Jag har diskuterat med kids under 25 som uttrycker sina sorger över min "höga ålder". Och jag förstår: jag är enligt alla definitioner en vuxen typ, jag borde ha fått min skit ihop vid detta skede, men det har jag ej. Jag har vänner som har egnahemshus och barn.
Men åtminstone har jag skalat bort den mesta arrogansen en ung man har och blivit smartare med åren.
Men att bli trettio var faktiskt inte så illa. Jag tror att talesättet "man är så gammal som man känner sig" är på sin plats. Visst, jag känner mig tillräckligt vuxen och ansvarstagande för att börja vuxenstudera till kock och allt det där. Jag går och lägger mig tidigare om kvällarna och äter nyttigare. Fast det beror inte så mycket på åldern utan snarare att jag helt enkelt vill sova och vill ta hand om min kropp!
Och jag känner mig samtidigt tillräckligt ung för att dagdrömma om den där storsäljaren jag ska skriva och få publicerad och arbeta på det. Alla mina favoritförfattare som är döda hittade man praktiskt taget död vid sin skrivmaskin.
Jag vet mera exakt vad jag vill nu, med mitt liv och allt. Till skillnad från då jag var tjugo så visste jag inte ett hum om något, jag var ung och arrogant.
Så det är väl vad jag har att säga om att bli äldre! De som ojar sig över att de snart blir trettio har ingenting att oroa sig för, det är som att vara yngre men mindre korkad!
Ha en bra dag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar