkelt bara klippt. Det ser komiskt ut för man kan riktigt se att de hade en kanin på en palle, filmade denne i några scener och sen lyfte bort den och filmade den tomma pallen.

Betyg
Filmen lider av s.k "Sequelitis", men är ändå inte per definition en dålig film. Den är en medioker film. Inte hemsk, men inte heller så bra som ettan.
Den får poäng eftersom den slutar helt annorlunda än ettan.

202 inlägg senare / 100 inlägg på ett år

Jag har nu bloggat i två och ett halvt år. En massa filmer, böcker och serier har blivit recenserade. En massa förslag till bordsrollspel har blivit presenterade. Och nyligen skrev jag hela 202 inlägg.
I början av januari så gjorde jag ett inofficiellt årslöste: Att skriva 100 inlägg på ett år. Det verkar som om det löftet har blivit infriat nu, ty detta blir mitt 100:e inlägg i år. 

När jag ser tillbaka över gamla inlägg och försöker tänka på vad som är annorlunda nu så är det första jag kommer att tänka på är att jag skriver mindre. I de tidiga recensionerna av en film t.ex så beskrev jag ofta hela handlingen. Numera gör jag inte det, utan skriver bara en (relativt) kort summering av upplägget. Delvis så tycker jag att det räcker. Förr så tänkte jag att jag skulle bara helt kallt berätta vad jag har sett. Är ingen intresserad? Well tough shit! Men nu vill jag få er att bli intresserade av filmen jag nyligen har sett / Boken jag har läst /Spelet jag har speat osv. Det kan jag inte göra om jag återger hela handlingen.
Delvis har så många människor sagt att jag skriver så långa inlägg att de inte orkar läsa dem. Så jag har skalat ner lite. Men mer än så här kan jag inte göra utan att mina recensioner bara består av "DUUUDE, jag såg just Star Wars 7!! DEN VAR AWESOME!!!!" Det finns tillräckligt många sådana inlägg där ute.

Jag tänker också skriva om vilka som är mina mest populära inlägg i skrivande stund (de som har fått mest klick), samt fundera lite kring varför just de inläggen blev så populära.

5. Onda Boken av Kaj Korkea-Aho
På femte plats finner vi min recension av Kaj Korkea-Ahos senaste bok. Varför just den fick mera klick vet jag faktiskt inte. Jag har recenserat många böcker i år, varför är Kajs bok så känd då?
Jag tror det har lite att göra med det faktumet att han är finlandssvensk. Han är lättare att relatera till än t.ex Isaac Asimov eller Ray Bradbury (Vet du ens vilka dessa typer är?). Sedermera har den finlandssvenska median gjort ett bra jobb i konsten att göra honom till ett "brand". Flera finlandssvenskar vet helt enkelt vem han är.
Jag tror också det har att göra med att min recension kom inte så länge efter att boken kom ut. Jag skaffade boken en vecka efter att den hade kommit ut och recenserade den några dagar senare när jag hade läst klart den. Så det är naturligtvis intressant att höra om min åsikt.

4. Filmutmaning!
När jag hade gjort min läsutmaning i ett halvår så tänkte jag att det skulle vara roligt att skapa en egen utmaning, fast för filmer. En utmaning som skulle hjälpa just dig, kära läsare, att utvidga din filmsmak och prova något nytt helt enkelt!
Så jag tror helt enkelt det lockar folk, en utmaning!

3. 6 filmer som jag ogillar men som alla älskar

Orsaken till att detta inlägg fick mest klick är antagligen för att risken finns alltid att jag ska nämna just DIN favoritfilm! Tänk om du är ett hardcore Twilight-fan. Hemska tid om jag sågar itu just din favoritfilmserie!
Jag tycker det är synd för jag gjorde en annan lista: Mina 10 bästa filmer som du (antagligen) inte har sett. Den listan gillar jag bättre, jag tycker mera om idén och gillade att flasha min filmkunskap.

2. Läsutmaning
Igen, en utmaning. Detta inlägg blev också det mest kommenterade inlägg, med hela fem kommentarer! Oh lord...
Och mitt kändaste inlägg är....!

1. De 10 värsta julsångerna

Yep, listor tycks alltid dra klick. Speciellt om jag påstår att något är skit. Tänk om jag just råkar hacka sönder din favoritlåt? Som t.ex Last Christmas av Wham! .... Seriously, den låten är hemsk. 

tisdag 6 oktober 2015

The Thing from another world

Innan John Carpenters film The Thing (och den hemska remaken av The Thing) så fanns en annan film som berättade i stort sett samma berättelse.
Detta är för att både The Thing och dagens film är baserade på en kort skräcknovell som hette Who goes there?

Handling
 En grupp från det amerikanska flygvapnet blir skickade från Anchorage, Alaska till en vetenskaplig forskningsbas på nordpolen.
Forskarna där påstår att de har har sett ett plan krascha. Och att deras kompass och övrig navigationsutrustning fungerar inte. Men det finns några konstiga detaljer med ett plan. För det första så är det planet som har stört radiovågorna, vilket skulle vara möjligt om planet bestod av 20 000 ton stål. Vilket betyder att det inte kan vara ett plan, utan en meteor. Men det har rört sig i en del konstiga rörelser förrän det kraschade. Upp, ner, sidor..... Det visar sig senare vara ett UFO.
När flygteamet anländer till kraschplatsen så finner de en människoliknande varelse som ligger frusen i isen i närheten av UFOt. De tar hem honom för att undersöka honom....
Och ja, shit happens.

Om filmen
 Stämningen i filmen är väldigt väl gjord. Det känns väldigt klaustrofobiskt när vi befinner oss i en forskningsstation på nordpolen. Och det dröjer väldigt länge innan vi ser utomjordingen. Konceptet om hur den fungerar och hur den är tänkt att överleva på vår planet med vår unika atmosfär är oerhört intressant. Det finns en diskussion där utomjordingen jämförs med en grönsak. Den har inte utvecklats som oss utan har snarare utvecklats som en hyperintelligent växt från en annan planet. Låter korkat? Tänk på alla växter som kan svälja flugor och andra djur. Tänk också på rankor som alltid tycks hitta något att hänga fast i medan den växer.
Växtlivets intelligens är inget nytt.
Jag älskar denna tanke för det öppnar för en massa idéer. Tänk om t.ex utomjordingens sporer har spridits i vinden? Och blåst söderut mot nordamerika? Tänk  om växterna kan manipulera människor, på samma sätt som en del köttätande växter kan locka till sig flugor?
Och tänk på hur den förökar sig: Med frön. Som inte nödvändigtvis behöver befruktas. Med andra ord: På en timme kan utomjordingen ha spillt sin säd över marken och redan gett upphov för tusentals utomjordiska monster!

Filmen är gjord i svartvitt. Den släpptes 1951 och tjänade in nästan två miljoner dollar! Filmens styrka är likadan som många andra svartvita skräckfilmer: Atmosfären känns väldigt tjock vilket gör att den är underbar för en skräckfilm.

Ett tema som diskuteras i filmen är hur vetenskapsmännen ska förhålla sig till utomjordingen. När varelsen är lös så vill typerna från flygvapnet skjuta den medan vetenskapsmännen vill rädda den och kommunicera med den.

Jag skulle vilja citera John Landis när jag tänker på denna film: "Filmerna från förr var bra skrivna, de hade bra skådespelare men de hade hemska monster!" Jag kan hålla med om detta. Monstereffekter på 50-talet var inte de bästa. Creature from the Black Lagoon t.ex har en dykare i en monsterdräkt. Det var sådana filmer som The thing from Another World som inspirerade John Carpenter att göra The Thing år 1981. Han ville göra berättelsen Who goes there ordentligt, med ett riktigt skrämmande monster.
Monstret i denna film är, till min stora besvikelse inte en växt. Det är en snubbe i någon konstig dräkt.... Se bilden.
Mina damer och herrar....
"The Thing from Another World".
Betyg
 För vad det är så är det en rolig film. Visst, den är ganska billig, har en enkel premiss och ganska tunna karaktärer. Men den var spännande, jag ger den det!
Den får 6 av 10 från mig!
Se den om du vill se en klassisk svartvit sci-fi skräckfilm!