Draken

Alla vi som har drömt om något kreativt eller bara något nytt har denna demon i sig. Steven Pressfield kallar demonen helt enkelt för "motståndet", men jag kallar den för "min drake" eller "Draken från Urtiden".

Vad vill denna drake?
Den korta versionen är att den är en mobbare som vill förhindra mig och alla andra från att uppnå sina drömmar. Den vill få dig att tvivla på dig själv och dina förmågor. Få dig att kliva in i ledet där resten av mänskligheten står.
Den är miljontals år gammal, den kan alla knep, den är trots allt "från Urtiden".

1) Den kan helt lugnt plantera tanken hos dig att du inte kommer att lyckas vad du än gör. Det finns alltid någon som är bättre, den stora blinda massan förstår inte, alla dina vänner kommer bara att skratta åt dig och kalla dig för en dåre.
Och om du faktiskt har vänner som gör det, så tycker jag att du ska göra som Ray Bradbury föreslår: Ring dem nu och avskeda dem! Du har redan tillräckligt med problem utan att "vänner" gör saken värre.
2) Den kan fresta. Påminna dig om den nya underbara serien på Netflix som helt enkelt inte kan vänta eller det nya spelet som inte heller kan vänta. Du hinner nog skriva, efter allting...Bara ett avsnitt till brukar mantrat lyda.
I sig är det inte fel att ägna sig åt annat vid perioder. Jag gör det, annars skulle jag antagligen bli galen på riktigt. Men om det efteråt bara känns tomt, om detta kommer i vägen för ditt verk, om glädjen bara känns flyktig och du är besviken på dig själv... Så känns det för mig när Draken vinner för dagen.
3) Den kan påstå att projektet du tänker anta är för stort, det känns skrämmande! Du tror inte att du har vad som krävs för att måla den där fina tavlan eller skriva den där dörrstoppen full av färgstarka karaktärer. Bäst att du drömmer mindre och bara skriver en två-versers dikt om hur arg du är.

Bara några punkter här som är välbekanta för mig. Jag kan ännu på rak arm komma på några metoder till som Draken använder mot mig, men då blir vi här hela dagen.

Men Draken är inte alltid helt av ondo.
Jag tänker, som mina trogna läsare säkert vet, starta ett nytt skrivprojekt i Juli. Jag håller på att preppa som bäst för den, mina anteckningar är fulla av namn på karaktärer, historiska händelser, länder och så vidare. Sådant som jag kanske behöver. Projektet i sig är mycket större än något jag har gjort tidigare, det har flera karaktärer, den har större teman och så vidare.
I flera dagar grubblade jag på om jag skulle våga starta på projektet. Det kändes för stort. Vad om jag tog mig an det projektet och misslyckades, det blev skräp i slutändan? "Det är nog bäst jag låter bli..."

Och den känslan tog jag som ett gott tecken! Det betyder att jag faktiskt tar detta på allvar, att jag vill göra ett bra projekt, att tanken på att inte lyckas faktiskt skrämmer mig. För vet ni vad som skulle vara värre? Att jag inte alls skulle bry mig! Men jag älskar det och det, mina vänner, är bra!
Något hade retat upp draken! Den hade redan börjat försöka få mig att styra bort från ett projekt som jag sist och slutligen ville ta!
Så med det i bakhuvudet så tänker jag dyka i detta projekt och hoppas på det bästa! För hellre försöker jag och misslyckas än viker undan! Det är bättre att vara i boxningsringen och få stryk än att vara en åskådare.
Visst kommer Draken att vara närvarande! Jag kan inte döda draken, det tror jag ingen människa kan. Men jag kan, med hjälp av disciplin och geist, driva tillbaka den ner i det undermedvetna mörkret, där den får planera sina nästa drag!