A book about a bookshop
Jag hade skaffat denna bok ett tag innan jag började med läsutmaningen. Det kan verka som ett konstigt drag hos många av mina följare, då jag främst läser Sci-fi och fantasy och (för det mesta) håller mig på miltals avstånd från realistisk litteratur. "Om jag vill ha realism så läser jag svenska yle, thank you very much!"
Men jag försöker ändå läsa brett och inte låsa mig på en genre eller en stil.
Och det som fick mig att välja ut denna bok var beskrivningen av bokhandeln: En båt i Seinefloden i Paris. Där jobbar det en bokhandlare som föredrar att kalla sin verksamhet för "ett litterärt apotek". Det betyder att han kan rekommendera en bok åt en person som lider av en åkomma som inte är fysisk, som t.ex "Den sista sommardagen" eller "Den första förälskelsen".
Okej. Jag kan köpa det konceptet. Böcker kan trots allt vara till en stor hjälp vid vissa situationer i våra liv.
Så därför ville jag köpa boken och läsa den, för bokhandeln lät som en plats jag skulle gärna besöka. Eller ännu bättre: äga!
Handlingen
Som sagt: en gubbe har en båt i Seinefloden där han säljer böcker. Utöver det så sörjer han också. För tjugoett år sedan var han tillsammans med en kvinna. Hon lämnade honom en dag och försvann spårlöst. Kvar lämnade hon ett brev, som han inte har vågat öppna. Han vill inte läsa klyschorna Det är inte du, det är jag och vi kan väl ännu vara vänner och så vidare.
Men så en dag öppnar han brevet och läser det.
Innehållet i brevet får honom att lätta ankar och bege sig på en resa söderut genom det franska landskapet. Han träffar på en samling intressanta personer som gör honom sällskap.
Om boken
Det står "feelgood" på omslaget. Jag blev lite misstänksam då jag såg den raden, det kändes som att någon sa åt mig att jag måste "feel good" då jag har läst den.
Om det är feelgood vet jag ej, men det fanns några detaljer med boken som jag gillade. Det ena var att språket är väldigt vackert. Det är stundvis poetiskt, även om det ibland kan bli lite tjatigt och i värsta fall rent ut sagt luddigt.
Det är tänkt att vi ska tycka synd om vår huvudperson som har i decennier ältat en förlorad kärlek. Och en del personer tycker att det är inte romantiskt, det är ju fråga om en psykiskt sjuk människa! Själv håller jag med, skulle jag ha en vän som i det verkliga livet skulle spendera tjugoett år med att sörja, så skulle jag övertala personen att söka hjälp.
MEN
Ett synnerligen viktigt MEN:
Detta är FIKTION!
Det märks redan om man fokuserar på beskrivningarna av Paris och den franska landsbygden. Nina beskriver alla de platserna i "vykorts-synvinkel", där det är vackert och alltid sommar. Ingenting om smoggen eller att Seine skulle vara förorenad, däremot finns det vingårdar och soldnedgångar och vackra lyktor som lyser upp nätterna.
Jag förväntade mig nästan en beskrivning av en mustaschprydd snubbe i blåvitrandig skjorta och basker som kommer promenerande med en baguett under armen samtidigt som någon spelar dragspel!
Så därför har jag inga problem med premissen: Jag blev utlovad en fiktiv berättelse som utspelar sig i Frankrike om hjärta och smärta och det fick jag.
Vad annat kan jag säga om boken? Personerna är väl beskrivna, trots att de kan också te sig som karikerade.
Betyg
Jag skulle rekommendera boken om du vill ha något lättläst och inte särskilt tungt. Det är den sortens bok som lämpar sig för avkoppling, då man vill bara läsa om ett litet båtäventyr längsmed Seinefloden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar