Att baka en värld: Historia

Jag vill bara lägga en disclaimer: Jag är alltså ingen expert på att skriva fantasy. Detta handlar i stort sett bara om hur jag gör när jag bygger mina världar. Har du ett annat sätt som fungerar för dig så är det bara bra, du behöver inte lyssna på mig. Och om du själv är nyfiken på att bygga världar så måste jag be dig att ändå prova olika sätt tills du hittar ett sätt som passar dig, som du är bekväm med. 

Okej, så nu har du namngett din plats. Du har ritat upp en karta och namngett de vikitgaste platserna. Nu kommer nästa fråga: Hur lyder platsens historia? Varför är det stället som det är?
Om du har bestämt dig för att det ska finnas en spänning mellan människorna och alverna i ditt rike, varför finns den spänningen? Är det bara enkel misstänksamhet (och om så är fallet, varifrån kommer det?) eller har de två folken legat i krig med varandra och somliga har svårt att glömma?
Tänk på hur lätt folk skiter i byxorna så fort det står på YLE att Putin torkar näsan. Varifrån kommer den rädslan? Jag påstår nu inte att den rädslan är obefogad, men den kommer ändå från någonstans, om det är minnet av kriget som ännu spökar eller om det är för att Putins senaste politiska projekt är skrämmande.

I går tog jag som ett exempel ett ställe som heter Dargoth-Zen som skulle möjligen kunna betyda "Zens fästning". Okej, varför bygga en fästning just där? Var det kanske sätet för Zens rike då hen levde? Eller byggdes det för att skydda riket mot något, vadå i så fall?
Hade platsen någon strategisk betydelse som t.ex att den står uppe på en kulle och man har bra utsikt över en dal och kan därför se om en fiendearmé närmar sig?
Men om det inte är tillräckligt intressant så går det också att bara lägga till en enklare förklaring: Den mäktige Zen ligger begravd i slottets katakomber, därför heter stället idag Dargoth-Zen.

Det går förstås också att lägga in övernaturliga element! Varför skulle man inte få det?
Orson Scott Card berättar om idén till boken Hart's Hope. Det började med att han ritade en karta över en stad som hade flera ingångar. Och han började namnge dem alla. The Asses Gate (alltså "Åsne-porten") skulle vara ingången för handelsresande, döpt efter djuren som de fraktar sina varor på. Gods gate skulle vara porten genom vilken endast kyrkans män äger tillträde. Kings gate skulle vara porten genom vilken endast adeln kommer in.
Och så finns Piss gate, där inte tiggare kommer in, utan de lägsta sortens människor som ändå har på någon vänster lyckats fixa till sig ett dagspass och får spendera dagen innanför staden.
Och så finns det slutligen en till ingång som saknar namn. Det är för att den porten är magisk och kungen har låtit den porten bli igenmurad.

Tänk om Dargoth-Zen är byggd där den är för att under staden ligger Ungdomens Källa, dit det sägs att Zen kröp då han hade "dött"? Men det finns en twist på det: Istället för att bli yngre så förlängdes bara Zens liv med några år, vilket gjorde att han måste återvända dit med jämna mellanrum. Därför är det inget symboliskt med att det står i de gamla texterna att han blev 300 år gammal och det står att hans adjutant hittade bara ett skelett i hans säng en morgon?

Nog om det, vad annat för intressanta saker kan lite historia bidra till ens värld...?
Det finns alltid högtider som firas till åminne av en särskild händelse. Kungens födelsedag, minnesdagen efter dagen då en drake dödades osv. Religiösa högtider finns också, det är inte ovanligt att det finns en skördefest på hösten då man tackar gudarna för skörden eller också minnet av en dag då en gudagestalt enligt traditionen förstörde en demon. Och vill man dra det till sin spets så kanske det var ett resultat av mytologisering? Gudagestalten var egentligen ingen gudagestalt, det var bara en väldigt omtyckt kung/krigare/whatever som gjorde stora saker under sin livstid och har efter det fått ett rykte om sig. I mili kallades det för "mulliradion".

Historia i ens värld kan också bidra till folkdikter och legender! Jag tänker igen på Tolkien och berättelsen om Durin, som Gimli sjunger i Morias gruvor. Här finns den att läsa. Tolkien var en mästare på att skapa en levande värld med hjälp av legender och folksånger.
När jag var en tonåring och jobbade på en egen fantasyvärld så försökte jag skriva en diktsvit som hette The Princess and the Sorcerer som var en klichéartad berättelse om en prinsessa och en trollkarls förbjudna kärlek. Jag var ung, naiv och romantisk på den tiden. Jag tror inte att jag har den kvar någonstans?
Klichéartad eller ej, jag älskade idén om att det skulle vara en berättelse som berättades i min värld.
Och varför inte utöka det och säga att det baserar sig på en sann historia i min värld, att det faktiskt fanns en trollkarl och en prinsessa som försökte bli ett par, men han blev enligt legenden mördad av en avundsjuk älskare och hon dränkte sig i en brunn?
Bara att "i verkliga livet" fejkade de båda sin död och rymde tillsammans och ingen vet vad som hände efter det?

En del uttryck har också rötter i sin historia. Här hemma i Bennäs, Österbotten om någon råkar svälja vatten i fel hals och börjar hosta så brukar man säga "det for mot Jakobstad". Förstås, i Forsby brukar de säga att "det for mot Purmohållet". Vilket skulle tyda på en slags lättsam rivalitet som kan ha sina rötter i en bymentalitet. Det säger en del om hur folket förhåller sig till omvärlden.
Tolkien, igen, lyckas jättebra med detta. I början till Sagan om Ringen-sviten så reder han ut släkten Baggins och deras förhållande till de andra ortsborna, vad som sägs om dem (speciellt vad som sägs om Bilbo Baggins efter att han hade återvänt från Lonely Mountains med guld).
Igen, det målar upp en bild av hur ortsborna i the Shire förhåller sig till omvärlden och lite om hur man ser på släkten.

Detta blev ett långt inlägg, men det är mina två cents om att lägga till historia i din värld.