måndag 26 februari 2018

"Den utvalde" i fantasylitteratur

Jag har inte läst så mycket fantasy som jag skulle ha kunnat, men ändå en del. Och jag skriver en del fantasy. I något skede har jag stött på konceptet om "Den Utvalde". Att det finns Den Stora Onda i världen och det finns en profetia om att "Den Utvalde" kommer att födas och denne kommer då att krossa det onda.
Då jag ser detta i film eller i litteratur brukar jag gäspa, för det finns så många sätt att göra detta fel på. Själv undviker jag att skriva om det, för jag tycker mera om karaktärer som skiter i vad ödet säger och helt enkelt tar saken i egna händer, oberoende vad profetior säger.

Men det tänker jag inte fokusera på i detta inlägg, utan här tänker jag fundera lite på hur "Den utvalde" skulle kunna göras helt rätt!

1) Låt det vara vagt om huruvida huvudpersonen faktiskt är den utvalde. 
Profetior tenderar att vara ganska vaga och kan sist och slutligen passa in på flera personer. Säg t.ex att profetian säger att "den utvalde" kommer att födas med ett märke av en ros på sig. Vad då för märke? En tatuering? Ett födelsemärke? Ett ärr?
En författare som leker med detta är J.K Rowling i Harry Potter-böckerna. Det finns ett stycke där Dumbledore pratar med Harry om att han kanske inte alls är "Den utvalde", för profetian stämmer in på en annan unge.
Men hela samtalet slutar ändå med att Dumbledore och Harry säger "fuck destiny", att vi ändå inte är bundna av ödet, så om det finns en profetia eller ej har ingen skillnad. (En underbar scen i boken som lämnades bort i filmerna!) Det är också därför hela "den utvalde" fungerar i Harry Potter-böckerna: Skulle man plocka bort profetian skulle berättelsen fortfarande stå på egna ben.

2) Att vara den utvalde behöver inte vara så underbart
Tänk: Du har fått höra att det är DU som ska rädda världen från en stor ondska. Och om du misslyckas så kommer världen att gå under. Hela din existens och hela din framtid ligger färdigt utstakad. Du kan inte välja vad du vill göra med ditt liv, det är redan förutbestämd exakt vad allt du ska göra. Du kan inte säga nej, för då har du dömt världen till evigt lidande. Du kan inte heller misslyckas för då har du också förstört världen.
Vilken press!

Kanske vår hjälte också känner sig som en lurendrejare. När folk har väntat på "den utvalde" så har de väntat sig en mäktig krigare som kan leda en armé, som är helt enkelt underbar på alla sätt.... Och så får de en idiot som varken vet bu eller bä.

3) Profetian är inte huggen i sten
Tänk om "den utvalde" dör? Hemska tid! Vem ska nu rädda folket?
En god vän till "den utvalde", som bestämmer sig för att skita fullständigt i profetior och krossa det onda själv.
Eller tänk om hjälten får höra att han är den utvalde, men det visar sig sist och slutligen inte ha så stor betydelse?

4) Profetian har feltolkats: Den Utvalde föds inte för att rädda världen utan för att föra in ett större mörker
Ett exempel på detta som jag kommer på är Frank Herberts bok Dune. Det handlar om en kunglig familj som tar över styret över en planet där det finns en urbefolkning som har en profetia om en messias som ska rädda dem. Profetian stämmer in på huvudpersonen som gör just det: tar tillbaka planeten och tar slutligen över imperiet och blir en kejsare.
Och i nästa bok har denna gudalika gestalt mördat miljontals människor på olika planeter för att förhindra uppror.

5) Den utvalde är bara en i en rad "utvalda"
Tänk om det har funnits flera "utvalda" med speciella förmågor genom historiens lopp? De har alla spelat sin roll i att rädda världen, så denne "utvalde" har egentligen inget speciellt på gång.
Eller tänk om de andra "utvalda" har misslyckats i sina uppdrag, men de är ändå fortfarande de utvalda?

Det finns flera sätt att hantera en "Utvalde"-profetia. Jag gillar själv tanken på att "den utvalde" är något som en huvudkaraktär blir till. En bondpojk (i vanliga fall) som helt enkelt på egen hand ger sig ut för att krossa det onda, genom trial-and-error.
Eller som jag själv planerar att skriva någondag: En bok där huvudkaraktären inte är "den utvalde", men han beger sig ut i världen för att leta efter "den utvalde".

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar