The War of Art av Steven Pressfield

Jag hörde först om denna bok 2016. Jag kände mig nere och behövde prata med någon, så jag gick till min församlings präst. Han sa i (stora drag) att han har hört att jag skriver? Jo, det gjorde jag. Så han tipsade mig om boken The War of Art av Steven Pressfield, som hjälper mycket. Jag ryckte på axlarna och lade namnet bakom örat. Jag hade ju redan tänkt på att beställa The Art of War av Sun Tzu. Och i något skede senare, några månader efter det, så damp den ner i mitt brevinkast.

Jag började läsa den och avskydde den! Mitt förhållningssätt till skrivandet är att det bör vara så icke-mytologiserat som möjligt! Bort med myten om idéhimlen! Bränn på bål alla kättare som talar om hur man endast kan skriva när man är har blivit träffad av inspirationens blixt! Så fungerar det inte!

Och i denna bok pratar Steven om sådana saker som "motståndet" och "musor"! Han framställer motståndet som en slags hungrig demon och musor som änglar som hjälper den plågade författaren som vet hur hen ska lyckas frammana musorna! Tvi vale! 

Det var inte förrän jag började läsa igenom boken för andra gången som jag märkte att naturligtvis använder han sånt språk: Mycket är ju metaforer. 

Motståndet, som han talar om, handlar om all slags motstånd, allt det som hindrar oss från att faktiskt skapa (om det är att skriva, göra film, spela ett instrument måla eller t.o.m utöva en sport) och uppnå det som ditt hjärta önskar! Det är alltså en metafor för allting som håller oss tillbaka och det måste Steven använda för att kunna driva hem sin poäng! Det kan jag förstå.
Jag kallar mitt motstånd för Draken från urtiden. Den kan inte helt dödas, men den kan besegras.

Det samma gäller talet om musor. Han säger till och med i introduktionskapitlet om musor att han använder det också som metafor. Du kanske föredrar att kalla dem för änglar, eller kanske inget alls, kanske du vill kalla det för ditt psyke? Jag kallar dem fortfarande för musor!

Men musor här är inte grekiska gudinnor som inspirerar konstnären. Nej, musor här är helt enkelt den Skapande processen. Då vi faktiskt är på gång, då vi får arbetet gjort!
Och den vanan kommer så fort man helt enkelt sätter igång. Jag har erfarit detta själv och kan därför intyga att det stämmer.

Det är väl därför jag fastnade så lätt för NaNoWriMo: Om jag säger 2000 ord per dag på ett projekt, så betyder det att jag alltid skriver 2000 ord per dag, till och med när jag inte känner någon inspration. För vid något skede då jag har kämpat på, så börjar inspirationen komma till mig. Och den kommer igen nästa dag om jag fortsätter och så vidare tills jag är klar. 
Pressfield skulle ha uttryckt det som att jag har frammanat musan och nu har hon kommit ner från Himlen för att hjälpa mig och hon stannar hos mig tills jag är klar.

Betyg
Jag rekommenderar boken varmt för alla som pysslar med något konstnärligt! Även om ni inte själva upplever att ni har något problem med ert verk!

Om någon fortfarande är intresserad så finns här ett väldigt bra youtube-klipp där en typ summerar ihop många tankar från boken.
Hela boken finns också på youtube som ljudbok här, om du har tid.