Guldkrukan

En gång fanns det en kvinna 

vars drömmer ej var så stora 

problem som ej ville försvinna

 ej kunde hon vinna, bara förlora 

En dag klev hon upp och sa 

på sina läppar hade hon ett leende 

"Jag vet nu vad jag vill ha! 

Guldkrukan vid regnbågens ände!" 

Hon klättrade över berg 

hon simmade över hav 

Världen förlorade färg 

För sin önskan var hon en slav 

"Se, jag ser regnbågens färger! 

Dess ända ej långt borta landar! 

Snart finner jag lyckliga dagar 

Tack, världens alla andar!" 

Hon kom till världens avgrund 

Regnbågen fortsatte ut i djupet 

Med hjälp av en flygande hund 

svävade hon över det svarta stupet 

Hon kom till universums slut 

Regnbågen försvann i intet 

Men hon fattade ett tungt beslut 

Och följde det tragiska ödet