Sir Lancelot, PowerNPC!

Föreställ dig följande scenario i en rollspelssession:

Dina karaktärer håller på att slåss mot en fiende. De håller på att bli överbemannade och få stryk. Det finns ingen chans att ni klarar er....!
Men som en räddande ängel säger spelledaren att Sir Lancelot kommer ridande in på en vit springare och med ett hej räddar han era karaktärer till en säker plats. Där berättar han vad ni gjorde för fel och hur ni borde dyrka marken som han går på. Sedan kanske han ger er ett nytt uppdrag, som ni måste utföra som tack för att han räddade er. (Eller så säger han att han vet hur ni ska göra för att överleva, "Come with me if you want to live" eller så hotar han era karaktärer).
Era karaktärer har blivit räddade av en Power-NPC. En lat spelledares sätt rädda karaktärerna från att kanske dö och intrigen från att gå åt fel håll.

Jag kan börja med att berätta för alla vad en NPC är för något. I rollspelssammanhang så är det en förkortning för "Non Playable Character". I bordsrollspel brukar detta vara i princip alla karaktärer förutom spelarnas karaktärer. Det kan vara en bartender, en vanlig bonde som sitter på en ledtråd eller en kung som ger ett uppdrag till spelarna. Det är upp till spelledarens roll att gestalta alla dessa NPC:er (såvida inte han har fått en frivillig att gå med på det).
För att använda en liknelse från filmvärlden: Spelarnas karaktärer är huvudpersonerna i en film. Det är deras berättelse, det är dem som filmen handlar om.
NPC:n är bikaraktärer, vars syfte kan variera, men de påverkar inte själva berättelsen så jättemycket.

En PowerNPC å andra sidan är en NPC, men denna är superstark, supertuff och superawesome på alla sätt. Skillnaden mellan PowerNPC och vanliga NPC är att PowerNPC tenderar att påverka berättelsen direkt genom att själv blanda sig in i berättelsen. T.ex så blir det han som dödar huvudskurken i en berättelse för han och huvudskurken i fråga har en gås oplåckad med varandra eller vad som helst, medan resten av spelarna inte kan göra något för de är inte lika stora och tuffa som honom.
Jag misstänker starkt att i många fall så är PowerNPCn en karaktär som spelledaren själv skulle vilja spela, men eftersom ingen annan spelleder, så kan han inte spela den karaktären.

Vad kan en Power NPC användas till? Om vi ser på en PowerNPC som ett verktyg så kan denne användas antingen till två saker: Han kan ge spelarna ett uppdrag eller så kan han rädda spelarna. Men här finns en väldigt viktig regel: Högst två gånger per PowerNPC! Om PowerNPC:n börjar bli återkommande och räddar karaktärerna (och leverar ett "Därför suger ni"-tal) så kommer din spelgrupp garanterat att känna sig onödiga i förhållande till huvudintrigen. Varför är Frodo och Sam med i Sagan om Ringen-böckerna om allt som är av relevans ändå händer till Sir Kickassia? Glöm inte bort att detta är dina spelarkaraktärers historia, inte ett tillfälle för din älskade PowerNPC att flexa sina muskler och visa dina spelare hur tuff han är. Om du dessutom vill att din PowerNPC ska få mera tid att visa hur tuff han är så borde du skriva böcker istället för att leda bordsrollspel.
Det finns inget så lätt att avsky som en perfekt karaktär som aldrig gör något fel. Detta är vad som kallas för en "Mary Sue" som i sin tur oftast är ett resultat av helt enkelt lat skrivande.

Varför är inte PowerNPC:n din vän?
För  att de flesta power NPC:er som jag har mött på stjäl scenen (och i värsta fall så hijackas hela berättelsen). Från att ha handlat om hur era karaktärer ensamma ska klara en uppgift, så blir berättelsen plötsligt om hur awesome denna PowerNPC är. I de flesta fall så får inte spelarna själva längre påverka berättelsen, utan nu är det spelledarens PowerNPC som tar kontroll över allting.
Jag har varit i spelsessioner där min grupp har slagit sig ihop med en PowerNPC och i slutändan visar det sig att PowerNPCn i själva verket är en supertuff riddare/magiker/whatever och skurken som vi ska slåss mot är minst lika episk. Så istället för att det blir vi som slåss mot denna onda gudom, så gör spelledarens PowerNPC det. Det är jättetråkigt att spela på det sättet. Vem vill bordsrollspela Conan Barbaren om karaktären Conan bara står och ser på medan Sir Lancelot hackar ihjäl Thulsa Doom?
Vad hände med "Spelarna kan själva påverka berättelsen"? Åkte det ut samtidigt som Sir Lancelot kom in?
Och vad kallas det i rollspelssammanhang om en spelledare tar full kontroll över hur utgången från ett bordsrollspel blir? Svar: Railroading, där det inte alls har någon betydelse vad karaktärerna alls hittar på, spelledaren får dem ändå på sitt spår.

Trots detta använder en del spelledare sig av PowerNPC. Jag ska inte påstå att jag aldrig har använt en PowerNPC, lika lite som jag skulle påstå att jag aldrig har ljugit. Den största risken med användandet av en PowerNPC är just att denne blir huvudkaraktären i en berättelse, när det är spelarnas karaktärer som är huvudkaraktärerna. Jag har aldrig haft en power NPC att lösa huvudintrigen och det skulle krävas väldigt mycket före jag har en PowerNPC att komma in och rädda spelarnas karaktärer.