Men detta år var projektet så mycket svårare att skriva än något annat jag har skrivit tidigare. Och resultatet är jag inte heller helt nöjd med.
Men jag har efter en hel del genomtanke kunnat identifiera vad felet var och vad jag ska göra annorlunda nästa gång.
Kortfattat kan jag säga att jag ärligt talat inte brydde mig så mycket i karaktärerna. För jag hade försökt klämma in alldeles för mycket annat stoff som skulle fungera bra i var sin enskilda berättelse. Istället för att bli en klar och tydlig berättelse så blev allt en enda sörja som inte riktigt visste om det skulle bli ett fantasyäventyr, en romantisk berättelse eller ett politisk drama.
Men att klämma in allt i en berättelse? Keep it simple, stupid!
Men ialalfall, så är jag nöjd att jag åtminstone skrev det. Jag tror som sagt på "learning by doing", man lär sig av sina misstag.
Samtidigt slår det mig nu att även om detta har varit ett väldigt kreativt år för mig! Jag menar jag vann Nano förra året, Camp Nano i April (och det projektet är fortfarande mitt favorit, det bästa jag har skrivit enligt min ringa åsikt!) och igen i Juli! Härkkasivääle!
Och jag vet att enligt Jantelagens första, fjärde, sjunde och nionde regel säger att jag inte borde skriva såna här inlägg.
Åtminstone borde jag tjattra om hur detta projekt inte egentligen är så bra, jag borde skriva om det och yada yada.... Och det har jag sagt.
Go me! Jag tycker jag har gjort mig förtjänt av att få vara stolt över mig själv. :)
När man tänker på att det fanns en tid när jag tänkte att jag hade större chans att gräva ner till Kina än att skriva något längre projekt.
Jag hade länge tänkt gräva fram ett musikstycke och länka det här. Typ en "victory song"!
Och här kommer den! Jag älskar den låten och den följde med mig många gånger då jag skrev.
A Triumphant Return av Panu Aaltio
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar