Före Star Wars-prequelserien...

Nu som då hamnar jag i den klassiska debatten om Star Wars prequelserien (dvs. Episode 1-3) som kom ut mellan 1999 och 2005.
Jag brukar flika in att jag inte räknar dem till kanon pga hur dåliga de var (platta och ointressanta karaktärer är mitt största problem). Då kan jag få till svar att "jamen jag har alltid räknat prequelserien till hela Star Wars-serien eftersom det var de första Star Wars-filmerna jag såg på bio". Jag beklagar sorgen.

Jag såg Star Wars originaltrilogin när jag var liten på kassett hemma hos oss. Så när prequelserien kom på bio var jag smått intresserad, men ändå inte helt. Det största argumentet mot att en prequel-serie skulle vara bra är för att jag visste ju redan 1999 hur hela serien slutar: Vader blir ond, imperiet kommer i kraft och allt blir elände. Jag hade några idéer om hur Star Wars-universumet fungerade innan prequelserien dök upp.
Så här har jag en utmaning till er som ställer sig till "Jag såg prequelserien först!". Se originaltrilogin och ignorera allt ni har hört om midichlorianer, "den utvalde" och kloner. Föreställ er att ni inte alls är bekant med någon annan karaktär från tidigare.
Några saker skulle vara annorlunda.... Så var det för mig iallafall:

1. Det enda vi vet om Anakin Skywalker är att han var en god man och en god vän till Obi-wan Kenobi. Och att denne blev förförd av den mörka sidan av kraften och blev ond.
   Det tolkade jag inte som att han skulle ha varit en arg gnällspik. Jag hade föreställt mig att han var en bra man som gjorde dåliga val. Som inte mördade barn på order av någon. 
2. Vi vet att Jedi-riddarna var fredsförsvarare i galaxen. Det betyder inte att de skulle ha varit republikens knähundar som tar order från kanslern. Jag hade mera tänkt mig att Jedi-riddarna skulle ha varit som en hemlig samurai-orden som skyddade galaxen i skuggorna. Som inte hade något med politik att göra och absolut inte ledde några arméer! 
3. Stormtrupperna är inte kloner utan människor. Problemet med att göra stormtrupperna till kloner är att de då på riktigt blir bara ansiktslösa soldater som ingen bryr sig om (på engelska kallas dessa för "mooks").  Kloner här fungerar nästan likadant som robotar: De lyder order utan att fråga, de är effektiva, de kan alltid produceras på löpande band ifall det måste och de är helt enkelt inte människor. Denna detalj för mig till nästa punkt:
4. Klonkriget nämns kort i originalettan som ett större krig. Och då föreställer man ju sig att det är hemskt, ett förfärligt krig som rör om i hela universum där miljarder liv förloras. MEN eftersom det ändå bara är kloner som strider så är det som att skicka robotar mot fienden. Tänk om det inte hade varit kloner på Imperiets sida utan vanliga människor? Hur känsloladdat skulle det inte ha varit om vi hade fått en scen i slutet av Attack of the Clones där en massa pojkar kramar om sina mammor, flickvänner och fruar för att senare få skallen rakad och bli given en stormtrupp-hjälm och ett vapen?
   I Revenge of the Sith pågår kriget, men där har vi ett annat problem: Allting är normalt. I Courscant fortsätter livet som vanligt. Vi ser inga brödköer, inga protestmarscher mot kriget, inget slags "röda korset" som frågar om donationer för att hjälpa krigsbarn, inga barer där det sitter halvt lemlästade stridspiloter och super bort smärtan. Borta med Vinden hade ett bättre krig för där fick vi faktiskt se hur ett krig sänker ett land i fattigdom och folket lider! I Star Wars Prequelserien är kriget mest en irriterande konflikt som pågår någonstans och ingen märker något.
5. Kraften fungerar mera som en mystisk kraft. Det hade inget att göra med ens genetiska struktur eller något liknande. Vem som helst kunde lära sig använda Kraften om man tog sig tid och fick en bra lärare. Man måste inte ha ett visst antal midichlorianer för att bli en bra jedi.
   
6. Anakin Skywalker är inte rymd-Jesus! Jag föreställde mig aldrig att Anakin skulle av blotta existensen ha varit speciellt bra och fått någon slags speciell behandling på grund av någon profetia som knappt nämns. Jag tänkte mig hela tiden att Anakin fick vanlig träning i Jedi-konst och blev bra genom endast det. Hårt arbete och träning!
7. Jedina i överlag föreställde jag mig att skulle ha mera tänder. I Revenge of the Sith blir många av dem helt enkelt nedskjutna av klonerna som de skulle vara fågelskrämmor. Och naturligtvis märker INGEN av dem en sådan plan som har blivit kläckt av kejsaren! (visst, kejsaren har lyckats dölja SIN närvaro för jedin, men hur är det med alla kaptener och militärer? De vet vad order 66 är och de vet vad de ska göra då)
   Jag hade föreställt mig att Darth Vader personligen spårade upp alla Jedin och avrättade dem en efter en bara för att det skulle vara lönlöst att bara skicka stormtrupper att göra det.
8. Yoda föreställde jag mig att hade alltid levt i exil. Jag hade föreställt mig honom som en eremit som lever på Dagobah, där han äter sina rötter och fokuserar på kraften. Av sitt eget val då.Jag föreställde mig inte att han skulle sitta i något råd någonstans eller vara inblandad i klonkriget. 
9. Jedin skulle inte få älska? Va? Att Jedi inte får känna ilska eller något liknande förstod jag, men kärlek? Det hade aldrig nämnts i originaltrilogin och inte heller i Phantom Menace. Så när Attack of the Clones dök upp med det, så kändes hela "inte älska"- grejen som ett extremt billigt sätt att försöka föra in en "förbjuden kärlek"-story. 
   

Nå, nu är det bara lilla jag som är av åsikten att prequel-serien är skräp. Älskar du dem så är det ditt problem. Och NEJ, jag har inte sett Clone Wars-serien. Förra gången jag såg Star Wars och "Clone" på samma förpackning så blev jag besviken.
Och visst finns det problem med originaltrilogin. Det nekar jag inte.
Men nu har jag hållit min obligatoriska rant om Star Wars-Prequelserien. Låt oss inte prata om dem mera.