Det är nu dags att föra mina karaktärer hem från havet där de har letat efter en skatt.
Jag har lärt mig mycket nytt i och med detta projekt. Jag har lärt mig mera hur man använder sub-plots för att krydda berättelsen och göra den mera levande! Jag har experimenterat med andra röster, haft vissa karaktärer att prata med en viss dialekt och använda vissa ord.
Jag satt vid tangentbordet denna gång och faktiskt grät när jag skrev vissa rader, för jag tyckte så synd om en av mina karaktärer.
Det är en blandning känslor. En del av mig vill inte avsluta projektet, jag har följt med dessa karaktärer i 162+ A4-sidor! Jag såg hur de har kämpat sig igenom de svårigheter som mötte på sin väg! Jag är stolta över dem!
Men nu är det snart dags att säga hej då. Jag har redan funderat lite på vad nästa projekt ska bli, som jag ska försöka ockupera mig med innan jag återvänder till detta och försöker göra det bättre.
Jag har suttit och skrivit något mellan 2500 och 4000 ord per dag i 24 dagar. Inklusive helger. Jag har inte missat en enda dag för något! (förstås, jag har inte haft ett jobb, så det är inte som att jag har haft något bättre att göra)
Visst har jag haft dagar då jag har varit tvungen att dra ut orden som en vild häst ur ett brinnande stall. Men så har jag haft andra dagar då texten har flutit på felfritt, då jag har känt mig som Kapten Nemo som sitter vid orgeln på Natuilus.
Så därför känns det konstigt att avsluta projektet, eller åtminstone lägga det åt sidan. Detta är utan tvekan mitt mest ambitiösa verk och samtidigt mitt bästa verk.
Jag tror jag känner lite som jag gör för jag skrev ett kapitel där gänget diskuterade helt enkelt vad de ska göra nu när äventyret är slut.
Och jag blev tvungen att själv ställas inför den frågan: Vad gör jag nu, när jag har lotsat denna besättning hem?
I verkligheten så kanske det blir som när man var klar med mili och säger "Jag ska minsann hålla upp konditionen efteråt!"
Yeah right!
Det kan också lika bra hända att jag börjar sysselsätta mig med något annat, som t.ex ett nytt spel. Man vet aldrig.
Roligt har det varit iallafall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar