Nästa titel på listan skulle vara "en bok som kom ut i år", men eftersom vi ännu är i januari så har ingen bok riktigt hunnit komma ut ännu. Så jag hoppar vidare till nästa: "en bok med en siffra i titeln".
Till det valde jag Slakthus 5 av Kurt Vonnegut. Originaltitel (och samtidigt den fullständiga titeln) är Slaughterhouse Five or The Childrens Crusade: A Duty Dance with Death. Den kom ut 1969.
Handling
Vår huvudperson heter Billy Pilgrim. Han är en ung amerikansk soldat under andra världskriget som blir tillfångatagen av nazister. Han blir skickad till den tyska staden Dresden tillsammans med en andra allierade soldater. Under tågresan dit upplever han att han blir "befriad från tiden". Det vill säga att han kan plötsligt uppleva vilka andra ögonblick som helst i sitt liv som han kommer att uppleva och som han redan har upplevt.
T.ex när han är på tåget så kan han plötsligt vara sex år och i simhallen med sin pappa. Sen kan han bli femtio år och göra sig klar för sin dotters bröllop. Sen kan han igen vara tjugoett och vara påväg till Dresden. Det är inget han kan kontrollera, det tycks "bara hända". Människor omkring honom upplever det som att han plötsligt bara blir frånvarande.
När han är i Dresden så bombar de allierade styrkorna staden. Billy lyckas överleva genom att stänga in sig tillsammans med några tyskar och amerikaner i Slakthus nummer 5.
Kriget tar slut och Billy blir först behandlad för post-traumatisk stress. När han kommer ut därifrån gifter han sig och skaffar två döttrar. På sin dotters bröllopsnatt år 1969 blir Billy kidnappad av varelser från planeten Tralfamadore. De tar honom till sin hemplanet för att placera ut honom på ett zoo för att de ska kunna studera honom. Han får alla sina behov tillfredsställda. De kidnappar också en porrstjärna och placerar henne i samma bur som Billy så att de ska fortplanta sig. Detta gör de så småningom, efter att Billy och hon har blivit förälskade. De får ett barn tillsammans och Billy blir skickad tillbaka till jorden för att leva vidare sitt liv.
Billys liv fortsätter inte helt felfritt, men det går an. Han är med om en flygolycka där han är den enda överlevande. Hans fru dör i en bilolycka medan han ligger på sjukhus. När han kommer ut därifrån berättar han för sin dotter om Tralfamadore. Hon tror naturligtvis att han är galen och försöker undvika vidare kontakt med honom.
1973, när Billy är 53 år gammal så är han på ett konvent i Chicago. Där berättar han om sina upplevelser med utomjordingarna. Han berättar också att efter konventet kommer han att dö. Att en person som han lärde känna i kriget kommer att mörda honom.
Exakt det händer.
Om boken
Den utspelar sig inte i en ordning jag just berättat. Den är skriven synnerligen ovanligt och alla stycken ur Billys liv beskrivs sporadiskt, just för att han besitter en förmåga att resa i tiden. På Tralfamadore får han en förklaring till varför han kan göra detta: Tid är inte som vi uppfattar det. Varelserna på Tralfamadore så kan konsten att uppfatta precis hela tidsförloppet. Precis allt som har hänt, som händer och kommer att hända vet de om.
Det vet också vad som händer efter döden: Alla varelser, vi människor också, kommer att för evigt återuppleva gamla ögonblick som vi hade i våra liv. Vi kommer att spendera evigheten genom att återuppleva gamla minnen, eftersom vi kommer då att få förmågan att se precis hela vår tidslinje.
Därför besitter Billy den förmågan. Han är en död man som återupplever ögonblick av sitt liv.
Billy är en fatalist av den starkaste sorten, eftersom han vet exakt när, var och hur han kommer att dö. Men han accepterar det också. Hans förhållningssätt till döden kan bäst summeras med ett citat: "Jag tror jag ska gå och vara död en stund nu, sen kommer jag tillbaka".
Berättaren är också en intressant detalj, för boken är skriven ur synvinkeln på en man som också var i Dresden då det bombades. Slakthus 5 börjar med att författaren identifierar sig själv och berättar om varför han ska skriva denna bok. Denna detalj tyckte jag var intressant, speciellt med tanke på att Kurt Vonnegut själv var krigsfånge i Dresden då det bombades.
Skrivstilen är också rolig när man tänker på beskrivningen som Billy får av Tralfamadorisk litteratur. "Det är bara utvalda ögonblick som beskrivs." Är det inte just så denna bok är skriven? Den har för visso en röd tråd, men den tar en massa olika svängar och vridningar genom olika tidsperioder.
Men det jag älskar med detta är att Kurt inte gör en förvirrad. Man känner sig inte förlorad i alla olika ögonblick man får följa med i Billys liv. Han har gjort ett bra jobb att hålla en intresserad.
Boken kan ha nu som då väldigt cyniska sätt att se på krig och människans lidande. Frasen "Så kan det gå" upprepas många gånger i den svenska översättningen och den används alltid i samband med när något hemskt eller tragiskt beskrivs.
"Han blev påkommen med en tekanna. De arresterade honom och avrättade honom för stöld. Så kan det gå." Nästan som ett "Oho."
Mitt betyg
Jag gillar denna bok!
Jag gillar hur Kurt leker med konceptet om hur tid fungerar. Samtidigt finns det ett visst mått av ärlighet i denna bok då man vet att Kurt själv var med i Dresden.
Den är inte alls krånglig att följa, trots att texten var väldigt komplex.
Jag vet att Kurt själv hade en sån skrivstil att han skrev om varje sida tills han fick den exakt så som han ville ha det. Resultatet kunde bli flera dagar där hans papperskorg var fulla med ihopknycklade sid 73-74. Men då han var klar med boken, då var den på riktigt klar! Det märks när man läser, att Kurt har på riktigt jobbat. Jag borde dock ha läst den på engelska för att få ut precis allt ur den.
Jag ger denna bok 8 av 10! Det är en fiffigt uttänkt bok, även om den kan verka dyster ibland. Den har fått stämpeln som en "antikrigsbok" och till en viss mån har man rätt. Men den är också så mycket mer.... Jag rekommenderar den till alla! Inte bara science fiction-fans.
Jag måste läsa mera Kurt Vonnegut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar