måndag 29 februari 2016

Plan 9 from Outer Space

Den första "sämsta filmen" gick helt bra att se på.
Undrar nu om nästa är sämre? Enligt en del listor är den det. Den gjordes av Ed Wood, som har kallats den sämsta filmregissören någonsin. Den kom ut 1959.
Detta är Plan 9 from Outer Space!

Handling
 Ett gäng utomjordingar har förutspått att mänskligheten kommer att utveckla en bomb så kraftig att den kommer att förstöra hela universum. Men hur varnar utomjordingarna mänskligheten? Människorna kommer inte att lyssna på dem! Som tur är har utomjordingarna en väldigt enkel lösning: Starta Plan 9! Den planen går ut på att återuppväcka de nyligen döda.
Vampira!
 När mänskligheten har sett vad utomjordingarna kan göra, då tänker utomjordingarna ge sitt meddelande. Och om inte mänskligheten lyssnar denna gång så kommer hela arten att utrotas!

Mitt i allt detta finner vi våra hjältar: detektiven Daniel Clay och hans gäng samt piloten Jeff Trent. De ska utreda några mord som har hänt vid en gravgård och ramlar in i detta mysterium.

Om filmen:
Oj oj oj.... Det finns så mycket att säga om den rent tekniskt.
Bela Lugosi....
För det första så var Ed Wood och hans vänner utfattiga. Därför användes mycket stock footage, musik och material som han hade filmat tidigare till att göra denna film. Därför finns det t.ex en scen där en bilist försöker köra ifrån bakgården mitt i natten. Han ser över axeln och märker att Bela Lugosi jagar honom i klart dagsljus! Sen är det natt igen.
Helt enkelt för att scenen med Bela hade Ed filmat till ett projekt film som skulle heta Tomb of the Vampire. 

"Kändisarna" som medverkade i denna film var skräcklegenden Bela Lugosi, brottaren Tor Johnson och den före detta TV-personligheten Maila Nurmi (känd som Vampira, hennes fars staty finns att  beskåda i Åbo).
och "Bela Lugosi"
De gav sitt bästa, antar jag?
En fascinerande detalj med hela filmen var att Ed Wood ofta tog bara en tagning. Därför finns det t.ex en scen där en skådespelare st-st-stammar fram sin replik, eller välter omkull en gravsten så man ser att det är styrox.

Det kanske mest fascinerande med filmen är Bela Lugosi. För er som inte vet vem han var, så det var han som spelade Dracula. Vilken Dracula? Den kändaste Dracula från 1930-talet! Men vid denna tid var han en B-kändis som inte fick bättre roller än detta.
Han dog under inspelningen, tragiskt nog.
Tor Johnson!
Så vad gör Ed Wood i denna situation? Han hittar sin flickväns kiropraktör och upptäcker att från näsan uppåt ser han exakt ut som Bela! Lösningen är solklar: I de scener som inte ännu har blivit filmade med Bela Lugosi så låter Ed kiropraktören gå omkring med ena armen framför ansiktet! Då ser han (tydligen) exakt ut som Bela!

Betyg
 En kalkonfilm utan tvekan! Men åtminstone händer det något här. Det stora problemet med många filmer är att de helt enkelt är tråkiga. I Cat-Women of the Moon t.ex så hände väldigt mycket off-screen vilket gjorde att hela filmen kändes halvfärdig. I denna film har vi ändå tappra försök till att göra science fiction-skräck. Visst har denna film en massa fel här och där. Men samtidigt kan jag förlåta det om jag tänker på att denna film gjordes av en man med de verktyg han hade till sitt förfogande.
Skulle denna film vara den sämsta som har gjorts?
Nä. Det är inte den sämsta filmen som gjorts enligt mitt tycke. För att Plan 9 ska få den titeln så skulle den vara tråkig och halvfärdig. Manos: The Hands of Fate var tråkig eftersom den filmen bestod mest av dialoger och halvassiga "skrämmande" scener utan försök att vara skrämmande.
Plan 9 from Outer Space är inte tråkig. Den lyckades underhålla mig i all sin dålighet.

Så vad ska jag ge den för betyg? Jag skulle ge den en femma. Den är inte för alla och jag förstår folk som skulle hata den passionerat. Men för oss filmsnobbar som har dykt över till "den mera obskyra sidan" av filmvärlden så är den väldigt harmlös.

söndag 28 februari 2016

The Room

 Okej, nu åker silkesvantarna av.
Sagan är över.
Den tiden då jag bara recenserade smått korkade b-filmer är över. (För stunden)
Nu kommer jag inom den närmaste framtiden att åsaka mig själv smärta! Genom att recensera några av de filmer som har klassats "De sämsta".
Och jag tänker börja med en av de stora tjurarna.
Mina vänner, vi kan inte hålla detta hemligt längre!
Kan ni stå ut med att läsa om styggelsen som heter The Room?! *dramatisk musik*

Handling
Johnny är en bankman i San Francisco. Han bor tillsammans med sin fästmö Lisa. Hon har slutat älska honom och är därför intresserad av Johnnys bästa vän Mark. Mark har dåligt samvete av det. Lisa sprider lögner, som att Johnny skulle ha varit full en kväll och slagit henne. Men ingen tror på henne eftersom Johnny är ju såååå underbar. Och folk förstår inte varför hon inte skulle vilja ha Johnny!

Johnny, vår hjälte.
OCH en massa subplots som aldrig pratas om eller är relevant för handlingen:
  • Lisas mamma har bröstcancer.
  • Pojken Danny använder knark och är skyldig en langare pengar.
  • Ett par vi inte vet något om har sex i Johnny & Lisas lägenhet för någon orsak.
  • Johnny vill få en befodran på jobbet, som han inte får. 
  • Danny är kär i Lisa.
  • Vem är typen som en gång gick in då Lisa och Johnny hade sex? 
  • Mark använder också knark och blir våldsam mot en av Johnnys vänner.
  • Lisa, hans fästmö.
  • Gänget "spelar" amerikansk fotboll i kostymer. Varför har de kostymer? Är det något speciellt på gång? Är det Johnnys svensexa? Eller bröllop?
 Allt detta är saker som nämns i en eller två scener, men sen påverkar det inte handlingen på något sätt. Dannys knarkproblem t.ex dyker bara upp i en scen. Efter det pratas det aldrig mera om igen, som att någon helt enkelt hade glömt att Danny knarkade!

Om filmen
 Tommy Wiseau heter mannen bakom The room. Han skrev manuset, han regisserade, han producerad och han innehar huvudrollen. Han lyckades också slänga ut en maaaassa pengar på hela projektet. Folk har funderat om The Room egentligen bara var en gigantisk pengatvätt. Att Tommy skulle ha haft kontakter till maffian och på den vägen fått pengar som måste tvättas genom The Room.
Oh hi Mark! Johnnys bästa vän
(och författaren till The Disaster Artist)
 Detta tror jag inte på av några orsaker: En pengatvättnings-komplott måste vara dolt. Skulle The room vara en sån komplott skulle det vara en extremt dåligt dold komplott. För det andra så är inte Tommy Wiseau precis en introvert. Enligt boken The Disaster Artist (boken om The Room) hade han flera lyxbilar som han gärna körde omkring med. Ni tror inte myndigheterna skulle vilja undersöka en konstig man som kör runt i lyxbilar och äger några lägenheter? Speciellt om han inte skulle ha något jobb som ger sådana pengar?

Så varifrån kom pengarna? I The Disaster Artist så berättas det att Tommy helt enkelt var fastighetsmäklare. Och han var franskspråkig. Trots att Tommys dialekt är ganska tydlig så kan jag ändå föreställa mig att han under några år sålde fastigheter värt några miljoner. Låt inte skenet bedra, han kanske har en tydlig dialekt och är en hemsk filmregissör, men han är ändå inte korkad. En korkad människa skulle inte kunna göra ett sådant kreativt projekt som en film.


Fotboll.... I kostymer!
Manuset skrevs också om många gånger och många scener filmades om med nya skådespelare. Eftersom de flesta som käbblade med Tommy så fick sparken helt enkelt. Enligt The Disaster Artist så skrevs The Room inte särskilt länge efter att Tommy skulle ha haft ett förhållande som kraschade. Fast boken nämner inget om vad för slags förhållande det rör sig om. Men man kan utgå från att boken talar sanning eftersom hela The Room handlar egentligen om hur underbar Johnny är och hur alla älskar honom, förutom hans otacksamma, naiva, ljugande hora till fästmö! Som inte förstår hur hon skadar Johnnys känslor, hur hon har rätt att byta partner hur hon vill!

Antalet sex scener i filmen: åtminstone 5 ½ stycken! Johnny och Lisa = 2, Mark och Lisa =2 ½ (de blev avbrutna mitt i den tredje), random par som har sex i deras lägenhet = 1.

Det finns en massa berättelser som svärmar kring The Room. Som t.ex varför filmen heter The Room. En version är att det ursprungligen var ett manus till en pjäs som skulle utspela sig i ett rum, men Tommy ändrade sen inte om titeln. En annan version är .....Eeeh.... Låt mig citera Tommy: "Ett rum är ett ställe dit du kan gå och vara dig själv. Därför heter inte filmen a room, det är THE room."
Självklart, eller hur?

Betyg
The Room är extremt svår att betygsätta. Den är dålig jo. Men samtidigt är The Room mera ett fenomen än en riktig film. Därför skulle det vara oklokt att helt enkelt säga "3 av 10!" och vet ni vad? Jag hade roligt när jag såg The Room! Den är hysteriskt rolig i sin dålighet. Jag skulle rekommendera att ni ser den, om inte annat så för att uppleva den!

lördag 27 februari 2016

Attack of the Killer Tomatoes

Dagens film har jag länge haft på min lista över filmer jag vill se, men inte tagit mig tid. Titlen ensam gör att jag vill se den: Attack of the Killer Tomatoes. Den kom ut 1978.
Den ska vara en parodi på B-filmer som gjordes kring den eran, som Attack of the 50 foot woman.

Handling
En vacker dag i USA så blir en massa människor anfallna och mördade av tomater. På något sätt. Och amerikanska regeringen ska slåss tillbaka genom att samla ett gäng politiker och annat som motvilligt vill ta på sig uppdraget. Teamet består av agent Dixon, en dykare, en expert på förklädnader, en olympisk simmare och en fallskärmsjägare. 

Om filmen
Gänget hade en budget på strax under 100.000 dollar då de gjorde den, vilket efter att ha räknat inflation och penningvärde på 70-talet och konverterat till euro blir 380,877 euro. Trots detta så var de flesta skådisarna släktingar till filmmakarna och människor som hade investerat pengar i filmen. Ingen av skådespelarna var heller med i något fack. Och en del scener var filmade utan tillstånd.

Filmen är skitsvår att hänga med! Jag satt för det mesta bara och tänkte "Va? Vem? Vad? Hur?"
Hur mördar tomater människorna, kan ni fråga? Och på det svarar jag "jag har inte en blekfet aning"! Det tycks inte finnas ett enhetligt sätt att göra det på, förutom att tomaterna ibland helt enkelt flyger på människorna.
Och om du inte är ett fan av b-filmer så lär denna film bara lämna dig förvirrad.

Och tro det eller ej: Denna film ska tydligen få en remake! 2008 så meddelades det att en remake ska göras! Börjar Hollywood bli så utan idéer att de börjar ta remake-a här filmer?

Betyg
Denna film är inte ens en ölfilm, för den är alldeles för random. Det finns alldeles för många saker som händer till personer vi inte har en aning, ännu mindre bryr oss om. Och för många händelser som är så gott som "Big Lipped Alligator moment".
Sedermera så är det en parodi på en genre som nästan i sig är en parodi från förr. Så filmen är mera en parodi på en parodi. Men till skillnad från t.ex Galaxina så verkar denna film inte vara ett kärleksbrev till b-filmer samtidigt som det är parodi: Det känns som att denna film bara är en parodi på b-filmer!
Så denna skräpiga parodi på B-filmer får 3 av 10 i betyg.

Skulle jag se den igen? Tja, varför inte. :D Kunde göra en Vlog någon gång.... In the far future, då jag har glömt det mesta.

tisdag 23 februari 2016

The Toxic Avenger - En Recension

The Toxic Avenger är en djup film som handlar om klasskillnader och sexuell identitet.

Handling
I staden Tromaville finner vi den unge mannen Melvin Ferd. Han har haft extrem otur med livet, han är inte vacker, han är inte stark, han bor ännu hos sin mamma och hjälper henne att betala hyran. Han jobbar som städare på gymmet, men han avskyr sitt jobb. Han blir ständigt retad av ungdomarna som gymmar där. En dag bestämmer de sig för att spela ett grymt spratt på honom: De ska klä ut honom i en rosa ballerina- klänning och lura honom till att kyssa en gris i ett mörkt rum.
Det får honom att försöka begå självmord genom att hoppa ut genom ett fönster. Men han råkar i misstag landa i en tunna med radioaktivt ämne och blir The Toxic Avenger! Redo att slåss för rätt och rätta fel!

Symbolik
Låt oss inte glömma att filmen är gjord av Lloyd Kaufman och Troma Entertainment. Det filmföretaget är kända för underground-konstnärliga filmer som Class of Nuke 'em High och Combat Shock! Finns det en man på denna planet som kan hantera djup symbolik och djupa teman så är det Kaufman.

Melvin är en uppenbar symbol för arbetarklassen som blir nedtryckt av överklassen. Han blir ständigt nedtryckta av de rika, vackra människorna som ägnar sig åt billiga nöjen som att lyfta skrot köra över människor och ta bilder av de döda! Inte helt olikt som regeringen har ägnat sig åt billiga nöjen på de fattigas bekostnad sen Tsartiden!

Sedermera så är förstås också Melvin en tydlig symbol för undertryckta homosexuella känslor! Eftersom Melvin blir Toxic Avenger först när han har fått på sig sin rosa klänning. Det är först då han blir sitt sanna jag och då slåss mot omvärlden som tidigare försökte tvinga honom i ramen som en heterosexuell städare! Dags att hämnas!
Och under hans försök att slåss mot skurkar så finns en kastreringsscen involverad, där Avenger kastrerar en skurk. Denna scen är naturligtvis också en symbol för undantryckt manlighet. Jag tror att Lloyd Kaufman har börjat på en feministisk anti-manlig agenda, i stil med Valerie Solanas åsikt om män som borde avrättas. Kanske han har fördjupat sig i hennes texter som inspiration till denna film?

Betyg
Djup intrig, vacker symbolik och ifrågasättandet av heteronormer: Filmen får 10 av 10! 

måndag 22 februari 2016

Spelmästaren talar!

Mina tärningar. :)
Fotograf: Martin Backman

Så, min lilla vän.... Du tänker satsa på en karriär som spelledare? Det gläder mig! Det behövs olika spelledare runt i världen.
Och inte bara spelledare som kan ETT system. Det finns tillräckligt med spelledare som mjölkar Dungeons and Dragons och håller sig BARA till det och vägrar prova nya spel. Prova nya spel för sjutton!
Här kommer lite tips som kan hjälpa dig på vägen:

1) Lär dig systemet
Hur du förhåller dig till reglerna är din ensak, men åtminstone måste du kunna systemet. Du behöver inte vara en expert på systemet, är du en sån som praktiskt taget sover med regelboken så behöver du skaffa en människa att dela säng med. Men du behöver känna till systemet om du förväntas kunna spelleda eftersom du kan inte och ska inte förvänta dig att spelarna kan regelboken ut och in. Tänk på det som fotboll. Domaren måste kunna regelsystemet och inte börja fråga spelarna på planen hur man gör saker.

2) Skådespela lite
De bästa spelledarna jag har spelat med så skriker om en NPC skriker! De viskar om en karaktär viskar.... De gör olika röster för de olika karaktärerna. Det gör det lättare för spelarna att komma in i berättelsen om de karaktärer de möter har en egen röst. Var dessutom engagerad!
För det finns inget så avtändande som då en spelledare pinsamt muttrar "Jaa, en stor orch kommer mot er. Han säger "nu är jag arg på er"..."
Då svaret borde vara "En orch kommer mot er.... 'VEM KÄKADE UPP MIN GRIS??!! JAG SKA KROSSA SKALLEN PÅ DEN!!!!"
Är du hes i slutet av dagen så har du gjort bra ifrån dig.

3) Musik hjälper
Jag använder olika musikstycken till mina sessioner. Och jag har sorterat dem enligt tema, så jag har en låt för "mystisk stämning", en för "kuslig stämning", en för "battle theme" en för "boss battle" osv. Exakt hur det sen låter varierar förstås på själva spelet.
Sen har jag ofta den låten på repeat, eftersom i mina spel kan en stridsscen gå över ganska snabbt. Eller så har jag en playlist vid t.ex sådana situationer där en viss sorts stämning kan sitta i länge.


4) Kartor och teckningar hjälper också!
Jag är inte särskilt bra på att teckna, men ibland hjälper det att åtminstone ha ritat upp en slags karta och man pekar ut "Här är ni nu, där finns DET och där finns DET ANDRA".
Jag har deltagit i sessioner där en spelledare just har visat upp en bild av t.ex ett monster eller en karaktär och säger "Såhär ser denne ut". Det hjälper också väldigt mycket för ibland går det inte att förklara så episkt som du vill ha det, utan att du börjar gå in på Lovecraftiska beskrivningar ("A monster of vaguely anthropoid outline, but with an octopus-like head whose face was a mass of feelers, a scaly, rubbery-looking body, prodigious claws on hind and fore feet, and long, narrow wings behind. This thing, which seemed instinct with a fearsome and unnatural malignancy, was of a somewhat bloated corpulence, and squatted evilly on a rectangular block or pedestal covered with undecipherable characters. The tips of the wings touched the back edge of the block, the seat occupied the centre, whilst the long, curved claws of the doubled-up, crouching hind legs gripped the front edge and extended a quarter of the way down toward the bottom of the pedestal. The cephalopod head was bent forward, so that the ends of the facial feelers brushed the backs of huge fore paws which clasped the croucher’s elevated knees." - Call of Cthulhu)
Eye of Sauron!
Fotograf: Martin Backman

5)Planera inte för mycket.... Men planera inte för lite!
Det värsta är om man planerar för mycket. För då blir det viktigt att precis all information kommer fram och inget lämnas åt ödet. Det kan också betyda att spelarna inte orkar hänga med i svängarna. Varför skulle de? De kanske inte alls är intresserad av all bakgrundsinformation du har gjort till din spelvärld? Varför skulle de bry sig i familjehistoria om det finns något annat som är mera intressant? Även om familjehistorien måste fram för det finns ledtrådar där, så finns risken att spelarna helt enkelt inte lyssnade på din berättelse om familjehistoria. Bara för att det lät episkt när du planerade det så betyder det inte att spelarna tycker det.

Vänder man på steken och tänker att "jag improviserar precis allting hela vägen" så finns risken att själva spelet blir en osammanhängande röra som verkar sakna backstory och rim och reson. Jag har deltagit i sessioner där precis allting improviserades och resultatet blev för visso ganska roligt, men också ett himla såsande där inte ens spelledaren visste när det var dags att säga "och det var dagens session".

5) Nya spelare = Färdiga karaktärer
Om du tänker locka nya spelare till ditt bord så lovar jag dig att de fryser om du säger "Du får spela vad du vill!". Vad man vill? Vad vill man spela då? Om man inte är bekant med spelet, spelvärlden eller spelsystemet, hur vet man då vad som skulle vara roligt spela? Och de andra spelarna tittar på dig fundersamt och vill höra vad du vill spela! Gaah! Vad ska du svara?!
När jag var en yngre spelledare så brukade jag säga till splitternya spelare att "du får spela vad du vill", för jag tänkte att det skulle låta trevligt. Det betyder ju att jag inte är en spelledare som kommer att skita över spelarnas idéer, som låter kreativiteten flöda (inom rimliga gränser förstås). Men jag märker att säger man det till nya spelare (och vissa gamla för den delen) så fryser de. Som att jag just skulle ha frågat dem vad huvudstaden i Kongo heter och de måste svara nu!
Här brukar det hjälpa om man har en liten kort lista på några färdiga (eller halvfärdiga) karaktärer som spelarna får spela ifall de önskar. Det tar bort en del press om de bara behöver säga "Jag tycker att den karaktären låter intressant, jag vill spela den!".
Medan tiden går kanske de vill utveckla karaktären åt ett visst håll elelr 

6) Kopiera dina spelares papper!
Detta är väldigt viktigt! När dina spelare har gjort sina karaktärspapper så löner det sig att du kopierar av dem. Det finns två orsaker till detta: För det första så är det användbart om en spelare helt enkelt tappat bort sin karaktär. Det har hänt några gånger som jag känner till, att en spelare har kommit till spelet och plötsligt inte har karaktärspappret!
För det andra så kan det hjälpa när du planerar en session. Tänk t.ex att du märker att en spelare har lågt i Unarmed men väldigt högt i Sociala skills. Då kan du göra spelet intressant för spelaren genom att helt enkelt slänga in karaktären i ett slagsmål! Och senare ge spelaren en social situation där denne kan lysa med sina sociala förmågor!

7) Var ärlig med dina spelare
Kommunikation är viktigt. Tänker du ha house-rules med dina spelare så MÅSTE du låta dem veta om det på förhand! Det samma gäller vad för slags stämning du har tänkt ha, om det ska vara komiskt eller kusligt. Annars kommer någon att bli sur och tro att du helt kallt kör över spelarna bara för att driva din egen agenda.

lördag 13 februari 2016

Poker Night at the Inventory

All right, snart är det helg. Vad skulle ni säga om att sparka loss med ett hederligt spel poker? Jag vet ett ställe. Det är inte riktigt för mesar om vi säger så, vi spelar inte om tändstickor. Nej nej, du köper in dig för åtminstone 20 000 dollar och så spelar du mot kändisar.
Vilka kändisar frågar du? Jag borde väl inte avslöja.... Men vad helsike:
Max från Sam & Max-spelet.
Heavy Weapons Guy från Team fortress 2.
Strong Bad.

Och förstås, jag har också spelat mot
Brock Samson från Adventure Bros.
Maxs kollega Sam.
Ashley Williams från Evil Dead-serien
och Claptrap från Borderlands-spelen.
 Åh, och så är GlaDOS dealer! 
Så ja, inte precis världens kändaste personer, men ändå väldigt kända.

Om spelet
Enkelt uttryckt så är Poker Night at the Inventory bara ett poker-spel där du spelar mot olika karaktärer från spel, filmer och serier. Texas Hold'em för att vara exakt. Men charmen i spelen ligger inte bara i att du spelar mot de olika karaktärerna, utan också att du lyssnar på då de pratar med varandra och diskuterar sina äventyr och funderar om olika saker.
Ibland kan du också vinna lite roligare priser. Vid ett skede då jag spelade mot Heavy från Team Fortress 2 så blev han utan chips. Så han slängde in sitt maskingevär i potten. 

Betyg
Jag har inget emot ett litet mysigt parti texas hold-em. I grund och botten är det här spelet "bara" ett sånt spel vilket kan verka tråkigt för vissa. Men som jag har sagt tidigare, det att du spelar mot fiktiva karaktärer som interagerar med varandra, det gör allting mycket roligare!
Rekommenderas om ni vill ha ett kort litet spel att döda en halvtimme med. 

Ash vs Evil Dead



Hell yeah!
Den här serien väntade jag på länge. När jag hörde om remaken av Evil Dead så var det något i denhär stilen jag hade i tankarna. Gissa hur fel jag hade.

Handlingen
Ash Williams är nu en gubbe i femtioårsåldern. Han lyckades fly från huset i originella Evil Dead-serien och lever nu i en husvagn med ett jobb som lagerarbetare på ett snabbköp. En kväll har han fått hem en kvinna från baren och försöker imponera på henne genom att läsa poesi på ett annat språk. Hög som ett hus och full så plockar han fram Necronomicon Ex-Mortis och läser några rader ur den. Vilket får de döda att vakna igen. Denna gång är de ute efter Ash specifikt för att de vet att han känner till dem och hur man dödar dem.

 Ash tar med sig boken ut på en resa för att få den översatt. Med sig har han två vänner från företaget, Pablo och Kelly.

Om serien
Det har gjorts en säsong och nu håller de på med nästa säsong.
Det som gör serien lyckad är förstås Bruce Campbell som vanligt är Bruce Campbell, men det andra som gör att serien lyckas är Sam Raimis involverande som manusförfattare och regissör! Ett annat stort namn som också finns med i serien är Lucy Lawless. Jag är förvånad att inte Ted Raimi är med, då skulle hela uppsättningen vara fullständig! Men jag misstänker att vi kommer att se honom i säsong 2.
Lucy Lawless sa i en intervju att hemligheten med att göra Evil Dead-serien är att endast Bruce får vara rolig. Alla andra karaktärer får reagera trovärdigt på allt det hemska, med skräck, men Ash är den enda som får spotta ur sig one-liners.

Det är också bra då serien bygge vidare på Evil Dead-mytologin på ett trovärdigt sätt utan att införa några element som kör över allting eller förstör något. Karaktären Ash har utvecklats trovärdigt, han är som en krigshärjad veteran. Han vill först inte åta sig uppdraget att slåss mot demoner, men han måste ju då ingen annan gör det. Han vill inte heller ta med sig sina vänner, för alla hans vänner har en tendens att dö på sådana uppdrag. Samtidigt lider han av "survivors guilt".

Det som drar ner betyger är tjejen som spelar Kelly för hon kan inte spela rädd eller arg! Hon låter bara irriterad. Då hon skriker "What the hell is wrong with you?!" så låter det mera som att hon är irriterad. Samma då hon ska vara trängd i ett hörn och ropa "What is going on?!" Det låter som att hon är irriterad för att någon störde henne och hon utbrister "What is going on?"


Serien var ursprungligen tänkt att vara en film, men eftersom Sam och gänget hade skrivit så mycket nytt så tänkte de att det var bättre att göra en serie istället.
Dock så ignoreras den tredje filmen, Army of Darkness i denna serie. Helt enkelt för att gänget inte kunde få rättigheterna till den då de gjorde serien. Så därför jobbar t.ex inte Ash på S-mart utan bara i någon random butik.

Betyg
Det känns som att det görs två sorters serier idag: Komedier (många dåliga), drama (många dåliga) och nihilistiska serier (alla dåliga). Så det känns fräscht att få en serie där vi har en hjälte som slåss mot det onda!
Sen hjälper det att det är gjord av Sam Raimi och hans vänner.


söndag 7 februari 2016

Octodad: Dadliest catch

Tänk om din farsa var en bläckfisk som poserar som en människa?

Det är premissen och hela handlingen bakom spelet Octodad: Dadliest Catch. Du spelar en bläckfisk som poserar som en människa med en fru och barn (fråga inte mig hur det gick till). Din familj verkar kunna acceptera det faktumet att deras karl verkar sakna ryggrad och rör sig utan att riktigt verkar ha vanliga armar och ben.
Men annat blir det när din familj börjar misstänka något, för att inte tala om den lokala japanske kocken Fujimbo som vill bevisa för hela världen att Octodad är en bläckfisk (och tillaga honom). Och även om familjen för det mesta accepterar allt så är det en annan sak när han t.ex ska gifta sig och hans svärföräldrar observerar skeptiskt hur sladdrigt deras blivande svärson rör sig längsmed gången och välter omkull stolar på sin väg.

Speltekniskt är spelet roligt för det är en utmaning. Du kontrollerar en lem åt gången med musen. Det betyder också när du ska gå. Lyft den ena tentakeln, lägg ner den, lyft den andra, lägg ner det. Och detta är skitsvårt med tanke på att han är väldigt  svårstyrd!
När jag skulle ha honom att göra kaffe hann jag välta kaffekokaren, spilla ut kaffepulvret på golvet, tappa kaffepaketet i mitt försök att plocka upp kaffekokaren, hälla ut mera kaffepulver medan jag försökte fylla i kaffekokaren OCH välta omkull hela köksbordet då jag försökte sätta kaffepannan i maskinen! Och det var hysteriskt roligt! Många gånger struntade jag blankt i att försöka klippa gräset eller ge min dotter mjölk, jag försökte bara välta omkull så många saker som möjligt!

Octodad är ursprungligen ett freeware-spel, så du kan ladda ner det gratis från denna adress. Det var ursprungligen bara ett student projekt. Men så blev ungdomarna vuxna och grundade en egen spelfirma och gjorde då uppföljaren Dadliest Catch. Det finns till salu på samma hemsida eller via Steam.
Nå, då detta är en uppföljare, betyder det då att man måste ha spelat ettan? Visst inte! Jag hade inga problem med att komma in i spelet.

Betyg
Det är ett krångligt spel att spela vilket jag kan förstå att gör många spelare frustrerade. Grafiken är relativt billig, den är inte top-notch. Men det kunde vara värre, enligt min åsikt. Det är ett roligt spel som jag rekommenderar varmt att du tar dig en titt på. Om du inte har pengar att spendera så kan du åtminstone prova gratisversionen.
Jag ger Octodad: Dadliest Catch en stark 8:a!

fredag 5 februari 2016

Teletubbies

 Teletubbies är en dystopisk science fiction-serie om en ras utomjordingar som har invaderat jorden och raderat ut hela människorasen. Dessa utomjordingar har senare planterat fyra barn att fortplanta sig för att fylla upp planeten igen.
Serien är intressant med tanke på all tung symbolik som finns i den, men innan vi går in på det tänker jag prata lite om vad serien handlar om:

Handling
Vi befinner oss någon gång i framtiden på vår planet. Hur vet jag att det är vår planet? För att 1) Gravitationen fungerar på samma sätt, 2) det finns kaniner, träd och blommor där 3) Himlen, dvs vår atmosfär, är blå.
Ett leende, för att påminna dem om
hur bra de har det under sitt totalitära
styre.

Våra fyra protagonister är fyra utomjordiska barn som lever i ett kontrollerat kollektiv. De har inga föräldrar, men de får sina order från högtalare som tycks dyka upp från ingenstans! Till och med solen ser ner på dem med en demonisk blick. De är alltså otroligt välövervakade. De får också sin energi från vindkraft via en väderkvarn som står bakom huset.
Väderkvarnen sprutar också ut en slags konstig kosmisk energi som visar dem tidsförlopp från den försvunna tiden, hur hemsk världen såg ut innan de invaderade dem!
Genom hela serien får vi en massa dramatiska händelser som ibland är chockerande att se på! Som när de använder en maskin som producerar ut deras enda matvara, Tubbybröd!

Om serien
Nu kan jag gå in på symboliken för Teletubbies är TUNG med symbolik! Hela teletubbyland är förstås en symbol för kommunistiska drömmar! Tänk på det, de bor alla i ett kollektiv och får order via högtalare! Det finns inga föräldrar så de får göra vad de vill utan att någon auktoritet styr över dem. Samtidigt är de alla väldigt jämlika, endast färgerna skiljer dem åt.
Samtidigt är allting grönt där och den enda kraftkällan vi får se är vindkraft som fås av en väderkvarn. Så jag osar en stark kommunistisk-liberal anda. Hela serien är rödgrön propaganda!

Samtidigt är serien också tung med sexuell symbolik. Vi kan börja i den enkla ändan: Teletubbysarna har inga synliga könsorgan. Ändå ser vi att de har antenner på sina huvuden som föreställer cirklar och pinnar, som fruktbarhetssymboler.
Det ock så är landet befolkat till 98 % av kaniner. Varför kaniner? För att kaninerna är en uppenbar symbol för fortplantning! Ni känner kanske till uttrycket att man ska föröka sig "som kaniner"?
Låt oss inte glömma väderkvarnen. Den pulserar ut energi ju snabbare den snurrar vilket naturligtvis är ett uttryck för orgasm!
Så teletubbysarna är egentligen uttryck för undertryckt sexuell frustration som inte får komma till ytan!  De är symboler för människor som vill ha sex, men som av en och annan orsak inte kan ha det, samtidigt som de ständigt bombaderas med sexuella bilder!

Det att de har tv-apparater i magen är också en symbol för människans oförmåga att kunna fantisera själv. Därför behöver vi uttryck utifrån för att kunna drömma. Teletubbysarna har tv-apparater på magen, vi har tv-apparater i fickan!
 

Betyg
Vem som än gjorde denna serie är tydligen en bock med rödgröna propaganda-tankar! Och den är väldigt djup. Jag känner mig väldigt intellektuellt stimulerad då jag ser den!
Den får 10 av 10 i vitsord!

torsdag 4 februari 2016

Den allsmäktige Diskaren

Jag har jobbat som diskare sen 2011. Arbetsplatserna har varierat och min officiella titel har varierat från "Catering assistant" till bara "Diskare".
Jag har inte sökt det jobbet för att jag skulle älska det speciellt mycket. Delvis har det berott på att diskare är ett av världens osexigaste jobb. När jag säger att jag är diskare har reaktionen varierat mellan "Oj.... Nämen det är ju ett Kalle Anka-jobb....." och "Oj, nåmen... Det betalar åtminstone räkningarna, väl?". I båda fallen är tonen det samma: Stackars mig som måste ha ett sådant hemskt jobb! En porrstjärna är högre än mig på karriärstegen! Jag står där med en stor balja Fairy och en diskborste och ska fixa undan all disk. Buhuu!
Faktiskt så använder jag inte diskborsten och fairyn ofta. Främst använder jag den stora maskinen som står bredvid mig. Jag sköljer och i vissa fall skrubbar av disken innan jag kör in det i maskinen. Tio sekunder senare kommer det ren disk ut från andra sidan. Rinse and repat, bokstavligen!
Visst är det krångligt, det tog ett halvår för mig att riktigt få den rätta taktiken in på mitt första diskjobb, så att det helt enkelt "går runt" i disken och inte stanna.

Men det finns också några andra orsaker till att jag gillar att jobba som diskare:
  1. Du måste inte alltid le åt gästerna! Jag har nog hört om skräckberättelser där någon kund har varit ett rövhål mot servitörerna, som i sin tur inte får ge fingret tillbaka utan måste alltid vara artig. Inte jag! Har jag en dålig dag, om jag är trött och sur på något, så får jag stå  i disken och vara sur och trött!
  2. Jag måste inte alltid vara snygg! Jag kan gå till jobbet orakad och risigt hår bäst jag vill.
  3. Det är bra mental träning. Tänk dig följande scenario: Det är rusning i restaurangen! Du har redan en massa disk som ska in i maskinen. Det är bråttom för tallrikarna i salen är slut OCH så vill kockarna ha tillbaka de skitiga kastrullerna snart (rena förstås)! OCH så kommer det in en ny kärra med tallrikar till din redan överfulla disk! Vad gör du då? Skriker du ilsket och slår näven i bordet? Suckar du och går ut? Eller tar du ett djupt andetag och envist fortsätter jobba tills det är klart? Jag har lärt mig att helt enkelt slappna av då det blir stressigt i disken, att inte jaga upp mig eller bli stressad. Allt handlar bara om att ta det lugnt och vara samlad. "Use the Force, John!"
    Vilket för mig till nästa punkt:
  4. Du lär dig hålla käft och jobba! I en disk så kan du inte fuska. Du kan inte tänka "Jag smiter ut en timme, ingen märker om jag är borta" för A) Det kommer att sluta med att all ren disk tar slut och B) Det finns inte mera plats att sätta ner all ny skitig disk som kommer in.
    Så lösningen på detta dilemma är enkelt: Oberoende vad du tycker och tänker om jobbet just då, så måste du arbeta bort det. Är det inte så med många saker i våra liv? Det finns mycket vi inte vill göra, men som vi ändå måste göra. Om det så gäller att plugga inför ett prov eller klippa gräsmattan. Så ja, håll käft och jobba! Många människor skulle behöva en sådan lektion.
  5. Det är avkopplande. Tro det eller ej, men när du har lärt dig hur systemet i köket fungerar, hur du använder maskinen och allt det där, så dröjer det inte länge innan din hjärna börjar gå på autopilot. Då får du vara ensam med dina tankar. Jag har flera gånger kommit på idéer till berättelser, rollspelskapitel eller recensioner bara av att diska. Jag har haft monologer med Gud och fantiserat om en massa saker i disken.
    Det känns väldigt terapeutiskt att ha ett  jobb.
  6. Det är inte heller som att jag får tråkigt i disken! Det finns alltid något att göra. Så länge restaurangen och köket är öppet så kommer det att på någon vänster komma in disk. Så håller det på hela dagen tills vi stänger. Och då tvättar jag bänken, golvet, maskinen, väggarna på torsdagar och golvbrunnarna på fredag innan jag går hem. 
  7. Det är ändå ett jobb! Ett viktigt jobb, inte att förneka! Tänk er vad som skulle hända om diskaren på en restaurang fick foten. Då skulle kocken vara tvungen att diska allt själv. Går säkert helt bra på vissa ställen, men på de ställen jag har jobbat på så skulle det inte alls gå. Kockarna har redan fullt upp med att laga mat, de har inte tid att ställa sig i disken några timmar.
Och så en bonusfördel: När jag jobbade till havs så var maskinerna mycket mera högljudda än på mitt nuvarande ställe. Därför uppmuntrades vi använda hörselskydd ELLER öronproppar som fungerar som hörlurar till mp3n. Det betydde i praktiken att jag lyssnade igenom ljudböcker på jobbet! Coolt, va? :)

Sedam hjälper det förstås också då jag får höra positiva kommentarer från köket eller mina medarbetare. När jag jobbade till havs vid nyår 2011-2012 så hade jag en arbetskamrat, en gammal gubbe. Jag hade jobbat med honom förr vid några tillfällen och vid just nyår så fick jag ett tvåveckorspass på färjan. Det ger bra med pengar, så jag tackade ja.
Han sa till mig vid ett tillfälle att chefen hade velat ha honom där på nyår och han hade svarat att om han ska vara där på nyår så måste han ha mig med! För att jag jobbar bra helt enkelt och han vägrar jobba ensam!
Det värmde. :) Samma har jag också hört från kockarna på samma färja, att det kändes tryggt för dem att veta att det finns alltid ren disk. 

PS. Titeln är inspirerad från denna trop. :D