lördag 31 mars 2018

Stridsplanen för imorgon


All right, jägare, hör upp! Här är stridsplanen för D-dagen (dvs imorgon):

Kl 00:01 så landstiger vi i det öppna word-dokumentet. Denna metod har fungerat förr och syftet här är att röja fram åtminstone 2000 ord av fältet, hur länge det sen tar. Fienden kommer att vara närvarande, men hoppeligen får vi inga problem.

Nästa dag kommer Fienden onekligen att ha lagt märke till vår närvaro och kommer antagligen att göra sitt yttersta för att få oss att backa. Att retirera vid denna punkt är inte en möjlighet.
Under denna dag har vi inga andra alternativ än att fortsätta pressa framåt, åtminstone 2000 ord till. Och efter det fortsätter vi pressa fram 2000 ord per dag tills vi är klara.
Men enligt våra informationskällor kommer inte det att bli möjligt förrän på kvällen.

Under denna dag har vi också ett nytt mål: att skriva en dikt. Denna del av operationen kommer onekligen att vara vår svaga punkt, då detta är första gången vi använder oss av poesi. Men vi har en lista över material att skriva dikter om, samt hoppas vi på att våran musa gör sitt arbete.

Om allt går väl så har vi skrivit åtminstone 4000 ord och en dikt imorgon vid midnatt. Det borde räcka och verka rimligt. Efter det så får vi hoppas på det bästa.

Finns det frågor, funderingar?

onsdag 28 mars 2018

Camp NaNoWriMo - min ryggsäck

Jag ska som sagt delta i Camp NaNoWriMo nu inkommande april. Jag har talat om det nu som då så jag antar att mina facebookvänner vid detta skede börjar stöna och skrika "Jamen GÖR det då!"
Nå, min blogg, min facebook-sida så nyah nyah! Ni får höra om det till lust och leda, suck it up bara!
Så vad tar jag med mig nu då på detta imaginära läger? Bara några småsaker.

1) Min dator. Naturligtvis. Vad annat ska jag skriva på? Jag vet folk som fascineras av den romatiska idén att hamra på en skrivmaskin. Men jag tänker bara säga detta: Min mor jobbade som sekreterare på 70-talet. Hon använde en skrivmaskin. Och ja... Den fick jobbet gjort, kan vi säga. Men Gud hjälpe dig om du skriver fel! Då fanns det för visso vissa slags suddgummin som funkade, men du måste vara hårdhänt OCH på någon magisk vänster låta bli att skrynkla mötesprotokollet eller något annat.
Så tack, men jag håller mig till datorn. Kanske jag någon gång skaffar en skrivmaskin, bara så att jag kan stoltsera med att jag har en.

2) Mina anteckningar. Den senaste månaden, sen jag fick höra om detta så har jag skrivit ner en massa anteckningar om namn på karaktärer, platser med magiska egenskaper och lite historia. Och naturligtvis en lista över namn. Inga namn som jag ännu använder, men t.ex random namn från en viss kultur, namn på städer, på öar och kungariken.
Detta är för att jag hatar när jag i skrivandets hetta måste tvärnita för att jag behöver komma på ett bra namn för en karaktär som just kom in! Det är så mycket lättare om jag använder mig av en lista då och tar ett namn därifrån!

3) Mitt tomma anteckningsblock. Man vet aldrig, ett tu tre får jag under denna process reda på vad jag ska jobba på i Juli eller nästa november.

4) Min karta som utmärker mitt mål. Jag satsar igen på 50 000 ord under April månad. Det är mitt "makro-mål", mitt "mikro-mål" är 2000 ord per dag. Och jag förutsätter att som en envis blodhund bita fast i målet och släppa inte förrän det är dött. Så har jag gjort tidigare. Förstås, blir det längre så blir det längre. Det finns en risk för det denna gång, men det får det bli då! Jag siktar alltid på att skriva det bästa jag kan just nu och berättelsen jag just nu har på gång har så mycket stuff på gång att det känns nästan som ett för stort projekt. Men skam den som ger sig!
Om sen berättelsen blir 400 sidor långt så ja... Då har jag väl ett 400 sidors långt manuskript, haha!

5) Snacks. Detta är ännu ett knepigt kapitel för mig, för jag har ingen aning om vad jag ska käka då jag skriver. Oftast brukar jag inte ens ha något. För kaffe, socker och te gör att jag möjligen känner mig pigg i några sekunder men efter det så börjar jag krascha och då går allt så trögt. Fast grönt te fungerar ibland. Eller hett vatten med citron.

6) SISU! Mycket mycket Sisu, om jag ska försöka tackla NaPoWriMo under samma månad! Droppen nöter berget and shit... Men för att citera gamle Bradbury: "You only fail if you stop writing".Eller för att citera en annan gammal vis tänkare:

Det var väl det som jag kom på, sådär på rak arm :)

måndag 26 mars 2018

Några roliga reklamer

Reklam, ja... Syftet med dessa är ju förstås att marknadsföra sina varor. Men vi kan ändå inte neka till att somliga av dem är roliga, antingen för att det var meningen eller så hände det oväntat.


8. "Baaall busterr... <3"
Jag är kanske för barnslig, men well... Jag VET vad det betyder när man talar om att "Bust yer balls". så vad sjutton tror ni jag tänker då jag hör en röst berätta om ett spel som
"And for adults it's extciting"
"Then try to bust your opponents baalls"
"Bhaaall busterr...."
"I wanna suck on your baalls...!" (okej, det säger de inte, men för en sekund trodde du mig, va? ;) )


7. Shake weight
Eeeh..... "What's the first thing that really sticks out"....Uuuhm.....
"No batteries needed". Eeeeh.....
"If you had the shakeweights in your hand right now".... Aaaaaah.....!
"In a matter of seconds you feel it really working your muscles." Jag vet EN muskel som det fungerar på. HEYOO!!

6. Wunder Boner
Egentligen så är detta marknadsföring gjort 100 % rätt! Jag menar visst, Wunderboner är ett roligt namn och man fnissar åt "my wife would like that", men vet ni vad? Jag kommer ihåg produkten! Jag kollade upp på amazon om man kan hitta en wunder boner och yep: för 19:99 dollar (ungefär 16 euro)+frakt så kan du skaffa dig en egen wunder boner!


5. John west red salmon
Detta är en tvättäkta skogsfinne! Cirkulerade det inte en video för en tid sen av någon finsk gubbe som schasade bort en björn? :D FUCK man vs wild! Bear Grylls tror att han är tuff? Han vet inte ett skit om att överleva i vildmarken!


4. Rejuvenique Electric Facial Mask
Också känd som "Mördarmasken" och "Din nästa mardröm".


3. Comfort Wipe
Äntligen är vi fri från slaveriet att hålla i toalettpappret när man torkar sig i röven!
2. Jag tänker inte säga vad detta är för reklam
Jag tänker bara säga detta: Jag är förvånad att denna reklam inte blev förbjuden för säkert finns det somliga som skulle tycka att det är kränkande. Och det är bra om de som vill ha barn skaffar barn, jag dömer inte, bla bla bla, moving on!

1.Holiday Outboards Johnson song
..... Dagens utmaning: försök se igenom denna video UTAN att garva, fnissa eller ens le!
Jag är fortfarande inte säker på om detta är en fejk, för det finns ett företag som just heter Holiday Outboards, som säljer båtmotorer bland annat. Det är inte omöjligt att föreställa sig att detta var någon reklam som gick på lokal TV i något litet samhälle någonstans.
Fast även om det inte är en "riktig reklam" så är den så rolig att jag tycker den får vara här! Så det så!


1. Johnson commercial (på riktigt denna gång)
Om någon fortfarande inte tycker sig att den förra räknas, så här kommer en riktig reklam!

lördag 24 mars 2018

Vet ni va som e BULLSHIT?!

Då en filmatisering av en bok ska göras och något smartskaft får för sig att det är en bra idé att trycka upp böcker med filmaffischen på omslaget!

Häromdagen köpte jag en svensk översättning av Den store Gatsby. Det är en klassiker av F. Scott Fitzgerald. Jag fick den för två euro, vilket var ett bra pris, med tanke på att Leonardo DiCaprio flinar mot mig på omslaget! Ja, DET är vad jag vill ha i min bokhylla eller hur? Leonardo DiCaprio i en kostym! Och att boken ska påminna mig om att den har nu blivit en film, med Leonardo Dicaprio, Tony MacGuire, Carey Mulligan, Joel Edgerton. Och att filmen har regisserats av Baz Luhrmann, regissören bakom sådana filmer som "Romeo+Juliet" och "Moulin Rogue". PÅ ETT BOKOSMLAG!

Och värre är det om det görs filmatiseringar av böcker som har väldigt lite med filmen att göra! När jag beställde "On stranger tides" av Tim Powers så var jag mån om att det inte skulle stå någonstans på omslaget "The book that inspired The Pirates of the Caribbean-movies". Jag vill inte att en bra bok ska besuldas av det eländiga eländet som kallas Pirates of the Caribbean-filmerna!
Och det står inte heller på framsidan....

Det står på BAKSIDAN!

Och det, mina vänner, är bullshit!

torsdag 22 mars 2018

Varför poesi?

Det är lite över en vecka tills NaPoWriMo börjar.
Det känns som en större utmaning att ta än Camp Nanowrimo. I camp NaNoWriMo tänker jag skriva ett 50 000-ords projekt. Big whoop, har gjort det tre gånger redan. Men tänker göra det denna gång ändå och sen ännu en gång i Juli då det äger rum igen (och så förstås det vanliga NaNoWriMo till hösten)
Poesi däremot, har jag inte beblandat mig med. Varför?

1) I allmänhet har jag inte begripit mig på poesi. Jag menar jag har träffat på poeter som beskriver soluppgångar vackert, men så har jag också träffat på poeter som spyr och skiter ut sina dikter i korta arga meningar. Och jag tänker bara "jaha" då jag läser allt detta. Deras poesi lyckas inte beröra mig på något plan, för det är så personligt.
Så personen i fråga har en åsikt om politik. Grattis? 
Personen i fråga tycker om att se en soluppgång vid sin sommarstuga. Just så. 
Poeten skriver om klassamhället. Jaha. 
Varför är dennes åsikt och känsloliv viktigt för mig

Är det kanske bara jag som är en okänslig barbar?

2) Jag har inte lyckats skriva poesi så bra. Liksom min senaste dikt som jag skrev där jag riktigt försökte var väl en kall vinternatt 2009 då jag satt på fyllan och rabblade ihop någon sorglig dikt om hur det är att vara ensam. Före det skrev jag några dikter i gymnasiet. Mitt favoritverk från den tiden var en "story within a story", ett epos som berättas i en av mina fantasyvärldar.
Kanske jag skriver något sådant till NaPoWriMo? 
Liksom tänk om en skald skriver en sång om mina hjältars äventyr?
HOLY SHIT, det skulle jag kunna göra! :D 
Men ja, så jag har inte skrivit så mycket dikter sen dess. Andan har inte kommit på.

3) Jag försökte tvinga min hand till att skriva rim. Att alla mina ord måste rimma, annars är det inte poesi. Och det arbetet dödade ganska effektivt lusten.

Så varför ger jag mig in i NaPoWriMo?

1) Jag vill utvecklas som skribent. Och jag tror att poesi kan vara en väldigt användbar krydda till mina texter. Om inget annat så får jag dallat lite i det också. Jag tror på att all sorts skriverier är bra, bara det att man skriver något är bra.

2) När man tänker på det så använder man ett visst poetiskt språkbruk i vardagen. Det kan vara en mening som har en viss rytm, det kan vara val av ord, det kan vara beskrivningar....

3) Saken med poesi är det att det kan vara precis vad som helst. Det är åtminstone svaret jag får om jag frågar poeter om deras åsikt. Det kan vara på rim, men det måste inte vara det. Det kan vara skrivet enligt en viss rytm, men det måste det inte heller vara. Det kan vara svårförståeligt och högtravande, men det måste inte vara det. Poesi är sist och slutligen bara en samling ord som man har radat upp i en viss ordning. 

Jag tänker avsluta detta inlägg med att dela med mig en dikt av Edgar Allan Poe som jag gillar. Och det är inte "the Raven", för den tycker jag är väldigt överskattad. 

Annabel lee
It was many and many a year ago,
In a kingdom by the sea,
That a maiden there lived whom you may know
By the name of Annabel Lee;
And this maiden she lived with no other thought
Than to love and be loved by me.

I was a child and she was a child,
In this kingdom by the sea,
But we loved with a love that was more than love—
I and my Annabel Lee—
With a love that the wingèd seraphs of Heaven
Coveted her and me.

And this was the reason that, long ago,
In this kingdom by the sea,
A wind blew out of a cloud, chilling
My beautiful Annabel Lee;
So that her highborn kinsmen came
And bore her away from me,
To shut her up in a sepulchre
In this kingdom by the sea.

The angels, not half so happy in Heaven,
Went envying her and me—
Yes!—that was the reason (as all men know,
In this kingdom by the sea)
That the wind came out of the cloud by night,
Chilling and killing my Annabel Lee.

But our love it was stronger by far than the love
Of those who were older than we—
Of many far wiser than we—
And neither the angels in Heaven above
Nor the demons down under the sea
Can ever dissever my soul from the soul

Of the beautiful Annabel Lee;
For the moon never beams, without bringing me dreams
Of the beautiful Annabel Lee;
And the stars never rise, but I feel the bright eyes
Of the beautiful Annabel Lee;
And so, all the night-tide, I lie down by the side
Of my darling—my darling—my life and my bride,
In her sepulchre there by the sea—
In her tomb by the sounding sea.

måndag 19 mars 2018

Writers of the Future-böckerna

Det är ingen vits att jag nekar det eller dansar kring elden: Jag älskar science fiction och fantasy-antologier. Jag har ett flertal i min samling.
"The mammoth book of Golden Age Science Fiction", "The Mammoth book of the new Space Opera", "Mammoth book of Nebula Awards SF" (den rekommenderar jag!), "Sorcerers Tales" m.m. 
Novellsamlingar av författare som Harlan Ellison och Ray Bradbury.

Men det finns en bokserie här som jag har kommit att älska mera. Och det är Writers of the Future-antologierna.
Vad är Writers of the Future-antologierna?

Till att börja med så är det en skrivtävling i USA för okända och opublicerade författare inom science fiction och/eller fantasy. Den startades på 80-talet av L. Ron Hubbard, ja, tyvärr så är det killen bakom Scientolgirörelsen. Därför suckar mitt hjärta när jag tänker på att den karln skulle ha kunnat på riktigt gå till historien som en författare och inte för det där andra.
Det finns några regler man måste följa om man skickar in ett manuskript dit, t.ex att det måste vara på engelska, max 17 000 ord, man får förstås inte plagiera något och det inkluderar att en karaktär läser upp en dikt. Tävlingen avgörs var fjärde månad i året, ungefär och man får bara skicka in ett manuskript per kvarttal och så vidare.
(Det ordnas också en systertävling som heter Illustrators of the Future, om någon av mina läsare är mera konstnärliga av sig.)

Efter det filtreras en del noveller ut av en del kända författare inom fältet som Kevin J. Anderson, Orson Scott Card, Tim Powers, Brian Herbert, Larry Niven osv. Och priset är förstås en penningsumma, men det är också att författare kan hjälpa den unge författaren att hitta någon som vill publicera deras verk.
Om man vinner Arvid Mörne-tävlingen, vad får man då? En summa pengar och ett grattis?

Nå, låt oss då gå över till antologierna, som består av de vinnande bidragen och några till som förtjänar att komma med! Det betyder att i dessa antologier finns det science fiction och fantasy-författare som är nya och helt okända. Jag älskar den tanken! Och de flesta av historierna är väldigt bra, tycker jag!

T.ex Garden of Tuan Zi handlar om en dystopisk framtid där en motståndsrörelse försöker plantera ett träd som ska rädda världen från stora företag som håller på att förstöra den.
Twelve Seconds: I framtiden kan man med hjälp av avancerad teknologi ta reda på vad det var folk såg under de sista tolv sekunderna av deras liv. Och det är alltid en gloria, ett litet ljussken som dyker upp under den sista sekunden. Kan det vara en glimt av himlen? Eller en kemisk balans? I vilket fall som helst så börjar det dyka upp en del fall där personerna inte såg något ljus. Vad betyder det?
Planetary Scouts handlar om en del rymdforskare som reser till outforskade planeter och hämtar in prov på växtlighet och djurliv.

Tänker jag själv skicka in ett bidrag dit...?
Springer det runt vargar i Österbotten? ;)
Visst, det kommer att vara en utmaning på grund av min bristande engelska, men det värsta som kan hända är väl att jag får ett brev från domarna där de kollektivt skriver
"Vi skrattade så hjärtligt åt ditt bidrag innan vi vek pappersplan av allting och kastade ut det genom fönstret! Åh, så roligt vi hade det, vi tänkte att det finns ingen chans i världen att du kan delta, faktum är att vi tänker stämma dig och ta din dator och låta den demoleras med en dynamitgubbe! Bara så att du inte kan skriva en rad till, njäh njäh!! Ha en bra dag, pappskalle!"
Nä, men ni förstår vad jag menar, värsta som kan hända är att jag inte kommer vidare.
Men tills jag får det uträttat så har jag åtminstone tre samlingar av denna antologi att njuta av.

söndag 18 mars 2018

King of the Hill

Tänk att jag inte har pratat om denna serie tidigare? Vad felas mig?
King of the Hill, ja. Det var en serie som gick på 90-talet. Den var tecknad av Mike Judge, samma typ som gjorde Beavis and Butthead och det märks. Vissa av karaktärer från King of the Hill påminner väldigt mycket om karaktärer från Beavis and Butthead. (T.ex Hank Hill påminner om Tom Anderson).

Handling
King of the Hill handlar om texasbon Hank Hill. Han bor i Arlene, Texas tillsammans med sin fru Peggy, deras son Bobby och Peggys brorsdotter Luanne.
Hans vänkrets består av Dale Gribble, en insektutrotare som är väldigt paranoid (tror t.ex att regeringen ser och hör allt man gör),
Bill Fontaine, en frisör åt armen som sörjer sin frus bortgång och som annars har blivit delad en dålig hand i livets kortspel,
Boomhauer, en kvinnotjusare som har en tendens att prata som ett maskingevär.
Och en massa andra karaktärer. Serien handlar om deras hijinks.

Om serien
Den gick i 13 säsonger, från 1997 till 2010.
Mike började jobba på serien under Beavis and Butthead. Han ville göra en sitcom som skulle vara mera verklighetstrogen, men ändå lika rolig. Han drog inspiration från sin egna uppväxt i Texas och tog därifrån inspiration till flera karaktärer. Och jag måste ge serien poäng: karaktärerna är välskrivna och intressanta att följa med.

Det komiska från serien i mitt tycke kommer från en ganska oväntad plats. Ni vet hur det är vanligt i en del familje-sitcoms att det finns en farsa som är korkad (Simpsons, Family Guy, Married...with children, Home Improvement osv.) och hela omvärlden tycks reagera på det?
Här är det precis tvärtom!
Hank Hill är en stolt Texasbo, som älskar sitt jobb (han säljer Propangas och propantillhörigheter). Han går till samma frisyr och får en ordentlig klippning som han har fått i hela sitt liv. Han går i kyrkan på söndagarna, som en ordentlig karl. Han vill helt enkelt ha ett så normalt liv som möjligt, där alla sköter sig och är ordentliga.
Men det är alla andra i hans omgivning som är "tokiga"! Hans son har alltid "fel" intressen, som bakning och dans.
Hans frus brorsdotter är inte lössläppt, men hon är "ledig" när det kommer till att klä sig bekvämt och sådant.
Dale får konstiga idéer om att regeringen kontrollerar folk med hjälp av chem-trails.
Bill är en desperat man som kan få för sig att hitta en fru från Ryssland.
Boomhauer är väl nästan mest normal, men inte ens han passar in. Hans metod att fånga kvinnor är att han går till en skoaffär och frågar alla kvinnor en efter en om de vill komma hem med honom. Det funkar väl med en på tusen.
"Varför kan inte alla bara vara normala?"

Serien har också en del allvarliga avsnitt som överraskar en. Det bästa exemplet jag kommer och tänka på är Bill. Som jag skrev tidigare så sörjer han att hans fru lämnade honom för evigheter sen. För det mesta spelas hans sorg för komedis skull, men det finns ett avsnitt som helt enkelt tar det på allvar. I det avsnittet får han för sig att han ska ta livet av sig. Och det görs inget skämt av det, det är inget roligt med det.
Och värre blir det: I samma avsnitt visar det sig att Bill är så förkrossad av sin frus bortgång att han slutligen klär ut sig till henne och låtsas vara henne. För att han är så hjälplös utan henne. Igen, detta är inte roligt, det finns inget komiskt med denna stackars mans förfall!
Som tur är slutar avsnittet med att Bill "kommer tillbaka".
Och varför vill ingen sätta Bill i terapi? För att hans vänner tänker att "han är ju inte tokig" så de vill ta hand om honom istället.

Betyg
Jag rekommenderar King of the Hill varmt. Det är en rolig tv-serie med starka karaktärer som är välskrivna, där komedin kommer ur själva karaktärerna.

söndag 11 mars 2018

Att baka en värld: Magi

Magi i en fantasyvärld kommer mer eller mindre med byggsatsen. Naturligtvis så finns det en massa fantasy som har väldigt lite, om ens någon magi. Men om man tänker skriva en fantasyberättelse så antar jag att man i något skede, like it or not, kommer att springa på frågan om magi. Finns magi i världen? Hur fungerar det? Vem kan använda det?
Kan varenda kotte lära sig magi hur som helst eller är det ett livslångt projekt att ens bli en halvbra trollkarl?
Kan endast de som har anlag för att lära sig magi använda det?
Behöver man bara ramla en ramsa och peka med en pinne så händer något?
Kräver det stor koncentration och man behöver inte ens rabbla en ramsa?

Om du helt tänker ignorera magi så behöver du inte tänka på det, men jag tänker prata lite mera om magi, för jag har lekt med det i mina texter.
Nyckelordet jag vill använda är "Begränsningar".

Jag vet inte hur det är med er, men jag upplever att det är bäst om det inte är hur enkelt som helst att kasta trollformler, inte vem som helst kan göra det hur som helst.
I Dungeons and Dragons-universumet kan du lära dig i princip varenda trollformel som helst om du blir tillräckligt gammal och tillräckligt kraftfull och läser in dina trollformler.
I Tolkiens texter är det bara alver och ishtaris som kan riktigt det här med trollformler. Jag har då aldrig hört om en hobbit som skulle kunna göra det.

I Harry Potter övervakas samhället riktigt ordentligt, vilket betyder att om du kastar vissa trollformler så kan staten få reda på det. OCH så måste du förstås ha en trollstav och kunna formeln. Och ibland en del andra saker (som t.ex en dödande formel fungerar inte såvida du inte på riktigt vill döda någon). Dessutom kan nästan vem som helst använda magi vilket betyder att det inte är så speciellt om Harry kastar en formel på någon.

Orson Scott Card har i sin bok Harts Hope fastställt att du behöver blod för att kunna kasta en trollformel. Styrkan på trollformeln beror på vad för slags blod det är. Är det gammalt blod från ett djur är det mindre kraftigt, är det färskt blod från ett lamm är det kraftigare. Men är det blod från en nyfödd bebis så är det det kraftigaste. Problemet är ju förstås bara det att det inte går att få tag i bebisblod varifrån som helst.
Ganska magstarkt för att komma från en religiös mormon, eller hur?

Så där tänker jag helt enkelt kring ämnet: Det är inte så bara att kasta en trollformel. Det måste finnas en del "om" och "men".

lördag 10 mars 2018

Zen in the Art of Writing av Ray Bradbury


Ray Bradbury är en av mina favoritförfattare. Jag brukar ibland tänka på honom som en slags tvillingsjäl, men det tror jag beror på att han är vad jag önskar att jag är när jag blir tusen år gammal, han själv blev 91 år gammal. En glad gammal gubbe som hade en lång historia av science fiction, fantasy och annat.
Han dog 2012, det året som jag började upptäcka honom. Vilket är synd för jag skulle mer än gärna ha skrivit ett brev till honom eller skickat ett mail.
Nåväl, får väl någon dag skriva ett annat blogginlägg där jag prisar karln och berättar hur han har påverkat mig, mitt skrivande och min attityd till skrivande. Det är två helt skilda saker, bara så ni vet!

Han hade naturligtvis en del tankar om skrivandets ädla konst, och om livet i överlag för den delen, om vilka han skrev ett antal artiklar. Och några av dessa artiklar har samlats in och kom ut i denna lilla bok Zen in the Art of Writing.
Denna bok har förstås en del artiklar där han berättar om hur han fick idéer till några av sina berättelser och hur hans karriär fick sin start.
Det finns också artiklar där han delar med sig av tips för unga författare, som t.ex hur man ska förhålla sig till vänner som inte tror på en och som påstår att man slösar bort sin tid.
Det finns också artiklar om Kärlek. Inte romantisk kärlek utan kärlek till livet, till vänner, till familj, till det vi gör, till arbetet.

Ett citat som jag brukar citera av Bradbury är
Love. Fall in love and stay in love. Write only what you love, and love what you write. The key word is love. You have to get up in the morning and write something you love, something to live for.”
Det citatet vill jag en dag ha inramat i mitt framtida skrivrum. Det finns inte här i denna bok, men han säger det i en annan intervju. Men säger inte det citatet mera exakt vad för slags författare han var?

Jag rekommenderar varmt denna bok, speciellt om du är en kreativ människa och mera speciellt om du är en skrivande människa!
Och om du bara är nyfiken på att läsa en gammal toks yrande.


tisdag 6 mars 2018

9 saker kvinnor aldrig säger

Inspirerat av detta blogginlägg, som i sin tur är inspirerat av ett annat blogginlägg så tänker jag skriva en lista på nio saker kvinnor aldrig säger.
Naturligtvis ska det tas med en nypa salt (eller hela Döda Havet, om ni tror det hjälper), och detta är främst vad jag aldrig har hört en kvinna säga (åtminstone till mitt ansikte).

1. "Va, ska du ha sallad med din biff??? Är du en ko eller något?"

2. "När en karl busvisslar efter mig och vill att jag ska flasha tissarna så betyder det bara att han vill ha min uppmärksamhet, då känner jag mig så omtyckt och jag blir alldeles varm inombords! Jag önskar flera karlar torrjuckade mot mig på dansgolvet, det är gulligt och jag blir våt i trosorna av det!"

3. "Den här romantiska komedin skulle vara så mycket bättre om den faktiskt innehöll skämt som är roliga. Det heter ju ändå romantisk komedi. Meh, kan vi inte se en film med Arnold Schwarzenegger eller Sylvester Stallone istället?"

4. "Kan du vara lite mindre romantisk? Du vet att jag inte tycker om då du överraskar mig med något och säger att du älskar mig? Kunde du inte vara lite mera som en grottman och bara säga "Ugh! Jag karl, du kvinna! Låt oss zugga-zugga!"

5. "Kan du berätta lite om militiden? Du vet att jag älskar att du berättar om den, speciellt om du har några andra karlar på besök och ni börjar utbyta milihistorier."

6. "Jag vill inte dricka dendär gröna smoothien som smakar röv och ser bara bra ut på mina instagram-bilder! Jag tänker så hårt slänga den i roskisen så fort jag har tagit selfies med den!"

7. "Toasitsen måste förstås alltid vara uppe, det tar bara en halv sekund för mig att fälla ner den. Och så gör det inget att du missar då du står och pissar, jag vet att det är en rättighet du har, att få pissa stående. Om du sitter ner och pissar så är du ju inte en riktig man!"

8. "Jag tycker vi kunde behöva flera män i politiken. Jag menar inte är det ju vårt jobb ändå att leda landet, då karlarna redan gör ett så bra jobb! Nä, sånt förstår vi oss nog inte på, vi tänker ju ändå bara på enhörningar, regnbågar och vem av One Direction-pojkarna som är sötast!"

9. "Aaaw, vad gulligt, han skickade en dickpic! ^^ Jag känner redan ett band mellan oss som kommer att vara för evigt, som att stjärnorna står rätt och det finns ingen tvekan om att han är "The One".

Ifall någon hade svårt att greppa och börjar leta efter högafflar och brinnande facklor så kan jag säga att detta var alltså ett skämt. :P

måndag 5 mars 2018

Vargtimman

Det är ett intressant fenomen att vakna plötsligt mitt i natten när man oroar sig för något. Det känns eländigt uppskruvad till elva. Allting är dåligt och sämre kommer det bara att bli, det bästa vore om man somnade om och sov tills domedagen.
Förutom att man känner sig degig i huvudet så värker också ens mage. Inte det samma som magont utan bara att det värker. När jag var i armén på loppusota och sov en halvtimme per natt i en vecka så kunde jag känna mig "så trött att det värkte" (utdrag ur någon text om armétiden som jag skrev då jag var gulis vid ÅA)

Och det intressanta är att detta tänker jag inte (så ofta) på dagen, det är nästan bara på nätterna när jag inte kan sova som jag ligger vaken och grubblar. Det har lett till att jag pratar om att jag vaknar på natten och är galen. Som om en slags bizarro-Johan skulle ha vaknat.

Detta fenomen är känt som vargtimman. Det sker vid en viss tidpunkt på natten (oftast inte länge före gryningen) då kroppens funktioner är som lägst. Melatonin-nivån är som högst och ämnesomsättningen är lägst. En massa andra av kroppens funktioner har varvat ner då. Vilket gör att precis allting känns tungt då.

Jag vaknade inatt vid femsnåret. Varför gjorde jag det? Har ingen aning. Men jag låg vaken i flera timmar och oroade mig för saker som egentligen inte är så allvarliga sist och slutligen. Men i mitt sinne förstorades de och blev världsstörtande. Min syn på mina framtidsutsikter var också mörka, jag tänkte på mig själv som en kung Midas i omvänd form. Allt jag rör vid blir inte till guld, utan det rostar sönder.
Och det värkte i min mage för att mina funktioner antagligen försökte kickstarta igång, nu när jag var vaken.
Så låg jag tills jag gav upp alla försök att somna om.

Så idag känner jag mig slut mentalt, fysiskt och allt. Men jag tar en tidig kväll och försöker att inte tänka på allvarliga saker idag. Inget vettigt blir ändå gjort.

Intressant fenomen eller hur? Skulle inte alls förvåna mig om det är på grund av detta som man förr trodde att demoner var ute och härjade klockan tre på natten. Om jag inte minns helt fel så trodde man att Jesus korsfästes och dog klockan tre på eftermiddagen, så demonerna hånar det genom att härja klockan tre på natten.

söndag 4 mars 2018

Bloggens framtid

Oroa er inte, jag ska inte sluta blogga.
Men jag funderar däremot på vad jag ska blogga mera om. Vad vill folk egentligen läsa om i min blogg?
Jag kommer nog antagligen i fortsättningen att blogga om filmer, böcker och att skriva. Med Camp NaNoWriMo OCH NaPoWriMo i april så kommer jag att skriva en del om det. Jag planerar ju att sätta upp mina dikter som kommer fram här på bloggen.

Men vad mera kunde jag skriva om? Finns det något särskilt ämne som ni önskar att jag skulle kunna skriva ett eller flera inlägg om?
Finns det önskemål?

fredag 2 mars 2018

National Poetry Writing Month

Yep, som om det inte vore nog med Camp NaNoWriMo så har jag ett annat projekt jag tänker ta del av. Som jag har känt till längre än Camp NaNoWriMo.
Det heter NaPoWriMo (National Poetry Writing Month). Och går ut på att man ska skriva en dikt om dagen, varje dag, i april månad.
Varför ska jag delta i det?

Delvis för att jag själv upplever att jag har dallat för lite i poesi. De enda poeterna jag har läst är William Blake, Lovecraft och Edgar Allan Poe.
Senaste gången jag skrev en dikt var väl 2009. Varför jag inte har pysslat med poesi sen dess beror på många faktorer, jag har träffat på pretentiösa poesi som har mördat lusten för mig att skriva poesi, ni vet hur man börjar inbilla sig att "detta är alltså riktig poesi, jaha..."
Jag har inte haft något att säga som inte kan sägas på ett mycket enklare sätt.
Jag har haft för mig att poesi måste handla om starka känslor och frustrerande angst och inte nödvändigtvis rimma (alltså ska inte poesi vara roligt och finurligt, det är ett allvarligt uppdrag)...

Nå, visst har jag fel! Det är därför jag säger att jag har dallat för lite i poesi!
Här är en mysig sommar dikt som jag helt enkelt googlade:

Allt är bra när sommaren är här.
Och växter kommer som blommor och bär.
Man behöver inte gå i någon skola.
Då kan man bara slappa och sola.
Solen lyser hela dan.
Ska ta en resa till Grekland i rätt plan.
På sommaren sprids kärleken överallt.
Och då kan det aldrig bli kallt.
Sommaren finns i mitt hjärta.
Sommaren finns i ditt hjärta.
Jag deltar också i NaPoWriMo för att jag tror att det kan helt enkelt utveckla mig som skribent (och kanske som person), att få dalla lite i poesi. Speciellt då jag bestämmer och får därför skriva precis hur jag vill! Det är charmen med att skriva i allmänhet!

Vill jag skriva poesi på rim? 
Vifta med min penna, simsalabim! 

Men om
korta meningar
jag skriva vill 
i shatneriansk anda
som Obamas tal?
Inget stoppar mig
jag är Gud

Jag kommer antagligen att publicera mina dikter här på bloggen. Fast om jag lägger dem på Finlandssvenska Bloggare-gruppen får vi se.

torsdag 1 mars 2018

Camp NaNoWriMo: Round one

Yep, jag ÄR så galen!

Som de flesta av er vet om så älskar jag NaNoWriMo. Jag älskar idén med projektet och jag älskar att delta. I princip vad som helst som får en person att fatta pennan anser jag vara underbart, om du så skriver blogginlägg, en roman, ett filmmanus, din självbiografi eller ett manifest över dina politiska idéer.

Och jag har nu deltagit i NaNoWriMo i tre år. Jag planerar nog att vara med det fjärde året också. Men utöver det så ramlade jag över en annan liten sak: Camp NaNoWriMo.
Enligt hemsidan så är Camp NaNoWriMo "a virtual writer’s retreat, designed for maximum flexibility and creativity."
Det är med andra ord lite samma som NaNoWriMo. Du sätter upp ett mål för ett projekt under en månad och försöker uppnå det.
Det skiljer sig ändå från NaNoWriMo på några punkter


  • I NaNoWriMo är gränsen 50 000 ord under November månad. I Camp NaNoWriMo så kan du justera det, om du t.ex bara vill skriva något på 10 000 ord.
    Jag har ändå satt 50 000 ord för att jag kan! Helt oskojat, då jag är klar med NaNoWriMo så känner jag mig inte så trött ändå, som att jag helt bra skulle kunna fortsätta om storyn tillåter det. 
  • Du kan på hemsidan joina s.k "cabins" (alltså stugor) som jag antar att är som ett slutet forum där du och några andra skribenter kan peppa varandra. Det går att skapa helt privata stugor, så jag hoppas att många av mina vänner joinar Camp NaNoWriMo, så skapar vi vår egna stuga! 
  • Jag skrev "Round One" som titel till detta inlägg. Vet ni varför? För att projektet äger rum under April OCH Juli månad! Det är två tillfällen! Och vet ni vad? Jag tänker delta i båda! Därav "He's a madman"
Så vad tänker jag skriva om denna April då? En liten äventyrsberättelse om en ung man som seglar över haven för att hämta en stjärna till en kvinna som han älskar. Och hans vänner som följer med och hur deras alla öden utformas. Mera kan jag inte säga. Inte för att jag inte vill säga, utan för att jag helt enkelt inte vet! Ett tu tre tar berättelsen en annan sväng än vad jag ursprungligen hade planerat, eller så finner jag nya saker om mina karaktärer!
En tanke jag har funderat på skulle vara att något år skriva ett massivt projekt, där jag skriver del ett under april, del två under juli och del tre under november! Men det känns för stort för mig. 

Tror jag att det blir ett mästerverk? Det korta svaret är nej. Det längre svaret är "Det blir så bra jag kan skriva just nu". För jag tror på att man utvecklas och formas ju mera man skriver, så ja... Detta blir antagligen inte mitt mästerverk, men det blir det bästa jag förmår skriva just nu

Vi ses väl under Camp NaNoWriMo, hoppas jag? Jag heter HellhoundHarry


Att baka en värld: Historia

Jag vill bara lägga en disclaimer: Jag är alltså ingen expert på att skriva fantasy. Detta handlar i stort sett bara om hur jag gör när jag bygger mina världar. Har du ett annat sätt som fungerar för dig så är det bara bra, du behöver inte lyssna på mig. Och om du själv är nyfiken på att bygga världar så måste jag be dig att ändå prova olika sätt tills du hittar ett sätt som passar dig, som du är bekväm med. 

Okej, så nu har du namngett din plats. Du har ritat upp en karta och namngett de vikitgaste platserna. Nu kommer nästa fråga: Hur lyder platsens historia? Varför är det stället som det är?
Om du har bestämt dig för att det ska finnas en spänning mellan människorna och alverna i ditt rike, varför finns den spänningen? Är det bara enkel misstänksamhet (och om så är fallet, varifrån kommer det?) eller har de två folken legat i krig med varandra och somliga har svårt att glömma?
Tänk på hur lätt folk skiter i byxorna så fort det står på YLE att Putin torkar näsan. Varifrån kommer den rädslan? Jag påstår nu inte att den rädslan är obefogad, men den kommer ändå från någonstans, om det är minnet av kriget som ännu spökar eller om det är för att Putins senaste politiska projekt är skrämmande.

I går tog jag som ett exempel ett ställe som heter Dargoth-Zen som skulle möjligen kunna betyda "Zens fästning". Okej, varför bygga en fästning just där? Var det kanske sätet för Zens rike då hen levde? Eller byggdes det för att skydda riket mot något, vadå i så fall?
Hade platsen någon strategisk betydelse som t.ex att den står uppe på en kulle och man har bra utsikt över en dal och kan därför se om en fiendearmé närmar sig?
Men om det inte är tillräckligt intressant så går det också att bara lägga till en enklare förklaring: Den mäktige Zen ligger begravd i slottets katakomber, därför heter stället idag Dargoth-Zen.

Det går förstås också att lägga in övernaturliga element! Varför skulle man inte få det?
Orson Scott Card berättar om idén till boken Hart's Hope. Det började med att han ritade en karta över en stad som hade flera ingångar. Och han började namnge dem alla. The Asses Gate (alltså "Åsne-porten") skulle vara ingången för handelsresande, döpt efter djuren som de fraktar sina varor på. Gods gate skulle vara porten genom vilken endast kyrkans män äger tillträde. Kings gate skulle vara porten genom vilken endast adeln kommer in.
Och så finns Piss gate, där inte tiggare kommer in, utan de lägsta sortens människor som ändå har på någon vänster lyckats fixa till sig ett dagspass och får spendera dagen innanför staden.
Och så finns det slutligen en till ingång som saknar namn. Det är för att den porten är magisk och kungen har låtit den porten bli igenmurad.

Tänk om Dargoth-Zen är byggd där den är för att under staden ligger Ungdomens Källa, dit det sägs att Zen kröp då han hade "dött"? Men det finns en twist på det: Istället för att bli yngre så förlängdes bara Zens liv med några år, vilket gjorde att han måste återvända dit med jämna mellanrum. Därför är det inget symboliskt med att det står i de gamla texterna att han blev 300 år gammal och det står att hans adjutant hittade bara ett skelett i hans säng en morgon?

Nog om det, vad annat för intressanta saker kan lite historia bidra till ens värld...?
Det finns alltid högtider som firas till åminne av en särskild händelse. Kungens födelsedag, minnesdagen efter dagen då en drake dödades osv. Religiösa högtider finns också, det är inte ovanligt att det finns en skördefest på hösten då man tackar gudarna för skörden eller också minnet av en dag då en gudagestalt enligt traditionen förstörde en demon. Och vill man dra det till sin spets så kanske det var ett resultat av mytologisering? Gudagestalten var egentligen ingen gudagestalt, det var bara en väldigt omtyckt kung/krigare/whatever som gjorde stora saker under sin livstid och har efter det fått ett rykte om sig. I mili kallades det för "mulliradion".

Historia i ens värld kan också bidra till folkdikter och legender! Jag tänker igen på Tolkien och berättelsen om Durin, som Gimli sjunger i Morias gruvor. Här finns den att läsa. Tolkien var en mästare på att skapa en levande värld med hjälp av legender och folksånger.
När jag var en tonåring och jobbade på en egen fantasyvärld så försökte jag skriva en diktsvit som hette The Princess and the Sorcerer som var en klichéartad berättelse om en prinsessa och en trollkarls förbjudna kärlek. Jag var ung, naiv och romantisk på den tiden. Jag tror inte att jag har den kvar någonstans?
Klichéartad eller ej, jag älskade idén om att det skulle vara en berättelse som berättades i min värld.
Och varför inte utöka det och säga att det baserar sig på en sann historia i min värld, att det faktiskt fanns en trollkarl och en prinsessa som försökte bli ett par, men han blev enligt legenden mördad av en avundsjuk älskare och hon dränkte sig i en brunn?
Bara att "i verkliga livet" fejkade de båda sin död och rymde tillsammans och ingen vet vad som hände efter det?

En del uttryck har också rötter i sin historia. Här hemma i Bennäs, Österbotten om någon råkar svälja vatten i fel hals och börjar hosta så brukar man säga "det for mot Jakobstad". Förstås, i Forsby brukar de säga att "det for mot Purmohållet". Vilket skulle tyda på en slags lättsam rivalitet som kan ha sina rötter i en bymentalitet. Det säger en del om hur folket förhåller sig till omvärlden.
Tolkien, igen, lyckas jättebra med detta. I början till Sagan om Ringen-sviten så reder han ut släkten Baggins och deras förhållande till de andra ortsborna, vad som sägs om dem (speciellt vad som sägs om Bilbo Baggins efter att han hade återvänt från Lonely Mountains med guld).
Igen, det målar upp en bild av hur ortsborna i the Shire förhåller sig till omvärlden och lite om hur man ser på släkten.

Detta blev ett långt inlägg, men det är mina två cents om att lägga till historia i din värld.