Så varför gillar jag denna film? Den är perfekt för att sågas i tusen bitar och slängas i glömska! Så varför kan jag inte göra det...? Är det för att jag har gått från den Mörka Sidan av att vara en filmkritiker och har beslutat att en film inte måste sågas? Har jag lagt ner sågen och sagt "no"?
Eller är det för att det finns något i denna film som jag älskar?
Handling
Bill och Ted är två tonåringar som bor i San Dimas. De har startat ett rockband som heter Wyld Stallyons, som är ett jättehemskt band. De båda klarar inte av skolan för att de är båda, well.... Korkade. Faktum är att de har en dag på sig att fixa en historierapport (temat är "Vad skulle historiska figurer ha att säga om San Dimas idag?") annars kommer de båda att bli utkastade, och Ted kommer att skickas till militärskola.
Men så dyker Rufus upp. Vem är Rufus? En man från framtiden med en tidsmaskin som ser ut som en telefonkiosk. (som inte är större på insidan, bästa Dr who-fans)
Han är på ett mycket viktigt uppdrag: att hjälpa Bill och Ted genom sitt prov. Det är nämligen så att i framtiden så har Wyld Stallyons musik blivit så inflytelserik att den har skapat världsfred. Därför är det så viktigt att Bill och Ted hålls ihop!
Bill och Ted får en idé: De ska åka till olika tidsepoker och hämta viktiga historiska figurer till vår tid, för att hjälpa dem med deras historiepapper.... På något sätt.
Lång historia kort, det lyckas, de hämtar Sigmund Freud, Sokrates, Billy the Kid och Napoleon Bonaparte till vår tid. De får godkänt och bandet håller ihop.
Om filmen
Den är sprängfylld med slangord! Jag menar good lord, så gott som varenda replik Bill eller Ted säger så är på något sätt ett slangord för något. Allting är "bodacious", "excellent", "bogus!" och "Totally". Och så en massa "dude" över allt.
Deras presentation av Genghis Khan t.ex är "This dude totally ravaged China 700 years ago!"
Så är förstås Bill och Ted inte särskilt smarta, om ni har missat det. De tror att Julius Ceasar är "The Salad-making dude".
Komedin är lite billig på sina ställen. Genghis Khan? Han kommer in i ett shopping center och blir våldsam då han får tag i ett modernt baseboll-trä.
När Bill & Ted träffar på den brittiska kungen Henry V så beodrar han att de ska båda sättas i "The Iron Maiden", vilket får både Bill & Ted att utbrista "Excellent!".
Så igen: Varför gillar jag denna film?
Jag gillar soundtracket, vilket är det lättaste att säga. Denna låt är numera bland mina favoriter.
Och jag gillar karaktärerna Bill och Ted trots att de är de som de är! Varför gör jag det? De två är ju som ett par proto-Beavis and Butthead! (och skäms på dig om du är så liten att du inte heller visste vad DE två var för typer!)
Denna fråga har cirkulerat i mitt huvud och nu har jag äntligen ett potentiellt svar: Det är lätt att identifiera sig med dem!
De båda har drömmar, men ingen aning om hur de ska ta sig fram i världen. De är inte särskilt klipska, de tror inte att de är det och ingen annan i världen tror att de är det. De älskar båda två det de gör och har en sådan entusiasm för deras band som jag bara känner igen från ungdomar, innan det Vuxna Livet stympar det.
Allt detta, deras enkelhet och deras entusiasm och deras förvirring inför det som händer omkring dem och deras nästan sorglösa inställning till allt, gör att de är lätta att ta till sig. Och därför älskar jag dem.
Vem kan med handen på hjärtat påstå att man vet hur världen fungerar och exakt vilken väg som alltid är den rätta? Och skulle det inte vara underbart om det kunde komma en snubbe i en tidsmaskin som ska hjälpa oss att lösa våra problem för att det vi gör nu, hur kasst vi än upplever att det är, kommer att ha enorma positiva följder i framtiden? Alla som pysslar med något kreativt, kan ni inte känna igen er i detta, att det skulle vara underbart att få reda på att det ni gör nu kommer att bli bra?
Och så gillar jag förstås filmer om tidsresor, trots att de har lätt för att få plot holes.
Betyg
Just ja, jag ska ju säga om ni ska se den.....
Om ni har lust, men förvänta er inget. Vill du ha hjärndöd sent 80-talsunderhållning så sure.
Nu lämnar jag er med två visdomsord från Abraham Lincoln (i denna film)
Be excellent to each other
and
PARTY ON, DUDES!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar