1. Den enda sporten i högstadiet och gymnasiet som jag var riktigt bra på var pardans! För att jag hade spelat bas i den åldern, vilket betydde att jag hade taktsinnet i ryggmärgen. Så medan alla andra räknade 1-2-3, 1-2-3 så behövde jag bara komma ihåg stegen vilket gjorde allting tusen gånger lättare.Och visst, de flesta pojkarna tyckte det var laaame att ha det på jumppa istället för fotboll och stönade högljutt, men vet ni vad?
Jag råkade faktiskt gilla tjejer och hade inget emot att dansa med dem. Tror inte att jag sa det, men vem vet, kanske jag gjorde det? Jag menar jag var en rätt blyg ung man så klart jag inte vågade närma mig tjejer.
Man bord någon gång fara till en danslava. XD
2. Jag kämpade i evigheters evighet med dåligt självförtroende. Vad det i sin tur berodde på går inte att säga på rak arm. En människa och dennes historia är ett komplicerat verk, det finns en massa faktorer som bidrog till att skapa en soppa, allt från uppväxt, livsval och annat.
Det är en kamp jag ännu håller på att utkämpa, men jag har åtminstone utrustat mig med en del verktyg som hjälper till stor del på vägen.
Det är väl förmodligen därför jag inte gillar den finlandssvenska ödmjukheten, som enligt min ringa mening går ut på att aldrig låta sig bli glad över sina egna bedrifter. Man ska hela tiden ta ner sig lite så fort man har gjort något som ens är lite bra. Trots att alla TALAR vitt och brett om att göra det och lägger upp motivational posters på sin facebook wall, så är det väldigt få som faktiskt GÖR det. Talk is cheap!
3. I mitt skrivande så har jag en GIGANTISK "blind fläck", ett område som jag inte alls behärskar och vet inte alls hur man hanterar: Editering! Hur har det kommit till det? För att fram till 2015 tänkte jag att det skulle vara en omöjlig uppgift att skriva klart ett helt manuskript, att editera ett manuskript kändes då som något som fanns i en annan värld. Jag behövde ändå inte tänka på det då, för jag var ändå helt säker på att jag aldrig skulle få klart skrivet något, inget skulle bli klart, inget skulle bli bra, jag skulle inte ha tid... Min flickvän och andra ansåg att jag skulle istället göra det när jag var klar med studierna och hade ett jobb, att jag DÅ skulle ta mig tid.
Gudarna ville inte det för mig!
Så med andra ord, jag har ett flertal manuskript nu som jag inte är helt säker på hur jag ska editera, annat än att skriva om stycken som inte funkar, försöka se om berättelsen är sammanhängande och karaktärerna stämmer.... Och sen försöka kontrollera stavning och allt det där.
Så i teorin vet jag väl hur det funkar, men i praktiken är jag fortfarande en växande person på den fronten.
4. Jag tar avstånd från debatter om politik, religion eller filosofi. Ni kommer att se få, om ens något, inlägg om den saken här.
Bilden nedanför beskriver ganska långt varför. Det är allt jag kommer att säga om den saken, annars blir vi här hela natten och läsa ett långt manifest av mig.
Det är inte det att jag inte skulle ha åsikter, men jag har annat att göra än att käbbla med typer som inte ens spelar samma spel som jag.
5. Senaste gång jag var och reste utomlands (om man inte räknar med de gånger jag jobbade på färjan) var väl 2011 då jag var med det amerikanska fotbollslaget och vann en match mot svenska försvarshögskolan i stockholm. Före det? Portugal 2006 då jag var från gymnasiet.
Annars? En kombination av fattigdom och arbetslöshet har aktivt sett till att jag inte behöver fundera på sådana saker som ekologiskt resande...
Så ni kan gissa min reaktion när jag läste alla inlägg med tips på ekologiskt resande..."Det skulle vara bättre för miljön om vi reste vart femte år istället för vartannat år"...
Ack, tänk om jag faktiskt HADE det lyxiga lilla problemet?
Nåväl, kanske jag får ett jobb någon dag och får skramlat in någon billig resa någonstans.
Och så en bonus som jag just kom ihåg:
6. Jag brukar inte slänga böcker. Det är vanligare att jag, om jag riktigt vill, lägger dem till något lopptorg.
Men det finns trots det en rad böcker som jag helt enkelt avskydde så mycket att jag slängde dem till pappersinsamlingen. En av dem var bok som jag hittade i en realåda: Premiumship Psycho. På baksidetexten stod det om en känd fotbollsspelare som höll på att tappa kändispoäng och var därför redo att göra vad som helst för att bli känd igen. Förutom att karaktärerna var tråkiga och ointressanta så var författaren störtförälskad i att säga märket på allt! "Jag satte mig i min Rolls Royce Phantom. Jag kollade tiden på min Rolex-klocka. Jag ringde min fru på min splitternya Iphone 8. Jag knöt ihop mina Nike-skor innan jag gick ut på en joggingrunda."
En annan var Alan Moores verk "Neonomicon" och Grant Morrisons verk "Happy!". Man önskar folk kunde förstå bättre än att köpa sådana böcker och således se till att sånt skit fortfarande säljer, men vad kan man.... Åtminstone förpestar dessa verk inte min bokhylla längre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar