fredag 27 februari 2015

Det susar i säven av Kenneth Grahame


Dagens utmaning var "En bok med icke-mänskliga karaktärer".
Så jag tänkte att det skulle vara en bra idé att damma av en bok som vi har haft i bokhyllan där hemma. Jag försökte läsa denna bok när jag var liten, men tappade snabbt intresset. Varför? Jag minns inte.
Alla karaktärer i Det susar i säven är antropomorfiska djur. Det betyder att det är djur som klär sig, går och pratar som människor.

Handling
En vårdag bestämmer sig en mullvad som bor i sin mysiga bostad att gå ut och upptäcka världen. Det dröjer inte länge förrän han träffar på en vattenråtta. De två blir snabbt vänner och råttan bjuder mullvaden över att bo hos honom. De har flera äventyr under årets lopp och vi får träffa flera karaktärer: den skrytsamme Paddan, den barske Grävlingen och ett gäng onda vesslor som ockuperar Paddans hem.

Om boken
USAs president Theodore Roosevelt skrev till Grahame att han hade läst och läst om boken många gånger och börjat acceptera karaktärerna som vänner. Jag kan hålla med herr Roosevelt på en faktor: Dessa karaktärer är lätta att greppa. Men där slutar tyvärr det som är spännande med boken för karaktärerna är inte speciellt spännande.
Mullvaden är snäll och hemkär. Snark.
Vattenråttan är snäll och smart. Snark.
Grävlingen är snäll men sträng. Jovars....
Paddan däremot är min favoritkaraktär, för han är snäll och ganska galen! Jag skulle kunna beskriva honom som att han "uppfinner hjulet varannan dag". I början av boken älskar han båtar och känner att båtar är det bästa som någonsin har uppfunnits, hur korkad är man om man inte tycker om båtar. Då upptäcker han karavanvagnar och blir förälskade i dem! När han nästan blir påkörd av en bil så blir han förälskad i bilar. Så förälskad att han lånar en bil och blir arresterad för bilstöld!
Jag önskar att boken skulle ha helt och hållet kunna handla om Paddan för han gör faktiskt saker som är intressanta. Resten av karaktärerna går mestades omkring och bara lever ett rikt liv.

Betyg
Trots att jag gillade Paddan så var boken ganska tråkig. I slutet av boken börjar äntligen något intressant hända, när ett gäng vesslor försöker ta över paddans hem. Men vid det skedet är det för sent och jag vill bara få slut på eländet. Förutom Paddans äventyr och hela incidenten med vesslorna så går äventyren ut på sådana saker som att Mullvaden går vilse i skogen och hittar inte hem eller att vattenråttan blir frestad av en sjöråtta att lämna allt och börja resa runt världen.
Men jag vill ändå läsa om boken någon dag. För jag misstänker skarpt att det är något jag missar, någon detalj som jag förbiser. Men inte idag!
Läs boken om ni vill. Den är en mysig läsning trots allt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar