lördag 26 maj 2018

En midsommarnattsdröm av William Shakespeare

Jag har det senaste året eller så läst mig in på Shakespeare. Jag har läst klassikerna Romeo & Julia, Hamlet och MacBeth. På engelska, fast med hjälp av fotnoter. De är nödvändiga med tanke på att Shakespeare nu som då refererar till obskyra väsen ur folktro (t.ex drottning Mab i Romeo och Julia).
Sedan använder han sig av en del uttryck som inte verkar vettiga idag! (som t.ex "I bite my thumb at thee!")

Men jag har ett lite särskilt förhållande till A midsummer nights dream eller En midsommarnattsdröm som den heter på svenska. Första gången jag kom i kontakt med den var för många år sen då jag var tillsammans med en tjej från Borgå. Hon var med i deras sommarteater som skulle sätta upp pjäsen. Och naturligtvis var jag där och såg det! Och jag älskade den! Jag tyckte att språket, handlingen, karaktärerna var underbara och att teatergänget hade gjort ett underbart jobb! Det var första gången jag såg Shakespeare framföras på scen.

Så när jag har nu samlat lite på Shakespeares verk så har jag bestämt mig för att ha En midsommarnattsdröm. Men åtminstone en version på svenska som jag kan slöläsa och en på engelska som jag kan studera.
Jag har använt en del material från denna pjäs till mitt eget skrivande som en homage till gamle Shakespeare. I mitt senaste Camp Nano-projekt finns det en alv som heter Oberon. Det finns en vätska som framställs ur en blomma, som har en viss effekt om man häller det över en persons ögon.
Och i ett kommande projekt finns det en Hermia och en Helena.

Handling
Kortfattat är den svår att återge, men jag ska försöka:
I Aten ska hertig Teseus gifta sig med Hippolyta, en amazondrottning.
I hovet finns också fyra ungdomar, Lysander, Hermia, Demetrius och Helena.
Både Lysander och Demetrius är förälskade i Hermia. Hermia är kär i Lysander, men hennes far Teseus önskar att hon gifter sig med Demetrius. Och Helena är ingen alls kär i, men hon är dödsförälskad i Demetrius.
Under tiden är en grupp hantverkare påväg till Aten, de ska sätta upp en pjäs om Thisbe och Pyramus.

Ute i skogen kring Aten finns det sagoväsen. Oberon, kung av älvorna (eller alver?) är bitter på sin hustru drottning Titania. Hon har nämligen en älskare, en ung liten alv som hon vägrar ge över till Oberon (så att han ska kunna dödas.)
Men Oberon har en plan: han sänder ut sin undersåte Puck för att hämta en växt. Av denna växt ska Oberon utvinna en trolldryck som Puck ska hälla över Titanias ögon då hon sover. Då hon vaknar kommer hon att bli störtförälskad i det första hon ser, ända tills Oberon häver förtrollningen.

Under tiden har ungdomarna sprungit ut i skogen! Hermia och Lysander rymmer för sin förbjudna kärleks skull. Och Helena följer Lysander för att berätta åt honom att hon älskar honom! Och Demetrius är ute i skogen för att mörda Lysander.
Och så kommer Puck förbi, med saften....

Och så vidare, jag kan inte berätta mera utan att börja återge hela handlingen!

Om verket
Jag tror att det jag älskar med denna pjäs är delvis hur lättillgängligt det är. Det mesta skrevs på rim denna gång, också i den engelska versionen! Det är inte en särskilt komplicerad pjäs med högtravande ord och meningar och intrigvändningar. Och med bara fem akter så är den relativt kort.
Och översättningen jag har är Göran O. Erikssons version, som finns att fås från adlibris!

En av mina favoritkaraktärer ur denna teaterpjäs är utan tvekan Helena. För mitt hjärta ömmar så för henne, när hon olyckligt förklarar sin kärlek för Demetrius och säger t.o.m att han får vara hårdhänt med henne, bara hon får stanna hos honom.
"Jag följer efter, döda mig om du vill!
Jag faller gärna för dig en gång till!" 

Hon är på det sättet väldigt tragisk i början: hon avundas Hermia som är så vacker. Klart att Demetrius faller för henne, men inte för stackars Helena... Suuuck....
Och om någon här vill lägga ifrån sig pjäsen så kan jag säga: Helena får vad hon förtjänar! Det blir en viktig del i intrigen, att Oberon märker Demetrius grymhet.

Så gillar jag också karaktären Puck. Exakt vad Puck är så är jag inte säker på, det är en alv, men en slags... Narr åt kung Oberon. 
"Jag är den muntre vandraren i natten.
Narr åt kung Oberon, som småler åt mig

när jag kan lura bondens feta hingstar
Genom att gnägga som ett brunstigt sto;
När skvallerkärringen ska till att dricka
gör jagmig liten, kryper ner i stopet
och när hon lyfter det hoppar jag upp
så att hon skvätter ölet över hakan."
Detta borde väl beskriva vem Puck är?

Ett av mina favoritstycken i pjäsen är ändå i slutet, när arbetarna lägger upp pjäsen om Thisbe och Pyramus. Av flera orsaker:
För det första så sitter kung Theseus och de andra kungligheterna och häcklar pjäsen! De poängterar ut saker som inte är logiska i berättelsen! De satt och riffade pjäsen INNAN man ens talade om att riffa något!
I slutet av pjäsen, då Tisbe och Pyramus är döda, så frågar teatergänget om Theseus vill se epilogen? Och han svarar bland annat:
"Tack snälla ni, ingen epilog, er pjäs behöver ingen ursäkt.
När skådespelarna är döda finns det ju ingen kvar att kritisera. 
Det är klart, om författaren hde spelat Pyramus och sen hängt sig i Tisbes strumpeband, då hade det varit en verkligt fin tragedi. 
Och det var den också, uppriktigt sagt, och i ett mycket intressant framförande. Men kom nu med den där dansen och strunta i epilogen!"
("Om jag ville se alla ett gäng personer döda, så skulle jag besöka arenan, thank you very much!")

För det andra så finns det en pratande mur! Berättelsen om Tispe och Pyramus handlar om ett förälskat par som skiljs åt av en mur. I Shakespeares version så har teatergänget tagit in en typ att spela mur!
"Fast jag är Snut (hans namn) det kommit mig till del

att vara mur i deta sorgespel.
Ehuru stum är rollen inte ringa.

Ty jag har nämligen en hemlig springa.
Pyramus brukar viska genom den
tillsammans med sin kära Tisbevän.
Den rappning och det murbruk som jag bär
bevisar att en riktig mur jag är"
osv
Och direkt efter säger Teseus
"Kan man begära att ler och långhalm ska tala bättre?"

För det tredje så tror jag att Shakespeare drev med hela teaterväsendet på det sättet. När t.o.m en mur har en monolog och publiken poänterar ut fel under pjäsens gång.

Man tror att pjäsen skrevs till ett adligt bröllop, vilket skulle förklara pjäsens lätta ton och korthet.
Jag skulle ännu kunna gå på om hur denna pjäs har nationalromantiska drag, som t.ex att Puck är ett engelskt sagoväsen. Och att Pyramus och Tisbe är en gammal grekisk pjäs som Shakespeare har sågat!
OCH att Helena från pjäsen ska vara "Sköna Helena", som mer eller mindre startade det trojanska kriget. Men jag låter det vara, inlägget blir tusen sidor längre om jag går dit!

Betyg
Som sagt, detta är min favoritpjäs av Shakespeare! Den har sagolika element, samtidigt som det finns romantik och olycklig kärlek. Den har en hel del sexuella innuendon, vilket Shakespeare faktiskt hade i sina pjäser. Manligt mot kvinnligt framställs i denna pjäs.
Jag rekommenderar denna pjäs varmt till dig! Om du vill börja läsa Shakespeare men vet inte var du ska börja: Börja inte med Romeo & Julia eller Hamlet! Börja med denna! Den visar bra varför Shakespeare är så älskad!
Ta fast en svensk översättning om ni tycker det är lättare!

5 kommentarer:

  1. Hej hur skulle du beskriva femettors som karaktär , skulle du hissa eller dissa något som han har gjort i pjäsen ?

    SvaraRadera
  2. Hej hur skulle du beskriva femettors som karaktär , skulle du hissa eller dissa något som han har gjort i pjäsen ?

    SvaraRadera
  3. Hej hur skulle du beskriva femettors som karaktär , skulle du hissa eller dissa något som han har gjort i pjäsen ?

    SvaraRadera
  4. Hej hur skulle du beskriva femettors som karaktär , skulle du hissa eller dissa något som han har gjort i pjäsen ?

    SvaraRadera