onsdag 18 mars 2015

Flugornas Herre av William Golding

Nästa bok i utmaningen är "a book you were supposed to read in school but didn't". När jag gick i gymnasiet fick min klass ett val: Flugornas Herre eller Natten är ännu ung av Lars Sund. Jag hade redan hört en del negativt om Flugornas Herre, hur deprimerande den var och hur lite logik som fanns i berättelsen osv. Så jag valde natten är ännu ung.
Så idag läste jag andra alternativet. Och jag skojar inte när jag säger "idag", det gick så snabbt att läsa den 178-sidors långa dystopiska berättelse som har plågat gymnasieungar sedan 50-talet.

Handling
Ett plan som transporterar en gosskör blir nedskjutet. Endast pojkarna överlever genom att ta sig till en obebodd ö. De upptäcker ganska snart att det inte finns några vuxna alls på ön.
Barnen försöker överleva genom att forma ett litet samhälle bestående av en del ungar som bygger tält, håller eldvakt och samlar ved och några ungar som jagar.
Med tiden börjar barn bli rädda för ett monster som de tror finns på ön. En av pojkarna påstår att han har sett det! Denna oro börjar utvecklas vidare till rädsla. Efter en tid börjar barn göra helt absurda saker för att de tror att monstret existerar. Titeln "flugornas herre" syftar på ett svinhuvud som barnen har satt på en påle i skogen som en present till monstret. Flugorna börjar kretsa kring huvudet och en av pojkarna upplever att huvudet pratar med honom.
Vistelsen på ön blir allt mera barbarisk och barnen utvecklas från att vara snälla brittiska skolpojkar till att vara barbarer som inte är rädda för att krossa skallen på en stackars blind pojke.

Om boken
Jag kommer och tänka på en sak som John Carpenter berättade i en intervju. Han sa att det finns i stort sett två sorters skräckberättelser som har berättats sen tidernas begynnelse. Föreställ er att vi sitter kring en lägereld, vi är grottmänniskor. Plötsligt stiger hövdingen upp och säger "jag ska berätta för er var ondskan finns!" sen pekar han mot skogen och säger "Där ute! Det är den andra stammen! Det är de vilda djuren!" Det är den ena sortens skräckberättelse: Om det onda utifrån.
Tänk igen samma premiss, grottmänniskor kring en lägereld. Denna gång stiger schamanen upp och säger "Jag ska säga er var ondskan finns!" sen pekar han på sitt bröst. "Det finns inom oss! Det är i våra tankar och känslor!". Det är den andra skräckberättelsen: om det onda inifrån.
William Golding använder båda versionerna av denna berättelse flitigt då ungarna är rädda för monstret. Alla pojkar tror att monstret är ett hemskt hårigt monster med klor som smyger omkring på ön. Men pojken Simon börjar förstå, speciellt efter ett samtal med Flugornas Herre, att monstret finns inom dem alla!

Boken innehåller väldigt många allegorier. Det finns hur många uppsatser som helst där folk har tolkat boken ut och in. Jag ser personligen inget fel med detta. Jag tycker att det kan vara intressant att fundera på ibland, men man måste se upp så man inte förblindar sig själv genom att analysera sönder boken och då inte fokuserar på berättelsen.
Ett av många teman som boken diskuterar är civilisation och förnuft VS egoism och impulser. När pojkarna splittras upp i två gäng så försöker det ena gänget desperat hålla ordning och hålla en eld igång så att de kan kanske bli räddade, medan det andra gänget leker jägare och följer sina djuriska behov. I slutet av boken nämner inte Golding ens dessa jägare vid namn längre, han bara talar om dem som "jägare". De har med andra ord krympt från att vara människor till att bli platta stereotyper.

 Boken är samtidigt en cynisk kommentar till boken Korallön. Det i sin tur är en bok som har samma premiss som Flugornas herre, bara att den har en mycket mera naiv och optimistisk syn på människorasen. Det roliga är att Flugornas herre refererar till Korallön.
Titeln Flugornas herre är också en direkt översättning av namnet Beelzebul, vilket är ett av de många namnen på Djävulen.

Mitt betyg
Jag är tudelad om boken. Jag tyckte den var helt bra, men den är inte för alla. Om jag var modersmålslärare så skulle jag inte sätta Flugornas Herre i händerna på varenda tonåring i gymnasiet och hoppas de ska uppskatta den. Säkert finns det de som skulle det, men jag tänker också på sådana ungar som inte läser något annars, vars tankar ockuperas av sådant som "undrar om den rödhåriga tjejen gillar mig?", "Jag hoppas att mitt fotbollslag vinner nästa match", "Trååååkiiiigt" och "jag hoppas att jag kan skriva en uppsats om symboliken i denna bok så får jag bra vitsord i kursen!".
Vill du effektivt skrämma dessa ungar från att vilja läsa? Sätt dem att läsa en tung bok som de inte vill läsa och som inte kommer att tilltala dem och som de inte kommer att förstå, ISTÄLLET för att bara säg "läs en klassiker, här är några sci-fi titlar, här är några dramatitlar, här är en skräckbok.... Ni får annars leta vid bibban om ni hittar bättre böcker än vad jag kan göra. Knock yourselves out!"

Den var som sagt helt okej. Jag är glad att jag läste den eftersom karaktärerna kändes trovärdiga. De är bra utmålade och jag känner med karaktärerna. Karaktärerna är bokens styrka.
Jag skulle rekommendera Flugornas herre, läs den om ni vill.
Jag skulle också vilja avsluta med ett citat som William Golding själv skrev i efterordet till sin bok:
"Pojkarna räddades av sjömännen,
men vem ska rädda sjömännen? "

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar