Crimson Peak

Jag fick plötsligt en idé: Jag ska gå på bio och se Crimson Peak! Det var ett tag sen jag var på bio och jag kände för att se en skräckfilm. Speciellt då den var gjord av Guillermo del Toro.

Handling
Jag ska inte spoila för mycket, men:
Edith Cushing är en aspirerande skräckförfattare i det tidiga 1900-talets New York. Hennes pappa är en rik företagare. En dag besöks de av Sir Thomas Sharpe, en brittisk baronet som letar efter finansiellt stöd för att kunna utveckla sitt gruvföretag. Han är väldigt intresserad av Edith. Så småningom gifter de sig och flyttar till England efter att hennes far dör.
Men det är något konstigt med Thomas Sharpe och hans syster Lucille....
Edith ser samtidigt en del konstiga saker i godset Allerdale Hall, också känd bland lokalborna som "Crimson Peak". Det är för att leran i marken är rödfärgad pga leran som används till tegel.

Om filmen
Guillermo del Toro har sagt att han ville göra en film där han fick leka lite med gotiska skräcktroper utan att nödvändigtvis vara en slav under dem. Det låter inte så illa, om det inte vore för att denna film är en slav under gotiska troper. Eller så är det jag som har läst för mycket gotisk skräcklitteratur att jag visste med det samma vad allt som skulle hända, exakt i vilken ordning. Fast det kan också bero på att mycket av hela berättelsen var väldigt förutsägbart.
I början av filmen så köper jag inte alls Edith och Thomas förälskelse. Visst, fina ord blir utbytta och en massa "jag älskar dig", men det känns ändå inte äkta och väldigt påskyndat. Som att han är den enda som visar intresse och därför blir hon kär i honom. I biosalongen satt det några kvinnor bredvid mig och varje gång Thomas dök upp på rutan så fnittrade de som ett gäng tonåringstjejer.
Så där har vi ett gigantiskt problem med filmen: Det går int att tro på Thomas och Ediths förälskelse, vilket man måste göra för att kunna vara intresserad av fortsättningen.


Alla spökvisioner vi får se är naturligtvis gjorda på CGI. Inget nytt under solen där. Vilket för mig vidare till nästa problem jag har med filmen: Den spelar säkert. De bästa skräckfilmer jag känner till så är skrämmande för att de utmanar dig. Men det är kanske också bara jag som är extremt härdad.

Den utmanar inte eftersom den försöker inte heller vara en ny toppmodern skräckfilm som skrämmer dig sömnlös. Istället upplever jag att Guillermos mål med denna film var att skicka ett kärleksbrev till gammal gotiska skräckhistorier. Så paradoxalt nog kan det faktumet vara filmens räddning. Jag är medveten om att Guillermo del Toro har en förmåga att göra "mörk fantasy", dvs filmer med fantasyinslag som är kusliga. Han har sagt i en interjvu att han läste sagor samtidigt som han läste Edgar Allan poe och H.P Lovecraft. Så därför känns denna film väldigt "fantastisk". Är det vad senõr Toro var ute efter så kan jag bara säga att han lyckades!

Samtidigt måste det poängteras att huset Allerdale är vackert filmat och kostymerna är väldigt vackra. Men sorry, Guillermo... Jag vill ha MER!

Betyg
4 av 10! 
Jag gillar Guillermo del Toros stil, men säg till när han äntligen får göra At the Mountains of Madness. Den filmen ser jag fram emot att han gör någondag!
Jag tror jag skulle kunna lära mig älska filmen om jag skulle se den flera gånger, men det får bli på TV i så fall.