NaNoWriMo: Lärdomar

Detta inlägg började jag skriva på i december månad, men kom ingenvart med det. Så jag skrev allting klart nu istället. Enjoy!
 
Jag har, om ni har varit uppmärksamma, börjat jaga efter möjligheten att skriva och publicera böcker.
Jag har en massa idéer i mitt huvud som jag inte skulle ha något emot att utforska.
Så jag deltog i Nanowrimo (National Novel Writing Month) i år, där målet är att man ska inom november månad skriva 50 000 ord på en månad. Jag klarade det.
Och längs vägen lärde jag mig några saker som jag skulle vilja dela:

1. Att stanna ett arbete för att det är tungt eller oinspirerande är en dålig idé
Det kallas för writers block i många fall, men det är inte riktigt samma sak. Vid Writers Block så har du ingen aning om vad som ska hända. Det säger bara "stopp". När det känns tungt så handlar det mera om att du inte har lust, det finns en massa andra saker som skulle vara roligare, när du tänker på att sätta dig ner och skriva så tänker du bara "skit".
Vid några gånger i Nano så kände jag bara att jag inte hade lust att skriva. Det fanns andra saker att göra. "Jag skriver då jag har lust istället." Jag upptäckte att det fanns ett botemedel på detta: Skriv ändå. Betyder det att man ska plåga sig genom skrivprocessen? Visst inte! Men jag märkte att om jag ändå satte mig ned vid laptopen och började skriva en mening, två meningar, en paragraf trots att jag inte hade lust så dröjde det inte länge förrän lusten kom till mig. Tänk på det som då ni tränar en sport ni tycker om att göra. Vissa dagar har ni inte lust att ta på er joggingskorna eller andra träningskläder. Men då ni väl har fått på den och värmt upp så kommer ni på att ni ändå ville göra det.

Jag har ett antal vänner som har jättebra idéer till berättelser som de vill skriva ner. Problemet är bara att dessa skriver endast då de är inspirerade. Lite samma som att skriva endast då lusten kommer på, men ändå inte. När jag tänker på inspiration så tänker jag på tillfället när man säger till sig själv "det här skulle kunna bli en jättebra story!". Och den känslan varar kanske de första sidorna man skriver ner, men efter det börjar det komma en massa andra tankar. Som att berättelsen inte är så bra egentligen. Och kanske det inte är lika roligt att arbeta på berättelsen som det var i början. Då är det en naturlig reaktion att man stänger word-dokumentet och gör något annat.
Detta är illa. Igen, lösningen är att man ändå helt kallt skriver vidare fast man inte har lust. Man måste hålla sig till sin story som en rottweiler: Biter sig fast i den och släpper inte förrän man hör benen knaka!

2. En berättelse är egentligen om en karaktär som försöker leva ett anständigt liv, men universum fortsätter kasta skit på denne!
 En annan variant jag har hört av denna regel är att en berättelse handlar om en karaktär som vill något. Och det finns hinder i vägen. Antingen uppnår karaktären detta eller så gör denne inte det.
Jag gillar Ray Bradburys citat om vad man gör vid en Writers Block: Man skriver något annat. Själv har jag kombinerat denna filosofi med Raymond Chandlers lag, som lyder att när man tvekar ska man ha en typ att rusa in med pistol.
I praktiken innebär det att om du känner att din historia inte går någonstans så ska du leverera ett hammarslag i din karaktärs ansikte. En karaktär dör, en hemsk sanning uppdagas, något drastiskt händer.... Det kan också vara något så minimalt som "karaktär A bekänner sina känslor för karaktär B" och "Karaktär C stjäl tjugo euro ur kassan".
Bara för att det kommer att få historien att rulla igen. Och det är det som regeln handlar om, att få historien att rulla vidare.

3. Läs helst inte tips av andra författare
Jag är ärlig med er nu: Detta blogginlägg är onödigt egentligen.
Tidigare har jag också letat över hela internet efter tips av författare som skriver ner tips om hur man blir en bättre författare. Problemet med de tipsen är att de antagligen inte dem hjälper dig. För du fungerar på ett sätt och jag fungerar på ett annat sätt.
Låt mig ta till ett exempel: Ett tips jag har läst var att man måste ha en ordentlig outline av alla karaktärer och händelser innan man börjar skriva. Och detta tips trodde jag på länge. Problemet med det tipset är att det förlamar mig.
Det känns då onödigt att skriva berättelsen för jag vet redan hur den slutar. Tänk så här: När du är berättelsens författare är du också berättelsens första läsare. Hur roligt är det att utforska en berättelse som du vet hur den kommer att gå? Till och med den stora plot-twisten?
Jag har istället börjat planera mina berättelser som jag planerade mina bordsrollspel: Vi har Karaktär A, som gör ditt och datt och befinner sig där. Det som också finns där är Ond Skurk #1 och #2. Deras planer är att ta över världen. Karaktär A vill något, men skit händer.
Efter det så flödesskriver jag resten. Jag tycker mera om det sättet för jag upptäcker nya sidor hos karaktärerna och universumet medan jag skriver. Visst blir det mycket skräp över som jag kommer att editera ut senare. Manuskriptet som jag tryckte ut under Nano? Jag misstänker att 80 % av allt kommer att raderas ut och skrivas om. Men det hör till spelet, är jag rädd. Åtminstone i mitt spel.

Jag kommer säkert att få flack för detta, men jag tror att ingen författare kan hjälpa dig bli bättre. Endast du själv, genom att skriva envist och målmedvetet, kan hjälpa dig.