tisdag 31 oktober 2017

Plattan i mattan!

Jag velar fram och tillbaka med hur jag ska göra i år. Tidigare år har jag suttit och väntat tills klockan ska bli 12, då startskottet går. 
Idag? Jag ska upp klockan sju imorgon. Så jag har tidigare tänkt på att gå och lägga mig.
Men samtidigt så kan det inte skada att skriva 100 ord innan jag stänger fabriken....
500 ord.... 1000 ord.....
Eller så skriver jag bara tills jag tycker det får räcka innan jag ska sova. :D 

När någon frågar mig varför jag är så fascinerad av NaNoWriMo, så ger jag oftast ett väldigt kort svar. "Jag tycker det är roligt." Ända sen jag var en liten gosse har jag älskat att hitta på galna historier, bygga upp världar och fylla dem med karaktärer som har problem.
Men det korta svaret är inte alltid det sanna svaret. 
Det långa svaret är att jag fortfarande tycker om galna historier och karaktärer. 
OCH att jag lär mig mycket om mig själv och mitt skrivande under november månad. Det är ett ypperligt tillfälle att utforska vad för slags skrivspråk jag har och hur en"Johanitisk" berättelse ser ut. 
Jag bearbetar också en del problem under mitt skrivande, även om det sker omedvetet. 

Så, without further ado: Nu kör vi!
Om jag är trött imorgon så sori vaan! Funka det för dendär typen i kostym funkar det för mig!

måndag 30 oktober 2017

NaNoWriMo 2017: Ett tappert försök till pep-talk!

Jag kallar denna video för "ett tappert" försök för jag kom på medan jag filmade och editerade att allt jag hade att säga egentligen bara var hur allt fungerar för mig. Jag kan inte egentligen säga till andra författare hur de ska klara NaNoWriMo, förutom detta : 
Skriv. Få ner orden och nå upp till 50 000 ord! 

Lycka till!

torsdag 26 oktober 2017

Min mask-armé

Nu har jag bott hem-hemma en längre tid. Och häromdagen när jag var ute på en promenad så passerade jag min gamla skola. Jag har hört att det stället kommer att rivas på grund av ordentliga mögelskador. Bara för det borde man salta marken och citera Silvetronen (från bokserien om Narnia):
"Död åt dig, du verktyg för den ondskefullaste bland häxor, sa riddaren. Du måste gå din undergång till mötes, på det att din härskarinna aldrig måtte kunna använda dig för att pina ännu ett offer!"


Men det är inte det jag skulle prata om idag. Utan det jag skulle prata om är på ett helt annat spår!
Barn är kreativa varelser. Jag har många vänner som tecknar jättebra och de flesta av dem säger "Jag doodlade under lektionerna då jag hade tråkigt".
Jag var inte så annorlunda. Visst doodlade jag lite, men jag gjorde annat också. Som byggde en mask-armé av piprensare i olika färger!
(här hade det varit ett bra tillfälle att fotografera några av dem, men tyvärr hittar jag dem inte här hemma)

När jag var liten älskade jag spelet Worms. Det GAMLA worms, från 1995! (Worms Armageddon? TSÖH, ni ungdomar har det för enkelt idag med era flygande får!)
Och någon dag på sexan skulle vi pyssla med något och fixa med piprensare. Jag tyckte det var roligt, speciellt när jag kom på hur man byggde worms-maskar! Efter det finns det inte så mycket att säga: Jag skaffade flera piprensare och byggde flera worms-maskar när jag hade tråkigt, som jag sparade i min pulpet.

Men det slutade inte där! Jag började ge namn på mina maskar och delade upp dem i truppförband! (Jag minns att ett hette Snabba Soppan, fråga mig inte varifrån det kom).
Och så skaffade jag en karta över Bennäs där jag satte nålar med färgade nålhuvuden på vissa ställen och fantiserade att jag på nätterna hade skickat ut mina "worms-trupper" för att utföra uppdrag på dessa ställen. Jag hade hittat på några fiender som jag hade mina trupper att kriga mot och så vidare.
För jag älskade idén av att det i vår vanliga tråkiga värld skulle finnas worms-maskar, som är ungefär fem centimeter höga, som hoppar omkring och gör uppdrag.

Säkert tyckte många klasskompisar att jag var konstig, men på sexan var det redan för sent för mig att vara "cool" ändå. Jag var ju som jag var och så var det med den saken.

Ungefär så här såg min karta ut.

söndag 8 oktober 2017

Jag behöver er hjälp, kära läsare!

När NaNoWriMo är igång så tänker jag göra en vlogg-serie om det. :) Jag tänker sätta mig ner några gånger och prata med kameran om projektet, hur det går och vad jag tänker om dittan och dattan.
Men jag känner mig själv såpass bra att jag vet att det kommer inte att lyckas, för ibland har jag inget att säga om projektet, annat än "går bra".

Så jag behöver lite teman att prata om, ifall jag blir utan att säga!
Men här behöver jag er hjälp: Vad ska jag prata om i dessa vloggar, om jag blir utan att säga?

Tips mottages i kommentarsfältet!
Om ni vill att jag pratar om saker utanför skrivandet så antar jag väl att jag kan prata om det....

lördag 7 oktober 2017

Spännande!

Snart är det dags igen för NaNoWriMo!
Jag blev medlem i communityn för många år sen, men jag började på allvar med projektet hösten 2015 och deltog igen 2016.
Båda gångerna klarade jag det. :) 

Jag älskar det! Jag älskar att ta idéer som har legat i min hjärna i några år eller några månader och göra något av det. Oftast blir det något helt annat än vad jag hade ursprungligen planerat, för jag upptäcker nya sidor hos mina karaktärer och hur världen fungerar, att jag blir tvungen att ändra riktning i berättelsen för att annars kraschar och brinner allting och, här är det värsta, jag tappar lusten att skriva. Det finns för mig inget så jobbigt som att försöka trycka in en karaktär i någon specifik riktning i berättelsen bara för att det lät bra i mitt huvud. Det känns som att försöka tvinga på ett litet barn en kostym inför en julfest. Både barnet och jag vet att det är egentligen totalt onödigt och ingen av oss blir gladare av det. 

Vad har jag för planer då inför detta år? Några stycken:

 -Idén jag ska skriva om är, tekniskt sett, en fantasyberättelse. Det roliga med denna berättelse är att den egentligen finns för att bana vägen för en annan fantasyberättelse jag tänker skriva.
Jag har halvhjärtat börjat skriva på en berättelse om några hjältar som räddar riket (long story short). Och jag ville skriva en berättelse om en grupp hjältar som är goda vänner, som käbblar sinsemellan, som har minnen tillsammans och allt vad det innebär. Fokuset, som jag föreställde mig, skulle ligga på vänskap. 
Men här ligger ett problem för mig: JAG känner dem ju inte! Jag vet inte hur de träffades, jag vet inte hurudan dynamik de har, jag vet inget om deras mål osv....
Och att bara lista saker för att "det verkade logiskt" kändes onaturligt, som att jag envist försökte para ihop dessa typer och säga "lek tillsammans".

Så därför skriver jag denna berättelse egentligen som en prequel, där jag kan låta dem alla träffas, lära känna varandra och kanske bli goda vänner eller rivaler eller hur det nu blir. Och om de blir rivaler eller t.o.m fiender, so what? Kanske jag kan senare ge dem ett gemensamt mål att arbeta mot?
Då kan jag åtminstone fortsätta senare på "den riktiga" berättelsen och veta åtminstone något om dessa karaktärers bakgrund (såvida jag inte skriver en till bok om deras vidare äventyr).

 -Jag ska åtminstone försöka att vara mera poetisk i detta verk. I förra årets verk och året före det var jag väldigt korthuggen. Det beror främst på att jag har alltid avskytt "lila prosa", som beskriver så mycket att berättelsen stannar. Så S/S Mayflower t.ex har ofta korta och koncisa meningar där jag (försöker) skriva så klart och tydligt som möjligt och inte fastna i beskrivningar. Inget fel med det, för att vara ärlig, men jag vill ändå prova att vara mera poetisk här. Det känns som att då jag ändå skriver något inom en sån luddig genre som fantasy så kan jag lika gärna vara poetisk. 

-Jag ska inte stressa med handligen. Detta går hand-i-hand med att vara mera poetisk, men ändå: S/S Mayflower var på sätt och vis en pulp-sci-fi story, med en snabb handling där allting hände väldigt snabbt. Inte i detta fall, jag tror att jag i denna berättelse tänker ta mig mera tid att utforska själva universumet och de som bor där. 

Tänker du också delta? 

För skojs skull har jag lekt med datorn
och skapat ett falskt omslag.
Bara för att jag kan :D