Det fanns en särskild detalj med spelet som jag älskade mera än något annat: När du gick omkring i världen så kunde du gå in och ut ur grottor och hus och hitta böcker! Som du sen kunde läsa några sidor ur! Så när du spelade spelet kunde du gå in i ett slott och läsa en bok om landets tidiga historia eller en bok om trolldom skriven av någon trollkarl.
För mig så fick det hela världen att kännas mera levande än något annat, eftersom den plötsligt fick mera djup! Till skillnad från andra fantasyspel jag hade spelat, där knappt något fick en förklaring, där allt "bara finns".
Vilket gav mig en idé: Tänk om jag skulle uppfinna min egen värld, men inte genom att försöka skriva en berättelse som utspelar sig i den världen, utan helt enkelt "bygga" den världen. Skissa upp kontinenter, skriva upp lite historia, lite om magi, kända krigsherrar och magiker och annat roligt!
Det ledde till att jag skaffade det som kom att bli en sorts "spellbook" :D Där jag helt enkelt bara hittade på trollformler, vad de gör och vad som händer om du gjorde något fel. Jag minns att jag hade skrivit upp en trollformel som handlade om att tvinga personer att älska dig. Du skulle bland annat läsa upp en lång ramsa samtidigt som du höll ett särskilt ljus framför ditt "offer". Och om du sa en enda stavelse fel, eller ljuset slockande, så skulle personen hata dig för alltid.
Senare började jag nog skriva på olika karaktärer och deras äventyr.
Det är i denna skapelseprocess vi hittar trollkarlen Elar, vilket jag skapade helt enkelt som en slags avatar för mig själv. Author Avatar, verkligen..
Det samma gjorde jag med några andra vänner, satte in fiktiva versioner av dem i min värld. :)
Och jag hade så roligt när jag satt hemma hos mig själv och hittade på platser och berättelser som jag skrev om i all korthet i någon konstig font. För jag föreställde mig alltid att dokumenten jag skrev var skrivna av någon i min värld, att man hade hittat det i t.ex ett bortglömt bibliotek.
Världen var väldigt standard fantasy och jag skäms inte för att säga det. Jag tycker att alldeles för många författare fokuserar alldeles för mycket på att vara "originella" istället för att bara berätta storyn. Dessutom sägs det att "imitation är den finaste komplimangen" så... J.R.R Tolkien och hans hejdukar ler säkert i sina gravar.
Förstås utvecklades världen väldigt mycket eftersom jag själv blev äldre. Jag var väl 14 år när jag började på den och "arbetade" på den tills någon gång efter armén då jag närmade mig 20. En massa kulturer kom till och andra försvann, en del skurkar dök upp och försvann och andra händelser inträffade och sedan inträffade inte.
Men efter armén då jag började studera så kändes det som att jag var "färdig" med världen, fast jag tror inte jag någonsin blir det.
Jag kommer på mig själv nu som då med att fundera på den. :) Häromdagen tittade jag på några gamla filer jag hade sparat och en del av dem var just de gamla dokumenten jag hade skrivit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar