The Eye of Argon - Ska jag eller ska jag inte?

Under 70-talet skrev en ung man som hette Jim Theis en fantasyberättelse som hette The Eye of Argon. Den publicerades i en fanzine som hette OSFAN i flera delar och blev snabbt väldigt känd.
Eller ska vi säga... Ökänd?
Den var, enligt kritikerna, hemsk. Full av stavfel, syftningsfel och en otroligt cheesig fantasy story, med en huvudperson som kan bäst beskrivas som en pastisch på Conan the Barbarian. Med karaktärsnamn som Grignr, en långhårig muskulös barbar som bara bär en G-string (jag överdriver inte, det står så).

Jag har funderat ett tag på att beställa efter den, läsa den och recensera den. Den kallas för "den värsta fantasyberättelsen", det är ett partyspel att läsa högt ur den utan att skratta.
Och varenda gång jag hör någon säga att något är det värsta någonsin så blir jag nyfiken: är det verkligen sant? Jag menar den kanske är dålig, ja, men "det värsta"?

Låt oss inte glömma ett enkelt faktum: Jim var bara 16 år då han skrev detta. Då jag var 16 år var de flesta pojkarna jag kände relativt blåsta.
När jag var 16 skrev jag själv en del dålig science fiction som var mer eller mindre stulet från filmen Blade Runner. Och en del fantasy där jag stal från Sagan om Ringen och Harry Potter, bland andra.
Och Jim tyckte själv inte om den sortens uppmärksamhet som boken fick. Allt skratt över sådana meningar som "You make love well wench," Admitted Grignr as he reached for the vessel of potent wine his charge had been quaffing."
gjorde att han slutligen inte ville skriva mera.

Därför tvekar jag på om jag borde beställa efter denna bok, läsa och recensera den.
Skulle jag själv vara nöjd om något jag skrev om 16-åring skulle publiceras och i stort sett döda min fantasykarriär? Och folk skulle hånskratta då de läser mitt verk?

Å andra sidan...

Kanske jag kunde försöka spela en positiv kritiker i detta fall? Försöka istället lyfta fram verket som något positivt, ett arbete av en ung man som gjorde mera än vad många andra av oss inte kan göra i den åldern? Jag menar även om verket på riktigt är så kasst som det påstås så kan jag inte låta bli att beundra den unga mannens mod och avundas den ungdomliga entusiasm som måste ha funnits för att vilja skriva och ge ut projektet. Även om det innehöll tusen fel.

Så jag vet ärligt talat inte.
Borde jag beställa och recensera denna bok? Lyfta upp höjdpunkterna, även om de är craptastic? Och poängtera ut alla fel?
Eller ska jag låta den vara som det är: Ett verk som skrevs av en väldigt ung man och därför vore det orättvist att recensera den?

Vad tycker ni?