fredag 31 oktober 2014

Troper/klichéer i skräckfilmer som jag önskar kunde försvinna

De flesta klichéerna och troper som vi har sett i fiktion brukar oftast vara där för att de funkar. De kan ge extra krydda till berättelsen. Men ibland finns det en del troper som jag tycker helt enkelt att jag har sett alldeles för många gånger för att vara intressanta.
Jag tänker nu lista några troper som jag hoppas att vi kunde bli av med:


  1. The final girl och andra slasher-stereotyper. Ja, dethär borde ni ha väntat er att kommer. En ung tjej som oftast är oskuld eller bara väldigt snäll blir den siste som överlever. Man brukar oftast kunna känna igen TFG väldigt tidigt, det är tjejen som är lite osäker eller så är det tjejen som inte har sex. Samma gäller det med TFGs bäste vän, som är en nymfoman som kommer antagligen att dö ganska tidigt, efter att hon har haft sex med sin pojkvän och går för att duscha. 
  2. Kristna karaktärer är automatiskt onda eller galna och kommer att dö. Onda saker börjar hända och en karaktär dyker upp som försöker peta in Jesus någonstans. Eller så kanske karaktären i början försökte berätta för någon om Jesus. Den karaktären är automatiskt ond eller så är den fanatisk och i vilket fall som helst så kommer personen att dö. När jag kollade igenom första halvan av American Horror Story: Asylum och fick reda på att det fanns nunnor där så visste jag med detsamma att
    A) Nunnorna kommer att vara onda, inte en enda av dem är egentligen genuint god
    B) Abedissan kommer att vara en hycklare (typ att hon tillber djävulen i hemlighet eller att hon super och har en massa sex)
    C) En av nunnorna kommer att vara en demon eller bli besatt av en demon vilket kommer att göra henne till en nymfoman.
    Gissa vad? Jag hade rätt på alla ovanstående punkter. Jag har inte tittat tillräckligt länge för att veta om Abedissan kommer att dö på ett hemskt brutalt sätt och sinnessjukhuset kommer att brinna upp, men jag har på känn att det är någon variant av det som kommer att hända....
    Jag veeeet, alla tjatar om att kristendomen är det ondaste som har uppfunnits om man inte räknar med atombomben, jag har hört den ramsan i evigheter, det betyder inte att det gör en intressant berättelse. Om något så blir berättelsen förutsägbar för att denhär tropen är så söndertjatad.
  3. Vad som än händer så beror det på något som hände i det förflutna. Varje gång något händer någonstans så kan det spåras tillbaka till något hemskt som hände i det förflutna. Det hemska hotellet där allt det hemska händer? Jo, det är byggt på en indiangravplats som dom onda vita amerikanerna byggde sitt hotell på, efter att de hade grävt upp liken, pissat på dem och grävt ner dem tillbaka. Vad tror ni orsakar allt det hemska....?? 
  4. "Hallå, är det någon där? Hoppas inte det är en mördare i denna mörka källare!" Snaaaaaark.....
  5. Torture porn. Hur skrämmer man en publik idag? Intressanta karaktärer? En spännande handling? En twist i slutet? Nej, du klämmer in så mycket blod och flygande kroppsdelar du vågar! En högbystad blondin som blir lemlästad av en demon som brölar "hemskt".
    Come on, blir någon på riktigt skrämd av det? Nej, att bli äcklad är inte att bli skrämd. Vill jag bli äcklad men annars bara irriterad så ser jag A Serbian Film, thank you very much!
  6. Snabbt! Action! Pow! Super! De bästa skräckfilmer jag har sett så har inte ett speciellt snabbt tempo. De tar väldigt lugnt och bygger upp stämningen långsamt. Häromdagen kollade jag John Carpenters version av The Thing, den var jättebra just för att den filmen tar god tid på sig att hålla upp stämningen. Det måste inte komma ett monster var femte minut för att vi ska hållas på spänn. 
  7. Allting måste hela tiden förklaras! Nä, det måste det inte. Jag tycker att det är bättre om vi inte alls får någon förklaring på vad som egentligen hände. Filmen 1408 har en väldigt bra förklaring på varför så många dör i ett hotellrum: Det är ett ondskefullt rum. Varför är det ondskefullt? Ingen aning. Jag tycker det är mera skrämmande för då kan det betyda att det finns en massa rum i världen som är "ondskefulla". Det som skulle totalförstöra all spänning skulle vara om vi fick reda på att Aleister Crowley hade bott i rummet och utfört någon formel som gjorde att rummet blev en port till Helvetet. Då fick rummet en förklaring, vi vet vad det är och då slutar det vara spännande. 
  8. Mördare i mask som går efter sina offer. Ni har säkert märkt att jag inte är ett stort fan av Slasher-filmerna. Jag har aldrig förstått varför i hela friden Jason Vorheese eller Michael Myers prompt måste gå efter sina offer. Jag har läst förklaringar till detta, det ska symbolisera att mördaren inte behöver ha bråttom då det gäller att fånga sina offer, de får dem ändå och att det ska symbolisera att mördarna är medvetna vad de gör. Jag har också läst in-story förklaringar till varför mördaren måste gå som att Jason Vorheese egentligen är en zombie. Och då undrar jag: Om de går hela tiden, varför är det så omöjligt att springa ifrån dem? Det är inte precis som att de tippar på små tår efter sina mördare, man hör dem komma från en mils avstånd, man har all tid i världen att springa undan, hämta en ångvält och platta till dem eller något. Men nej, istället springer tjejen (ja, det är oftast en tjej), ramlar ner på marken och blir knivad av en långsamt gående mördare.

torsdag 30 oktober 2014

The Screaming Skull (1958)

Gamla, svartvita skräckfilmer.... Hur kan man inte älska dem?

1958 kom det ut en film som försvann snabbt, på basen av dåliga recensioner. Den filmades på Hunting Hatford-gården Copyrighten förnyades inte och denna film är nu i public domain.

Handling
En kista finns reserverad just för dig!
Filmen börjar med att varna tittarna för att filmens klimax kommer att vara så överraskande att man kan dö av att se den. Samtidigt så försäkrar berättaren om att ifall man dör av att se den så kommer de som filmade saken att stå för begravningen.

Det nygifta paret Jenni och Erik har nyss flyttat tillsammans i Eriks gamla hem. Den förmögna Jenni är Eriks andra fru då hans förra fru Marion halkade på kanten till en pool och drunknande. På gården träffar de också en del andra individer som arbetade för Eriks förmögna familj.
Jenni får höra från trädgårdsmästaren att Marions spöke hemsöker gården. Efter flera dagar börjar hon höra konstiga ljud runt i huset och hitta dödskallar överallt. Det att Jenni ser flera porträtt av Marion i huset hjälper inte heller eftersom Marion liknar Jennis döda mamma.
Eric föreslår att de tar ut alla tavlor och bränner dem. Detta gör de och i askan dyker det upp en dödskalle. Jenni blir naturligtvis jätterädd, men Eric förnekar att dödskallen existerar vilket får henne att tro att hon håller på att bli galen. Hon svimmar och Eric gömmer undan skallen. Samtidigit visar det sig att det var han som orsakade alla konstiga ljud och gömde skallarna runt i huset så att Jenni skulle bli galen.

Eric planerar att mörda henne den natten och tänker få det att se ut som ett självmord. Men Marions riktiga spöke dyker upp och jagar honom ut i trädgården så att han ramlar ner i samma pool där Marion drunknade.
Byprästen tröstar Jenni och berättar att man har hittat liket efter Eric. Han berättar också att man är osäker på om Marions död fakitskt var en olycka....
Gaah! Ett spöke!
Vilket mysterium...!!


Om filmen
Denna film filmades på väldigt låg budget. Skådespelarna fick betalt tusen dollar per dag. Enligt Webber, som spelade Jenni, så hade skådespelarna blivit utlovade att få mera pengar då filmen hade kommit ut och blivit en hit. Men eftersom filmen bombade så hände det inte.
På tal om Webber, för att alls få henne att bli intresserad av projektet så lurade regissören henne att allting var en omarbetning av Alfred Hitchcocks klassiker Rebecca. Han tog med en kopia av det falska manuset till hennes hus.
Jag vet inte vilket som är roligare, själva filmen eller bakom-scenerna info?

Han har nu i efterhand sagt att han försökte ignorera manuset till Screaming Skull så långt han kunde och bara fixa så att filmen var klar i tid så att han kunde sen flytta vidare till nästa projekt.

Själv tänker jag att filmen inte nödvändigtvis är så dålig som kritikerna påstår. Dens största svaghet är att den bygger upp väldigt mycket till en väldigt halvassig klimax. Jag har sett andra filmer som försöker med att lura oss att tro att det inte finns spöken, bara för att visa sen att det fanns på riktigt spöken. När jag fick reda på att Eric hade egentligen gjort alla ljud och planterat ut dödskallarna så visste jag exakt vad som skulle hända.
Filmen har en helt okej atmosfär. Den är inte banbrytande, jag kommer inte att få mardrömmar av den.

Skulle jag rekommendera filmen? Jag antar det, om du kan se den och uppskatta dess "cheesyness" och försöka att inte få handlingen att verka vettig.
Den får tre av tio skrikande dödskallar från mig.


söndag 26 oktober 2014

"De förklarar det i boken"

Föreställ er följande scenario:
Du och en vän har just sett en film. Du tyckte att en hel del viktiga detaljer förklarades inte, eller att är konstigt att ingen tänker på. Karaktärerna beter sig konstigt, maskiner och vissa detaljer i det universumet fungerar konstigt och ingen förklarar varför, har ingen av karaktärerna dessutom kommit på att man kunde göra SÅHÄR istället för DETHÄR?
Din vän däremot har sett filmen, läst boken som filmen baserar sig på och älskar precis allt med den och kan inte förstå varför ingen skulle inte gilla det. Så när du ställer frågan om de detaljerna du inte alls fick på klart så får du följande snabba svar: "Det förklaras i boken!". (Vilket betyder "ifrågasätt inte!")

För mig har filmen förlorat väldigt många poäng vid det skedet. Om jag borde läsa en bok för att förstå en film, varför såg jag filmen då istället för att läsa boken?
Värre är det om jag blir refererad till någon fandom eller något som manusförfattaren (eller bokförfattaren, om filmen är baserad på en bok) har gett ut efter att filmen kom ut för att fylla igen hålet i berättelsen! Som ett desperat försök att lappa igen något som arga nördar skriver om på sina bloggar!

I mitt tycke så borde en bra film innehålla allt och inte lämna något till ödet.
Visst är jag medveten om att det inte finns något som en "perfekt" film. Alla filmer har ett eller flera fel att klaga på och man kan inte stirra sig blind på varje detalj. (därför försöker jag bara se de större detaljerna). Det kallas för "suspension of disbelief", alltså att du är villig att acceptera vissa saker för att kunna njuta av en film, t.ex att trollkarlar existerar, ett rymdskepp kan färdas med ljusets hastighet och det finns vampyrer.
Detta kan tänjas på till en viss del. I Star Wars-filmerna t.ex så pratas det om The Force som en slags magisk kraft, vilket gör att Star Wars glider ganska långt bort från Science Fiction och börjar likna Science Fantasy. Dock måste jag säga att hela lösningen med midi-chloriden i Phantom Menace känns som ett slags desperat försök att få Star Wars att bli Science Fiction.

Det största problemet jag kommer på är Arthur C Clarkes bok 2001: A space Odyssey. Det finns en förklaring i boken till vad som egentligen hände i slutet på den filmen: Huvudpersonen hittar en funktionerande obelisk, han evolverar så snabbt och så mycket att han blir en nästan gudalik gestalt. Har någon här sett filmen, så ja, det var det som hände i slutet. Ingenstans i filmen sägs något eller antyds något. Hela slutet är som en konstig samling av psykedeliska visioner.

Finns det andra exempel på böcker, som plötsligt blev helt ologiska när de blev film? 

måndag 20 oktober 2014

H.P Lovecraft's Dagon (2014) Min första film!

För några månader sen kom jag och några vänner på en briljanta idé: Vi skulle fixa en egen kort skräckfilm och ladda upp den på youtube!
Vi var alla filmfantaster och hade en smak för skräckfilmer. Vi var också överens om att man kan skapa en genuint bra skräckfilm genom att använda väldigt få medel. De som har läst min blogg har antagligen märkt att jag gillar filmer som går enligt tanken Less is More
Vi valde att filmatisera Howard Philips Lovecrafts korta berättelse Dagon.

Handlingen
En anonym, alkoholiserad och sönderknarkad person sitter i sitt rum och skriver ett självmordsbrev, där han berättar om det som han har sett som fick honom att bli så galen. Tillåt mig citera texten:
"When you have read these hastily scrawled pages you may guess, though never fully realize, why it is that I must have forgetfulness... or death."

Om filmen
Det mesta filmades  i Studentteaterns utrymme vid Åbo Akademi. Vi lånade en hel del rekvisita från dem, samt böcker från teologiska fakultetens bibliotek. Arbetsuppgifterna gick till så att Kristoffer Blomqvist spelade huvudrollen, det är han som ni ser i bild. Martin Backman filmade och editerade det (och regisserade kan man säga, trots att vi inte sa det rakt ut). Den mörka bakgrunden är ett resultat av en del svarta skärmar som jag och Martin flyttade bakom Kristoffer. Det hela filmades på en dag.

Själv så bandade jag in berättarrösten. Det är mig som ni hör som läser upp texten. Jag gjorde det i tre omgångar. En gång gjorde jag det med min egen mic, men sen upptäckte jag att ljudkvalitén var för dålig. Det lät hela tiden som om jag pratade i en tunna när jag väl hade fått bort suset från bakgrunden. Så jag fick låna Martins mick och bandade in det en gång sen en gång till.
Andra gången försökte jag rent läsa upp det som Alan Rickman. Problemet med att läsa Lovecraft högt är att man lätt "snavar" över hans ord, de fastnar i munnen på en.
Så tredje gången läste jag upp det som "Alan Rickman möter Shatner". Det vill säga att jag läste upp allting med betydelsefulla pauser och med en ton som att allt jag säger är viktigt.

Resulatet blev bra! Jag gillar denna film. Visst, det finns saker man kan klaga på, små detaljer man kan göra annorlunda. Men i det stora hela tycker jag detta var en bra filmdebut av oss tre. Vi håller som bäst på att fixa framtida projekt så det kan komma mer.kommer att komma mer.

Fram tills dess, var så god och njut av frukten av vårt arbete. Här är vår filmatisering av H.P Lovecrafts Dagon!




Horror Express (1972)


Alla borde se flera Christopher Lee-filmer än Sagan om Ringen, de nya Star Wars-filmerna och Dracula. Här har jag en perfekt film för er: Horror Express
Denna film såg jag för många år sedan då den gick på TV4 eller något sånt. Den innehåller några Lovecraftiska element. Jag kan se likheter mellan denna film och Shadow out of Time. En del andra recensenter har bebeskrivit den som "Ifall John Carpenters The Thing utspelade sig på ett tåg på 1920-talet." 

Handling

Professor Harold Saxton (spelad av Christopher Lee) befinner sig på en expedition i Manchuriet. Där hittar han de förfrusna fossilerna av en människoliknande varelse som han tror kan vara den saknade länken i mänsklighetens evolution. Han tänker låta delarna transporteras via den transsibirska hjärnvägen till Moskva och sen därifrån till England. Innan tåget kan lämna stationen i Shanghai så hittas en tjuv död på perrongen. Hans ögon är kritvita, hans pupiller har försvunnit. Han försökte titta in i den låsta lådan som innehöll fossilerna och dog. 
På tåget har en munk vid namn Pudjardov(spelas av Argento de Mendoza), som är en greve Petrovs personliga andlige vägledare, börjat påstå att det "stinker av Helvetet".
Senare försvinner en konduktör, som hade fått betalt av den nyfikne doktor Wells (spelad av Peter Cushing) för att titta vad som fanns i Saxtons låda. Konduktören hittas i lådan och inget monster finns kvar. 
Det visar sig längre fram att "fossilen" som var uppe och gick var antagligen i högsta grad död. Det innehöll bara en utomjordisk energi, en slags utomjordisk ande om det hjälper. Den kom till jorden för miljontals år sen från en annan galax och blev kvar. Den levde i de mest primitiva förhistoriska varelserna innan den slutligen frös ner på tundran i Manchuriet. Varelsen har en förmåga som har hjälpt den överleva: Den kan, i avsaknad av bättre ord, suga ut information ur en människa och döda dem i processen samtidigt. Och när den konfronteras och "dödas" så hoppar den ut från en människa till en annan.

Om filmen
Filmen spelades in i Madrid mellan 1971 och 1972. Den hade en väldigt låg budget, bara 300.000 dollar och lyxen med att ha tre välkända skådisar i huvudrollerna. Lee och Cushings medverkan i filmen gör att hela filmen känns som om den skulle vara gjord av Hammer Films, som på den tiden hade hostat ut sjukt många skräckfilmer som idag räknas som klassiker (Plague of the Zombies, The Devil Rides out, The Curse of Frankenstein, Dracula, The Mummy, The Quartermass Xperiment och många till). Det var nära att Peter Cushing skulle ha backat ifrån projektet, hans fru hade dött strax före filmningen, men han fick stöd från sin gamle vän och arbetskamrat Christopher Lee att orka filma allt. 

Filmen är billig. Men till skillnad från många andra billiga filmer så är denna film bra. Det är som om regissören Eugenio Martin visste att filmen hade låg budget och måste därför använda sig av de få resurser de hade till sitt förfogande. Resultatet blir förvånansvärt bra. Stämningen känns väldigt mörk och har en stark stank av "mysigt skrämmande." Det mesta filmades på ett set som hade tidigare använts i en annan spansk film, Pancho Villa, och scenerna som utspelar sig på tågstationen filmades i Madrids 1880-tals tågmuseum.

Till filmens nackdel så är en del av vetenskapen helt tagen från science fiction. Visste ni t.ex om att ifall man tar ögonvätska från en död varelse och sätter det under ett mikroskop så ser man en bild av det sista som varelsen såg då den var i livet? Och att orsaken till att vår hjärna är rynkig är för att alla minnen vi samlar på oss lagras i hjärnan vilket orsakar skrynklorna?
Sedan förstår jag inte heller munken Pudjardovs agerande. När han får reda på vad varelsen på tåget är, och att det kan röra sig fritt mellan olika kroppar så är han övertygad om att varelsen är Satan och erbjuder att tjäna det. Han använder flera gånger för "Satan" och "min herre" i samma mening. Han går från att vara en ortodox ödmjuk munk till att vara djävulsdyrkare på väldigt kort tid. Hur gick det till? 

En stor del av filmens styrka för mig ligger i monstret. Vi får först se monstret som en gorilla-liknande gestalt, men vi ser det bara delvis för den dyker upp bara i mörker. Efter det får vi reda på att varelsen är egentligen en formlös fara, vilket gör det ännu mera ostoppbart. När de först skjuter gorilla-monstret så hoppar det över till människan som sköt honom. Efter det känner man igen monstret för att dess ögon börjar lysa röda i mörkret då det mördar folk. Stirrar man in i ögonen så sugs ut all information man har haft i sitt huvud och man dör i processen.
Så visst, filmen är väldigt billig på många punkter, men för mig känns den inte billig. Inte om man jämför med andra filmer som går på låg budget, som t.ex Evil Dead eller Hobo with a Shotgun. Den lyckas ha en bra handling, trots sina brister, man bryr sig om karaktärerna och miljöerna är välgjorda. 

Jag rekommenderar denna film starkt. Speciellt om man vill se Christopher Lee utanför Dracula eller Sagan om Ringen-filmerna.

Och det bästa av allt? Denna film är i "Public Domain", vilket betyder att den finns att se gratis och lagligt på youtube. Här är länken. Enjoy!

måndag 13 oktober 2014

Fire and Ice (1983)

Åh, kära 80-tal. Vilka intressanta fantasyfilmer som kom ut under det årtiondet. Conan the Barbarian, Highlander, Excalibur, The Barbarians och Heavy Metal bara för att nämna några. Det var en tid då det var helt okej att drömma om stora världar, en tid då hjältarna fick vara hjältar (jämfört med idag då en hjälte måste vara en tragisk osympatisk gestalt som angstar då han inte är upptagen med att rädda världen).
En del av dessa filmer var bra av flera orsaker: I fallet Highlander och Conan the Barbarian så lyckades berättelsen vara gripande och spännande.  I en del andra filmer, som The Barbarians och Heavy Metal så är allting så överdrivet och så klichéartat att man slutar bry sig i om berättelsen är vettig eller inte: Man bara njuter av det man ser

Så är fallet med den tecknade filmen Fire and Ice från 1983. Jag hittade den i en realåda vid Fazers Musik i Jakobstad för många år sen. Jag hade tidigare det året hyrt Conan the Barbarian och blivit intresserad av sword-and-sorcery genren. Jag såg filmen och jag kan summera mina tankar om denna film på följande sätt: Det är inte den bästa fantasyfilmen som finns, men det är långt ifrån den sämsta!

Handlingen
I en tid hundratusentals år före vår tid ("I ett land för länge länge sen") har den onda drottningen Juliana och hennes son Nekron med magi skickat ut glaciärer, samtidigt som deras armé troll anfaller byarna mot det varma landet i söder. Människor tvingas överge byar och fly längre söderut mot ekvatorn. Nekron skickar ett sändebud mot kung Jarol av Firekeep med ett erbjudande om att Firekeep ger upp. Men detta är en fälla, så att Nekrons troll ska kunna kidnappa Jarols dotter, prinsessan Teegra. Drottning Juliana anser att Teegra och Nekron skulle producera en bra tronarvinge.

"Där ondskan regerar!!"
Teegra lyckas fly och träffar på Larn som är den siste människan som överlevde ett anfall. Larn erbjuder sig att eskotera Teegra tillbaka till Firekeep.
Hon blir senare kidnappad av trollen och Larn träffar på den mystiske Darkwolf. De båda reser till slottet Icepeak för att rädda Teegra och stoppa Julianas plan.
Darkwolf slår ihjäl Nekron samtidigt som en lavaflod, släppt loss av kung Jarol smälter all glaciär och förstör Icepeak. Larn och Teegra får varandra och lever lyckliga i alla sina dagar.

Om filmen
Den är regisserad av Ralph Bakshi, vilket var en av orsakerna till att jag ville skaffa denna film. För er som inte vet, så Ralph gjorde en tecknad version av den första Sagan om Ringen-boken, som i sin tur är en av mina favoritfantasyfilmer. Han har också gjort andra fantasyfilmer och konstiga filmer helt enkelt. Jag har sett lite av Cool World och den kan bäst beskrivas som Who framed Roger Rabbit ifall gänget hade varit höga som skyskrapor.

En av mina vänner har beskrivit Fire and Ice som "Ifall en Frank Frazetta-målning blev levande". Det är inte så konstigt, med tanke på att Frank Frazetta själv var inblandad i skapandet av denna film!
Och jag kan inget annat än hålla med. Miljöerna är oerhört exotiska, det är djungel överallt, förutom vid Icepeak där det är glaciärer. Alla karaktärer har så lite kläder på sig som möjligt hela tiden. Männen är stora och muskulösa och kvinnorna är högbystade och fagra. Det finns monster och dinosaurier som våra hjältar måste slåss mot.

Handlingen i filmen är väldigt väldigt stereotypisk. Det är egentligen inget mera än en "prinsessa blir kidnappad av ond trollkarl som ska förstöra hela landet"-berättelse. Men det som gör denna film underbar är två saker:
För det första är animationen oerhört vacker. Den är gjord med en konstnärs noggrannhet och detaljrikedom. Även om man ibland känner sig lite stygg för att man ser en film med halvnakna människor som springer överallt och visar allt förutom skrevet eller bara bröst så känns det som att se en tavla.
För det andra så är berättelsen så underbart "Cheesig". Jag förstår folk som inte skulle gilla denna film för att den är sexistisk eller för att den är "barnslig". (Medan t.ex Disney-filmer inte är det.......) Men ibland är det helt enkelt skönt att inte ha en väldigt komplicerad handling som skulle vara krånglig att följa. Disney-filmerna har förstått det och använder drar därför barn av alla åldrar. Jag antar att man kan säga att denna film drar pojkar i alla åldrar.

Betyg
Vad blir då mitt betyg för denna vackert animerade cheesefest? På minuslaget kan jag säga att handlingen är nästan för enkel och att man kan bli lite obekväm av all animerad naken hud man tvingas se.
På pluslaget så kan jag räkna den otroligt vackra stilen och filmens förmåga att underhålla trots sina brister. The Barbarians t.ex har också en oerhört enkel handling, men till skillnad från denna film så tråkade den ut mig.

Jag ger därför Fire and Ice sex av tio. Detta är bra definition av en ölfilm!


söndag 12 oktober 2014

Att spelleda: Pattons Lag

Detta inlägg riktar sig främst till spelare (och i en viss mån spelledare).

När du är som ny spelare kommer till spelbordet med en ny spelgrupp så är det naturligt att du känner dig nervös. Speciellt om du känner spelarna utanför spelbordet, men har aldrig spelat med dem.
Du kan inte reglerna lika bra som resten av gruppen och är därför livrädd att göra fel och få en irriterad suck och irriterad blick av spelarna.
Du kan inte heller lika mycket om universumet som resten av gruppen och är därför rädd att göra något som strider emot universumets regler. (som t.ex att gå in till elyssé i Vampire samtidigt som du spelar en Tzimisce, ovetande om att din karaktär är hatad av Camarillan.)
Du vet kanske inte heller hur stämningen i spelet är, så du är därför rädd att förstöra stämningen.

Jag vet inte hur övriga spelledare tänker om det, men jag har ett visdomsord som just du kan ha i bakhuvudet:
"A good plan, violently excecuted, is better than a perfect plan next week".
General Patton sa det. Generalen var väldigt besatt vid att snabbt och smidigt vinna andra världskriget. Han ogillade att vänta på att någon skulle tänka ut en perfekt plan för att invadera Tredje Riket. Han ville ha en effektiv plan som gick snabbt att utföra.

Hur översätter man detta till bordsrollspel?
Väldigt enkelt: Oroa dig inte för att spela rätt, spela bara! Om du tänker att det skulle vara en bra idé att göra något over-the-top som ingen människa i vårt liv skulle få för sig att göra: GÖR DET!
Vill du att din karaktär ska hoppa mellan två hus på motorcykel för att fly från polisen? GÖR DET!
Tänker du att det skulle vara en bra idé att strunta i att smyga in i nazisternas läger, utan vill istället rulla in vilt skjutande omkring dig, så GÖR DET!

tisdag 7 oktober 2014

Magnus Betnér är inte rolig

"Njääääääääh.....!!"
I några år har jag hört "Magnus Betnér är så rolig, du måste se honom." Jag har försökt youtuba honom med ett öppet sinne. Och efter denna genomgående forskning kan jag bara konstatera följande:
Magnus Betnér har nu blivit min idol. Jag kan bara ha respekt för Magnus. Du får betalt för att göra så lite arbete som möjligt och folk tror att du är intelligent för det. Folk kastar pengar på dig för att få höra på ditt eviga gnällande! Om jag kunde få träffa dig någondag så måste jag helt enkelt få din autograf för du är en förebild för oss latmaskar och tråkmånsar! Du är måttstocken av lathet som vi andra hobbylatmaskar kan bara drömma om att uppnå! Och jag antar att även Tråkmånsarna r.f bleknar av avund!

Magnus Betnér är ungefär lika rolig som en smutsig socka. Jag menar hur lyckas man vara så otroligt icke-rolig? Det krävs talang för att inte vara så rolig. Hela hans skämtförråd består av skämt som är tusen år gamla ("Skåningar är inavlade bönder som har sex med grisar, höhö") kryddat med en massa billiga skämt som kräver en hjärncells tankeförmåga.

När man youtubar upp honom så hittar man bara klipp där han gnäller. Jag tänker inte säga att han skämtar, han gnäller som en fiskmås utan att dra något som liknar ett skämt. När man hör honom dra sin låda så är det som som att sitta i kafferummet med dendär sura gnälliga gubben som har en lösning på allt (trots att den är icke-originell), har en åsikt om allt och som har en mun som borde tvättas med tvål.

Folk har sagt att Magnus Betnér säger sånt som ingen vågar säga eller skämta om. Om det är sant, varför driver han då bara med konservativa, vita, heterosexuella, kristna svenskar? Jag har aldrig hört att han skulle driva med ateister, muslimer, invandrare eller homosexuella. Han driver bara med det som det är "okej" att driva med. I dagens samhälle är det världens lättaste sak att säga något elakt om konservativa, vita, heterosexuella kristna, ingen kommer att sätta en bomb i din brevlåda. Faktum är att alla tror man är originell och fritänkande om man gör det, så du kan inte misslyckas! Hur dåliga dina skämt är så kommer du fortfarande att få trögtänkta fritänkare att tro att de har sett något intelligent!

Hans skämt är så otroligt billiga. Jag nämde som exempel att han beskriver skåningar som inavlade bönder som har sex med grisar. (fast han sa det på ett mycket fulare sätt)
Vad är roligt med detta annat än att det är en stockholmare med en öl i ena handen och en mikrofon i den andra som drar det?
....Och inget är roligt heller.
Jag har en nyhet till er som kallar det för "originellt": Googla upp "The Aristocrats"-skämtet. Det skämtet dök upp någongång mellan 1880-1930. Det skämtet har inavel, sex OCH en punchline.

Magnus Betnérs skåning-skämt skulle kanske ha varit roligt då jag var femton, då sånt här antagligen skulle ha fått en att trilla av stolen. I överlag består hans humor av svordomar och snuskiga skämt, vilket vem som helst kan dra ur hatten när som helst. Jag har hört samma skämt i munnen på arbetskamrater, studiekompisar och armékompisar och ingen kallade dem för komiker.
Att däremot dra rena skämt som samtidigt är roliga kräver arbete och kreativitet. Jag har därför större respekt för komiker som lyckas dra rena skämt och göra dem roliga (och inte visar att de är förväxta arga femtonåringar som kan konsten att svära).

Har han på riktigt föreställt sig att man om 100 år ska prata om det komiska geniet Magnus Betnér? Skåning-skämtet kommer att dras framför de stora massorna ännu många år i framtiden och fortfarande vara roligt? Han ska vara det ansiktet som revolutionerade hur man ser på svensk komedi i början av 2000-talet?
Jag menar föreställer han sig att hans komedi ska platsa med dessa legendariska komiker: Charlie Chaplin, The Three Stooges, Laurel & Hardy, Monty Python, Rowan Atkinson, Andy Kaufman, Lars Ekborg och Galenskaparna? Inte i detta universum, grabben!

När man har sett ett klipp från Magnus Betnér så känns det som om man har slösat tid på att höra en bitter mans gnällande. Då man kunde istället höra på Linkin Park, då får man åtminstone lite musik med gnällandet.

söndag 5 oktober 2014

Tänk om Kalle Anka var en nazist? Eller "Der Fuhrer's Face"



1943 var det inte länge kvar innan de allierade styrkorna skulle påbörja invasionen av västeuropa. Andra världskriget hade redan pågått i stilla havet mellan USA och japanerna, samt i nordafrika. Vid denna tid sålde amerikanerna krigsobligationer för att hjälpa till att finansiera invasionen och ett sätt att göra reklam för detta var genom att göra propagandafilmer.
Amerikanska armén samarbetade med Disney för att tillverka propagandafilmer som skulle undervisa de yngre och äldre helt enkelt om vilka värden som var goda och vilka som var onda.
En del av dessa filmer (inte bara propaganda-filmer utan också många gamla tecknade filmer från den tiden) är förbjudna att visas på tv, men de finns på nätet. Ett exempel på en propagandafilm från den tiden som är direkt rasistisk är en Popeye the Sailor-film som heter You're a sap, mr Jap, som handlar om hur Popeye slåss mot japanska flottan i stilla havet.
Detta var tyvärr inte en trend som endast existerade under den tiden. Många av Disneys gamla serier har någon form av rasism, olika människoraser som porträtteras okänsligt. Vilket jag inte tycker är okej, men jag väljer att se på det ur en filmhistorisk synvinkel. Fortfarande är det inget jag skulle visa till några barn, men det är intressant att se hur folk porträtterades i gamla filmer.

Men jag tänker tala om en film som jag ärligt talat hade roligt åt, som jag skrattade åt. Den heter Der Fuhrers Face och kom ut i Januari 1943

Handling.
"Heil Hitler!"
Den handlar om att Kalle Anka har en mardröm om att han bor i "Naziland", där alla träd, buskar och moln är formade som swastikor. Han väcks av att hans klocka slår Swastika (finns inga siffor, bara swastikor). Därefter marscherar ett band in i hans lilla hus (bandet består av Himmler, Göring, Goebbels, Mussolini och Hirohito) för att tvinga honom till att jobba i en fabrik där han tillverkar kanonskott.
Han marscheras in under vapenhot för att arbeta 48 timmar om dygnet och varje gång någon säger Heil Hitler, eller han ser en bild av fuhrern på det löpande bandet så måste han släppa allt för att heila bilden. Efter hans arbetspass får han betald semester från nazistpartiet, vilket innebär att han gör några gymnastikövningar framför en gigantisk bild av alperna i några sekunder. Stackars Kalle går sönder när han får reda på att han ska jobba övertid.
Kalle vaknar slutligen iförd en pyjamas som ser ut som den amerikanska flaggan. Han ser sin miniatyr av frihetsgudinnan i fönstret och pussar den och säger lättat att han är glad att vara en medborgare i USA. Slutscenen består av en bild av Hitlers arga ansikte som någon kastar en tomat på. Tomatsåsen formar texten "The End".

Om filmen
Denna film vann Academy Award-priset för bästa animerade film det året som det kom ut. Efter det glömdes den mer eller mindre bort och pratades inte om. Ingen gillade antagligen bilden av Kalle Anka som en nazist.
2003 släpptes den på DVD i en låda som har titeln "Walt Disney Treasures: On the front lines"

Många människor anser säkert att denna film är hemsk. Nazisterna gjorde så mycket hemskt, varför visas det inte? Varför visar inte filmen t.ex hur nazisterna behandlade judarna? Orsaken till detta var att Hitler och hans gäng var bara "fienden" vid detta skede. Det skulle ännu dröja några år innan koncentrationslägren upptäcktes. Hitler var inte ännu per definition ett monster, han var bara en maktgalen ledare, som en slags Napoleon Bonaparte version 2. Det skulle dröja några årtionden ännu innan man började prata om nazisterna som monster. Därför är denna kortfilm mera som en paj i ansiktet på nazismen. Den är inte lika allvarlig som t.ex Education for Death, vilket också är rolig på sina ställen men är i helhet väldigt allvarlig.

Jag tycker att man borde se der fuhrers face. Delvis för att den är rolig, delvis för att den är så överdriven (Swastika-formade moln?), delvis för att den är en del kulturhistoria.
Här är videon på Youtube. Ha så kul!


Såg Hitler denna film själv? Jag vet inte, men man vet att Hitler var ett gigantiskt Disney-fan. Så det är inte omöjligt att föreställa sig. Han såg åtminstone The Great Dictator (två gånger, kan jag tillägga).