79 363: Kungen är död. Leve konungen!

Bara 20 000-isch ord kvar, tills jag är i mål!
Det har varit väldigt jobbigt i denna hetta! Jag struntar i alla som snusförnuftigt konstaterar att vi hade en iskall vinter! Vet ni vad, jag tar nästan hellre en iskall vinter, för då går luften åtminstone att andas och ens hjärna är någorlunda i gott skick! I denna hetta känns det som om hjärnan alltid är mossig, som om jag skulle ha sovit för lite.

Ordspråket "necessity is the mother of all inventions" kommer till mig här, för jag har helt enkelt blivit tvungen att uppfinna nya sätt att hantera vardagen för detta bombastiska projekt.
För vad har hittills varit annorlunda med detta projekt?
Jo:
1) Målet är 100 000 ord på en månad. Den biten kommer jag att ha inga problem att klara av, det är jag helt säker på! Jag har ju knappt 20 000 ord kvar att skriva och om jag håller mig till mitt mål: 3500 per dag, så är det inte alls långt kvar!
Men det har hittills bäddat för en massa andra problem...

2) Den kreativa källan började sina. Det finns bara så många gånger jag kan skriva att en karaktär säger en sak på ett visst sätt och fortfarande inbilla mig att det jag skriver är bra. Så då försöker man använda andra ord och beskrivningar. Till en viss mån lyckas det, men när de orden också börjar kännas stela... Då har man ett problem. Fast detta har jag löst genom att inte försöka oroa mig så mycket. Jag kan alltid editera det senare.
Och så finns ju ordspråket "It ain't how much you got, honey, it's how you use it."

3) Berättelsen i allmänhet lider. Och vad lider den av? Jag har klämt in alldeles för många koncept här! När jag planerade projektet i Maj månad, så tänkte jag att 100 000 ord är sååå mycket att jag kan ta god tid på mig att utforska en massa teman och skriva ett mästerverk!
Det visar sig vara helt fel! För i nuläget känns berättelsen som om den ligger överallt när det kommer till teman!
Keep it simple, stupid! Hur kunde jag glömma bort detta enkla lilla råd som aldrig har svikit mig hittills och varit till stor hjälp?
Dock måste jag säga att det var när jag hade kommit fram till denna lilla detalj som jag genast insåg vad jag måste göra: Döda flera av huvudpersonerna! För jag upplevde att de inte egentligen uppfyllde någon funktion längre, annat än att filosofera om kärleken, livet, döden, familjen, religion, stat och samhälle och så vidare....
I mina tidigare texter, då sådana teman har smugit sig in, så har det oftast bara hänt av misstag. Det brukar komma som en överraskning, att en karaktär plötsligt visar upp en helt ny sida hos sig själv.
Här försökte jag hamra in det för att det skulle låta bra! Aj aj aj, sånt kan jag ju inte göra!

4) Jag har känt mig trött på att skriva. Delvis på grund av värmen, men också helt enkelt för att jag inte är van vid att skriva 4000 ord per dag på ett projekt. Men i ärlighetens namn så tror jag att detta är mera en vanesak än något annat. Det fanns trots allt en period när 2000 ord kändes som alldeles för mycket.

Och även om nu detta projekt blir ett 100 000 ord långt skit så ångrar jag inte ändå att jag skrev det! För jag tror stenhårt på att man blir bättre genom att skriva, learning by doing!
Nu vet jag ju till exempel att det A) Är möjligt att skriva 100 000 ord på en månad och B) Keep it simple, stupid!
Något att ha i åtanke inför nästa projekt!