Det är svårt, för det är sällan jag lyssnar på musik som gör mig ledsen. Det är vanligare att jag lyssnar på musik som är kickass.
Nine inch nails - Hurt
För många år sen, typ 2010 tror jag, var jag deprimerad och drack för mycket. Då lyssnade jag på en rad olika musikstilar, bland annat denna. Så ni kan ju föreställa er den scenen: Jag sitter i min lägenhet i Åbo och dricker en hemblandad skruvmejsel och stirrar tomt framför mig.
Som tur är mår jag nog bättre nu, men denna låt (just denna version) så att säga "takes me back" till den, så ja... Därför är denna låt en sån buzzkill för mig.
Rent musikaliskt är den också eländig, det finns en viss tomhet i låten som jag känner igen.
Om ni ursäktar så hör jag hellre på något som inte har en sådan stigma för mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar