Jag och Neil Gaiman

I min bokhylla finns för tillfället tre Neil Gaiman-böcker.
The Graveyard Book, American Gods och View from the Cheap Seats.

Hur jag kom över dem är inte en särskilt intressant historia, jag köpte dem från hyllan vid Akademen i Åbo. Big whoop.
Det som jag tycker däremot är intressant är min väg till att läsa Neil Gaiman.

Jag hörde först om honom kring 2008/09. Jag hade flera vänner som prisade Sandman-serien. Jag har inte läst den själv, jag litar inte på brittiska serieskapare sen jag läste Alan Moores tentakelporr och Grant Morrisons misärporr. De där tedrickarna får hålla sig kvar på sin ö! Men jag köper The Graveyard Book och glömmer bort att jag har den.
Jag kollade Dr Who några år senare och på textraden i början av något avsnitt stod det "Written by Neil Gaiman".
Jag kollade en dokumentär om H.P Lovecraft och där intervjuades Neil Gaiman bland annat.
Några år senare kollade jag och Martin på Coraline, som är skriven av Gaiman.
På mitt facebookflöde är människor nöjda med att de ska läsa Sandman-serien igen.
Då jag deltar i NaNoWriMo får man pep-talks från publicerade författare. Och en av dessa är förstås Neil Gaiman!
Jag får för mig att lyssna på Tori Amos och när jag läser om henne på nätet så hittar jag att hon är god vän med NEIL GAIMAN!
Jag kommer över en bok med Lovecrafts samlade verk och vem har skrivit förordet? NEIL FCKING GAIMAN!!

Och slutligen, då jag var i Åbo en sväng senaste december och gick bland hyllorna, letande efter något att läsa så springer jag på ett hyllplan med Neil Gaiman! Jag lägger upp händerna mot Universum och säger "Okej! Jag ger mig, jag läser Neil Gaiman!"

Så jag köper American Gods, för den har jag hört mycket gott om. Jag köper också The View from the Cheap Seats, för att den innehåller en massa gamla tal, artiklar, förord till olika böcker och annat trevligt. Och jag känner på mig att jag inte orkar fördjupa mig i någon större bok just då (och American Gods är en tegelsten!)
På bussresan hem börjar jag läsa American Gods. Jag orkar en bra bit innan jag får för mig att börjar på nästa bok. Och jag gör en upptäckt: Båda böckerna är faktiskt bra! Jag har varit lite rädd att "Neil Gaiman e SÅ BRAA" bara är något som fansen sjunger i kör, inget som nödvändigtvis är sant.

Jag skulle beskriva Gaiman som att han kom in i mitt liv för många år sen, men satte sig artigt ner på en stol i ett hörn med ena benet över det andra. I äkta brittisk stil. Och där väntade han envist, påminde mig nu som då om att han existerar, tills jag slutligen tröttnade och frågade vad tusan han har att säga.
Och nu gillar jag American Gods! Och jag gillar The View from the Cheap Seats! Han har väldigt intressanta saker att säga om att skriva, det känns ibland som en "kindred spirit" i fråga om skrivandet. Jag hoppas förstås inte på att skriva som Neil Gaiman, för jag är inte Neil Gaiman. Men man kan ta inspiration från honom.
Och till min födelsedag ska jag önska Stardust om morsan frågar vad jag vill ha.